|
Svensk-Kubanska Föreningen https://svensk-kubanska.se/vardagsliv-en-kubans-dagboksanteckningar/ Export date: Mon Mar 16 18:08:02 2026 / +0000 GMT |
Vardagsliv – En kubans dagboksanteckningar ”En kubans dagboksanteckningar” är ett sätt att belysa hur vardagen kan te sig för en person som är född på den största ön i Karibien, som går, andas, lever och känner på denna "gröna krokodil" [Kuba-ön liknas ofta vid en krokodil], närmare bestämt i Havanna, i en tid då aggressionen från imperiet i norr nått oanade gränser. Den imperialistiska politiken är på en avskyvärd nivå, och helt enkelt kriminellt förstör ett folks liv och försöker åstadkomma ett regimskifte för att främja sina egna intressen. Det är en tid då den ekonomiska krigföring som USA har utövat mot Kuba i mer än sex decennier, plus de 243 åtgärder som Trump genomförde under sin första mandatperiod, nu kompletteras med en oljeblockad med hot om höjda tullar för alla länder som försöker leverera det livsviktiga bränslet till Kuba. Men låt oss nu inleda denna beskrivning av denna tid av stormar över ett modigt folk. •••  Lördag 21 februari 2026 Jag vaknade med pressen att jag klockan 10 skulle vara på studenthuset vid Havannas universitet för att delta i den 33:e träffen, peña, med den kubanska vandringsrörelsen, Movimiento Cubano de Excursionismo, MCE. Men först måste jag skaffa mat för veckan. Jag hade redan igår bidragit med något till skafferiet när jag var förbi grönsakshandeln i El Fanguito. Men på lördagar måste man passa på att gå till marknaden, för där kan man hitta produkter till mer överkomliga priser. I varje kommun i Havanna finns det en lördagsmarknad. Och dit begav jag mig, till Lennonparken. Kvarteret mellan gatorna 15, 17, 6 och 8 i stadsdelen Vedado var fullpackat – som varje lördag – med stånd och människor. För att spara kontanter köpte jag veckans spagetti för 280 pesos via överföring [ungefär som swish]. Det var kö till mjölet och jag hade inte tid att vänta. Yoghurten på Tulipán-gatan måste jag vänta med till efter peñan, om det fanns någon kvar. Strax före klockan 10 var jag på studenthuset. Lokalen skulle ligga på övervåningen. Folk anlände allt eftersom, och vid 10.30-tiden började vi. Först bad jag alla presentera sig och nämna sin vandringsgrupp eller varifrån de kom. Sedan följde presentationer av de utflykter som gjorts sedan förra träffen: MCEs cykeltur San Pedro-Cacahual till minne av Antonio Maceo och Panchito Gómez som stupade i strid; bestigningen av Seboruco-kullen via El Risco, och Mal Nombres klättring till Sierra de Cabras. Däremellan delade vi ut utmärkelserna ”Tre Regioner och Fyra Bergskedjor” till Duardo, Sofía, Andrés och Claudia för att de bestigit de högsta bergstopparna, och ”Två Extremer” till Yanieyis, David och Claudia för att de nått Kubas östra och västra landsändar. Slutligen talade jag om den kommande cykelturen till Playa Girón – Grisbukten – till minne av segern över det imperialistiska angreppet, som denna gång skulle innebära en större utmaning. Om vi under tidigare år (vart femte) cyklade de 216 kilometer från Havanna till Girón på två dagar och återvände med andra transportmedel, så skulle vi denna gång cykla både dit och tillbaka – för vilka transportmedel skulle vi kunna få tag på mitt i denna oljekris? Efter mötet bildades en informell diskussionsgrupp bland de 29 deltagarna. Jag passade då på att prata mer ingående med två tyska tjejer från den nya versionen av projektet Tamara Bunke, som visar stor solidaritet med Kuba och alltid har anslutit sig till vår rörelse. Vi från Mal Nombre kom också överens om att inte ställa in den gerilla [dvs. vandring/utflykt] vi hade planerat för nästa helg, fastän bussen hem var inställd (och återigen var det på grund av bränslebristen). På något sätt ska vi nog ta oss tillbaka från Pinar del Río.  Parallellt med peñan gjorde mina studenter på kursen ett onlineprov i mitt ämne, ekonomi, som jag tillsammans med läraren Laksmi undervisar i på mekanikfakulteten på CUJAE. En av studenterna hade frågor om en uppgift och när jag lämnade studenthuset fick jag sätta mig med honom på en mur och förklara. Allt hade varit enklare om universiteten inte hade stängt sina lokaler, så att vi inte hade behövt fortsätta kursen på distans. Men, för varje utmaning finns det alltid en lösning. Från studenthuset åkte jag på elmoppen med Dayana som passagerare till Tulipáns grönsakshandel, men yoghurten var slut. Dessutom hade den på en vecka gått upp i pris från 430 till 540 pesos, eftersom det blivit dyrare att transportera den till försäljningsstället. När vi lämnade grönsakshandeln kom vi till Tulipán-terminalen, bara för att konstatera att tåget mellan Havanna och Pinar var inställt. Endast de fyra nationella tågen fortsatte att köra, men istället för en daglig avgång var det nu varannan dag som gällde. Från Tulipán åkte vi till stadsdelen Querejeta i kommunen Playa, genom ett trafikfattigt Havanna. Jag släppte av Dayana hemma hos henne och återvände hem till mig, där det mirakulöst nog inte var strömavbrott. Sedan gick jag till affären för att köpa vårt dagliga bröd. Väl hemma visade mobilen dagens nyhet: Trump trotsar Högsta domstolen och höjer de globala tullarna till 15 %. Måndag 23 februari 2026 Jag vaknade till vår utrikesministers anklagelse i FN om att en ny form av diktatur håller på att etableras i den globaliserade världen, präglad av en filosofi om plundring och användning av våld som en daglig praxis i USA. Det kom också nyheter om att Trump undertecknat ett dekret om att avskaffa globala tullar, med omnämnande av berörda länder (inklusive Kuba), efter att Högsta domstolen ogiltigförklarat presidentens befogenhet att införa eller höja tullar. Men dekretet anger fortfarande Kuba som skäl för en nationell nödsituation, det vill säga som en förevändning för att hitta på nya sätt att dra åt snaran. Och där var förstås hatarna i Miami med sitt ståhej för att sätta remitteringarna [penningförsändelserna] i skottlinjen. Vad är detta för slags personer, som inte har en gnutta mänsklighet kvar?  Från El Zócalo. Foto: Johana Tablada, Favebook Men också motstånd kom. Aktiviteten på El Zócalo [torg i Mexiko City], organiserad av initiativet Va por Cuba och av Föreningen kubaner bosatta i Mexiko, och det historiska torget togs med storm av donatorer från alla mexikanska delstater som kom för att dela med sig till sina kubanska bröder. [Colombias president] Petros uppmaning till USA att sluta upp med att förfölja Kuba. De bulgariska journalisterna som begärde humanitär hjälp för oss. Och brevet från mexikanska intellektuella till USAs konstnärer, akademiker, intellektuella och studenter, för att väcka deras medvetenhet om Kuba och den hårda verklighet som USA har påtvingat oss. Ute på gatan blåste det hårt och från Playita de 16 nådde havsvattnet ända fram till Avenida Primera, dit det drevs av de rasande vågorna. I Vedado var havets intrång som vanligt mer omfattande, på grund av tilltäppta dagvattenbrunnar. Jag ger mig sedan iväg för att uträtta några ärenden och konstaterar att på Havannas gator ligger berg av sopor. En och annan hög försvinner efter att en sopbil och en hjullastare varit där, men den växer snart upp igen eftersom människor måste slänga sina sopor någonstans. I kommunerna i centrum, längre bort från förorterna, är avståndet till de stora soptipparna större. Vi får nyheter om sopor som brinner, om varning från Centrum för neurovetenskap om giftfaran med att elda upp avfall, om initiativ för återvinning med en cirkulär ekonomi och en sista uppmuntrande nyhet om ett utländskt investeringsprojekt som Havannas regering driver för att förbättra hämtningen och hanteringen av fast avfall i huvudstaden. Hoppas verkligen att det inte uppstår några hinder för detta initiativ. Jag passerar Fajardo, idrottsuniversitetet, precis på [idrottsministeriet] INDERs årsdag, för att hämta ett dokument, och där träffar jag två studenter från min fakultet som just har spelat en fotbollsmatch. De frågar mig om 13 mars-spelen, och jag bekräftar att de är uppskjutna på grund av den aktuella situationen. Vidare till resebyrån på Tulipán för att få bekräfta att vår resa till Pinar för helgens gerilla [utflykt] fortfarande blir av, och att bussresan tillbaka fortfarande är inställd. Men ingenting kan stoppa oss nu, även om vi måste campa i terminalen i Pinar. Nyheterna fortsätter att komma, nu från sporten, att Kuba vann över Nicaragua med 3-1 med Clásico-laget, och att vi återigen förlorade mot Argentina i softball, denna gång med 6-0 utan träffar eller poäng, även om det inte hindrade oss från att gå vidare till nästa omgång. Från kulturen kommer nyheten att Salsa-festivalen kommer att hållas i ett format anpassat till situationen, och platsen kommer att vara Estación Cultural på Línea y 18. Ytterligare en minnesvärd uppsättning av La Colmenita satsar på kärleken i dessa tider, med en uppmaning till vuxna. I Sancti Spíritus (och i hela landet) fortsätter den dagliga vården av patienter som behöver dialys, med hjälp av en tjänst från Cuba Taxis. Trots oljeblockaden reser en patient från Sancti Spíritus dagligen 130 kilometer tur och retur för att få sin behandling, eftersom hans liv hänger på det.  Ett transportsystem som heter TRANSMED invigdes idag i Havanna och kommer att utvidgas till hela landet. Det kommer att underlätta för hälso- och sjukvårdspersonal och patienter som behöver specialbehandling att ta sig till och från sjukhus och vårdinrättningar via fastställda rutter. När natten faller och kylan stiger sätter jag mig vid datorn för att skriva dessa och andra rader. Idag, till skillnad från igår, drabbade strömavbrottet mig inte så hårt. ”Och så slutar den dag jag skriver om”, som Silvio säger. Tisdag 24 februari 2026 Idag är det den 24 februari, en dag som präglas av viktiga händelser. För fyra år sedan började kriget i Ukraina , en rysk invasion som är svår att bedöma. Ett land där USA understödde en statskupp mot en demokratiskt vald vänsterpresident; där enligt ryska siffror 14 000 människor massakrerats av fascisterna; med ett område, Donbass, där invånare med rysk identitet förbjöds att tala ryska. Men den militära aktionen begränsades inte bara till Donbass. Befria den ryska befolkningen i Donbass från fascismen? OK. Erövra Kiev? Nej. Och så hyckleriet från europeiska regeringar, som anklagar och sanktionerar Ryssland men blundar för USAs övergrepp eller de som de själva deltar i, till exempel i Palestina, Libyen, Syrien... Idag betalar deras befolkningar mer för gasen, eftersom den kommer från USA. Den 24 februari för 30 år sedan sköts två flygplan tillhörande terroristorganisationen Hermanos al Rescate [Bröder till undsättning] ner av ett kubanskt jaktplan, efter veckor av kränkningar av vårt luftrum, av anmälningar och varningar, och av passivitet från USAs regering. Vad hade hänt om det varit USAs luftrum som kränkts? Det oundvikliga i Kubas agerande tjänade som förevändning för Miami-gänget att sätta press på det politiska systemet, vilket slutligen ledde till att Helms-Burton-lagen antogs. Den 24 februari för 50 år sedan bildades Folkmakten i Kuba. Under min tid som delegat för valkretsen lärde jag känna min stadsdel bättre än jag hade gjort under hela mitt liv där. Som delegat fick jag tacksamhet för de lösningar jag hittade och otacksamhet för missförstådda ansträngningar. Och jag utvecklades personligen genom att tjäna andra. Det är så det är med detta ansvar, med tillfredsställelser och besvikelser. Den 24 februari för 68 år sedan gjorde Che den första sändningen av Radio Rebelde från Altos de Conrado. Guerrillan förstod vikten av att kommunicera direkt med folket, med tanke på pressens omfattande manipulation av vad som hände i Sierra Maestra och om kampens mål. År 2022 klättrade jag upp dit med drygt 60 studenter och unga lärare från CUJAE och Havannas universitet. Den 24 februari för 131 år sedan, det viktigaste datumet för kubanerna: kampen för självständighet återupptogs efter en enorm insats av José Martí för att ena, rensa, övertyga, organisera och grunda ett parti för kampen.  Och idag, den 24 februari, rinner tiden ut för de klagande i Miami, som på sociala medier spred datumet som början på en – av dem önskad – militär aggression från USA. Man måste påminna dem igen om att Kuba inte är Miami. Åter på gatan såg jag ännu en gång en lastbil och en hjullastare rensa bort sopor från ett hörn. Det är en ständig kamp mellan uppkomna och försvunna sophögar, där de förstnämnda har övertaget, förhoppningsvis bara för tillfället. På grönsakshandeln på Tulipán köpte jag äntligen yoghurt till det höga priset 540 pesos. Kommer det att fortsätta stiga? Jag köpte också jordnötsbarer till helgens gerilla (utflykt). Och en sista sak, som har blivit populär tack vare den bombardemangseffekt som sociala medier har: therians, som jag hörde talas om för första gången för bara några dagar sedan. Det är tonåringar som identifierar sig med ett djur. Är det bara en modefluga, eller är det en flykt? Är det ett sökande efter identitet i djurriket, eller snarare en flykt från en föga välkomnande mänsklig omgivning? Onsdag 25 februari 2026 Den 24 februari led mot sitt slut och jag somnade i väntan på de bomber som Miamis oppositionella hade utlovat. På morgonen den 25 februari deltog jag i ett komplicerat men till slut fruktbart möte med universitetsstudenternas (FEU) samordnare i kommunen Playa för att organisera sociala arbetsuppgifter i denna komplicerade situation med delvis distansundervisning. I mötet deltog CUJAE, Havannas universitet och ISRI (Högre institutet för internationella relationer), förutom kommunens FEEM [högstadielever]. En inventering gjordes av utsatta familjer och omsorg om de mest behövande. ”Educando por amor” (här: undervisning på gymnasie- och högstadienivå), sophämtning, folkets kontroll och arbete i organopónicos [stadsodlingar] var några av de uppgifter som prioriterades. Organisationen görs på kommundelsnivå, varifrån studenterna kommer att kallas in. Under de kommande veckorna kommer vi att ha ungdomar engagerade i sina egna stadsdelar, där de bidrar med sina initiativ och sin energi i en tid då folkets deltagande är avgörande. Jag fortsatte det socialt arbetet med att på eftermiddagen åka hela vägen till Cotorro, för att delta i invigningen av festivalen ”AVIVARTE”, som organiserades av samhällsprojektet Soñarte. Inledningsvis hamnade jag i projektets lokal, i ett samtal med ”cartoneros”, som gör ett fantastiskt arbete med barn genom att för hand tillverka böcker med kartongomslag. En grupp mexikaner som var på plats tog med detta initiativ till Soñarte. Under mötet talades det om resultatet: de deltagande barnens positiva anda och nya planer. Efter mötet besökte jag Irma, min "surrogatmamma" (och mor till en hjälte), som kom på idén till, skapade och ledde Soñarte, tills hon överlämnade ledningen av projektet till Bárbaro, som verkligen lever upp till sitt namn [slang för "fantastisk"] . I Soñarte finns inga oöverstigliga hinder. Transporten från projektets lokal till kulturhuset, där invigningsgalan hölls, löstes med några eldrivna trehjulingar. Inför det aviserade strömavbrottet i kvarteret ordnades en liten elgenerator fram. Galan blev en sensation! I en fullsatt teater visades olika konstnärliga uttryck från de samhällsprojekt som finns i Cotorro. Barnens glädje, både hos de som uppträdde och de som tittade på, var obeskrivlig. Och allt avslutades på kubanskt vis, med en conga-dans som började på scenen och samlade fler och fler människor på sin väg genom hela teatern. Jag lämnade Cotorro med batterierna fulladdade. Innan jag åkte fick jag veta av Sofía, en lärare på min fakultet, att man redan hade haft ett möte i kommunen för att organisera det sociala arbetet med de CUJAE-studenter som bor i Cotorro. Den 25 februari inträffade något oerhört. En beväpnad båt trängde in på kubanskt vatten och från den sköt man mot en kustbevakningsbåt och skadade dess kapten. Svaret kom omedelbart, vilket ledde till att fyra av angriparna dödades och sex andra skadades. Dessa typer lär sig aldrig. Jag hoppas att Trump och Narco Rubio har fattat att de 32 hjältar som stupade i Venezuela är en del av ett folk som inte tillåter inkräktare i sitt älskade land. Sandelis, 260226 / cv La Adarga, Facebook 1 Miguel Alfonso Sandelis är lärare på tekniska högskolan CUJAE, f.d. delegat i kommunen Playa, Havanna, och grundare av vandringsgruppen Mal Nombre och ledare för den kubanska vandringsrörelsen Movimiento Cubano de Excursionismo. |
Links:
|
|
Post date: 2026-02-26 19:52:08 Post date GMT: 2026-02-26 18:52:08 Post modified date: 2026-02-26 19:52:08 Post modified date GMT: 2026-02-26 18:52:08 |
