|
Svensk-Kubanska Föreningen https://svensk-kubanska.se/venezuela-dagen-efter/ Export date: Tue Jan 20 14:07:12 2026 / +0000 GMT |
Venezuela, dagen efter Venezuela, dagen efter I en ny intervju upprepar Trump att "Maduros dagar är räknade". USA upprepar också påståenden som dammats av sedan anfallet på Irak. Att båtarna som USA sänker har massförstörelsevapen (!), att Hezbollah och Hamas "planterat sina flaggor i Venezuela", att Maduro skickar knark till USA osv. Men det kanske inte blir så lätt som USA tänkt sig.  USAs militära uppladdning utanför Venezuela saknar motstycke i modern tid.  En åttaminuters informativ (och underhållande) video från "The Daily Show" med Jon Stewart: Juan S. Gonzalez på X: ”Venezuela will be so much easier because it wasn't Iraq…what a fucked up rationale to send 18 and 19 year old marines off to war.” / X 1 Sedan 2002, då det 47 timmar långa statskuppen mot Hugo Chávez ägde rum, har Washington gång på gång utan framgång försökt främja eller stödja ett regimskifte i Venezuela. I namn av mänskliga rättigheter, frihet och demokrati har man oavbrutet infört eller kombinerat ekonomiska sanktioner, färgrevolutioner, oljestrejker, erkännande av falska ledare, stöld av valutor och infrastruktur, mordförsök, medieoffensiver, militärkupper och hot om invasion. Många av dessa aggressioner, som syftar till att lägga beslag på världens största reserver av svart guld, är internationella piratdåd. De har orsakat stora skador på landet och enormt lidande för dess befolkning. De har orsakat mångmiljardförluster i oljeintäkter. Många venezuelaner har tvingats migrera till andra länder för att överleva. Under tiden lever en del av den gamla oligarkin ett lyxliv i sina palats i Miami och Madrid. Trots de dödliga straffen och den hårda belägringen fortsätter den bolivarianska revolutionen framåt. Visserligen har vissa chavistiska politiska ledare förrått rörelsen. Ett fåtal militärer och underrättelsetjänstemän har gått över till fiendens sida. Intellektuella har fallit för stormaktens sirensång. Men mot alla odds sätter majoriteten av befolkningen ner foten mot kanonbåtsdiplomati och förblir trogen ett projekt som har gett dem tillbaka deras värdighet och ökat folkets makt. Läs också: 2025-12-10 Stockholm. Antiimperialistisk demonstration mot Nobels ”Freds”pris 2 2025-12-10 OSLO. Demonstration: Inget fredspris till krigshetsare! 3Under 27 år har bolivarianismen vunnit nästan alla val som stått på spel. Desperat inför nederlaget har imperiet prövat andra recept för att få till stånd ett regimskifte. I december 2007 lade Enrique Krauze korten på bordet. ”Om Hugo Chávez har tänkt på att förvandla Venezuela till ett Kuba med olja, har de venezuelaner som motsätter sig detta upptäckt motgift. Det är studentrörelsen”, skrev han. Så högern hoppade på denna rörelse och prövade en upprorsplan. Men reaktionens valpar stötte på en verklighet som inte fanns i deras handböcker. Så de gav sig iväg för att söka lyckan utomlands. Alla imperialistiska satsningar på regimskifte har stött på något som hittills verkar oöverstigligt: enigheten inom den bolivarianska nationella försvarsmakten (FANB). Det finns inte ett enda tecken som tyder på någon spricka inom organisationen. En del av nyckeln till denna enighet är utvecklingen av en ny militär doktrin som kallas Defensa Integral de la Nación (nationellt totalförsvar). Den handlar om att möta USAs krigshot med en rad åtgärder som avskräcker en tekniskt och numerärt överlägsen fiende. Strategin har tre centrala element: förstärkning av militärmakten, fördjupning av den civila-militära unionen (folket och soldaterna) och stärkande av folkets deltagande i det nationella försvaret. Tidigare var de väpnade styrkorna uppdelade i divisioner och brigader. Kommandant Chávez organiserade landet i regioner, och i varje region finns en militär struktur med alla komponenter: armé, flotta, flygvapen, nationalgarde, miliser och folk. Om någon attackerar en region har den regionen kapacitet att försvara sig själv. Den behöver inte flytta enheter från andra platser. Den 23 februari 2019 försökte kontrarevolutionärerna och Washington, under förevändning av att föra in humanitär hjälp från Colombia, etablera ett brohuvud i Táchira som skulle ge den illegitime och självutnämnde ”presidenten” Juan Guaidó kontroll över en del av det venezuelanska territoriet för att inrätta ett ”regeringssäte”. Under 17 timmar utbröt hårda strider mellan chavister och venezuelanska paramilitärer och guarimberos [sådana som satte igång våldsamma kravaller], som huvudsakligen opererade från den colombianska sidan. Striden slutade med ett förödande nederlag. Där, i hetta av händelserna, i militärförläggningarna vid sidan av Simón Bolívar-bron, samtalade jag med Diosdado Cabello, dåvarande ordförande för den nationella konstituerande församlingen. De flesta av cheferna för FANB var också närvarande, och han presenterade dem för mig som sina vänner och som gamla medarbetare till Hugo Chávez. Jag frågade honom om hans truppers beslutsamhet. Han förklarade med gott humör: ”President Maduro har besökt alla kaserner. Han kommer dit tidigt på morgonen. Han anländer, springer med dem, umgås med dem, gör militärövningar med dem. Vi har fullständig kontakt med dem. Vi är som bröder. Många av oss har varit med i denna rörelse sedan vi var barn. Vi följer varandra och stöttar varandra. Vi är en familj. De kommer inte att lyckas bryta ner oss...” Om milisernas roll sa han till mig: ”För statens vänner är de en diamant. För statens fiender är de den värsta nyheten” (https://shorturl.at/FXYRe). En militär intervention i Venezuela är mycket komplicerad, och inte bara på grund av den civila och militära enigheten. Caracas har moderniserat sin vapenarsenal genom att köpa vapen från Ryssland, Kina och Iran, länder som man dessutom har en allians med. Dessutom har landet en yta på nästan en miljon kvadratkilometer. Landskapet är mycket varierat: bergssystemen Anderna, Cordillera de la Costa och Macizo Guayanés, tillsammans med det vidsträckta Orinocoflodens avrinningsområde. Landet har 4 208 kilometer kust och täta djungler. De folkliga stadsdelarna i städer som Caracas är en råttfälla. Landet delar en 2 341 kilometer lång gräns med Colombia, en 2 199 kilometer lång gräns med Brasilien och en 789 kilometer lång gräns med Guyana. Inget av grannländerna önskar en väpnad konflikt vid sina gränser. Venezuela har män, vapen, beslutsamhet och territorium som kan upprätthålla ett långvarigt folkligt motstånd, vilket gör ett försök att ockupera landet till en sumpmark för den som försöker. Oavsett vad som kan hända dagen för ockupationen är den verkliga militära utmaningen för en invaderande styrka vad man ska göra dagarna efter. Men oavsett vad som kan hända i framtiden är det idag dags för fred i Venezuela. Luis Hernández Navarro, mexikanska tidningen La Jornada 251209 (ZT) La Jornada: Venezuela, el día después Akut orkaninsamling Svensk-Kubanska Föreningens Medicinkonto är öppet för en akut orkaninsamling efter den förödande stormen Melissa. Pengar behövs för återuppbyggnad och Kuba är utestängd från krediter, lån och bistånd på grund av blockaden. Varje bidrag är värdefullt. Stort tack! Insamlingskontot Mediciner för Kuba, märk inbetalningen med "orkan" pg 23 57 15-0 Swish 123 182 37 72 |
Links:
|
|
Post date: 2025-12-10 13:34:26 Post date GMT: 2025-12-10 12:34:26 Post modified date: 2025-12-10 13:34:26 Post modified date GMT: 2025-12-10 12:34:26 |
