USA:s blockad allt aggressivare

Uttalande från Kubas UD:

11 december utdömde OFAC, USAs byrå för kontroll av utländska aktiviteter, som ligger under Skattedepartementet, böter på 375 miljoner dollar som drabbade den Londonbaserade banken HSBC. USAs Skattedepartement driver tillämpningen av den våldsamma ekonomiska, kommersiella och finansiella blockaden som USAs regering tillämpar mot Kubas folk. Böterna utdöms för påstådda brott mot de sanktioner som USA unilateralt bedriver mot flera länder, bland dem Kuba.

En dag senare, 12 december, tillkännagav OFAC nya böter. Denna gång på 8,6 miljoner dollar för att straffa japanska Tokio-Mitsubishi UFJ. Detta för finanseilla transaktioner som berörde en grupp länder, av vilka Kuba var ett. Också denna gång gällde det påstådda brott mot USAs ekonomiska sanktioner.

Utdömandet av dessa orättmätiga och olagliga straff demonstrerar den politik av våldsam förföljelse av Kubas finanseilla och kommersiella transaktioner med andra länder. Det handlar om länder som har ett lagligt utbyte med Kuba i enlighet med internationell rätt. Blockaden har inte bara behållits, utan den har intensifierats och skärpts.

Utrikesministeriet fördömer dessa nya handlingar som tillämpas av USA extraterritoriellt mot tredje land. Detta är aktioner som äger rum mindre än en månad efter det att FN:s Generalförsamling åter, så gott som enhälligt, krävde ett slut på denna grymma politik som fördöms i hela världen. Blockaden fördöms också i ökande omfattning av breda sektorer i USA som kräver en ny politik gentemot Kuba.

Havanna 12-12-20

USA:s misslyckade Kubapolitik oförändrad
Cuba Central Team (USA)

Kuba släpper politiska fångar, lyfter hinder för resande, öppnar upp den privata sektorn men USAs regering flyttar målstolparna och signalerar att bara för att Kuba uppfyllt dess krav så hindrar det inte USA för att resa nya hinder istället för att ändra sin politik.

Kuba medlar fred mellan Colombia och FARC, men USAs regering fortsätter att hävda att Kuba hör till de länder som främjar terrorism för att det tillåter representanter för FARC leva i Kuba.

Vartenda land på västra halvklotet kräver att vi måste välkomna Kuba till nästa Amerikanska Toppmöte och att det inte blir något möte om detta inte sker. Men UD, som ansvarar för relationer med våra allierade, låtsas att inget hänt.

Flera av Kubas mest respekterade akademiker nekas inresa till USA för att delta på Latin American Studies Associations konferens, med motiveringen att de är ett hot mot den nationella säkerheten. Faktum är att de varit inbjudna flera gånger tidigare, inbjudna av samma myndighet som nu nekar dem inresa.

Skattebetalarnas pengar betalar lömska attacker på Kubas katolska kardinal, genom Radio/TV Marti, samtidigt som kyrkan i Kuba kämpar för samma värden som vår regering hävdar att den främjar.

Chuck Hagel, kandidat till försvarsministerposten, attackeras för att han tänker annorlunda om vår utrikespolitik både vad gäller Mellanöstern och blockaden av Kuba. Samtidigt som presidenten underlättade legala resor till Kuba, med sina reformer förra året, så hotar en annan myndighet Internetföretag som underhåller web och e-mail till Kuba och man fryser betalningarna till dem.

Detta är bara några exempel från de senaste månaderna på USAs stelbenta politik. Presidenten har stora möjligheter att genomföra förändringar som att göra det enklare att sälja livsmedel till Kuba, att stryka Kuba från listan över länder som sponsrar terrorism och han skulle kunna komma ifrån från Kalla Krigspolitiken. Om han gjorde detta skulle det vara en fin helggåva till USAs och Kubas folk, en gåva som har hållits tillbaka i snart 60 år.

Cuba Central Team (USA) 12-12-21

Kyrkornas Världsråd anklagar USA för att stoppa ekumeniskt konferens

Förra veckan frös Miamifilialen av en ecuadoriansk bank 101 000 dollar som tillhör Latinamerikanska Kyrkorådet. Pengarna var avsedda för 400 delegater som skulle deltagit i en ekumenisk konferens i februari i Kuba. Olav Fykse Tveit, organisationens generalsekreterare, sa att mötet nu inte kan äga rum. Han säger: ”Det är helt enkelt inte acceptabelt att USA genom sitt banksystem har beslutat att skapa dessa svårigheter för en viktig kristen organisation som därigenom förhindras att mötas, antingen det är i Kuba eller någon annanstans. USA har skyldigheter och säger att det kämpar för religionsfrihet. Detta är ett tillfälle när USAs regering enkelt hade kunnat undvika denna skamliga situation, men har misslyckats.”

Cuba Central Team (USA) 12-12-21

Många nya ledamöter i Nationalförsamlingen

Ricardo Alarcón, en av de äldsta medlemmarna av Kubas regering, kommer att avgå som talman i Nationalförsamlingen. Dagstidningen Granma publicerade nyligen en lista på de kandidater som ställer upp i valen 3 februari 2013. Valen kräver att den vinnande kandidaten får absolut majoritet och mandattiden är 5 år. Ev. blir nuvarande vice talman, Ana Mari Machado, ny talman.

Ordföranden i Nationella Valkommissionen Amarilys Pérez har meddelat att av de nominerade är 67 % nya. Antalet kvinnor är 299, vilket skulle utgöra 49 % av ledamöterna. För närvarande är 43 % kvinnor, den tredje högsta i världen. Medelåldern på de nominerade är 48 år. 37 % är afrokubaner och mestiser.

Cuba Central Team (USA) 12-12-21

Nu får egenföretagarna börja betala skatt

Från 1 januari måste egenföretagare i Gamla Havanna börja erlägga en ny skatt. De som arbetar för egen räkning i de hetaste turistområdena påläggs en 10-procentig skatt som är öronmärkta för restaureringen av staden. Skatten påverkar speciellt artister och hantverkare. Avgiften administreras av Byrån för Historiska Havanna, som också ansvarar för förbättringar av området.

Cuba Central Team (USA) 12-12-21

Sverige tiger och smusslar om olagligt stöd till oppositionen på Kuba

Halvhemliga stödprojekt, tystnad och förnekanden. Så ser Sveriges relation till Kuba ut i dag. Sveriges stöd för ett öppnare kubanskt samhälle i dag har i det närmaste gått under jorden.

Det Kristdemokratiska ungdomsförbundet KDU:s ordförande Aron Modig reste i juli in i Kuba på turistvisum med en påse pengar till fängslade dissidenter och deras familjer. I ryggen hade han den svenska kristdemokratiska biståndsorganisationen KIC.

”Sverige verkar bilateralt och genom EU för ökad respekt för mänskliga rättigheter i Kuba” står det i regeringens senaste rapport om detsamma. Hur detta sker i praktiken är dock inte lätt att ta reda på. Utrikesdepartementet är i alla fall fel instans att vända sig till om man vill veta vad Sverige gör i Kuba.

”Sverige är engagerat i demokratisk utveckling i många länder, inklusive Kuba, men ett mer specifikt svar kan jag inte ge”, säger Anders Jörle, ansvarig på UD:s presstjänst.

Kan då biståndsministern säga något om huruvida Sveriges öronmärkta demokratibistånd, som år 2011 var uppe i 4,6 miljarder kronor, i någon mån kommer demokratins förkämpar till del i Kuba? ”Av naturliga skäl går vi inte in på till vilka länder denna typ av bistånd ges eller vilka summor det handlar om. Därutöver har vi inget mer att tillägga”, låter biståndsminister Gunilla Carlsson (M) hälsa.

Vad säger man på biståndsmyndigheten Sida?

– Sida administrerar inga insatser som rör Kuba. Vi har ingen verksamhet som rör Kuba nu, säger Anders Maxson, pressekreterare vid Sida. Ett märkligt uttalande, med tanke på att Sidas budgetunderlag för 2011-2013, dock utan att ange några siffror, omtalar ”ett mindre program för att främja demokrati och mänskliga rättigheter i Kuba”.

Så sent som 2010 redovisades dessutom 399 000 kronor för Kuba under posten ”demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet”, vilket troligen kan härledas till Raoul Wallenberginstitutets projekt ”Stöd till kompetensutveckling om mänskliga rättigheter i Latinamerikas fängelseväsende”. Men Sverige finansierar faktiskt demokratistöd till Kuba som inte syns i officiella rapporter – Världen idag känner till två Sida­stödda insatser. Och hur är det med det förvaltningsstöd som riksdagsledamoten Fredrik Malm (FP), ledamot i utrikesutskottet, nämner apropå svenska projekt i Kuba?

En del av demokratibiståndet verkar gå direkt genom Sveriges ambassad i Havanna. Detta är till exempel en av de utländska beskickningar dit oppositionella kubaner kan vända sig för att använda en dator gratis och utan att riskera att lämna digitala fotspår efter sig. Att ambassaderna skulle vara navet för det svenska stödet till ”demokratiska dissidenter och medborgerliga demokratirörelser” i länder som Kuba, signalerade Gunilla Carlsson redan 2008.

[Att svenska myndigheter är så förtegna beror förstås på att denna typ av bistånd, för att ändra ett lands politiska system, är olagligt såväl i Sverige som i Kuba. ”Undergrävande verksamhet”, brukar det kallas.]

Källa: kristna tidningen Världen idag 120829

Folkvalda diskuterar hur deltagardemokratin ska utvecklas

Kommittén för Folkmaktens Organ på lokalplanet, en av 12 kommittéer i Nationalförsamlingen, diskuterade i dag hur mekanismerna i deltagardemokratin kan stärkas. Bland annat hur kommunfullmäktige ska redovisa sitt arbete för väljarna. Kommittén analyserade hur kommunikationen mellan Kommunfullmäktige och befolkningen fungerat, en viktig del av det kubanska politiska systemet.

Debatten har sin bakgrund i de nyligen genomförda lokalvalen då 14 537 kommunfullmäktigeledamöter valdes på två år. Det efter att de nominerats av grannar på ca 51 000 möten i stadsdelarna. Nomineringsmötena hölls i september. Över 70 % av medborgarna deltog i dessa möten. Då framfördes också drygt 209 000 förslag, klagomål och krav. 60 % av idéerna och förslagen har fått en lösning, enligt en rapport som avgavs i samband med mötet i Folkmakten.

Det gäller bland annat bättre planering, förberedelser och genomförande av de möten som de valda håller med väljarna. Dessa kräver svar på sina frågor. Om väljarna inte är missnöjda med sina representanter kan de avsätta dem.

Enligt vallagen som gäller från 1992 kan upp till hälften av de direktvalda ledamöterna senare ingå i provinsparlamenten eller i Nationalförsamlingen. På tisdag fortsätter diskussionerna om ekonomins utveckling, arbetet med skyddade naturområden, bostäder och hälsovård.

Cubadebate 12-12-11

Nomineringar av kandidater till provinsförsamlingar och Nationalförsamlingen

Vid sammanträden i morgon ska Folkmaktens 168 direktvalda kommunförsamlingar nominera kandidater till Nationalförsamlingen och till de olika provinsförsamlingarna.

Enligt vad vallagen föreskriver, som fastställer antalet kandidater i proportion till antalet invånare, ska kandidaterna granskas och tillstyrkas av kommunförsamlingarna. Det är 612 parlamentsledamöter i Nationalförsamlingen och 1 269 delegater till provinsförsamlingarna.

Varje kommunförsamling nominerar ett antal till församlingarna och Nationalförsamlingen som är i överensstämmelse med antalet invånare i kommunen. Upp till 50 % av kandidaterna får nomineras av kommunförsamlingarna. Den andra hälften nomineras av de kubanska massorganisationerna, som facket, kvinnoförbundet, bondeförbundet med flera. Det är andra sammanträdet som hålls av de 14 537 kommunfullmäktigeledamöterna, som nominerades av väljarna och valdes tidigare i höst, som behandlar frågan. Det sker efter en bred process där man haft rådslag och fått förslag till kandidater.

Cubadebate 12-12-15

SANDY - 208 000 kr överförda till Kuba Men "orkaninsamlingen" fortsätter!

13 december överfördes 24 000 euro (ca 208.300 kr) till det orkandrabbade Kuba från Svensk-Kubanska Föreningens insamling. Nästan 11 000 euro var resultatet av solidaritetsgalan Alla med Kuba i Stockholm 24 november.

Insamlingen fortsätter fram till ca 20 januari. Alla bidrag är välkomna till plusgiro 23 57 15-0 "Mediciner för Kuba". Skriv "Orkanen Sandy" på talongen.

Pressmeddelande Svensk-Kubanska Föreningen 12-12-14

Stort stöd till de drabbade av orkanen Sandy i Kuba

Orkanen Sandy var en av de värsta naturkatastroferna i Kubas historia. Skador för många miljarder drabbade östra Kuba. Ca.150 000 byggnader skadades helt eller delvis. Orkanen slog rakt in mot landets andra stad, Santiago och katastrofen var ett faktum. Skadorna gäller bostadshus, skolor och sjukhus. Elnät, vattenförsörjning och annan infrastruktur förstördes i stor utsträckning. Det viktiga jordbruket led också skador som tar mycket lång tid att reparera. Men värst av allt var att elva människor fick sätta livet till, trots att hundratusentals människor evakuerats undan orkanen. Det är en unik hög siffra för Kuba som av FN anses vara det land i världen som effektivast skyddar sin befolkning vid naturkatastrofer.

Omedelbart efter orkanen beslutade Svensk-Kubanska Föreningen att skicka 10 000 kr till barnen i Santiago. Samtidigt startade Föreningen en insamling på pg 23 57 15-0, ”Orkanen Sandy”, som snabbt gav resultat. Många bidrag från hela Sverige, stora som små, har hittills resulterat i över 13 000 euro, som redan överförts till Kuba. Till detta kommer den solidaritetsgala, ”Alla med Kuba”, som ett stort antal organisationer i Stockholm nyligen arrangerade. 700 personer deltog och arrangemanget gav ett överskott på närmare 100 000 kr, som också överförts till Kuba. Sammanlagt har alltså över 200 000 kr redan kommit från Sverige, helt på ideell grund. Insamlingen fortsätter. Också andra solidaritetsorganisationer runt om i världen har samlat in pengar. Men detta är långt ifrån tillräckligt för att återställa allt det som förstörts. Däremot visar det enskilda personers vilja att hjälpa efter en katastrof som, med tanke på katastrofens omfattning, fått häpnadsväckande dålig täckning i svenska media.

En FN-rapport om orkanens skadeverkningar i Karibien visar att Kuba var hårdast utsatt och såväl FN som Internationella Röda Korset vädjar om stöd. Den norska regeringen var snabb med att hörsamma uppmaningen. Japan har också bidragit, medan Tyskland och Storbritannien lovat bistånd. Fortfarande har bara en bråkdel av skadorna täckts av insatserna utifrån. Vi uppmanar den svenska regeringen att delta i stödarbetet.

Kontaktperson: Zoltan Tiroler, vice ordförande Svensk-Kubanska Föreningen

070 673 09 10, kubajonkoping@hotmail.com

www.svensk-kubanska.se

PSUV vinner regionalvalen i Venezuela

Venezuelas Enade Socialistparti, PSUV, vann i 20 av de 23 delstatsvalen i söndags enligt information från Nationella Valrådet. De röda återtog majoriteten i Carabobo i norr, Nueva Esparta i nordost, Tachira i sydväst och Zulia i nordväst. Samtliga dessa delstater ansågs vara strategiska fästen för oppositionen. Valdeltagandet var 53 % och röstningen gick lugnt och fredligt till. PSUV tog över i de tidigare högerstyrda delstaterna Anzoategui med 54 %; Apure med 59 %; Aragua med 52 %; Barinas 54 %; Bolivar 48 %.

Också i Cojedes, Delta Amacuro, Falcón, Guárico, Mérida, Monagas, Nueva Esparta, Portuguesa, Sucre, Táchira, Trujillo, Vargas, Yaracuy, Carabobo och Zulia segrade PSUV.

Däremot behåller oppositionskandidaten från presidentvalet i oktober, Henrique Capriles, med knapp majoritet guvernörsposten i landets näst folkrikaste delstat, Miranda. Han stod mot förre vicepresidenten Elias Jaua. Men i Mirandas parlament vann PSUV de flesta platserna. I ytterligare två delstater behåller högern guvernörsposterna.

Cubadebate 121216 med flera källor

”Sanktionerna är största hindret för Kubas utveckling”

Intervju med franske forskaren Salim Lamrani, expert på relationerna USA – Kuba, i ”Cuba Si Frankrike”.

F: Du har precis släppt en bok med titeln ”Under belägring”. Vad tar du upp i den?

SL: Som bokens titel antyder så täcker den de ensidiga ekonomiska sanktioner som USA införde under kalla kriget. Syftet var från början att störta den revolutionära regeringen under Fidel Castro, de sociala och ekonomiska reformer som inte passade Eisenhower-administrationen vid denna tid. Mer än ett halvt århundrade senare har Sovjetunionen försvunnit och Kalla Kriget är bara ett bleknande minne; men fortfarande vidmakthåller USA den ekonomiska belägring som är kvävande på alla nivåer bland den kubanska befolkningen, fast den i första hand drabbar de mest utsatta grupperna: kvinnor, barn och gamla.

Det är viktigt att notera att retoriken som USA använt för att rättfärdiga sin fientlighet mot Kuba förändrats under åren. I början låg fokus på kompensation för nationaliseringar. Senare var det Kubas förbindelser med Sovjetunionen som sades vara huvudanledningen till att USA inte vill normalisera relationerna. Sedan, under 70- och 80-talen var det Kubas hjälp till Angola och Namibia. Dessa interventioner som syftade till stöd för de nationella befrielserörelserna som kämpade för självständighet och mot apartheid i Sydafrika, sades vara huvudskälet för att vidmakthålla sanktionerna. Slutligen, efter Sovjets fall, så framhöll Washington demokrati och mänskliga rättigheter som skäl för att behålla strupgreppet på Kuba.

F: Vad är effekten av sanktionerna på Kubas befolkning?

SL: Sanktionerna är det största hindret för landets utveckling och alla sektorer av samhället påverkas av dem. Det är viktigt att veta att USA, av uppenbara historiska och geografiska skäl, alltid varit Kubas naturliga marknad. Avståndet mellan länderna är mindre än 150 km. 1959 var 73 % av exporten och 70 % av importen med USA. Beroendet var alltså mycket stort. Mellan 1960 och 1991 betydde relationen med Sovjet att sanktionernas verkningar minskade. Men så är det alltså inte längre.

Så i praktiken kan Kuba inte sälja något till USA, som fortfarande är världens viktigaste marknad. Inte heller kan Kuba köpa något, förutom sedan 2000 några få jordbruksprodukter som de kan handla med stora restriktioner. Kuba måste betala i förskott, med en valuta som inte är USA-dollar och som fördyrar transaktionen. Samtidigt är Kuba förhindrat att ta lån på den internationella lånemarknaden. Detta begränsar landets kommersiella möjligheter enormt och tvingar det att betala mycket högre priser till tredje land.

F: Du betonar också sanktionernas effekt på Kubas relation med andra länder.

SL: Ja, absolut. Sedan 1992 när USA antog den sk Torricellilagen, så gäller sanktionerna också andra länder som önskar handla med Kuba. Detta är en allvarlig kränkning av internationell lag som stipulerar att det är förbjudet att ett land inför lagar som appliceras på andra länder, dvs utanför det egna landets gränser. Exempelvis kan inte fransk lag tillämpas i Spanien och Italiensk lag gäller inte i Frankrike. Trots det gäller USAs ekonomiska sanktioner alla länder som handlar med Kuba.

Så varje utländskt fartyg som angör kubansk hamn är förbjuden att gå till en hamn i USA i sex månader. Kuba, som är en ö, är extremt beroende av sjötransporter. Och kommersiella fartyg som opererar i regionen har givetvis det mesta av sina laster till USA och vill inte riskera att portas genom att ha gått med last till Kuba. Och när de gör det så kräver de högre avgifter av Kuba än exempelvis om de seglar på Haiti eller Dominikanska Republiken. Den högre avgiften tas ut som en kompensation för att de inte kan segla till USA. Avgiften för Kuba är sex, sju gånger högre än för de nämnda grannländerna!

F: Du skriver också om att sanktionerna är retroaktiva.

SL: Sedan Helms-Burtonlagen antogs 1996 riskerar alla utländska företag som investerar i kubansk egendom som nationaliserades 1959 åtal. De kan också få sina tillgångar i USA frysta. Detta är en juridisk abnormitet då den är både extraterritoriell och retroaktiv. Med andra ord så gäller den förhållanden som uppkom innan lagen antogs, något som strider mot internationell rätt. Helms-Burtonlagen gäller händelser på 60-talet, något som helt klart är olagligt.

F: USA hävdar att sanktionerna är en bilateral fråga som inte övriga världen har med att göra.

SL: Exemplet jag redan nämnt visar att det är precis tvärtom. Jag ska ge ytterligare ett. För att sälja på USA-marknaden måste en tysk, koreansk eller japansk biltillverkare – nationaliteten spelar ingen roll – bevisa för USA att deras fordon inte innehåller ett enda gram kubanskt nickel. Det är likadant med alla produkter också inom livsmedel. Till exempel måste Danone bevisa att deras produkter inte innehåller några som helst kubanska råvaror.

Kuba kan inte sälja sina produkter till USA, men i dessa fall kan de inte heller sälja dem till Tyskland, Korea eller Japan. Dessa åtgärder berövar Kuba mycket välbehövligt kapital och många exportmarknader runtom i världen.

F: Sanktionerna påverkar också hälsovården?

SL: Absolut. Nästan 80 % av alla patent inom den medicinska sektorn innehas av USA-baserade multinationella företag och deras dotterbolag. Det är alltså ett slags kvasimonopol. Det ska också noteras att internationell humanitär rätt förbjuder hinder för rörelsefrihet för livsmedel och mediciner till och med under krigstillstånd. Och officiellt är USA inte i krig med Kuba.

Här ett tydligt exempel: Kubanska barn skulle ha glädje av Amplatzer septal tillslutning, en hjärt reservdel tillverkad i USA som möjliggör öppen bypass hjärtoperation. Dussintals kubanska barn väntar på en sådan operation. Enbart under 2010 tillkom fyra barn till listan, Maria Fernanda Vidal fem år, Cyntia Soto Aponte tre år; Mayuli Pérez Ulboa åtta år; och Lianet D. Alvarez, fem år.

Är dessa barn på något sätt ansvariga för konflikten mellan Washington och Havanna Nej, men de får betala priset.

F: I boken skriver du också om vissa restriktioner och deras irrationalitet.

SL: Absolut. Betänk att sedan 2004 och det strikta genomförandet av U.S. Treasury Department's Office of Foreign Assets Control (OFAC) regler, så kan varje USA-turist som röker en kubansk cigarr eller dricker Havana Club utomlands, dömas till upp till en miljon dollar i böter och tio års fängelse. Ett annat exempel: en kuban som bor i Frankrike får i teorin inte äta en hamburgare på McDonalds. Naturligtvis är dessa regler irrationella då de är ogenomförbara. USA har inte resurserna att ha en spion i hasorna på varje turist. Men det illustrerar USA:s besatthet av att ekonomiskt strypa kubanerna.

F: Din bok har förord av Wayne Smith och Paul Estrade, båda välkända specialister på Kuba och med stor publik. Men kan du påminna oss om vilka de är?

SL: Wayne Smith är en tidigare USA-diplomat och för närvarande professor vid John Hopkins University i Washington DC. Han var den siste USA-diplomat som hade rangen av ambassadör i Kuba, mellan 1979 och 1982. Under Jimmy Carter utmärkte han sig genom dialog och närmande till Havanna. Han är för en normalisering av relationerna mellan länderna och hans förord fokuserar på det anakronistiska, grymma och ineffektiva i de ekonomiska sanktionerna.

Vad gäller Paul Estrade så är han professor emeritus vid Paris Universitet VIII och är, utan tvekan, en av de mest framträdande specialisterna på Kuba i Frankrike. Hans verk om Kuba är standardverk i den akademiska världen. I min bok pekar han på att tillståndet av belägring mot Kuba medvetet döljs av media när de rapporterar om landets ekonomiska svårigheter.

!Cuba Si! Frankrike. Översättning: Zoltan Tiroler

Är Kuba den nye fredsmäklaren i Colombia?

Nick Miroff skriver i Global Post om Kubas roll i förhandlingarna i Havanna mellan Colombianska FARC-gerillan och Colombias regering. I artikeln framhålls vad som står på spel, inte bara för Colombia men också för Kuba som håller i förhandlingarna. Miroff skriver att ett fullbordat fredsavtal skulle föra Kuba hela varvet från att vara regionalt marginaliserad till Latinamerikas fredsmäklare. Han framhåller också att Kubas band till FARC är ett av skälen för att USA fortfarande har Kuba på sin lista över länder som sägs stödja terrorism. Detta skulle bli helt överspelat om Kuba hjälper till att få fram ett fredsavtal. Mycket står alltså på spel inte bara för Colombia, men också för Kuba.

Cuba Central Team (USA) 121130. Översättning: Zoltan Tiroler

Agenten Alan Gross stämmer USA:s regering

Alan och Judy Gross stämmer USA:s regering liksom sin förre arbetsgivare Development Alternatives Inc. De hävdar att Gross inte fick tillräcklig utbildning eller kunskap om de risker han tog när han utförde sitt arbete på Kuba.

Gross arresterades i december 2009 för att ha smugglat in satellittelefonutrustning till speciella grupper på Kuba, samtidigt som han reste in på turistvisum. Han har tidigare sagt att han lurats och utnyttjats av sin arbetsgivare DAI, som hade kontrakt med USAID för att utföra uppdrag i Kuba.

Förutom stämningen mot USA:s regering och DAI, har Gross också skickat en petition till FNs rapportör om tortyr, där han hävdar att han lidit på grund av otillräcklig medicinsk vård. Det har åstadkommit lidande som Gross definierar som tortyr.

Cuba Central Team (USA) 121116. Översättning: Zoltan Tiroler

Val till Provins- och Nationalförsamlingen i februari

I dag tillkännagavs datum för valen till Provinsförsamlingarna och till Nationalförsamlingen (Parlamentet). Valen, som gäller fem år, hålls 3:e februari 2013.

Tidigare i höst har hållits val till kommunförsamlingarna, som gäller 2,5 år.

Cubadebate 121112. Översättning: Zoltan Tiroler

Första transpersonen vald till offentligt ämbete

Adela Heránez är den första på Kuba som innehar ett offentligt ämbete och öppet är transperson, rapporterar AP. På 80-talet anmäldes Adela till myndigheterna av sin far (!) och fick sitta i fängelse. Hon säger att valet av henne visar vad som hänt vad gäller acceptans av transpersoner. ”Varefter tiden går så kommer homofober – även om de alltid kommer att finnas – bli allt färre.” Hon säger också: ”Jag är accepterad som jag är och det är min seger.”

Cuba Central Team (USA) 121130. Översättning: Zoltan Tiroler

Resultatlösa borrningar efter olja

Oljeplattformen lämnar kubanska vatten efter att också den tredje provborrningen visade sig vara torr. Oljeplattformen är den enda som inte innehåller delar från USA och kan arbeta i kubanska vatten. Uppskattningar av Kubas oljereserver varierar mellan 5 och 20 miljarder fat. Kuba producerar idag en tredjedel av landets behov och importerar det mesta från Venezuela, uppskattningsvis 115 000 fat om dagen. En chef på Amoco och BP säger att ”Kubas oljedrömmar är slut” åtminstone de närmaste åren.

Ryska oljebolaget Zarubezhneft fortsätter med sina efterforskningar och ska genomföra provborrningar.

Cuba Central Team (USA) 121116. Översättning: Zoltan Tiroler

Hur Kuba klarar sig med mycket mindre olja
The Power of Community - How Cuba survived Peak Oil (engelskt tal, spansk text)
http://www.youtube.com/watch?v=L2TzvnRo6_c

USA:s morbida fascination av Castros dödlighet
Sarah Stevens, Center for Democracy in the Americas

Sedan Kalla Kriget har USA haft en ohälsosam besatthet med Fidel Castros dödlighet. Att döda Fidel Castro var högt prioriterat av USA:s regering redan före invasionen av Grisbukten 1961. Vår regering använde åratal för att direkt eller indirekt påskynda hans försvinnande. Åren gick och komplott lades till komplott. En grov räkning visar att Kubas förre ledare uthärdade fler än 600 mordförsök. Han skojade om det för några år sedan: ”Ifall att överleva mordförsök vore en olympisk gren, då skulle jag ha vunnit guldmedaljen.”

Inte så kul för USA. Hemliga planer för att mörda Castro och andra ledare gjordes av vår regering utan insyn eller redovisning. De var en skandal och de var en fara för USA:s intressen. Förre senatorn Hart, medlem av ”Church Committee”, som undersökte maktmissbruk från 1975 skrev om den exekutiva order som president Ford utfärdade: ”Det var en republikan, Gerald Ford, och en vis sådan som deklarerade att USA nu var ute ur mordbranschen, en sysselsättning som satte oss på de anklagades bänk i världsopinionens ögon lika mycket som våra ensidiga invasioner. Trots det fortsatte CIA via sina ”tillgångar” att försöka mörda president Castro. Men de lyckades aldrig och den bistra fascinationen med den kubanske ledarens livslängd ökade med varje nyhetsnotis om hans hälsa för att ebba ut efter att han tillfrisknade.

Sommaren 2006 steg han tillfälligt åt sidan som president på grund av sjukdom, vilket satte igång ryktesfloran om en möjlig cancer. Chefen för USA:s underrättelsetjänst John Negroponte sade till Washington Post att ”Allt vi vet indikerar att det inte kommer att ta så länge till, månader, inte år.”

2007 gjorde staden Miami upp planer på en fest i Baseballarenan Orange Bowl när Castro dog. Men han överlevde arenan som revs 2008.

Ryktena tog aldrig slut, inte ens när makten i början på 2008 övergick till Raul Castro. Ryktena intensifierades när Fidel försvann från allmänheten efter att ha fotograferats med påven Benedict XVI. Larm, falska sådana, ringde när han inte reagerade officiellt på återvalet av Hugo Chavez. En venezolansk journalist twittrade att Kuba inom 72 timmar skulle tillkännage Fidels död. En venezolansk läkare, bosatt i Florida, som tidigare givit felaktiga uppgifter om Chavez sjukdom, deklarerade att källor i Kuba hade sagt honom att Castro drabbats av en massiv stroke.

Det visade sig ännu en gång att de onda andarna hade fel. Castros familj meddelade att Fidel levde. Han publicerade ett brev i vilket han gratulerade de som tog läkarexamen. På Hotel Nacional träffade han Venezuelas förre vice president som vinkade med ett foto där den förre ledaren såg väldigt levande ut. Slutligen publicerade statliga medier ett foto av Castro med ett livsbevis, då han höll dagens nummer av tidningen Granma i handen. Fotot åtföljdes av en kommentar från Fidel: ”Jag minns inte ens hur huvudvärk känns.”

Men tro inte att detta kommer att göra slut på USA:s beroende av morbid spekulation. Kubas regering skyddar hälsotillståndet hos sina ledare. Miami uppdaterar sin plan för Fidels död, och är upptagna av att hitta lämplig plats för festen, vilket erkändes av stadens borgmästare. Tidigt i år sa guvernör Romney något som återförde USA till mordsvängen: ”Om jag blir lycklig näste president i USA förväntar jag mig att Fidel Castro äntligen kommer att plockas bort från denna planets yta.” Slutligen har vi Helms-Burtonlagen som förbjuder USA från att erkänna Kubas regering så länge någon av Fidel eller Raul Castro är med.

Huffington Post 121106 via Cuba Solidarity Campaign 121112. Översättning: Zoltan Tiroler

Deklaration av deltagarna på det 16:e europeiska solidaritetsmötet med Kuba

12:e september 2012 innebär början på det 15:e året av det orättfärdiga fängslandet av Gerardo Hernández, René González, Ramón Labaniño, Antonio Guerrero and Fernando González.

De arbetade för att förhindra terroristaktioner mot sitt hemland Kuba, arresterades orättvist, utsattes för en rättegång med falska anklagelser som genomfördes med britstfälliga procedurer i en fientlig omgivning som skapades av media betalda av USA:s regering.

Vi fördömer den orättfärdiga behandlingen av de 5 under rättegången och det följande fängslandet samt den inhumana behandlingen av deras familjer som innefattar att neka besök av hustrurna Adriana Perez och Olga Salanueva.

Under alla dessa år har vi arbetat tillsammans för att etablera ett nätverk av solidaritet som bidragit till att sätta fallet på FN:s dagordning, Amnesty International, flera parlament liksom fackföreningar och sociala rörelser i Europa. Vi har sökt och fått stöd av framstående personligheter, advokater, kulturpersonligheter och intellektuella. Vi är medvetna om att allt detta ännu inte givit det resultat för att få de 5 fria och att mer behöver göras.

Vi måste därför koncentera våra ansträngningar för att öka medvetenheten om fallet med de 5 i Europa och försöka bistå kampen för rättvisa för de 5 i själva USA. Vi inser att det råder nästan total tystnad i media om fallet med de 5 i USA och att det där är svårare än någon annanstans i världen att främja arbetet för de 5. Oavsett det är det en viktig uppgift för solidaritetsrörelsen i Europa.

Vi önskar att ena våra styrkor och krafter för att genomföra effektiva aktioner som gör intryck på regeringarna i våra länder och att det, i sin tur, förändrar Obama-administrationens position. Vi måste vara mer ambitiösa och uppnå större genomslag som når ut för att vinna brett stöd i politiska partier, fackföreningar och i hela samhället. Vi behöver öka synligheten om fallet genom att använda alla privata, offentliga och sociala mediekanaler som är tillgängliga.

Därför ska vi under 2013 samordna våra aktiviteter och föröka koordinera dem när så är möjligt. I detta syfte ska vi upprätta en arbetsgrupp. Vi är överens om att koordinera samordnade aktioner 12:e september varje år i solidaritet med de 5 i alla europeiska länder. Vi ska be framträdande personer att göra korta uttalanden som vi kan använda för att via video föra ut fallet med de 5.

Vi ska försöka etablera en internationell undersökningskommission som ska visa upp den orättfärdiga behandlingen som de 5 utsatts för. Kommissionens undersökning ska presenteras för USA:s president och riksåklagare och på ett bredare sätt främja kampanjen för de 5. Vi ska arbeta för att få maximal publicitet för den affidavit (juridisk försäkran) som advokat Martin Garbus lämnat in för att upphäva domarna mot de 5, baserat på de nya avslöjandena om att USA:s regering betalade journalister med syftet att skapa en fientlig atmosfär i vilken rättegången hölls.

Vi är väl medvetna om att det är nödvändigt att fördubbla våra ansträngningar för att kräva den omedelbara och villkorslösa frigivningen av de 5, Gerardo Hernández, René González, Ramón Labaniño, Antonio Guerrero and Fernando González.Vi kommer inte heller att acceptera den villkorliga frigivningen av René, inte heller nedkortningen av de orättvisa domarna mot Antonio, Ramón och Fernando, då det skulle innebära acceptans av att Gerardo aldrig kommer att lämna högsäkerhetsfängelset där han utstår den upprörande domen på dubbel livstid.

Vi försäkrar om vårt åtagande att kämpa för deras omedelbara och villkorslösa frigivning! Vi komer att kämpa för frihet åt de 5.

De ska återvända!

114.000 kr till Sandys offer!

Den 5 december har insamlingen nått 114.000 kr, med bidrag från ca 130 givare, både enskilda och organisationer runtom i Sverige. Från Stockholm: 35.000 kr - och mer är på gång från den stora artistgalan 24 november. Från Göteborg: 21.500 kr. Här inkluderas 10.650 kr från kulturkvällen den 1 december. Trea är Halmstad: 9.100 kr, sedan kommer Uppsala: 8.320 kr och Jönköping-Huskvarna: 5.700 kr.

Höstens kommunval på Kuba

I september hölls ca 51 000 möten runt om på Kuba. Där nominerade folket 32 200 kandidater till fullmäktige utifrån deras meriter och personliga egenskaper. 21 oktober var det val och en vecka senare en andra valomgång i de distrikt där ingen kandidat fått mer än 50 % av rösterna. Alla från 16 år kan rösta i valen, som är frivilliga och hemliga.

Det är inte partiapparater, kampanjer förda av bolagsmedier, högar med pengar, storbolag eller reklambyråer som avgör valen. Det är helt vanligt folk som föreslår och motiverar varför någon bör få förtroendet att representera dem. De som väljs lever inte ett liv avskilt från sina väljare – de uppbär inga speciella privilegier och de behåller sin vanliga lön. De måste vara tillgängliga och regelbundet redovisa arbetet som de utför. De som förlorar sina väljares förtroende kan avsättas när som helst under perioden. De flesta återgår till sitt gamla jobb efter en eller ett par perioder. Att rösta är, i motsatt till en del andra länder, inte obligatoriskt. Trots det röstar oftast över 90 % av väljarna (så också i år). ”Dissidenterna” har i vissa fall kandiderat och i andra manat till valbojkott. Ingen av metoderna har varit framgångsrik. Enligt preliminära siffror avgavs denna gång 7,3 miljoner giltiga röster, vilket är 92 % av valmanskåren. 4,9 % var blankröster [vilka räknas som giltiga, red. anm.] och 4,4 % var ogiltiga. Rösträkningen är öppen för allmänheten i alla vallokaler.

Detta system kallar de som inte har några invändningar till penningrullningen vid val i Väst eller till USA:s indirekta val, eller till bolagsmediernas påverkan osv, för ”odemokratiskt” när det gäller Kuba.

Liberación 121026 med flera källor. Översättning: Zoltan Tiroler

Film: El Medico

Dokumentären “El Medico - The Cubaton Story“ visas just nu på svenska biografer. Den skildrar den kubanske läkaren och musikern Raynier Casamayors liv och karriär. Filmen, som har en stark svensk anknytning, visar mycket tydligt den konflikt som uppstår när svensk/nordamerikansk musikkapitalism krockar med den kubanska socialismen.

El Medico har dessutom medverkat kring olika event för att uppmärksamma att stormen Sandy orsakat omfattande skador i Santiago de Kuba de senaste veckorna.

Pressmeddelande 121116. Översättning: Bertil Olsson

Några punkter i Kubas nya skattepolitik

• Skattepolitiken är progressiv; ju mer man tjänar, desto mer betalar man i skatt

• Ingen skatt på löner

• Inga hyror på egna bostäder (vilket gäller mer än 80 % av befolkningen)

• Det är ingen skatt på penningförsändelser från utlandet

• För jordbruket gäller speciellt förmånliga villkor

• Också nya företagare har förmånliga villkor

Progreso Semanal 121121 (kraftigt nerkortad version). Översättning: Bertil Olsson

CIA-agent i spetsen för journalister i Kuba

USAs regering har anställt en tidigare CIA-agent för att skapa och leda ett team på minst tio journalister på Kuba. Daniel Gabriel har tidigare jobbat för CNN för att senare arbeta för CIA. Han har genomfört resor till Afghanistan och Irak för uppdrag i Operation Enduring Freedom och Iraqi Freedom. Som hemlig agent har han tillbringat tio år med att bekämpa ”våldsam extremism” och lett hemliga operationer i den islamiska världen. Han är pionjär i användning av sociala media i politiska syften.

Han har skapat Applied Memetics i Arlington, Va. i närheten av CIAs högkvarter. BBG har ingått kontrakt med hans firma fram till november 2016. Här står att de kubanska reportrarna som Gabriel ska organisera ska arbeta i ”de större städerna i Kuba, inklusive Havanna och Santiago…för artiklar på spanska till radio, TV, web och mobila medier.”

Regeringsbyrån BBG undantas från USAs blockadlagar, och har rätt att anställa och betala kubaner på ön.

Progreso Semanal 121121 (förkortad). Översättning: Bertil Olsson

Fler än 80 brittiska parlamentsledamöter till stöd för De Fem

Som en klar demonstration av sitt stöd har fler än 80 brittiska parlamentsledamöter, från samtliga politiska partier, skrivit under en motion som stöder kravet på att fruarna till två av de kubanska fångarna i USA, som hittills vägrats inresa till USA, ska få besöka sina män. Det gäller Olga Salanueva och Adriana Perez.

Parlamentsledamöterna representerar fler än 7,5 miljoner brittiska medborgare, vilket gör detta till ett av de viktigaste uttalanden till stöd för de 5 som gjorts i Europa.

Motionen kräver att USA administrationen ska ”göra en humanitär gest och ge makarna rätt till besök.” I motionen citeras också Amnesty International som sagt: ”att neka männen besök från sina fruar är ett onödigt straff och strider mot kraven på humanitär behandling av fångar och staternas skyldighet att värna familjelivet.”

Parlamentsledamoten Michael Connarty var den förste att skriva på motionen. Han kallar fängslandet av de fem ”ett brott mot grundläggande mänskliga rättigheter.” Nu har ytterligare drygt 80 parlamentariker från alla politiska partier, inklusive det regerande Konservativa Partiet, skrivit under. Tusentals medborgare har skrivit till sina ledamöter och bett dem skriva på. Fler än 30 000 kort har skickats och tusentals människor har gjort sina röster hörda via Internet.

Rob Miller, ordförande i den brittiska solidaritetsorganisationen med Kuba, CSC, sade: ”Det är en makalös parodi på rättvisa att efter 14 år så nekas fortfarande Olga och Adriana, två av fruarna till de fem, visum för att besöka sina män. Motionen visar att parlamentariker från alla politiska partier, representanter för miljontals britter, är klara över att USA bör stoppa denna tortyr och tillåta dessa kvinnor att träffa sina män. Vi ska se till att detta enkla budskap når fram till USA:s president och också till folket i USA.”

Pressmeddelande från CSC 121109. Översättning: Zoltan Tiroler

Hälsningsbrev från De Fem – genom Ramón Labañino – till det 16:e Europeiska Solidaritetsmötet för Kuba.

Kära systrar och bröder, som samlats i Berlin för att genomföra det 16:e europeiska mötet i solidaritet med Kuba.

Vi är djupt rörda över att kunna vända oss till er i detta sammanhang; också med tanke på de problem och svårigheter som ni nu i era hemländer har ställts inför. Det är imponerande att ni ändå är redo att på solidaritetens och humanitetens grund ställa upp till försvar för folkens värdighet och rätt – och för bröder – i andra länder.

Den 31 oktober kunde vi i tidningen Russia Today ta del av de nyheter som jag nu vill citera:

”Arbetslöshetstalet inom euro-området under september månad ökat med två tiondels procentenheter och nådde därmed en ny rekordnivå på 11,6 procent. Ekonomen Mikel Novals kommentar blev att de europeiska ledarna gör precis motsatsen till vad de borde göra för att avvärja en djup kris.

I Spanien nåddes arbetslöshetstalet i september 25.8 procent – en ökning med 0,3 procentenheter jämfört med augusti – vilket innebär att landet har det, i Europa, högsta talet för andelen arbetslösa.

Det var mot denna bakgrund som den spanska regeringens president tog till orda inför parlamentet för att redogöra för resultatet av Europeiska Rådets möte i mitten av oktober. Han underströk att EU:s politik avancerar, men tyvärr mycket långsamt.

Dock uttryckte president Rajoy sin uppskattning av samarbetet inom EU, med syftet att rädda det Spanien ut ur krisen.

Enligt ekonomen Mikel Noval måste de europeiska ledarna ”göra upp med sin förfelade politik. De måste förstärka de sociala skyddsnäten, och upphöra med att göda bankerna. De måste korrigera sin finans- och skattepolitik. De måste med andra ord göra motsatsen till det de nu gör”.

Under förra veckan var Madrid scenen för upp emot 80 demonstrationer strejker. Aktioner som blockerade en stor del av stadens trafik (…)”

Med tanke på dessa realiteter, och andra skäl, förstår The Cuban Five mycketväl vilka stora ansträngningar som ni gjort för att kunna samlas där ni nu är; förenade i kampen för en bättre värld, för fred, för livet, för en värld befriad från krig och kriser; förenade i kampen för ljus framtid för ala människor.

Ni har samlats för att stödja Kubas kamp mot den grymma blockaden, för kampen mot mediernas aggressiva desinformation vad gäller Kuba och för kampen för frigivning av oss fem.

Vi vill till er översända all vår ömhet, tillgivenhet och tacksamhet. Så känner vi, och så känner också våra familjer och hela det kubanska folket. Vi känner så på grund av all uppriktig och solid sympati som ni visat under de långa åren av vår politiska fångenskap.

Ni ska veta att vi vill vara ett stöd för er, också. I er dagliga kamp, i era strävanden och mål.

Vi önskar er framgång i ert arbete under konferensen. Som kommer att bli ett viktigt steg. Som också kommer att stärka banden mellan er. Som kommer att stärka ert hårda arbete för välfärd i era länder.

Med blicken riktad mot den underbara dagen då vi i full frihet kan omfamna er, låt mig härmed översända starka kramar från oss fem, på detta sätt.

Tillsammans ska vi segra!

Länge leve solidariteten mellan de europeiska folken och Kuba!

Ständigt mot segern!

René González
Gerardo Hernández
Antonio Guerrero
Fernando González
Ramón Labañino Salazar

FCI. Jesup, Georgia, november 2012

USA, det internationella samfundet och blockadomröstningen i FN

Vid en presskonferens efter omröstningen om USAs blockad av Kuba var det en journalist (heder åt denne journalist) som pressade USAs talesman om blockadpolitiken.

Fråga: Tidigare idag så röstade Generalförsamlingen, som de gjort de senaste årtiondena, med överväldigande majoritet för att fördöma USAs embargo av Kuba. Röstetalet blev, som du säkert vet, 188 mot 3. Du, Israel och Palau röstade mot, likadant som det varit i flera årtionden. Min fråga är: när kommer ni att inse att resten av världen tycker att detta är en riktigt usel politik?

Svar: Matt, tvärtemot din uppfattning, vi är…

Fråga: Inte min uppfattning. Det är resten av världen. Ni pratar alltid om internationella samfundet. Det internationella samfundet har sagt sitt igen.

Svar: Vår politik är oförändrad.

Fråga: Jo, jag vet. Men när – det internationella samfundet uttrycker sig och ifall ni inte är en del av det, är det inte det internationella samfundet. Erkänner du att det internationella samfundet, alla länder i världen utom tre och tre som avstod, säger att detta är usel politik och borde ändras? Inser du att det internationella samfundet talar med en enda röst?

Svar: Lyssna, vår Kubapolitik syftar till att skapa bättre band till den kubanska befolkningen. Du känner till våra invändningar mot Kubas regering. Vår politik är oförändrad. Den kommer inte att förändras.

Fråga: Kan du acceptera att det internationella samfundet säger ifrån och protesterar mot vår politik, en politik som ni haft i femtio år?

Svar: Jag säger bara att..

Fråga. Nej? Du kan inte.

Svar: Vår politik förblir intakt.

Cuba Central Team (USA) 121116

En oöverträffad rättsskandal

Den 12 september 2013 infaller 15-årsdagen av ett orättfärdigt fängslande, i ett rättsfall som är oöverträffat i historien. Katrien Demuynck, Belgien: Inledning om de 5 på europeiska solidaritetsmötet 9 november

Jag vill påminna er bara om några av de otänkbara händelserna som utspelats i det här fallet:

- USA:s regering hemligstämplade, utan uppenbar anledning, alla bevis, vilket har förhindrat rätten till försvar.

- Efter deras gripande hölls De Fem inlåsta i 17 månader i isoleringsceller, vilket omöjliggjorde deras kontakt med försvarsadvokaterna.

- Jurymedlemmarna hotades öppet av terroristgrupperna som är verksamma i Miami.

- Trots att tre f.d. generaler i USA:s armé vittnade till förmån för De Fem, förklarades de som skyldiga för stämpling till spioneri.

- Även om domaren försökte stryka den främsta anklagelsen mot Gerardo, eftersom hon ansåg att åtalspunkten inte kunde bevisas, fann juryn honom skyldig.

- Aldrig tidigare i USA:s historia har någon dömts till livstids fängelse för stämpling till spioneri, i ett fall där det bevisats att ingen av de anklagade hade haft tillgång till ett enda hemligt dokument. Men det inträffade i fallet med De Fem.

- Aldrig tidigare i USA: s historia har man återkallat ett enhälligt beslut från en panel bestående av tre domare. Men det inträffade i fallet med De Fem.

- FBI kände till De Fems existens flera år före deras gripande. FBI hade t o m använt sig av uppgifter som tagits fram av De Fem, såsom lokaliseringen i Miami River av ett fartyg med sprängämnen. Allt förändrades med Hector Pesqueras tillträde som ny FBI chef i Miami i maj 1998. Pesquera, som var en nära vän till den anti-kubanska maffian, fick allt att vända 180 grader. FBI slutade att följa terroristorganisationer, i stället greps de fem anti-terroristerna den 12 september det året. Detta hände i landet som enligt egen utsago hade förklarat krig mot terrorismen.

- Ledaren för “Bröder till undsättning”, José Basulto, hade personligen offentliggjort i media att en olaglig flygning över Kuba skulle genomföras. USA:s myndigheter hade själva informerat de kubanska myndigheterna om samma flygning. Men Gerardo dömdes till livstidsstraff för stämpling till mord eftersom han är anklagad för att ha informerat de kubanska myndigheterna om flygningen med “Bröderna till undsättning”. Det faktum att åklagaren inte kunde lämna några bevis för att denna kommunikation ägt rum var det ingen som brydde sig om.

- Och ännu värre: om planen som besköts störtade i kubanska vatten, vilket hävdas av de kubanska myndigheterna, har inget brott begåtts. Men USA:s myndigheter vägrar lämna ut satellitbilderna i deras ägo som skulle kunna bevisa det här påståendet. I dag väntar vi på domaren Lenards svar på försvarsadvokaten Martin Garbus’ affidavit (juridisk försäkran) vars avsikt är att annullera domarna som fälldes mot De Fem.

Tack vare arbetet från solidaritetsrörelsen i USA och de utmärkta försvarsadvokaterna framkom det att från och med gripandet av DeFem har USA:s regeringen betalat tiotusentals dollar till ett antal kända journalister så att dessa förvränger informationen om De Fem för att därmed påverka den allmänna opinionen i Miami och mer specifikt juryns inställning.

Den nya bevisningen visar att fallet med De Fem inte endast är en politisk rättegång, utan att USA:s regering förutom detta även bekostat en propagandaoperation riktad mot de åtalade. Den nya bevisningen räcker för att upphäva domen mot De Fem.

I dag mer än någonsin står det klart att åtalet mot De Fem var politiskt. Därför kan lösningen på fallet endast vara politisk.

Vi har kommit långt på vår solidaritetsresa. Med stora ansträngningar har vi lyckats få:

- Stöd från Förenta Nationerna

- Stöd från Amnesty International

- Stöd från 10 Nobelpristagare

- Stöd från stats- och regeringschefer, ministrar och parlament

Vi vet med säkerhet att Obama - och det är viktigt att lösa fallet med De Fem - fortsätter som president i 4 år till - vi vet att Obama känner till fallet och att han har fått förfrågningar på hög nivå.

Vi konstaterade när vi i april i år bedrev lobbyverksamhet i kongressen i Washington, att brev till förmån för De Fem från utländska parlamentariker gör intryck på kongressledamöter och senatorer.

Vi nöjer oss inte med Renés övervakade frihet, eller med att Antonio, Ramón och Fernando fått sina fängelsedomar reducerade, eftersom detta skulle innebära att acceptera att Gerardo dör i ett högsäkerhetsfängelse, för alltid avskild från sin Adriana.

Därför bekräftar vi vårt åtagande och löfte: De Fem kommer att återvända!

Norge bidrar med 15 miljoner till orkanoffren i Kuba och Haiti

Elva personer förolyckades och de värsta orkanskador någonsin drabbade halvmiljonstaden Santiago de Cuba i östra Kuba. De mycket tunga regnen som orsakade enorma vattenmassor och orkanvindarna orsakade kraftiga skador på över 130 000 bostäder enligt de första inventeringar som gjorts. 15 322 bostäder rasade helt och 36 544 rasade delvis. 43 426 tak blåste bort. Det blev mycket svåra skador på jordbruket vilket drabbar matförsörjningen. Uppröjning efter alla nedblåsta träd, reparation av el- och telefonledningar, utkörning av dricksvatten pågår för fullt och hittills har över 70 frivilliga arbetslag från olika provinser på Kuba kommit för att bistå.

Orkanen Sandy drabbade de två fattiga ö-nationerna Haiti och Kuba innan den slog till mot USAs östkust. ”Det är viktigt att offren får skydd. Vi måste erbjuda rent dricksvatten och hälsovård”, säger Norges utvecklingsminister Heikki Eidsvoll Holmås. I Kuba skadades 150 000 byggnader. Skolor och sjukhus förstördes. Haiti kämpar fortfarande med återuppbyggnad av landet efter den kraftfulla jordbävningen 2010. I Haiti förstörde orkanen 15 000 hus. Läger där 350 000 hemlösa fortfarande bor efter jordbävningen skadades igen. Kolera har redan dödat fler än 7 500 människor sedan jordbävningen. Under de senaste tio åren har 15 tropiska stormar och orkaner drabbat ön. Holmås var på plats strax efter Sandy och kunde se förödelsen. ”Jag träffade människor som förlorat sina skördar, sin boskap och sina hem. De behöver hjälp för att kunna fortsätta sina dagliga liv”, säger Holmås.

Stöd orkandrabbade Santiago de Cuba!

Elva personer förolyckades och de värsta orkanskador någonsin drabbade halvmiljonstaden Santiago de Cuba i östra Kuba. De mycket tunga regnen som orsakade enorma vattenmassor och orkanvindarna orsakade kraftiga skador på över 130 000 bostäder enligt de första inventeringar som gjorts. 15 322 bostäder rasade helt och 36 544 rasade delvis. 43 426 tak blåste bort. Det blev mycket svåra skador på jordbruket vilket drabbar matförsörjningen. Uppröjning efter alla nedblåsta träd, reparation av el- och telefonledningar, utkörning av dricksvatten pågår för fullt och hittills har över 70 frivilliga arbetslag från olika provinser på Kuba kommit för att bistå. Enligt uppgifter från Kuba bedöms det ta lång tid och mycket resurser för att återuppbygga och återställa efter förödelsen.

Inte minst barnen har drabbats. Svensk-Kubanska Föreningen skickar omedelbart 10 000 kr för insatser för barnen i Santiago de Cuba.

Vill du eller din organisation hjälpa, skicka ditt penningbidrag till Svensk-Kubanska Föreningens penninginsamling Mediciner för Kuba Plusgiro pg 23 57 15-0. Skriv ORKANEN SANDY på talongen.

Vi uppmanar den svenska regeringen att delta i stödarbetet genom att erbjuda penningstöd och materiellt stöd till Kubas regering. Vi uppmanar också EU att göra likaledes.

Svensk-Kubanska Föreningen 29 oktober 2012

”Orkaninsamlingen” växer
Offer för orkanen Sandy
Pg 23 57 15–0 — Mediciner för Kuba

Den 16 november har insamlingen passerat 85.000 kr. Totalt har ett hundratal inbetalningar gjorts med olika stora belopp. Stockholm har nästan uppnått 30.000 kr. Tvåa är Halmstad med omnejd på nästan 9.000. Uppsala: 7.500, Göteborg 7.200 och Jönköping 5.500 kr.

I Stockholm planeras en kulturaktivitet lördag 24 november och i Göteborg lördag 1 december. Behållningarna kommer att gå oavkortade till offren för orkanen Sandy i Santiago de Cuba.

Flera solidaritetsrörelser för Kuba runtom i Europa har startat liknande insamlingar. I Tyskland har man hittills (14 nov) samlat in över 11.500 euro.

Stort stöd till barnen i Santiago de Cuba!
Offer för orkanen Sandy
Pg 23 57 15–0 — Mediciner för Kuba

Efter knappt en vecka av insamlingen, har mer än 54.000 kr flutit in till Santiagos barn. Tillsammans med de 10.000 som föreningens nationella styrelse beslutat om har insamlingen alltså passerat 64.000 kr.

Bidrag har kommit från mer än 50 olika kubavänner från Skåne till Norrland. Flera har skänkt stora belopp, på 1000 kr eller mer. En person i Stockholm har skänkt hela 10.000 kr. Men det är också de många mindre beloppen som gett det goda resultatet så snabbt!

På möte i Kubaturnén med Maikel Veloz i Uddevalla samlades 1250 kr in. Svensk-Kubanska i Uppsala och Lysekil har sänt in 2.500 kr respektive 1.000 kr, och Vänsterpartiet i Hudiksvall har bidragit med 1.000 kr.

Mest har kommit från de större städerna, t.ex. sammanlagt 19.700 från Stockholm och 4.683 från Göteborg. 2.500 kr har kommit från Halmstad, 1.200 kr från Västerås, 1.900 kr från olika platser i Västerbotten och en mängd belopp från många andra orter.

Vi kommer att fortsätta att rapportera om insamlingsresultatet här på hemsidan.

Kuba fördömer Israels aggression mot Gaza

Kuba upprepar sitt energiska fördömande av ”den nya upptrappningen av våld och död som Israels krigsmakt iscensätter mot Gazaremsan".

Enligt ett uttalande idag från Kubas Utrikesdepartement har Israel ”ännu en gång utnyttjat sin tekniska och militära överlägsenhet för att brutalt förtrycka den palestinska befolkningen”.

Denna aktion resulterar i civila oskyldiga offer och enorma materiella skador som förvärrar de redan svåra förhållanden som råder i detta lilla belägrade område.

”Inför denna nya aggression mot det palestinska folket, upprepar Kuba sitt energiska fördömande och uppmanar det internationella samfundet att vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra denna kriminella handling”.

Det kubanska Utrikesdepartementet ger sitt ”fasta stöd till det palestinska folkets rättvisa kamp och dess rättigheter, vilka innefattar upprättandet av en självständig stat med östra Jerusalem som huvudstad”.

Prensa Latina 121117. Översättning: Bertil Olsson

”Rungande applåder för Kuba, tystnad för USA”

Så beskriver nyhetsbyrån Reuters omröstningen i FN om USA:s blockad av Kuba. USA stöddes endast av Israel, medan 188 länder ställde sig bakom Kubas krav på att blockaden ska upphöra. Det lär den inte göra eftersom FN har röstat mot blockaden i 21 år, utan resultat. Här kan man snacka om ”Världssamfundet” mot USA. Till och med USA:s lydigaste allierade, som Sverige och Storbritannien, röstar mot blockaden. Inte av omsorg om kubanerna, men för att blockaden också drabbar företag och handelsutbyte i det egna landet.

Medierna talar ytterst sällan om denna världshistoriens grymmaste och längsta blockad. Den infördes efter USA:s misslyckade invasion av Kuba 1961. Det uttalade syftet är att ”framkalla svält och desperation”. Alltså en ren krigs- och folkmordspolitik mot kubanerna, trots att Kuba aldrig varit i krig mot USA och aldrig tillåtit terrorhandlingar mot USA.

Trots de mer än 50 åren har USA inte lyckats med att ta över Kuba. Däremot har blockaden tillfogat det lilla fattiga landet enorma skador på uppskattningsvis mer än 1 biljon dollar (!) och kostat oskyldiga människors liv. Exempelvis kan Kuba inte köpa livsnödvändiga mediciner som USA har patent på. Blockaden är det största hindret för Kubas utveckling. Men om detta har svenska medier inget att säga, knappast heller om USA:s förödmjukande nederlag i FN. Kubas representant fick alltså dånande applåder efter sitt tal, medan ingen applåderade USA. Jag vill här inte spekulera hur media skulle agerat om det var tvärtom. Men det tål att funderas på.

Zoltan Tiroler 121116

Kubas utrikesminister i FN:
”President Obama har möjligheten att inleda en ny Kubapolitik”

Anförande av Kubas utrikesminister, Bruno Rodriguez Parrilla, i FN:s Generalförsamling, punkt 41: "Nödvändigheten att få slut på USA:s ekonomiska, finansiella och handelsblockad mot Kuba". New York, 13 november 2012.

Herr ordförande:

Jag vill upprepa det kubanska folkets och regeringens djupa deltagande med Förenta Staternas regering och folk, staden New York, de människor som påverkas direkt och särskilt offrens familjer för den förlust av liv och den stora skada som orkanen "Sandy" orsakat.

Vårt deltagande går också till regeringarna och folken i Bahamas, Haiti, Jamaica, Dominikanska republiken och Kanada som också drabbats, liksom i Guatemala och Mexiko som drabbats av jordbävning.

Herr ordförande:

Den 6 april 1960 nedtecknade statssekreterare, Lester D. Mallory den mest koncisa, exakta och varaktiga definitionen av syftet med blockaden mot Kuba, och jag citerar: "framkalla besvikelse och missmod på grund av ekonomiskt missnöje och svårigheter [...] försvaga ekonomin genom att förvägra Kuba pengar och förnödenheter och minska nominella och reella löner, framkalla hunger, förtvivlan och störta regeringen."

Hittills har detta varit den vision som präglat elva på varandra följande regeringars omänskliga, misslyckade och otidsenliga politik under vilken 76% av kubanerna fötts. Vårt land har aldrig varit i krig eller har deltagit i fientligheter mot USA.

Läs mer >>

Kubas återuppbyggnad efter orkanen Sandy

Kuba fortsätter att återhämta sig efter den omfattande förödelsen som orkanen Sandy åstadkom. Det gäller särskilt staden Santiago där endast 64 % av elnätet återställts och en stor del av staden är utan ström. I den omgivande provinsen har 53 % av hemmen fått tillbaka strömmen. Myndigheterna rapporterar att elledningarna rasat på grund av tusentals omkullblåsta träd. Arbete pågår dygnet runt.

Regeringen har meddelat att de kommer att subventionera material med 50 % och erbjuda lån för att folk ska kunna bygga upp sina hem. FN:s World Food Program planerar att skicka nödhjälp med en månads matransoner till en halv miljon människor i och runt Santiago. En talesman för FN kallade Sandy ”den värsta katastrofen på 50 år i Santiago.” Hjälpsändningar har också kommit från Venezuela, Ryssland, Bolivia och Dominikanska Republiken.

Cuba Central Team (USA) 121109

Desinformationskanalen SR-Ekot

Utrikesrapporteringen blir allt sämre, allt mer ensidig, allt mer partisk i våra stora medier. Jag väljer ett exempel från Ekot. Men det kunde lika gärna varit hämtat från någon av de stora tidningarna. Jag plockar en händelse, fast det skulle kunna vara hundratals.

Det gäller den bilolycka i somras på Kuba där den svenske KDU-ordföranden Aron Modig var inblandad. Han var på Kuba med sin kompis Carromero från spanska högerpartiet PP. Deras uppdrag var att stödja och ge pengar till en del av dissidentrörelsen, kristdemokraten Payá. Inför uppdraget hade de sammanträffat med IRI, International Republican Institute, en av flera organisationer i USA som främjar stormaktens intressen utomlands. De två ungdomspolitikerna reste in på turistvisum, men deras syften var helt andra än att turista; att ta emot pengar från främmande makt med syfte att påverka landets politik är olagligt såväl i Kuba, USA som i Sverige. USA:s generösa bidrag med mångmiljonbelopp årligen för en ”regimförändring” på Kuba nämns aldrig. Inte heller Sveriges mer blygsamma bidrag för att uppnå nordamerikansk hegemoni. Men att Modigs uppdrag och användning av svenska skattemedel granskas av svenska media är att begära för mycket.

Deras uppdrag gick åt helvete. Vid en bilfärd, med Carromero som chaufför, omkom Paya och ytterligare en kuban. Inom två timmar anklagade medier i Miami den kubanska regeringen för olyckan. Likadant gjorde Payas änka, 800 kilometer från olycksplatsen. Några som helst belägg för detta gavs inte och har inte heller senare framkommit. Tvärtom, samstämmiga vittnen, inklusive Carromero själv, bekräftar den officiella versionen: att han i hög fart körde av vägen på en sträcka som var under reparation. Inte heller spanska regeringen ifrågasätter händelseförloppet. Det har visat sig att chauffören har ett digert register med trafikförseelser, bland annat för fortkörning. Han har sedan 2009 fått böta vid 42 (!) tillfällen för trafikbrott i Spanien och hans körkort var indraget. Dessa fakta förtigs konsekvent i Ekots sändningar. Tvärtom fortsätter man flera månader efter olyckan, trots total avsaknad av varje form av bevis, att ifrågasätta den kubanska utredningen. Det hände så sent som 16 oktober.

Sedan revolutionen 1959 förekommer inga utomrättsliga mord i Kuba. Däremot har över 3 000 kubaner fallit offer för terrorism med utgångspunkt hos den store grannen i norr. USA ägnar sig åt utomrättsliga avrättningar, Kuba gör det inte. Medan Ekot tiger om ett dussintal mord på kollegor i Honduras efter den USA-stödda kuppen 2009, medan man ytterst sällan nämner hot och mord på journalister i andra närliggande länder som Colombia och Mexiko, tar man varje tillfälle för att misstänkliggöra Kuba. Det handlar inte om information, det handlar om desinformation.

Intressant nog har den kristna tidningen Världen idag givit en betydligt vederhäftigare rapportering om den aktuella händelsen än Ekot.

Zoltan Tiroler, vice ordf. Svensk-Kubanska Föreningen

(refuserat av Ekots debattsida liksom i tidskriften Journalistens debattsida)

Länk till artikeln i Världen idag: http://www.varldenidag.se/nyhet/2012/08/29/Stodet-som-finns-men-knappt-syns/

Utresetillstånd avskaffas

Från och med nästa år kan kubaner resa till utlandet utan att begära tillstånd eller ha inbjudningsbrev. Det enda som behövs är ett giltigt pass och visum, om så krävs. De flesta länder kräver visum av kubaner, men det gäller till exempel inte Ecuador. De nya reglerna tillåter också att man stannar utomlands i upp till två år.

Man gör dock undantag för tekniker och andra högutbildade inom vissa nyckelområden för att ”behålla humankapitalet som skapats av Revolutionen, inför stölden av talanger som de mäktiga tillämpar.”

Progreso Semanal (USA) 121016. Översättning: Zoltan Tiroler

Kubas undervisningssystem i topp

FN-organet UNESCO har publicerat sin rapport ”EFA Global Monitoring Report 2012”. Bland annat visas att Kuba är det land som kraftigast ökat satsningen på utbildning mellan 1999 och 2010. Från 7 % av BNP till det dubbla, 14 %. Inget annat land ligger i närheten.

Ser vi på mattekunskaperna, som UNESCO undersökt uppdelat på regioner, så är Kuba bäst i Latinamerika. Man följs av Uruguay, Mexiko, Chile och Argentina (i nämnd ordning.)

I en jämförelse mellan alla länder ligger fattiga Kuba på 16:e plats (1:a är Japan). Kuba ligger före länder som Danmark, Australien, Belgien, Ungern och Tyskland. Imponerande! Samtidigt läser vi i tidskriften ”Journalisten” att var femte vuxen USA-medborgare inte läser tillräckligt bra för att kunna tillgodogöra sig en vanlig tidningstext.

UNESCO EFA Global Monitoring Report 2012, Journalisten oktober 2012. Översättning: Zoltan Tiroler

Kuba satsar på återhämtning efter orkanen Sandy

Kubanerna satsar hårt på åtgärder efter den förödande orkanen Sandy i Kubas östliga provinser, särskilt i Santiago de Cuba och Holguin. Här bor fler än två miljoner människor. Civilförsvaret uppmanar medborgarna att arbeta dygnet runt för att reparera de omfattande skadorna.

I arbetet deltar Försvarsmakten, liksom byggbrigader. Det gäller först att få undran nedblåsta träd och skräp som belamrar vägar och ledningar. Grupper av elektriker från centrala Kuba har slutit upp i Santiago för att återställa elen. Fler arbetare från andra provinser är på väg.

Också i Holguin har röjningsarbetet kommit igång. Här slog Sandy till med vindhastigheter på över 175 km i timmen och lämnade omfattande förödelse bakom sig. Skadorna har ännu inte kunnat summeras. Främst drabbades byggnader, bostäder i dåligt skick och lätta tak. Sorgligt nog omkom 11 personer, varav nio i Santiago och två i Guantanamo. Detta är den högsta dödssiffran för en orkan på Kuba på mycket länge. Kuba framhålls av FN som ett föredöme när det gäller att skydda liv vid naturkatastrofer.

ACN 121026. Översättning: Zoltan Tiroler

Orkanen Sandy värsta naturkatastrofen i Santiago de Cuba i modern tid

De första uppskattningarna av skadorna orsakade av orkanen Sandy i den östliga provinsen Santiago de Cuba visar att det är en av de värsta naturkatastroferna i Kubas historia. Så här långt uppskattas skadorna till över 2,1 miljarder pesos. Siffran kommer att stiga när skadorna på turism, jordbruk, byggnation och andra sektorer räknats in. Detta förklarades i fredags vid ett möte arrangerat av Civilförsvaret.

Brigader från flera andra provinser är på plats för att hjälpa till med att återupprätta elektricitet och telefonförbindelser.

Preliminära uppskattningar säger att 43 000 tak förstördes och 15 000 byggnader kollapsade. Prioriterat är att förse människor med byggnadsmaterial och att rensa upp. Så mycket avfall har blåst upp att det hindrar ekonomisk aktivitet och service till befolkningen. Upprensningsarbetet har påbörjats, men på grund av den omfattande förstörelsen kommer det att ta lång tid.

ACN 121026. Översättning: Zoltan Tiroler

"Socialismen på Kuba kommer att överleva Fidel Castros död"
Eva Björklund, vice ordförande i Svensk-Kubanska Föreningen

Västmedier älskar att ifrågasätta Fidel Castros hälsa, samtidigt som Kubas demokratisystem demoniseras. I verkligheten är öriket världsledande inom utbildning, hälsovård, jämställdhet, social trygghet och ekologiskt jordbruk. När Fidel Castro dör kommer kubanerna sörja djupt – men deras socialistiska samhälle kommer inte att bryta ihop, skriver Eva Björklund från Svensk-Kubanska Föreningen.

”Fidel Castro är död”, ”åtminstone döende”. Varför detta rykte igen? För femtielfte gången sedan CIA:s misslyckade invasion i Grisbukten 1961. Kanske av naturliga skäl har dödsryktena duggat tätare på senare år. Denna gång gick det så långt att kubanska utrikesministerns twitter kapades för ett falskt dödsbud.

Vad är det för föreställningar som leder till denna uppståndelse, framför allt i Miami, men också globalt, spridd av mediejättar som nyhetsbyrån AP? Är tanken att Fidel Castro är ”diktatorn” som till och med som pensionär styr landet? Att om bara han försvinner kommer den nagel i ögat på USA som Kuba utgjort i över 50 år kunna klippas?

Detta grundar sig på lika delar önsketänkande och avsiktlig demonisering. Det verkar också leda till lika stort ointresse för kubansk verklighet som för USA:s ekonomiska och propagandistiska krigföring, utifrån dogmen att USA är en demokrati och därmed berättigad att med all sin makt återföra Kuba till den enda vägen. Och att göra detsamma med allt fler trilskande folk och regeringar på USA:s traditionella ”bakgård” – Latinamerika.

Nu punkteras önsketänkandet av Hugo Chavez valseger i Venezuela och folks massiva deltagande i kommunalvalen på Kuba en vecka senare. I årets debatt i FN:s Generalförsamling om USA:s ekonomiska, finansiella och handelsmässiga blockad mot Kuba lär resultatet bli detsamma som de senaste 20 åren: allt mer ensamma och isolerade kommer USA och Israel att stå emot i stort sett alla övriga länder.

Kuba framstår som ett föredöme på så många områden och hålls högt av folken framför allt i Latinamerika – men också i ett omfattande nät av Kubavänner runt om i världen.

Trots sin relativa fattigdom, vidmakthållen genom USA:s ekonomiska krigföring som kostar Kuba många miljarder dollar årligen – mer än alla exportintäkter – tillhör det lilla öriket de världsledande när det gäller utbildning, hälsovård, livslängd, jämställdhet, social trygghet, ekologiskt jordbruk med mera. Sådant som de flesta människor fäster stor vikt vid.

Detta kontrasterar mot mediernas vanemässiga demonisering av Kuba och dess demokratisystem. Nomineringar till valen görs inte av något parti, utan av medborgarna direkt i öppna nomineringsmöten på grannskapsnivå. I detta system lades i tre omgångar sedan 2007 grunden för en radikal decentralisering till kommuner och företag tillsammans med avstatligande av småföretag i massiva, engagerade rådslag öppna för alla – för att ”förändra allt som behöver förändras”.

Under över 50 år har Washington misslyckats med att bygga upp en USA-vänlig opposition på Kuba. Varken militära medel, sabotage, terror, ekonomisk utsvältning eller dollarmiljoner till ”oberoende” grupperingar har lyckats. En chef för USA:s intressekontor i Havanna har förklaringen: det fåtal de lyckas fånga upp är bara intresserade av att leva gott och saknar helt förankring bland folk i gemen.

Kuba fortsätter att förändras och utvecklas trots alla hinder och problem, inre och yttre. När Fidel Castro dör kommer folk att sörja djupt – men det socialistiska samhället kommer inte att bryta ihop.

Los Van Van nekas inresa till Puerto Rico

USA:s regering har hindrat det populära kubanska bandet Los Van Van från att få spela i Puerto Rico. Det är batteristen Samuel Formell och presentatören Leo Tizol som inte fått visum. Detta meddelas av Bill Martinez, den som ansvarat för visumansökningarna till USA:s UD.

Cubadebate 121002. Översättning: Zoltan Tiroler

”Dissident” åt och drack under sin påstådda hungersstrejk

Den kända ”dissidenten” Marta Beatriz Roque, 67, slutade inte att äta en enda dag under den påstådda hungerstrejk hon nyligen genomförde.

Bluffen avslöjades i kubansk TV då en av Roques grannar berättade att det var han som dagligen försåg den ”hungerstrejkande” med mat genom ett fönster. Foton som visades avslöjar att grannen pratade med Roque och berättade att hon skulle få bananer, kalebass och papaya på annat sätt eftersom de inte rymdes i [de som alltid i Latinamerika gallerförsedda] fönstret. Men däremot räcker han över avokado, bönor och andra livsmedel i påsar.

Under överlämnandet bad Roque om frukt och grönsaker som kan kokas. Man kan tydligt höra Roques röst som tar emot maten och säger att grannen kan behålla växeln. Grannen, som framträtt med namn, avslöjade att Roque hade simulerat.

I programmet som tog ca 20 minuter, avslöjades också telefonsamtal mellan Maureen McGovern, tjänsteman på USA:s Intressekontor i Havanna, liksom samtal från Miami till Roque. Där tillkännagav man att pengar skickats och man gav Roque rådet att ”livnära sig och vara rädd om sig.”

Roques ”hungerstrejk” sades vara i syfte att få den likaledes ”hungerstrejkande” oppositionelle Jorge Vázquez Chaviano frigiven. Hans fru berättade på telefon för Roque att Chaviano avslutat ”strejken” och att hon också skulle göra det. Likaså informerades om att alla 19 oppositionella som också skulle hungerstrejka, tog emot livsmedel under denna tid.

Kubansk TV kritiserade hårt en rad nyhetsbyråer i utlandet som drev en intensiv mediekampanj i vilken man påstod att Roques liv var i omedelbar fara.

Progreso Semanal (USA) 120925. Översättning: Zoltan Tiroler

Den kubanska emigrationen och USA
Cubadebate

Utvandring har alltid varit en del av människors vardag. Men i dagens globaliserade och djupt orättvisa värld växer människoströmmarna, inte minst på grund av de stora ekonomiska och ekonomiska skillnaderna, politisk instabilitet, väpnade konflikter, naturkatastrofer och andra orsaker. Detta är nu en av mänsklighetens stora problem.

Tusentals människor dör i försöken att fly till bättre förhållanden när de korsar hav och gränser. Åter tusentals tar sig till rika länder i norr för att söka bättre livsvillkor. Ofta utsätts de för inspärrning, utnyttjas eller utvisas utan pardon. Både EU och USA gör det allt svårare att invandra.

Men i denna grymma verklighet finns ett tydligt undantag: behandlingen som kubaner får av USA:s regering. Det är en del av USA:s aggressiva planer mot Kuba och dess revolution.

Fram till 1959 krävdes en lång och omfattande process för att en kuban skulle beviljas visum till USA. Anlände en kuban illegalt så gällde fängelse eller utvisning. Kubaner förföljdes på samma sätt som många latinamerikanska emigranter i dag. Allt detta förändrades när Revolutionen segrade 1959. Från Revolutionens första dag förvandlades USA till en säker tillflyktsort för torterare, mördare, brottslingar och hantlangare till den störtade tyrannin under Batista. Normen blev att alla kubaner som lämnade Kuba illegalt togs emot i USA. Visum krävdes inte. Ingen kuban kallades för ”emigrant” utan blev automatiskt ”flyktingar” enligt Washingtons politik.

Washington insåg att det handlade om en verklig revolution och införde sin fientliga politik mot Kuba och en brutal blockad. I denna blev också emigrationen en viktig beståndsdel i destabiliseringen. USA skapade ”Flyktingprogram för kubaner” i början på 60-talet. Man genomförde det samvetslösa projektet Peter Pan, genom vilket fler än 14 000 barn i praktiken kidnappades till USA efter att föräldrarna skrämts till vettet av det lögnaktiga och löjliga påståendet att staten skulle ta barnen från föräldrarna.

Efter USA:s militära nederlag vid Grisbukten 1961 eskalerade det smutsiga kriget mot Kuba. Efter Kubakrisen 1962 avbröt USA abrupt alla flygningar till och från Kuba och skar i praktiken av banden mellan tusentals familjer, bland annat de som skickat sina barn till USA i enlighet med projektet Peter Pan. Återstod att lämna Kuba illegalt.

1963 gav Kennedy-administrationen en rejäl puff för dessa utresor när man antog en lag som gjorde att alla kubaner som kom till USA fick flyktingstatus. Det gällde enbart om de kom direkt till USA på illegal väg. Det var en politisk medieshow. Syftet var att måla upp bilden av en kapsejsad revolution. Att visa ett misslyckat samhälle som tvingade sina medborgare att desperat kasta sig i havet. 1966 stärktes denna politik när kubaner som anlänt automatiskt fick permanent uppehållstillstånd.

Denna perversa lagstiftning, som tillämpats och förnyats sedan dess för att uppmuntra olaglig utvandring, kombineras med att den överväldigande majoriteten av de som söker visum nekas det. Samtidigt har USA skärpt blockaden och genomför oavbrutet en intensiv propaganda och undergrävande verksamhet i sin politiska och psykologiska krigföring. USA uppmuntrar till brott, olaglig utvandring, social oro och det har åstadkommit flera allvarliga migrationskriser 1965, 1980 och 1994.

USA har tagit emot alla kubaner, oavsett brott de begått under fem årtionden. Man uppmuntrar till ”brain drain” och försöker locka över högutbildade kubaner. Politiken har medfört såväl kapningar av båtar och flygplan som mord. Förövarna, som Leonel Marcias som mördade Roberto Aguilar, lever i dag i Florida där han liksom andra brottslingar skyddas av USA.

Denna politik främjas av USA:s regering, extremhögern, USA:s säkerhetstjänst och den amerikansk-kubanska maffian. Å ena sidan stimulerar de emigration genom speciella program, som Exodus hanterat av CANF, å andra sidan pressar de USA:s regering för att det ska agera mot migrationen som påstås hota den nationella säkerheten. Härmed drömmer de om att skapa en väpnad konflikt mellan länderna.

Under alla dessa år har de nordamerikanska myndigheterna prioriterat emigrationen av läkare, sjuksköterskor, lärare, ingenjörer och andra med universitetsutbildning i en skamlig stöld av mänskligt kapital. Förlusten av dessa högt kvalificerade personer har kostat Kuba många miljarder dollar, då de utbildats gratis vid våra universitet och högskolor. Men USA nöjer sig inte med att försöka locka dem från Kuba. Bush drog igång ett program för att övertala läkare och andra specialister när de arbetar i andra länder att flytta till USA, och berövar därmed fattiga människor möjligheten till utbildning och sjukvård.

Likaså utsätts ständigt våra bästa idrottsmän för lockande anbud. Syftet är att stjäla Kubas talanger och försöka demoralisera och försvåra vår utveckling, samt skapa missmod.

De avtal som finns mellan länderna följs inte av USA, och detta har medfört att många människor omkommit i Floridasundet. Medan USA anhöll närmare 430 000 papperslösa och ca 400 000 utvisades förra året fortsätter kubaner att få en särbehandling.

Kuba har alltid rigoröst följt migrationsavtalen och vidhåller nödvändigheten av att garantera en laglig, säker och organiserad utvandring. Kuba har också en respektfull relation med majoriteten av den kubanska emigrationen i USA och i andra länder, den majoritet som älskar sitt fosterland, vill ha kontakter med sina familjer, fördömer blockaden och den aggressiva politiken mot Kuba och som försvarar vårt lands rätt att leva och utvecklas i fred.

Cubadebate 120924. Översättning: Zoltan Tiroler

Rebellerna i Syrien i allians med exilkubanerna i Miami
Syriens Nationella Råd, SNC, har skrivit på ett avtal med Miamibaserade exilkubaner. Parterna säger sig båda kämpa mot diktaturer i sina länder. Undertecknandet skedde på ett hotell i Miami. Det handlar om att skapa en enad front och utbyta idéer för att ”främja demokrati och respekten för individuella friheter i Syrien och Kuba. Rådet i exilkubanska ARC (Assembly of the Cuban Resistance) och SNC sade i ett gemensamt uttalande att ”folket vill störta de diktatoriska regimerna Assad och Castro”.

Överenskommelsen riktar också in sig på politiskt, diplomatiskt, logistiskt och humanitärt samarbete mot härskarna i deras länder. SNC har ifrågasatts då det har oklar finansiering och nära relationer med kungadömena Qatar och Saudiarabien.

AFP, Al-Akhbar . Översättning: Zoltan Tiroler

Trots blockaden har Kuba fortsatt rekordlåg barnadödlighet
Barnadödligheten i Kuba ligger kvar på 4,7 promille, en av de bästa resultaten i världen. Världshälsoorganisationen WHO visar i en studie att barnadödligheten låg på 35,9 strax efter revolutionen 1959. WHO pekar också på att framgångarna skett trots USA:s långvariga blockad. 1959 genomfördes många födslar i hemmet, endast ca 10 % av barnen nåddes av hälsovården.

Liberación 120907. Översättning: Zoltan Tiroler

"Blockaden det största hindret för Kubas utveckling"

Inför FN:s årliga debatt och omröstning om USA:s blockad presenterar Kuba sin rapport.

I juni 2012 sade USA:s representant Adam Szubin i samband med att USA:s skattemyndigheter belagt holländska storbanken ING med böter på 619 miljoner (!) dollar för brott mot blockadlagarna att: ”Våra legala sanktioner återspeglar våra intressen av nationell säkerhet och våra intressen i utlandet. Denna historiska deklaration bör tjäna som en tydlig varning till vem det vara månde som planerar att försöka kringgå de restriktioner som USA bestämt…”

USA:s ekonomiska, kommersiella och finansiella blockad mot Kuba påbörjades i samma ögonblick som revolutionen segrade 1959. Under årens lopp har den befästs och förfinats med godkännande av president och Kongress. Den har blivit alltmer omfattande och allt intensivare.

Från detta ögonblick har politiken för att ekonomiskt kväva Kuba inte upphört en enda sekund, vilket visar de olika administrationernas besatthet av att förstöra det politiska, ekonomiska och sociala system som Kubas folk valt. Under alla dessa år har olika mekanismer använts för att förstärka blockaden politiskt, legalt och administrativt i ansträngningarna att göra den allt mer effektiv.

Det regelverk som omger blockaden är att enligt Genèvekonventionen från 1948 att betrakta som folkmord. Likaså är blockaden en krigshandling enligt Konventionen om krig till havs antagen i London 1909. Som man kan förvissa sig om genom att gå till webbsidor från USA:s Skatte- och Handelsministerier, är blockaden mot Kuba historiens längsta och mest omfattande som någonsin tillämpats mot något land.

Som en konsekvens av den strikta tillämpningen förhindras Kuba från att fritt exportera och importera varor från USA. Kuba kan inte använda sig av dollar i sina internationella finansiella transaktioner eller ha konton i andra länder i dollar. Inte heller kan Kuba få krediter i banker i USA, deras filialer i andra länder eller från internationella institutioner som Världsbanken, Internationella Valutafonden eller den Interamerikanska Banken för Utveckling.

Under det senaste året har förföljelsen av Kubas internationella finansiella transaktioner skärpts på ett aldrig tidigare skådat sätt. Enligt USA:s skattemyndighet OFAC har USA frusit kubanska fonder under 2011 runt 245 miljoner dollar, vilket försvårar Kubas ekonomiska och vetenskapliga utveckling.

Utan hänsyn till det internationella samfundets vilja och Generalförsamlingens uppfattning, som uttryckts i tjugo resolutioner som kräver ett slut på denna politik, så fortsätter USA att hävda att man vidmakthåller blockaden som ”ett påtryckningsmedel” och att man inte har några som helst avsikter att ändra, modifiera eller häva blockaden.

Den ekonomiska skadan som drabbat den kubanska befolkningen på grund av blockaden fram till december 2011, uppgår till ettusensextiosexmiljarder dollar (1 066 000 000 000).

Trots att USA inte uppnått syftet med sin blockad så fortsätter den att vara det största hindret för att Kuba ska kunna utveckla hela sin potential ekonomiskt och socialt.

[därefter går rapporten igenom exempel efter exempel för att konkret visa på de skador blockaden åsamkar Kuba].

Cubadebate 120921 (utdrag från längre artikel). Översättning: Zoltan Tiroler

USA finansierar dataspel för att främja oppositionen på Kuba

USA:s UD planerar att lägga 4,2 miljoner dollar till organisationer som arbetar för ”demokrati och mänskliga rättigheter.” Ett av projekten handlar om att skapa dataspel för att få kubanska ungdomar att spela ”och engagera sig i Kubas framtid.” USA tillkännagav planerna i juni och pengarna ska delas ut i slutet av september. Det framhölls att de som får pengarna ska ha spanska som modersmål.

Cuba Central Team (USA) 120907. Översättning: Zoltan Tiroler

USA:s HD godkänner lag som hindrar universitetsresor till Kuba

USA:s Högsta Domstol har bekräftat en kontroversiell lag som staten Florida antagit och som förhindrar studenter och lärare från universitet och skolor i delstaten att resa till Kuba.

HD vägrade att ändra den omstridda lagen som antagits i Florida. Domare har tidigare förklarat lagen stridande mot konstitutionen, då den utgör ett hinder för mål som den federala regeringen har. Den domen överklagades och domslutet om att Florida inte kunde föra sin egen utrikespolitik undanröjdes. Ett nytt försök har gjorts, bland annat med Internationella Universitetet i Florida, Universitetet i Södra Florida och Floridas universitet, för att få HD att upphäva begränsningarna – men utan framgång.

Cubadebate 120913. Översättning: Zoltan Tiroler

Ursprungsbefolkning i Australien alfabetiseras av Kuba

Australiensiska aboriginer som deltagit i ”Ja, jag kan”- alfabetiseringsprogrammet i staden Wicannia i New South Wales har fått diplom av Kubas regering. Det rapporterar spanska nyhetsbyrån EFE. Detta var den andra gruppen i staden som genomfört hela programmet. Kubas ambassadör delade ut diplomen vid en ceremoni och de utexaminerade uttryckte sin tacksamhet i ett tal som de skrivit själva. ”Ja, jag kan”-programmet har använts i 28-länder och vunnit pris från UNESCO.

Cuba Central Team (USA) 120907. Översättning: Zoltan Tiroler

Far till offer för terrorism talar ut

Giustino di Celmo, far till Fabio di Celmo, som dog av en dold sprängladdning på ett hotell i Havanna 1997, har gjort ett uttalande i samband med årsdagen av mordet. I det kritiserar han USA:s regering för dess skydd av terroristen Luis Posada Carriles, som låg bakom en rad bombattentat, bland annat det som tog livet av Fabio. Han kritiserar också USA:s politik gentemot Kuba. I uttalandet säger di Celmo:

Hur är det möjligt att ett land som säger sig fördöma terrorism härbergerar denne terrorist, som har en lång lista av brott på sitt samvete? Bland dem sprängningen av ett civilt kubanskt flygplan, mord på hundratals venezolaner och min sons död.

Hur är det möjligt att USA:s regering har med Kuba på listan över terroristländer när Kuba är ett offer för terrorism som organiseras av kriminella som USA skyddat och betalat?

Posada Carriles, en anti-kubansk terrorist och fd CIA-agent, var hjärnan bakom en lång rad terroristaktioner mot Kuba, flydde från fängelse i Venezuela medan han väntade på rättegång för sprängningen av Cubana Airlines 1976 då 73 personer dog. Han avtjänade senare ett fängelsestraff i Panama efter att 2000 ha dömts för mordförsök på dåvarande president Fidel Castro. Han benådades 2004 och reste till Miami där han bott sedan dess. Han frikändes av en domstol 2011 vid en rättegång där man försökte få honom deporterad för att han ljugit om sitt förflutna när han intervjuades vid ankomsten till USA. [Venezuela och Kuba har i åratal förgäves försökt få Posade utlämnad. Också Panamas dåvarande president, som efter påtryckningar från Miami benådade Carriles, lever numera i terroristtäta Miami. ö.a.]

Cuba Central Team (USA) 120907. Översättning: Zoltan Tiroler

Kuba bättre än någonsin i Paralympics

Kuba hamnade på 15:e plats i Paralympics i London. Kuba vann nio guld, fem silver och tre brons. Kuba debuterade i Paralympics i Barcelona 1992.

Kuba deltog med 23 idrottsmän i fem grenar. Medalj tog man i friidrott, judo, simning, skytte och tyngdlyftning. Kina vann Paralympics följt av Ryssland och Storbritannien. [Kuba har speciella svårigheter med Paralympics eftersom många grenar är avhängiga av högteknologisk utrustning. USA:s blockad och Kubas brist på ekonomiska resurser gör det svårt för Kuba att hävda sig. ö.a. ]

Cubadebate 120909. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-09-14
Norge fortsätter stödja Kubas hälsoarbete i Haiti

Norge har undertecknat ett avtal med Kubas regering på 800 000 dollar för hälsovård i Haiti. Det är det tredje liknande avtalet sedan den förödande jordbävningen 2010 i Haiti. Sammanlagt har Norge skänkt 2,5 miljoner dollar. Kubanerna har dessutom fått 80 miljoner dollar från Brasilien för att bygga fyra sjukhus och köpa in medicinsk utrustning.

Cuba Central Team (USA) 120713. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-09-13
USA försvårar åter resor till Kuba

Sedan 2011 har USA tillåtit studieresor till Kuba enligt devisen ”People to people”. Det betyder att många studieresor och utbyten har fått tillstånd, medan vanliga turistresor fortfarande är förbjudna. Men nu införs en rad byråkratiska åtgärder som sätter käppar i hjulet för programmen. Antalet sidor i de ansökningar som ska fyllas i för att söka tillstånd ökar från sex till hundratals. Varje minut i Kuba ska redovisas i förväg, för att förhindra ”turism”.

En artikel i dagstidningen Detroit Free Press avslöjar att så gott som ingen av de organisationer som försökt förnya sina tillstånd, lyckats med detta. Så resorna skjuts på framtiden eller ställs in. En resebyrå som hjälper till med tillstånden intygar att det senaste året har ”100 procent fått avslag”. Bland de som fått avslag är Harvard Alumni, Metropolitan Museum of Art, National Geographic, Cuba Insight och National Trust for Historic Preservation. Den ansvariga myndigheten, Skattemyndigheten i USA, avvisar anklagelserna och en talesman säger: ”Vi gör vårt absolut bästa för att gå igenom nya ansökningar, liksom förnya gamla ansökningar.”

Cubadebate 120827. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-09-09
PayPal stänger av spanskt stöd till Kuba

I tisdags meddelade PayPal den spanskbaserade organisationen Yagruma att man stängt deras konto för att det inte är i överensstämmelse med USA-regeringens regler. Yagrumas syfte är att hjälpa kubanska artister genom att skaffa fram finansiering av deras projekt genom internationell ”crowd-funding”.

PayPal har inte svarat på frågor om vilka bestämmelser som hade överträtts och inte heller PayPals reklamationsavdelning ger några besked. Yagruma intygar att man inte ändrat sina rutiner och att USA-bestämmelserna undantar konstnärlig produktion. Yagruma tvingas se sig om efter andra alternativ.

PayPal var tidiga med att stänga Wikileaks konton, vilket sedan följdes av Mastercard och Visa.

Cubadebate 120827. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-09-05
Stort kvinnligt inslag på beslutande positioner

Enligt spanska nyhetsbyrån EFE är antalet kvinnor i Kubas parlament 45 %. Det gör Kuba till nr tre i världen vad gäller kvinnlig representation i parlamentet. En rapport i tidningen Granma uppger att regeringsinitiativ för att främja kvinnligt deltagande har medfört att sju regeringsenheter nu har över 50 % kvinnor i ledande ställning. Dessutom är ministrarna för Livsmedelsindustrin, Ekonomi, Handel, Utbildning, Arbete, Vetenskap, Justitiedepartement och Lätt Industri samtliga kvinnor. Andra viktiga ämbeten som innehas av kvinnor är chefen för Riksrevisionsverket och Vattenresursinstitutet. Också på lokal nivå ökar den kvinnliga representationen på ledande poster.

Cuba Central Team (USA) 120824. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-09-04
Kubansk diabetesmedicin testas i Europa

Kubas medicin Hebeprot-P ska nu för första gången testas i Europa. Medlet är verksamt mot diabetesrelaterade fotsår och gör att man kan undvika amputationer. Kliniska tester påbörjas i EU 2013.

Fler än 70 000 patienter i olika länder har behandlats med Hebeprot-P sedan medlet introducerades. Man har patent i 40 länder. Kubas biotekniska sektor drar in ca 200 miljoner dollar årligen till landet.

Cuba Central Team (USA) 120706. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-09-02
Mitt Romney hotar Kuba med krig

Det republikanska partiet i USA har nu formellt nominerat Mitt Romney som sin presidentkandidat. 30 januari i år sa han på ett kampanjmöte i Florida: ”Om jag är lyckosam nog och blir näste president är det min förväntan att Fidel Castro äntligen ska tas bort från denna planet. Vi måste vara förberedda att under presidentens första eller andra mandatperiod, slå till mot Kuba för frihet.”

Till saken hör att Romney tidigare varit emot blockaden, begränsningar på resor till Kuba mm. Men efter kontakter med exilmaffian i Miami, och lite ”utbildning” av dem, har han tänkt om.

Cuba Central Team (USA) 120817. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-08-29
Över åtta miljoner kubaner registrerade för årets val

Kubas valmyndighet tillkännagav nyligen att ca 8,5 miljoner röstberättigade hade registrerat sig inför de allmänna valen i oktober. Av dessa är ca 200 000 förstagångsväljare. I Kuba har man rösträtt när man fyllt 16 år. I oktober väljs delegater till Folkmaktens kommunförsamlingar. Mellan 3 och 29 september kommer 50 900 nomineringsmöten att hållas, i vilka kandidaterna utses.

Cubadebate 120817. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-08-27
Intellektuella i USA stöder Assanges asyl

Bland de drygt 4 000 undertecknarna av ett brev till Just Foreign Policy i USA finns Noam Chomsky, Naomi Wolf, Oliver Stone, Michael Moore, Danny Glover, Bill Maher och Daniel Ellsberg. Brevet har överlämnats till Ecuadors ambassad i London.

Undertecknarna hävdar att Assange har goda skäl att frukta en utlämning från Sverige till USA. Obamaadministrationens fientliga hållning till Wikileaks nämns. I USA kan han åtalas för spioneri.

Men man framhåller också att Assange inte är nordamerikansk medborgare och att han inte verkat från nordamerikanskt territorium. De skriver också att Ecuadors erbjudande om asyl följer internationell lag. Det i motsats till Storbritanniens hot om att invadera Ecuadors ambassad för att arrestera Assange.

Cubadebate 120821. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-08-24
Några funderingar kring fallet Julian Assange

Efter den USA-stödda kuppen i Chile 1973 skyddade den svenska ambassadören mängder med flyktingar inne på ambassadområdet. Pinochet hotade aldrig med att kränka ambassadens immunitet (vilket man gjorde med Kubas). Ett antal år senare satt Pinochet på Chiles ambassad i London. Britternas EU-kollega Spanien ville ha diktatorn utlämnad anklagad för försvinnanden, tortyr och mord på spanska medborgare i Chile. Pinochet fick fri lejd hem till Chile. Då var det aldrig snack om att sabotera förbindelserna med Chile. Nu har Storbritannien framkallat en diplomatisk kris med stora delar av Latinamerika på grund av en förundersökning om ett ev. sexbrott. Man kan tycka att sexbrott är allvarliga, men många tycker nog att massmord är värre.

Varför vill inte Sverige garantera att Assange inte utlämnas till USA? Varför kan de inte förhöra honom i London? Varför förhörde de inte Assange när han vistades i Sverige? Då lades förundersökningen ner, men återupptogs senare. Var det när man insett vem det handlade om? Eller påtryckningar utifrån? Det är inte långsökt att tro att Bildt vill få ännu en fjäder i hatten hos sina vänner på andra sidan Atlanten genom att leverera Assange till USA, ungefär som den tidigare sosseregeringen levererade människooffer till CIA för vidare tortyr i Egypten.

USA är ingen rättsstat. Det räcker att läsa Amnestys rapporter om misshandel och rasistiska övergrepp i fängelserna. Det räcker med att se hur de behandlar Bradley Manning, misstänkt för att ha gett Wikileaks information. Manning har nu torterats i flera år och brutits ner. USA är också den största fristaden för f.d. diktatorer och terrorister från just Latinamerika. En rad länder, bland annat Ecuador, kräver förgäves att få dömda grova brottslingar utlämnade. Att tro att cirkusen kring Assange inte har att göra med att Wikileaks avslöjat krigsbrott och hundratusentals dokument från USA:s ambassader är naivt. Självklart är det avslöjandena som ligger bakom ansträngningarna att straffa Assange och avskräcka andra från att avslöja USA:s övergrepp. Därför har också exempelvis prästen Daniel Berrigan, som låg bakom offentliggörandet av Watergate, ställt upp för Assange. Det gör också många andra modiga människor som Spaniens mest kände jurist, Garzon, liksom Noam Chomsky, Michael Moore med flera.

Västmakter, inte minst Storbritannien (numera också Sverige med Bildt) är vana vid att behandla länder i tredje världen med översitteri och arrogans. Men varken USA, Storbritannien eller Sverige kan längre bemöta Latinamerika som förr. Den brittiska bulldogen har inte det bett man en gång haft. Numera är bulldogen knähund hos Uncle Sam. Det är något som ministrarna i Whitehall inte fattat, trots att de gått i de dyra privatskolorna i Oxford och Cambridge.

Zoltan Tiroler, vice ordf. Svensk Kubanska Föreningen

2012-08-23
Åklagaren yrkar på 7 års fängelse för chauffören av bilen med Payá
Cuba Central Team (USA)

Det kubanska åklagarväsendet yrkar på sju års fängelse för spanjoren Angel Carromero, som körde bilen när den i hög fart kraschade mot ett träd, då de två kubanerna Oswaldo Paya och Harold Cepero dog, (medan chauffören och svenske KDU-aren klarade sig). Carromero åtalas för (ofrivilligt) vållande till annans död som har en straffsats på mellan 1 och 10 år i Kuba. Åklagaren vill att Carromero straffas med 3,5 år för vardera offret. Rättegången är planerad till 31 augusti. Spanska myndigheter hoppas att han ska få avtjäna straffet i Spanien.

Cuba Central Team (USA) 120817. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-08-21
Mer om Oswaldo Payas död
Cuba Central Team (USA)

Trafikolyckan som orsakade Oswaldo Payas (ledare för Kubas Kristdemokrater)och en kollegas död har utnyttjats för att misstänkliggöra Kuba, men fakta som framkommit bekräftar den kubanska versionen.

Svensken Aron Modig och spanjoren Carromero Barrios, européerna som åkte i bilen, bekräftade den officiella versionen av olyckan på en presskonferens, och uppgav att det inte fanns något mer fordon inblandad i olyckan, rapporterar AP. Carramero, som körde bilen säger: ”Jag bromsade när jag såg hålet och sanden. Jag tappade kontrollen över bilen för vi hade kört in i ett område med grus…Inget fordon körde på oss.”

Modig släpptes ur häktet och fick åka hem. Carromero åtalas för olyckan enligt AFP. Han körde enligt uppgift mycket fort när bilen gick av vägen och krockade med ett träd. Enligt kubansk strafflag kan han få upp till tio års fängelse om han fälls. Dokument från Spanien uppger att hans körkort drogs in 18 maj 2012 av spanska myndigheter. Han har begått en lång rad trafikförseelser inklusive fortkörning och har betalat böter på 3 700 euro vid 42 (!) tillfällen sedan 2009.

Vissa fortsätter att trots de samstämmiga uppgifterna, ifrågasätta den officiella versionen av olyckan. Det gäller såväl Payas änka som USA:s Senat. USA kräver en ”oberoende utredning” av olyckan, enligt AFP.

Cuba Central Team 120804. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-08-19
USA anklagar åter Kuba för terrorism
Liberación

31 juli utfärdade USA sin årliga lista över ”länder som stöder internationell terrorism”. Ännu en gång har man satt upp Kuba på denna lista. Det är för att kunna motivera sin blockadpolitik, liksom andra åtgärder riktade mot Kuba som hindrar landets ekonomiska och finansiella transaktioner. Blockaden syftar till att strypa den kubanska ekonomin och tillsätta en regim som svarar mot USA:s intressen

USA anklagar falskeligen Kuba för att det kubanska banksystemet inte vidtar åtgärder mot penningtvätt och transaktioner med anknytning till terrorism. USA försöker dölja att Kuba regelbundet ger omfattande och korrekt information till de myndigheter inom FN som arbetar med dessa frågor. USA ignorerar också att Kuba så sent som i februari i år upprepade sitt förslag om ett avtal med USA mot terrorism, ett förslag som USA inte besvärat sig med att svara på.

USA har ingen som helst moralisk auktoritet för att döma Kuba. Det är allmänt känt att USA utövat terrorism som ett vapen mot Kuba. Detta har medfört 3 478 döda och 2 099 invalidiserade kubaner. USA har också under många år skyddat dussintals terrorister, några av dem lever också i dag fritt i USA. Samtidigt håller USA de fem kubanska antiterroristerna fängslade. USA är också det land i världen där mest penningtvätt är mest omfattande och den finansiella marknaden är avreglerad och utlöste den globala ekonomiska krisen. Kubas UD avvisar med eftertryck utnyttjandet av terrorism med politiska syften för att agera mot Kuba och kräver att USA:s regering slutar ljuga och gör slut på detta skamliga agerande som skadar kampen mot terrorismen.

Liberación 120810. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-08-18
USA betalade för att störa påvens Kubabesök

En video som Kubas regering offentliggjort visar enligt AP intervjuer med fyra mexikaner som fängslades under påvens besök till Kuba i mars. De intervjuade medger att de ”betalades, utbildades och fick instruktioner” om att skapa oro under påvens besök. Uppdragsgivaren var Cuban Democratic Directorate, en organisation i Miami som finansieras av USA-regeringens ”NGO” National Endowment for Democracy, NED. NED är en av de organisationer som oftast står bakom olika undergrävande åtgärder i för USA misshagliga länder. De fyra mexikanerna skickades hem efter förhör.

Cuba Central Team (USA) 120804. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-08-16
Inkomsterna från turismen ökar

2011 ökade inkomsterna från turismen till Kuba med nästan 13 %. Förra året besökte 2,7 miljoner människor Kuba, vilket gav intäkter på ca 2,5 miljarder dollar jämfört med 2,5 miljoner besökare och intäkter på 2,2 miljarder 2010. Antalet turister har ökat år för år, men besökarna har spenderat mindre pengar per person, något som alltså nu har vänt. Turismen är en av Kubas viktigaste källor till hårdvaluta.

Cuba Central Team (USA) 120810. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-08-15
Kuba åter bästa Latinamerikanska land i OS – trots USA:s blockad

Kuba blev åter bäst i Latinamerika och slutade som nr 15 på medaljlistan i OS i London. (Sverige blev 37:a). Kuba tog hem 14 medaljer varav fem guld.

Kubas guld kom i Damernas judo + 78 kg med Idalys Ortiz; i skytte på mäns snabbskjutning med pistol och Leuris Pupo. I romersk-grekisk brottning vann åter guldmedaljören från Beijing, Mijain Lopez Nunez. Två guld blev det också i boxning, dels genom Roniel Iglesias Sotolongo i lätt weltervikt och blott 18-årige Robiesy Ramirez Carrazana i flugvikt. Två silver blev det i judo till Yanet Bermoy Acosta och Asley Gonzalez. Yarisley Silva tog silver i stavhopp.

Brons blev det i tyngdlyftning genom Ivan Cambar Rodriguez. Ytterligare ett brons i brottning fristil genom Liban Lopez Azcuy och ett i taekwondo till Robelis Despaigne.

Leonel Suarez tog brons i 10-kamp och var bäst i både höjdhopp och spjut. Brons blev det också i Bantamvikt och Lättvikt genom respektive Lazaro Alvarez Estrada och Yasinel Toledo Lopez.

Största besvikelsen var OS-guldmedaljören och världsrekordhållaren Dayron Robles som tvingades bryta på grund av skada på 110 meter häck. Hans medalj var i förväg den som ansågs säkrast. Så kan det gå…

Sammanfattningsvis hade Kuba en trupp på 110 idrottsmän som tävlade i 14 grenar. Man vann 14 medaljer, 5 guld, 3 silver och 6 brons. Historiskt sett gick det bäst för Kuba 1980 i Moskva med 8 guld, 7 silver och 5 brons då man blev 4:a i världen. Likaså i Barcelona 1992 med 11 guld, 6 brons och 14 brons och 5:a i världen!

Ytterligare några ord om Silvas silver i damernas stavhopp. Här illustreras nämligen hur USA:s kriminella blockad drabbar alla områden av samhällslivet. Den olympiske legendaren Alberto Juantorena berättar i en intervju: ”Vi kan inte köpa något från USA. Om vi vill köpa en stav, skor eller något annat måste vi gå via ett tredje land. Det hade varit billigare att köpa i USA men vi kan inte göra det. Våra stavhoppare behöver utrustning, men den stav de behöver tillverkas i USA av UCS och vi kan inte handla med dem. Vet du hur vi fick fem stavar till en turnering förra månaden? Jag ringde en vän i Mexiko, som var tidigare ordförande i deras förening. Jag bad honom tala med UCS. Vi var tvungna att köpa våra stavar via Mexiko.”

Trots alla brister och svårigheter kunde Silva hoppa till Olympisk framgång och tog överraskande hem silvret.

Cuba Solidarity Campaign (GB) 120813. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-08-14
KD:s Modig i illegala aktiviteter

Kubansk TV visade en dokumentär i fredags i vilken det framgår att Angel Carromero och Aron Modig, de två utlänningarna inblandade i bilolyckan 22 juli i östra Kuba, rest in i landet på turistvisum och ägnat sig åt rent politiska aktiviteter och brutit mot kubansk lag. Det visar ”sambandet mellan antikubansk politik och utländska högergrupper som för pengar eller av ideologiska skäl samarbetar för att störta den kubanska revolutionen”, enligt TV.

Omfattande material presenterades om banden mellan europeiska högerpolitiska organisationer med olika organisationer som arbetar för USA:s regering med syftet att genomföra subversiva handlingar i Kuba. Modig har bett om ursäkt för sitt handlande, men hans parti säger sig fortsätta stödet till ”demokratirörelsen” i Kuba.

Carromero, som körde bilen, förnekade de versioner av olyckan som sprids i omvärlden om att ett fordon skulle kört på dem bakifrån. Han bad omvärlden att inte utnyttja olyckan för politiska ändamål. Han medger att han i hög hastighet tappade kontrollen över bilen på en vägsträcka med löst grus. Han sade sig inte minnas ha sett skyltarna med hastighetsbegränsning.

Trots uttalanden från båda utlänningarna så försöker politiker och medier att anklaga Kubas regering för olyckan. Exempelvis så meddelade Vita Husets pressektion att man ska stödja illegala aktiviteter i Kuba och republikanernas presidentkandidat Mitt Romney underkände den utredning av olyckan som kubanska myndigheter gjort.

I TV-programmet visas också att Carromero, viceordförande i ”Nya Generationer”, ungdomssektionen för regerande högerpartiet PP, Partido Popular, står nära förre spanske presidenten José Maria Aznar och Experanza Aguirre, borgmästare i Madrid. Båda dessa har starka kopplingar till en starkt anti-kubansk politik och stöd till högergrupper i Miami och Madrid.

Den andre passageraren, Jens Aron Modig, är ledare för KDs ungdomsförbund och företräder en ultrakonservativ politik. Innan resan till Kuba hade han möten med Republican International Institute, USA.

Deras resa var inte på eget initiativ utan en del av en operation organiserad av Anikka Rigo, internationellt ansvarig i KD. Syftet var att ta med sig pengar och utrustning till den lilla kontrarevolutionära gruppen Movimiento Cristiano Liberacion, som leddes av Oswaldo Paya, en av de omkomna. Utlänningarna skulle också hjälpa till att bilda en ungdomsorganisation som skulle ledas av Oswaldo Payas dotter.

PPs representant och ordförande i ”Nya Generationer”, ledamot i PPs högsta ledning och tidigare rådgivare till Aznar, hade instruerat Carromero att ta kontakt med den i Sverige boende spanjorskan Caytena Muriel Aguado och med i KD, som gav instruktioner, pengar och en förprogrammerad mobiltelefon. Carromero tog sedan kontakt med Modig.

Cubadebate 120803 och andra källor. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-08-11
USA (!) kräver utredning om Payás död

Såväl den republikanske presidentkandidaten Romney som USA:s UD kräver en utredning om trafikolyckan som kostade ”dissidenten” Payás och en kollegas död. I bilen fanns också högermännen Carromero Barrios från PP i Spanien och svenske KDs Aron Modig.

En kommuniké som Kuba publicerade 27 juli sticker hål på alla lögner som politiker och bolagsmedier sprider om olyckan. Här finns vittnesmål från såväl passerande trafikanter som från de två överlevande, liksom resultat från undersökning på platsen.

Den kubanska revolutionen har en obefläckad historia när det gäller utomrättsliga avrättningar, försvinnanden, tortyr, kidnappningar och terrorism. Det är inte Kuba, utan USA, som genomför politiska mord och utomrättsliga avrättningar, bland annat med förarlösa flygplan. Det är USA som har tortyrläger som på den illegalt ockuperade Guantanamobasen. I sina fängelser genomför USA rättsvidriga och rasistiska dödsstraff, liksom brott mot oskyldiga civila i Irak, Afghanistan, Pakistan med flera länder. Alla känner också till medverkan av några av USA:s europeiska allierade i kidnappningar av medborgare i olika länder som via CIAs hemliga flygningar förts till hemliga fängelser där de utsatts för tortyr.

En hetskampanj mot Kuba sattes omedelbart in efter olyckan. Märkligt nog frågar medierna inte vad de två europeiska politikerna gjorde tillsammans med Paya och hans kollega. Bilföraren Carromero är inte precis någon vanlig spansk turist som kom för att njuta av kubanernas gästfrihet. Han är vice ordförande i Partido Populars ungdomsrörelse som står nära ökända antikubaner och Spaniens förre president Jose Maria Aznar. Den andre passageraren, Aron Modig, sitter i svenska KDs partistyrelse och är ordförande för KDU. Han har medgett sina kontakter inför resan med Instituto Republicano Internacional. IRI är en av många organisationer i USA som arbetar för USA:s utrikespolitik, bland annat gentemot Kuba.

De reste in i Kuba 19 juli med turistvisum. Men de ägnade sig åt politiska aktiviteter för att undergräva den konstitutionella ordningen. De gjorde detta som en del i en operation planerad av KD och de hade med sig pengar för att finansiera den lilla kontrarevolutionära rörelsen som Paya ledde och för att skapa en ungdomsorganisation till denna rörelse med Payas dotter som ledare.

I detta syfte hade PPs representant Pablo Casado instruerat Carromero att ta kontakt med spanskan Cayetana Muriel Aguado, som bor i Sverige och är organiserad i KD. Modig besökte Kuba också 2009 i liknande avsikter med instruktioner från Victor Olmedo, medlem i KD och redaktör för tidskriften Primavera de la Cuba i Stockholm, finansierad av KD. Efter att ha överlämnat pengar och utrustning skulle de fyra åka bil till Santiago de Cuba när olyckan inträffade efter ca 8 timmars körning i hög hastighet.

Liberacion 120803. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-08-08
KD:s inblandning i Kubas angelägenheter ledde till deras skyddslings död

Olyckan
Bilolyckan i Kuba som krävde två liv berodde på chauffören, en spansk rikemanspojk som är van att göra vad han vill. Så har han sedan tidigare över 40 noteringar för trafikförseelser i Spanien, som spärrat hans körkort. Vid olyckan, som hände efter ca 8 timmars körning och 800 km, med tre kortare stopp, höll han ca 120 km i timmen på en dålig 60-väg.

Trots samstämmiga vittnesmål både från de två överlevande och andra trafikanter som till fullo bekräftar den kubanska utredningen, så gick det mindre än två timmar från olyckan innan politiker och medier i väst anklagade Kubas regering för olyckan.

De två européerna
Det medierna har ägnat mindre uppmärksamhet är vad de två högerpolitikerna Modig och Carromero gjorde i Kuba. Något märklig kan också den totala tystnad som Modig iakttagit efter hemkomsten tyckas. Men hans kompisar tycker nog han redan sagt för mycket.

Vad är de två européerna för figurer? Carromero är andreman för spanska regeringspartiet PP:s ungdomsförbund. PP har sina rötter i Francofascismen och har varit mycket aktiv i undergrävande verksamhet i Kuba och Venezuela. I det senare fallet var Spanien under dåvarande PP-regeringen först i världen med att erkänna den kortlivade kuppregeringen i Venezuela 2002.

Modig står långt till höger också som ledare för KDU:s ungdomsförbund med krav på NATO-anslutning, mer pengar till krigsmakten, lägre skatter, hårdare straff, fler poliser och uttalade sympatier för Tea-Partyrörelsen i USA.

Vad gjorde de där?
Modig säger på en presskonferens i Havanna: ”Min ursäkt är ärlig. Alla kubaner har behandlat mig väl.” Det är mitt svar, sa den 27-årige svensken, som i början av presskonferensen bett om ursäkt för att han använt sitt turistvisum till att träffa och överlämna pengar till företrädare för den kubanska oppositionen. ”Jag kom till Kuba med instruktioner från mitt parti, i första hand om att träffa Oswaldo Payá och att överlämna pengar, i andra hand om att möta unga människor från hans rörelse och diskutera, och för det tredje om att erbjuda mig att resa med Oswaldo Payá om han så skulle önska” sa Aron Modig på engelska, samtidigt som hans svar tolkades till spanska. ”Jag har förstått att dessa aktiviteter inte är lagliga på Kuba och jag vill be om ursäkt för dem”, sa Aron Modig. Aron Modig berättade att han haft med sig 4 000 euro till oppositionen, och han varit på Kuba med en kamrat i december 2009 och bland annat överlämnat utrustning till journalister. (Hela detta stycke taget ur den kristna tidningen ”Världen idag” 7 augusti.)

Sverige och Svenska Brottsbalken
Faktum är att det i de flesta länder är olagligt att ta emot pengar från främmande makt med syfte att påverka landets politik. Detta också i Sverige. I Brottsbalken (19:13) slås det fast: ”Den som av främmande makt eller från utlandet av någon som handlar för att gå främmande makt tillhanda tar emot pengar eller annan egendom för att genom utgivande eller spridande av skrifter eller på annat sätt påverka den allmänna meningen i en fråga som gäller någon av grunderna för rikets statsskick eller i någon angelägenhet som har betydelse för rikets säkerhet och som det ankommer på riksdagen eller regeringen att besluta om, döms för tagande av utländskt understöd till fängelse i högst två år. Lag (1981:1165). Också paragraf 19:16 kriminaliserar ”tagande av utländskt understöd”.

Det kanske är på sin plats att påminna om att Kuba, i motsats till Sverige, är utsatt för en mycket omfattande utländsk undergrävande verksamhet. Det är ju faktiskt så att USA:s Kongress fattat beslut (!) om ”regimskifte” i Kuba. Och man gör vad man kan för att beslutet ska verkställas. Men det som är straffbart i Sverige är exakt vad svenska staten själv sysslar med i stor omfattning. Sverige är numera det land i Europa som ger mest till ”demokratistöd”. Bara Holland och Storbritannien ger mer. 2011 avsatte Sverige 460 miljoner till denna typ av aktiviteter. Svenska regeringen är nog tacksam att Modig skickades hem, då det kunde blivit en skandal med en framträdande politiker som sysslar med illegala aktiviteter.

KD:s agentverksamhet
Eftersom det är olagligt så kanaliseras inte pengarna via normala kanaler. Denna gång var det spanjorskan Caytena Muriel Aguado, medlem i KD, som höll i trådarna. En annan bakom operationen var Annika Rigö, ”program- och Kubahandläggare” för KD. Det var Augado som överlämnade pengar (skattepengar förstås) och utrustning till Modig inför den hemliga utflykten till Kuba. Aguado såg också till att Modig och medbrottslingen Carromero fick kontakt och träffades i Madrid. Modig berättade på presskonferensen i Havanna att de innan de reste in som ”turister” till Kuba varit i USA, där hade de haft möten med IRI och NDI, två underorgan för USAID och USA:s UD. Organisationerna är sedan länge ökända för att vara täckmantel för CIA och sponsrar med många miljoner dollar aktiviteter för att störta Kubas regering.

Spanska PP erkänner sitt ansvar genom att de meddelat att de betalar Carromeros advokatkostnader, då han kommer att ställas till svars för trafikbrottet som ledde till två kubanska medborgares, Oswaldo Payá och Harold Ceperas, död.

Vem var Oswaldo Payá?
Slutligen några ord om den omkomne Payá. I Europa framställs han ju som någon slags frihetshjälte. Några korta fakta om denne man:

• Han har diskuterat Kubas framtid med USA:s utrikesminister
  
• Han var gäst på USA:s Intressekontor i Havanna
  
• Han stödde den misslyckade militärkuppen i Venezuela 2002 mot den demokratiskt valde president Chávez
  
• Han ville privatisera Kubas hälsovård och utbildningssystem
  
• Han umgicks i Miami med terroristorganisationen CANF
  
• I hans så kallade ”Dialogkommitté” ingick såväl CIA-agenter, bland annat den ökände Carlos Montaner, som representanter för CANF
  
• Hans program för Kuba kan läsas på USA:s Intressekontors hemsida

2012-08-06
Föraren i dödskraschen har digert trafikbrottsregister
Chicago Tribune

Den spanske politiker Angel Carromero, som körde bilen vars krasch dödade den kubanske topp-dissidenten Oswaldo Payá, var på väg att få sitt körkort indraget, enligt de spanska trafikmyndigheterna.

Kubanska myndigheter kungav i veckan att Carromero kan bli åtalad för vållandet av de två dödsfallen. Tidningen Granma skriver att utredning om brott har påbörjats. Enligt uppgift körde Carromero för fort då bilen kom in på en vägbit som höll på att repareras. Bilen åkte in i ett träd, och två av de tre passagerarna omkom.

Spanska El País skriver att Carromero nått gränsen för brott mot trafikregler, då han samlat ihop 45 överträdelser sedan mars 2011. Tre av dessa var fortkörning, men flertalet gällde otillåten parkering. Kubanska Cubadebate publicerade flera officiella spanska dokument ifrån Carromeros register, inklusive en fortkörningsböter från 2010 på 520 euro, då han kört 50% över hastighetsbegränsningen.

Carromero kan enligt kubansk lag dömas för tio års fängelse för var och ett av dödsfallen.

Payá, som blev 60 år, tilldelades EU:s Sacharov-pris för mänskliga rättigheter efter att han lett Varela-projektet, en kampanj för politiska reformer på Kuba. [Ca 11 000 kubaner, en promille av befolkningen, skrev under på namninsamlingen som bl.a. krävde marknadsekonomi och ett politisk system av västerländskt snitt, med partier istället för personval. Efter projektet genomfördes en namninsamling för att bekräfta folkets motvilja mot att återinföra kapitalism. Nästan hela väljarkåren skrev under på att fortsätta det socialistiska samhällsbygget. Övers. anm.]

Bilens tredje passagerare, svenska KDU-ordföranden Aron Modig, har lämnat Kuba. Under en kort presskonferens bad han om ursäkt för att han arbetat med dissidenterna, och sa att han inte varit medveten om att hans aktiviteter var olagliga på Kuba. Han uppgav att han gett Payá 4000 euro för att finansiera hans arbete. [Alla länder, Sverige inkluderat, har lagar mot att ta pengar från främmande makt för att försöka omkullkasta det egna landets styresskick, övers. anm.]

Paul Day & Amanda Cooper, Chicago Tribune, 120803. Översättning: Oskar Lilja
Artikeln finns på http://www.chicagotribune.com

2012-08-05
USA anklagar Kuba för trafficking
Ännu en gång placerar USA:s UD Kuba bland de länder som sysslar med människohandel, trafficking. Kuba anklagas för detta varje år av USA:s UD som påstår att kubaner tvingas till arbete och prostitution utomlands och att Kuba inte förhindrar de mellan 16 och 18 år från prostitution, då man blir myndig vid 16 års ålder i Kuba.

Lika regelbundet som USA:s anklagelser kommer, lika regelbundet tillbakavisas de av Kuba: ”USA är självt ett av de huvudsakliga målen för människohandel i världen. Kuba fördömer det nya inkluderandet av vårt land i listan över länder som inte uppfyller minimikraven för att eliminera människohandel och för att Kuba inte skulle försöka göra det… Kuba är ett av de länder som gör ett exemplariskt arbete när det gäller att skydda barn, unga och kvinnor.”

Cuba Central Team (USA) 120622. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-08-03
Kuba hålls off-line av USA
Nick Miroff, Global Post

När jag var i Kuba tidigare i år kom jag på Internet åt Vita Husets och Utrikesdepartementets hemsidor. Intressant nog var det heller inga problem med bloggaren Yoani Sanchez, Miami Herald eller Playboy. Däremot inte Voice of America eller CANF.

Det finns mycket att säga om detta ämne, men viktigt att framhålla är hur Washington blockerar många utländska websidor med ordet ”Cuba” i domännamnet, vilket New York Times dokumenterade för en tid sedan. Inte heller har Washington tillåtit Kuba att köpa tillgång bandbredd på den fiberoptiska kabel som länge legat mellan Kuba och Florida.

Frukta intet, ni kubaner som nekas tillgång till Internet. USAs regering har en ny plan för att bryta igenom muren av den kommunistiska censuren och låta data fritt rinna igenom. Men först måste USA blockera din tillgång till en del häftig mjukvara.

Det var det blandade budskapet från förra veckan: Kubanerna fann sig utestängda från Google Analytics – en gratis programvara för analys av nättrafik – på grund av USAs blockad. Några dagar senare informerades de om att USA lägger ut miljontals dollar på nya projekt för att främja ”det fria och decentraliserade flödet av information” till ön. Ännu en påminnelse om att den Store Mjukvarutillverkaren i Norr såväl giver som tager.

Bägge dessa händelser kan sluta med att öka frustrationen hos potentiella Internetanvändare i Kuba som ofta är fångade mellan en regering rädd för Internet och USA-politiken som gör saken värre. Så hindrar USA kubaner från tillgång till MS Messenger liksom program som Sourceforge, ett program för mjukvaruutvecklare. Google Earth och Google Toolbar var redan nedstängda för kubaner när Google meddelade att Google Analytics lagts till svarta listan. Oavsett att programmen är gratis och inga pengar överförs mellan Google och Kuba så ”Som ett USA-företag så efterföljer vi USAs exportkontroll och handelsanktoner vilket begränsar oss från att erbjuda viss service till vissa länder”, som Google sagt till AFP. Kubas regering kallade det för ”upprörande censur”.

Kuba å sin sida blockerar tillgång på sina servrar USA-finansierade sändaren Radio Martí, tillsammans med annonssiten Revolico och Skype. Däremot kan kubaner komma åt Twitter, Facebook och YouTube. Produkter från USA, exempelvis iPad, har inte ens med Kuba som ett land för förstagångsanvändare. Om sanktionerna mot Kuba är ämnade att straffa Kubas regering så blir resultatet inte annat än att man gör vanliga kubaner till offer. Om något så spelar USAs restriktioner i händerna på Kubas regering där vissa vill skapa ett slutet Internet, utan utländsk inblandning.

Det beror delvis på att USA försöker göra Internet till det nya slagfältet i den halvsekellånga striden mot Castro-regeringen. Och ju mer USAs ”demokrati-program” försöker tända en ”kubansk vår”, desto mer verkar kubanska myndigheter se på Internet med fruktan. 26 april publicerade USAs UD ett brev till Kongressen om planer på att fram till september spendera 20 miljoner dollar med tyngdpunkten på IT. Här innefattas leveranser av kommunikationsutrustning till kubanska dissidenter.

Global Post 120627.
Översättning: Zoltan Tiroler

2012-08-01
USA:s besatthet av Fidel Castro

Enligt den kände nordamerikanske Kubakännaren Lars Schoultz har USAs regering följt Fidel Castros göranden och låtanden sedan 1947, då han gick i college för sextiofem år sedan. Det är en längre tid än tiden mellan uppfinningen av telegrafen och radion.

Efter revolutionen 1959 intensifierades intresset och USA:s bekymmer med Castros förmåga att kommunicera. Det året skriver USA:s ambassad om ”den infernaliska lilla kubanska republiken” och om ett av Fidels framträdanden:

”Castro i sin skrynkliga uniform, utstrålar hälsa och ändlös energi, böjd över bordet medan han talar, viftar på armar och händer, med den eviga cigarren alltid i närheten. Ord strömmar ur honom som en oändlig ström. Han verkar kunna prata i evighet om varje ämne under solen.” Castro är den som hållit det längsta talet någonsin i FN:s Generalförsamling.

Men alla försök att störta Castro och det kubanska systemet har förstås inte att göra med hur mycket, eller hur, han sade det, utan från hans hängivenhet till revolutionen och hans motstånd mot USA:s önskningar.

Det som följde har varit årtionden av sanktioner och splittring mellan de båda länderna, en kollision mellan Kubas omutbara krav på sin rätt till självbestämmande och den ständiga önskan i USAs politik att göra slut på det kubanska systemet. Cuba Central Team (USA) 120622. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-07-31
Avslutning vid Sergels Torg för sommarkampanjen

Sommarkampanjen för De Fem avslutades under lördagen i Stockholm. Läs appelltalet av Kommittén Frige De Fems koordinator, Vania Ramírez.

Den 12:e september 1998 arresterade FBI fem kubaner bosatta i USA: Antonio Guerrero, Fernando González, Gerardo Hernández, Ramón Labañino och René González. ”Brottet” som de begått var att med risk för eget liv ha infiltrerat exilkubanska grupper i Miami, Florida, och skaffa bevis för planering och genomförande av terroristangrepp riktade mot Kuba, våldsaktioner som lett till många oskyldiga människors död på Kuba, men även i USA.

Under åren som gått sedan De Fem fängslades, har turerna i det amerikanska rättsväsendet varit många. En viktig seger uppnåddes i samband med att tre av De Fem fick förkortade straffsatser 2009: åklagarmyndigheten i Miami erkände då indirekt betydelsen av påtryckningarna från den internationella solidaritetsrörelsen.

Kampen för rättvisa lönar sig! En kamp som vi delar med alla de som reagerar inför det justitiemord som fallet med De Fem innebär: ”FN:s arbetsgrupp för undersökning av godtyckliga arresteringar", Kyrkornas världsråd, USA:s Council of Christian Churches, Kubas Kyrkoråd, Association of American Jurists, Amnesty International, Nobelpristagare – såväl litteratur- som fredspristagare - regeringar, parlamentariker, biskopar, präster, fackföreningsledare, jurister, författare, människorättsaktivister, kulturpersonligheter och intellektuella över hela världen.

Globalt finns det 467 kommittéer, verksamma i 111 länder, som arbetar aktivt med målet att se De Fem fria och hemma på Kuba igen!

En av de största oförätterna i fallet med De Fem har varit den omänskliga behandlingen av Adriana Pérez och Olga Salanueva, hustrur till Gerardo Hernández och René González. I mer än 12 års tid har dessa två kubanska kvinnor nekats inresevisum till USA, för att besöka sina män, med motiveringen att de skulle utgöra ett hot mot landets nationella säkerhet!

René González lämnade fängelset den 7 oktober i fjol efter avtjänat straff, men tillåts inte återvända för gott till sitt hemland Kuba. Domare Joan Lenard i Miamis federala distriktsdomstol har beslutat att han måste stanna i Miami tre år framåt. Med tanke på de Miami-baserade exilkubanska gruppernas våldsamma historia och dokumenterade beredskap att mörda människor som de uppfattar som hinder för deras projekt, kan vi utan överdrift hävda att Rene González’ liv står på spel! Från Sverige har ett flertal politiker och kulturpersonligheter skrivit till Obama med en vädjan om att tillåta Renés omedelbara återvändande till Kuba!

Solidaritetsrörelsen växer! Nyligen har 17 socialdemokratiska medlemmar av Tysklands parlament (Bundestag) i ett brev till USAs justitieminister Eric Holder, uppmanat USAs regering att ompröva sin hållning i frågan om De Fem!

För nionde året i rad organiserar Svensk-Kubanska Föreningen och Kommittén Frige De Fem en särskild sommarkampanj för frigivandet av De Fem. Årets kampanj kallas Fem städer för De Fem, och har inneburit diverse aktiviteter, som appellmöten, cykel- och bilkaravaner, samt filmvisningar i städerna runt Mälardalen: Uppsala, Västerås, Eskilstuna, Södertälje… Och idag avslutas sommarkampanjen här i Stockholm, på Sergels Torg!

Vi måste bli fler… Endast en jury bestående av miljontals människor från hela världen kan förmå Barack Obama att minska den skugga som faller över USA för den grymma behandlingen av De Fem och deras familjer! Är Obama beredd att erkänna att domarna mot De Fem var en politisk hämnd? Obamas trovärdighet skulle öka avsevärt om han tillkännagav beslutet att frige de Fem kubanska hjältarna.

Vi kommer inte att ge upp vår kamp tills De Fem är fria och hemma på Kuba igen!
Med Ert stöd vet vi att rättvisan kommer att segra!
Länge leve den kubanska revolutionen!
Länge leve Moncada!

2012-07-28
Vilken tragedi som helst duger för att smutskasta Kuba
Eva Björklund

Skulden till Payas död har en ung, fartöverskridande spanjor som arbetat för att störta den kubanska regeringen.

Oswaldo Paya omkom tillsammans med en medarbetare i katolska kyrkan i en tragisk bilolycka. Föraren, en spanjor, representant för det spanska högerpartiets - Partido Popular (francorötter) - ungdomsförbund, som körde en hyrbil, har erkänt att han körde för fort, att han inte uppmärksammat hastighetsgränserna som satte låg fart och varnade för farlig väg, i hög hastighet körde han på ett gupp, förlorade kontrollen över bilen och körde in i ett träd i hög fart. Föraren och hans kollega från Sverige, representant för KDU, klarade sig undan med lindrigare skador. Båda var på plats för att driva på EUs försök hittills misslyckade försök att tillsammans med USA störta den kubanska regeringen.

Payas dotter gick omedelbart ut och hävdade att bilen var förföljd och prejades, och att det alltså skulle handla om mord. Detta spreds omedelbart av de vittomfattande västliga massmediajättarna, och tyvärr också i Sverige, vitt och brett. Hennes påstående har inte kunnat stödjas av några vittnen, däremot har den i väst högt uppburne "dissidenten" Elizardo Sanchez motsagt hennes uppgifter. Han har till media meddelat att hans grupp skickat folk till olycksplatsen och de har bara kunna konstaterat att det inte fanns något som tydde på prejning, och mött vittnen som hävdat att det var en singelolycka, och att väglaget är väldigt dåligt (liten väg i glesbygd). Katolska kyrkan, som Paya tillhörde, har hylla Paya men inte på något sätt antytt något annat än en olycka. Detta har dock inte fått någon medial spridning. Så, som vanligt, en oförskämd, hänsynslös lögn.

2012-07-26
Google utestänger Kuba
Cubadebate

Om man försöker nå Google Analytics från Kuba får man följande meddelande på skärmen: We’re unable to grant you access to Google Analytics at this time. A connection has been established between your current IP address and acountry sanctioned by the U.S. government. For more information, see http://www.ustreas.gov/offices/enforcement/ofac/.

Det betyder alltså att användare i Kuba nekas tillgång till sidan med hänvisning till USA:s blockadlagar. Google Analytics är en statistik site och enligt Google: ”det är en av de mest kompletta analysverktygen på marknaden och dessutom är den gratis.” Men det gäller alltså inte Kuba.

Det är inte bara denna hemsida som Google censurerar. Det gäller exempelvis också Google Earth, Google Desktop Search och Google Toolbar, liksom Google Code Search som sägs främja gratis mjukvara.

Det är inte heller första gången som Google censurerar medier i Kuba. 11 januari 2010, när en film lades av Cubadebate med terroristen och CIA-agenten Luis Posada Carriles och där denne deklarerade att han skulle vara tillbaka i Kuba under året och ta betalt för sina tjänster (han är bland annat skyldig till sprängningen av ett kubanskt civilt flygplan då alla 73 ombord omkom) då stängde Google helt sonika ner Cubadebate från Youtube.

Vid det tillfället hade Cubadebates 475 videos laddats ner 1,6 miljoner gånger. Bland filmerna fanns exklusiva intervjuer med Fidel Castro, musikvideos upplagda av artisterna och exklusiva dokumentärer av kända regissörer, bland dem om Che Guevaras död i Bolivia. I den filmen framträder en nordamerikan som deltog i jakten på Che.

Kuba fördömde stängningen av Cubadebate på Youtube på det Internationella Symposiet för yttrandefrihet som arrangerades av UNESCO i Paris förra året.

Sedan tidigare är alla programvaror som kostar pengar, eller som har med överföring av pengar att göra, nedstängda för kubanska användare.

Cubadebate 120619. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-07-23
USA fortsätter sitt subversiva arbete mot progressiva regeringar
Liberación

USA upprepar sin beslutsamhet att finansiera subversiva grupper som arbetar för att destabilisera sina regeringar. I det här fallet gäller det ALBA-länderna i Latinamerika som arbetar för politisk, ekonomisk och social integration bland deltagarländerna.

Enligt Mark Feierstein, som arbetar för USAID i Latinamerika och Karibien, prioriterar Washington stödet till grupper som kämpar för ”mänskliga rättigheter” och ”demokrati” i dessa länder. Han bekräftar Vita Husets nära relation och finansiering av regeringsfientliga krafter i Kuba, Venezuela, Bolivia, Ecuador och Nicaragua, men utan att ange exakta siffror för bidragen. I fokus för USA:s undergrävande arbete står Kuba och Venezuela som ”är mycket viktiga för de grupper som kämpar för mänskliga rättigheter och demokrati”. Det gäller alltså grupper som motarbetar regeringarna i dessa länder och USA blandar sig i ländernas inre angelägenheter utan minsta tvekan.

Feiersteins uttalanden ger bakgrunden till fördömandena från progressiva organisationer och regeringar av den undergrävande verksamheten som bedrivs av USAID. I enlighet med fördömandena från många analytiker så innebär överföringen av kapital till fattiga nationer, med förevändningen att främja sociala framsteg, en mörkläggning Washingtons intentioner för att skaffa sig avgörande inflytande och regimskifte i misshagliga länder.

Liberacion 120629. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-07-22
Utmaningar och optimism i Kuba
Anna Artén

För tre år sedan rapporterade jag från ett Kuba som präglades av frustration och stor ovisshet inför framtiden.

Folk väntade på de förändringar som regeringen utlovat och delvis hade börjat införa, tills processen avstannade på grund av den svåra ekonomiska situationen som uppstått.

Landet drabbades av flera förödande orkaner och undgick inte heller den globala ekonomiska krisen. Idag är läget helt annorlunda. Nu genomsyras samhället av en positiv energi.

Vad har då hänt? Den länge uppskjutna partikongressen hölls förra våren och inför den inbjöds hela det kubanska folket att delta i debatter som fördes på arbetsplatser, i bostadskvarteret och i massmedia.

Diskussionsunderlaget – Förslag till riktlinjer för den ekonomiska och sociala politiken – innehöll 291 förslag till förändringar, men utökades till 300 efter tre månaders debatter.

69 procent av förslagen genomgick förändringar genom strykningar eller tillägg. Ett av de viktigaste besluten rörde nedskärningen av statligt anställda, från 85 procent till 65 och samtidigt tillåta kooperativ, fler egenföretagare och nu med tillstånd att ha anställda, att dela ut jordbruksmark, utöka jordinnehavet för framgångsrika bönder, tillåta försäljning av bilar, motorcyklar, hus och lägenheter.

Omkring 85 procent av kubanerna äger sina bostäder men har tidigare bara haft rätt att byta boende och då bara efter en lång byråkratisk process som inbjöd till mutor och korruption. Nu krävs det bara att parterna går till en notarie för att legalisera bytet. Idag kan du också skänka bort, sälja eller hyra ut din bostad.

En person som lämnar landet kan nu sälja eller överlåta sin bostad till en släkting. Tidigare konfiskerade staten bostaden. Nästan 3000 bostäder och motorfordon bytte ägare genom försäljning under januari-mars. Ytterligare 10600 bostäder och 6800 bilar gavs bort till nya ägare.

Samtidigt som hundratusentals statligt anställda blev övertaliga öppnade man upp för fler enmansföretag och för deras rätt att ha anställda och för möjligheten att kunna starta kooperativ. Idag finns det över en halv miljoner personer både i städer och på landsbygden som arbetar privat och det sjuder av energi och småskaligt företagsamhet.

Läs hela reportaget på proletaren.se >>

2012-07-20
De första demokratiska valen i Kuba?
Roberto G. Peralo, Progreso Semanal

Det skulle vara en lektion om vad USA önskar för det framtida demokratiska Kuba. Dagen för presidentvalen i USA 2004 genomförde chefen för USA:s Intressekontor i Havanna James Cason en simulerad röstning som Cason kallade ”ett verkligt utövande av demokrati”. Bloggen ”Det Unga Kuba” har flera gånger odödliggjort ögonblicket när ”dissidenten” Marta Beatriz Roque utövar sin rösträtt för röstning på USA:s president.

Jag har alltid velat veta vad som verkligen hände den dagen när eliten för den kubanska kontrarevolutionen samlades. Jag ar säker på att en eller flera av dem som deltog var anställda av kubanska Säkerhetstjänsten. Inte för att jag är säkerhetsexpert eller gissar, men jag är överens med min granne Julito som intygar att på tio kontrarevolutionärer är åtta säkerhetsagenter. Mycket riktigt, en av dem som var där, Raul Capote, visade sig vara agent Daniel som i sin bok ”Fienden” berättar sin historia om vad som hände.

I boken berättar han hur de som hade röstat fick köa och omedelbart fick en kasse med gåvor som innehöll böcker, tidningar, radioapparater. Man satte ett märke i bläck på armen för att ingen skulle gå två gånger. När jag läste om denna förödmjukelse påmindes jag om hur de spanska erövrarna märkte urinvånarna som tvingades till slaveri. Det gjordes med rött bläck. Hittades någon som inte var märkt, höggs bägge händerna av.

Ingen av de närvarande protesterade mot förolämpningen. Tvärtom sade de att de för första gången kände sig som fria medborgaren. De stod i kö, de röstade och de gick med sin påse och sitt märke på armen. Det mest överraskande var resultatet av denna demokratiska övning. Capote berättar att kubanerna skulle rösta på Kerry eller Bush från en valsedel där det fanns några förmodade partier från höger, vänster, liberal, kommunistiskt och socialistiskt. Vid slutet på denna fars delgav Cason resultaten och sade:

”Otroligt nog så vann socialisterna med bred marginal och på andra plats kom kommunisterna! Och detta ska vara gräddan av oppositionen mot regimen.”

Jag hade velat se ansiktet på Cason medan han delgav resultaten av de ”första demokratiska valen i Kuba”. Om det inte vore för det vidriga agerandet skulle det kunna bli en sketch i en komedi i Kuba.

(James Cason, dåvarande chef på Intressekontoret, är nu borgmästare i Coral Gable, Miami)

Progreso Semanal (USA) 120620. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-07-16
USA ökar anslagen till cyberkrig mot Kuba

USA har ökat anslagen för att med IT åstadkomma regimförändring i Kuba. Det avslöjas av dokument som El Nuevo Herald publicerat. Här avslöjas planerna på att investera 20 miljoner dollar i datakrigföring mot Kuba under innevarande budgetår som varar till 30 september.

Pengarna hanteras av tre enheter: LAC Byrån för Latinamerika och Karibien inom USAID, DRL Byrån för demokrati och mänskliga rättigheter samt WHA Byrån för västra halvklotet.

Dokumentet kommer i dagen två dagar efter att länderna inom ALBA beslutat att avvisa USAID från sina respektive länder då ”det utgör en störande faktor som konspirerar mot självständighet och politisk stabilitet” i de olika länderna. ALBA-parlamentet kräver att regeringarna i varje land ”omedelbart avhyser USAID i sina länder.”

De nu aktuella 20 miljonerna syftar inte till att vara stöd till det kubanska folket utan att stärka tillgången till avancerad IT till individer som stöder USA:s politik att få Kubas regering på fall. Individerna är av USA kända samarbetsmän. Det största enskilda projektet på 4 miljoner dollar hanteras av LAC i ett program för ”digital demokrati”, enligt dokumentet. Medvetna om att detta är olagligt i Kuba så ges inga detaljer om mottagarna av pengarna och teknologin för att ”skydda programmen från att stoppas av Kuba”, enligt El Nuevo Herald.

Sex av de nio projekten är inriktade på IT. WHA får drygt 1,5 miljoner dollar för ”distansutbildning i IT. Dessutom för stöd till inköp av IT-utrustning, materiellt stöd till aktivister, oberoende journalister och oberoende bibliotek i Kuba.” Drygt 1 miljon dollar går till DRL för utbildning, utrustning och program till individer som ska kopiera information om påstådda brott mot mänskliga rättigheter. 750 000 dollar till ”grundutbildning i IT” för kampanjer på sociala nätverk där Kuba ska anklagas för brott mot mänskliga rättigheter, straffrihet och korruption. En liknande summa ska användas i ett projekt riktat till ungdomar och ”innovativ användning av teknologi som sociala medier” och ytterligare ett för att ”utbilda” kubaner i marknadsekonomi och dess välsignelser för demokratin. (det är alltså inget skämt).

En halv miljon dollar slussas genom LAC för stöd till ”undersökningar om alternativ för att bredda kommunikationer” mellan kubaner och Internet. LAC får också nästan 3 miljoner dollar för ”humanitärt stöd” till ”marginaliserade personer”, vilket alltså betyder personer som ingår i ”oppositionspartier” som lever och överlever tack vare finansiering av en främmande regering. Detta straffas hårt i USA.

DRL planerar att använda 4 miljoner dollar via NED, en täckorganisation för CIA, som utvisats från en rad länder på grund av finansiering och organisering av oppositionella i strid mot lagen.

2,9 miljoner dollar avsätts för administration av projekten riktade mot Kuba, som brukar behäftas med omfattande byråkrati och stor produktion av papper.

Denna information sammanfaller med uppgifter om också andra fonder till USAID för arbete riktat mot Kuba. I bloggen ”Along the Malecon” skriver Tracey Eaton att USAID lagt nästan 200 miljoner dollar mellan 2001 och 2008 på undergrävande verksamhet mot Kuba.

Det kanske ska tilläggas att Kuba på grund av USA:s blockad inte får köpa IT-utrustning, varken hård- eller mjukvara. Likaså nekas Kuba tillgång till program som vi andra har gratis tillgång till på Internet.

Cubadebate 120624. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-07-14
USA-politiker ger tyst samtycke till terrordåd

I april förstördes kontoret för Airline Brokers i Florida. Orsaken var mordbrand. Resebyrån brändes till grunden för att man, i samarbete med katolska kyrkan, arrangerat en pilgrimsresa till Kuba för katoliker som ville se påven.

Terrorism definieras enligt USA-lag som ”olaglig användning av våld mot personer eller egendom för att skrämma eller påverka en regering, civilbefolkningen eller någon grupp för att främja politiska eller sociala mål.” Mordbrand och bombning av egendom som används i förbindelser mellan stater hör till dessa brott.

Flera spår har hittats efter den anlagda branden, men inga misstänkta har gripits. Politikerna i USA förtiger brottet. Samma politiker som hetsar mot dem som reser till Kuba har varit uppseendeväckande tysta inför denna inhemska terror utfört i deras egna valdistrikt och utfört mot affärsverksamhet i deras egen stat.

Inte i bloggar, inte i tal, inte någonstans tar dessa politiker, som ständigt anklagar Kuba för terrorism, avstånd från mordbranden. När vi mailar senator Nelson i Florida om mordbranden får vi inget svar. Någon skyddar de som slängde in en gatsten genom fönstret i resebyrån och därefter brännbar vätska som antändes. De säger inget. De som säger sig representera medborgarna i Florida verkar inte bry sig.

Cuba Central Team (USA) 120629. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-07-12
Dags för val på Kuba

Enligt Kubas vallagar kallas till val i oktober för delegater i kommunfullmäktige, provinsfullmäktige och Folkmaktens Nationalförsamling (motsvarigheten till vår riksdag). Delegater till kommunfullmäktige, som väljs på 2,5 år, väljs i en första valomgång 21 oktober och en andra valomgång i de distrikt där ingen kandidat fått mer än 50 % av rösterna, en vecka senare, 28 oktober.

Till provins- och Nationalförsamling väljs delegaterna på fem år och datumet tillkännages inom kort. Cuba Debate 120705. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-07-12
Kuba reagerar på USA:s bötfällningen av banken ING

Kubas UD har gjort ett uttalande som svar på de böter på $619 miljoner som den holländska banken ING ska betala till USA för påstådda brott mot USA:s sanktioner. Kuba fördömer straffet som ”en förolämpning mot det universella kravet på USA att avsluta blockaden mot Kuba.” Uttalandet kritiserar också det hotfulla språket från USA:s Finansdepartement som övervakar att blockadlagarna följs.

Obamaadministrationen har utdömt extremt höga böter på banker och företag som gjort affärer som det anser strida mot USA:s sanktionspolitik. Nyligen dömdes Ericssons filial i Panama till böter på $1,75 miljoner. Royal Bank of Scotland dömdes till $500 miljoner och Barclays, Credit Suisse och Lloyds till liknande summor. Om bankerna inte betalar utesluts de från det internationella finansiella systemet. Böterna delas lika mellan USA:s federala regering och delstater.

Cuba Central Team (USA) 120622. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-07-10
Har Kuba rätt till utveckling?
Progreso Semanal (USA)
En kubansk tjänsteman nämnde det som sällan tas upp i utländska medier, nämligen den skada som blockaden – spjutspetsen i USAs politik mot Kuba – åstadkommer. Det var under ett möte med arbetsgruppen för Rätten till Utveckling i Geneve som kubanen Juan Quintanilla sade att enligt försiktiga beräkningar har blockaden fram till 2010 åstadkommit förluster på 104 miljarder dollar. [1]

1999 och 2000 uppskattade kubanska domstolar att USA var ansvarigt för skador på drygt 300 miljarder dollar, om man räknar med såväl blockaden som attacker av alla slag, sabotage och en USA-ledd invasion. [2]. USA ligger efter med betalningen…

Dessa uppskattningar dyker upp när man läser att politiker i Washington kräver att Kongressen ska lägga en 10-procentig skatt på alla penningförsändelser och ekonomiska transaktioner mellan Kuba och USA. Denna skatt skulle betala de krav som kubaamerikaner har på tillgångar som konfiskerades efter revolutionen 1959 och 1960. En av advokaterna bakom förslaget tror att skatten skulle inbringa ca 200 miljoner dollar om året. [3]

I motsats till alla länder med krav efter exproprieringar så förkastade USA Kubas erbjudande att betala med socker, som hade en garanterad marknad i USA enligt ett kvotsystem i bruk sedan 1934. President Eisenhower reducerade och Kennedy förbjöd all import av socker från Kuba, vilket hindrade att Kuba omgående kompenserade USA för vad det krävde.

USAs regering har tillgång till frysta kubanska tillgångar, men man har inte gjort dem tillgängliga för dem som har krav. Summan har aldrig offentliggjorts, men 2011 sade Finansdepartementet att det handlade om 245 miljoner dollar. Detta innefattar såväl fonder som tillhör Kubas regering som fonder som tillhör enskilda kubaner. Här innefattas inte materiella tillgångar, som exempelvis sju kubanska fastigheter i New York och Washington som USA lagt beslag på. [5]

Kuba och USA skulle kunna förhandla om en överenskommelse. Hur skulle en sådan se ut? Man kan nog tänka sig att Kuba skulle acceptera att dra ifrån 7 miljarder dollar, summan som en Kommission i USA kom fram till 1972, från de 302 miljarder som Kuba kräver av USA. Men tro inte att USA betalar något. De f.d. slavarna som utlovades 1 acre och en mulåsna om de slogs i inbördeskriget fick inget. Vietnam fick inte ett öre av de 3,3 miljarder dollar för återuppbyggnad som USA tillerkände Vietnam i fredsavtalet.

Det finns ytterligare ett forum som teoretiskt sätt skulle kunna avgöra saken, FN. Men bara att nämna det framkallar löje och bara godtrogna och stollar tror på den möjligheten. Trots det, att peka på möjligheten är en belastning för USA liksom när blockaden och andra brott mot internationell rätt som utförs av Imperiet brännmärks.

Fattiga och utsatta länder har försökt att göra Rätten till Utveckling till internationell lag ända sedan 1986 då Generalförsamlingen, i opposition mot USA, antog en deklaration om just rätten till utveckling. Denna bekräftades igen i Wien 2003. Generalförsamlingen sa: ”Rätten till utveckling är en mänsklig rättighet genom vilken varje person och alla folk har rätt att delta, bidra och njuta av den ekonomiska, sociala, kulturella och politiska utvecklingen och genom vilka alla fundamentala mänskliga fri- och rättigheter kan genomföras.” [6]

Alltså rätten till utveckling bekräftas som förutsättning för att ekonomiska, sociala och politiska rättigheter ska kunna realiseras. Det USA vill för Kuba är att först strypa det och sedan utveckla det.

USA och andra rika länder erkänner inte konceptet. Även om diplomater från USA ofta pratar om mänskliga rättigheter i olika tal så är de rädda för att erkänna rättigheter då det kan skapa krav från fattiga länder att de rika ska hjälpa till att vidta åtgärder vad gäller utveckling av hälsovård, utbildning eller materiella tillgångar. FN:s Millenniemål för 2015 innefattar rätten till utveckling och ger de rika en roll i den globala utvecklingen.[7]

Om USA skulle ta Millenniemålen på allvar skulle det stödja rättvis handel, avskriva skulden, ge tillgång till mediciner till rättvisa priser och stå för tekniköverföring till Kuba. [8]

[1] Prensa Latina, 08/05/12, http://www.prensa-latina.cu/index.php?option=com_content&task=view&id=504683 &Itemid=1.
[2] Inter Press Service (IPS), 02/06/99, http://ipsnews.net/news.asp?idnews=79414; Sitio web del Ministerio de Relaciones Exteriores (MINREX), http://www.cubaminrex.cu/english/Terrorism/Articulos/CubaDenounces/Claims.ht ml.
[3] Miami New Times, 16/03/12, http://blogs.miaminewtimes.com/riptide/2012/03/cuba_owes_us_7_billion_for_fo r.php. Tamargo fue nombrado por George W. Bush en la Comisión de Convenios de Demandas Extranjeras y antes de eso había sido parte del personal de la representante anticastrista Ileana Ros-Lehtinen (republicana por la Florida).
[4] La lista de demandantes se encuentra en la Comisión de Convenios de Demandas Extranjeras, http://www.justice.gov/fcsc/readingroom/ccp-listofclaims.pdf.
[5] Informe de Valores Terroristas, 2011, Oficina de Control de Valores Extranjeros (OFAC), http://www.treasury.gov/resource-center/sanctions/Programs/Documents/tar2011 .pdf.
[6] Diálogo acerca de la Globalización, Friedrich-Ebert-Stiftung, 23/07/06, http://www.fes-globalization.org/publicationsGeneva/FESOccPapers23.pdf.
[7] Programa de Desarrollo de la ONU, Objetivos de Desarrollo del Milenio, http://www.undp.org/content/undp/en/home/mdgoverview/.
[8] Esto es parte del objetivo #8, ver proyecto del Milenio, http://www.unmillenniumproject.org/goals/gti.htm#goal8.

Progreso Semanal (USA) 120627

2012-07-07
Michael Moore om Fidel och exilkubanerna

Har exilkubanerna i Miami någonsin frågat sig vad Fidel Castro gjort för att vara så länge vid makten? Han har överlevt åtta nordamerikanska presidenter, tio OS och kometen Halleys återkomst. Och utan att bry sig om USAs alla försök att störta honom, har han gjort fler come-backs än artisten Cher. Det är inte för att inte de nordamerikanska politikerna inte gjort allt vad de kunnat för att störta honom. Redan från första stund efter att Castro befriade sitt land från den korrupta Batistaregimen (som hade stöd av USA och maffian) har Washington demonstrerat en stor uppfinningsrikedom för att bli av med Fidel.

Det innefattar mordförsök finansierade med våra skatter, invasioner, blockader, embargon, hot om nukleär förintelse, skapa kaos i landet och biologisk krigföring. (CIA spred svinpest i Kuba 1971, som tvingade Kuba att avliva 500 000 grisar). Och – något som alltid synts mig märkligt – det finns en nordamerikansk marinbas i Kuba!

Tänk er om USA, efter att ha besegrat britterna i vår oavhängighetsrevolution, skulle tillåtit dem att ha tusentals soldater och slagskepp utanför New York! Otroligt!

President Kennedy, som gav order om invasionen i Grisbukten, befallde CIA att mörda Castro. De försökte med allt, från en kulspetspenna full med gift till en cigarr som skulle explodera när Fidel tände den. (allt detta är information som kom fram i Kongressens Churchkommitté 1975). Inget av försöken lyckades, Castro stärktes och USA fortsatte med sin skamliga politik.

Kuba sågs som ”landet som slank oss ur händerna”. Det blev alltmer besvärande för oss. Här har vi alla länder på västra halvklotet som i en liten ask, utom dessa ”förbannade kubaner”. Det såg illa ut. Det är som när hela familjen går på restaurang och det svarta fåret, lille Billy, inte vill sitta still på sin stol och göra det han blir tillsagd. Alla i restaurangen tittar på föräldrarna och undrar hur de uppfostrar pojken. Att han inte uppför sig är förödmjukande för föräldrarna. Så de börjar slå den lille Billy, som inte vill sluta att käfta. Det är då vi tokstollar vänder oss till resten av världen. Som om denna lilla ö 150 km från vår kust gjort oss tokiga. Vi känner inte likadant ens för verkliga hot exempelvis den som utgörs av Kinas regering. Här gick det snabbt. Washington lade 23 år på att sätta upp oss mot Kina, och plötsligt en dag var de plötsligt våra vänner. Det verkar som om republikanerna och deras företagskompanjoner egentligen inte var mot kommunistisk diktatur, utan mot dem som inte tillät våra företag att etablera sig för att tjäna pengar. Det var det som var det fatala felet med Castro att han inte tillät våra företag att göra detta.

När Castro väl tagit makten nationaliserade han alla USA-företagen och slängde ut maffian från Havanna. Uncle Sam straffade honom hårt och har inte lämnat honom i fred. Trots det har Castro överlevt. Bara det är en framgång. Trots alla hans brister (tal som varar i fyra timmar och 100 procents läskunnighet) måste man beundra mannen. Men varför fortsätter vi att slåss mot resterna från Kalla Kriget? Vi behöver inte titta längre än till Miami för att få svaret. Det är därifrån en handfull galna exilkubaner har kontrollerat USAs utrikespolitik mot den lilla ö-nationen. Dessa kubaner, många av dem vänner och medlöpare till Batista, levde gott medan de ödelade landet. De har inte glömt något sedan de stack med sina pengar och gömde sig i Florida. Och sedan 1960 insisterar de på att vi ska dela deras galenskap.

Hur kommer det sig att varje nationell kris som vårt land genomlidit de senaste decennierna (mordet på Kennedy, Watergate, Iran-Contras affären, epidemin av drogmissbruk osv) så hittar vi alltid dessa exilkubaner? [sedan går Moore igenom vart och ett av dessa kriser och visar kopplingarna till exilkubanerna]…

Dessa oduglingar. När man inte gillar en förtryckare så stannar man och försöker störta honom. Det kan göras med våld, som i den Amerikanska eller Franska revolutionen eller med fredliga medel som Gandhi i Indien och Mandela i Sydafrika. Men det man inte gör är att sticka svansen mellan benen och springa, som dessa kubaner gjorde. Tänk om alla kolonialister i Amerika hade flytt till Kanada och sedan krävt att kanadensarna skulle kasta ut britterna ur Amerika. Sandinisterna hade aldrig lyckats befria sitt land från diktatorn Somoza om de hade suttit på en badstrand i Costa Rica och druckit rom och berikat sig. Mandela gick i fängelse och inte i landsflykt. Men de rika kubanerna kivades i Miami och berikade sig ännu mer.

90 % av dessa exilkubaner är vita, medan majoriteten av kubanerna är svarta eller mestiser. Dessa vita visste att de inte kunde stanna i Kuba för de hade inget stöd bland folket. Så de kom hit och räknade med att vi skulle slåss för deras sak. Och som dumskallar gjorde vi det. Det är inte så att dessa gråterskor inte försökt själva. Men en snabb titt på deras ansträngningar påminner mest om de gamla komiska stumfilmerna. Invasionen i Grisbukten är det mest kända fiaskot. Här fanns alla ingredienser till en stor komedi.

• Båtar som styrde fel
• Fel strand
• Ingen väntade på dem
• Och slutligen lämnades de att dö lallande på en del av ön som de inte alls kände till (chaufförerna av deras limousiner hade nog aldrig kört dem hit på den gamla goda tiden)

Detta fiasko var så monumentalt så att världen fortfarande inte slutat skratta och kubanerna i Miami har inte glömt och inte förlåtit. Nämn ”Grisbukten” för någon av dem och de ser ut som en patient hos tandläkaren när det ska göras en rotfyllning.

Man skulle kunna tro att nederlaget vid Grisbukten skulle ha lärt dem en läxa och att de skulle slutat med dessa saker. Men det gjorde inte gänget. Sedan 1962 har mängder av exilkubanska grupper attackerat på Kuba för att ”befria” sitt land. Låt oss titta på de viktigaste:

• 1981 gick en grupp exilkubaner i land på den lilla ön Providenciales, från vilken de skulle invadera Kuba. Deras båt, den enda som kom fram av de fyra som utgick från Miami (de andra tre fick återvända på grund av Kustbevakningen, hög sjögång, motorhaveri och brist på flytvästar) stötte på land på ett rev nära Providenciales. Fast på ön utan mat eller skydd så började exilkubanerna att slåss inbördes. De bad folk i Miami att de skulle rädda dem och efter tre veckor flögs de tillbaka till Florida. Den ende från gruppen som nådde kubanskt vatten var Gerardo Fuentes. Han fick blindtarmsinflammation och räddades av USAs Kustbevakning och fördes till Guantanamobasen.

• 1968 visste en grupp exilkubaner att en polsk båt i hamnen i Miami möjligtvis hade kubaner ombord. De besköt båten med en hemgjord bazooka De lyckades göra en buckla i skrovet och gruppens ledare, Orlando Bosch, greps och dömdes till tio års fängelse. Fast han släpptes. Bosch hade tidigare varit arresterad för att ha bogserat en torped genom Miamis gator i rusningstid. En annan gång greps han med 600 bomber. 1990 benådade Bush honom ännu en gång.

• Enligt Washington Monthly så angreps Kuba fem gånger under sommaren 1963 i syfte att destabilisera den kubanska regeringen. Den lilla inhemska femtekolonnen instruerades att låta spisarna och annan elektrisk utrustning vara på och tända lamporna för att slösa energi. 1962 genomförde exilkubanen Jose Basulto, med hjälp av CIA, en attack med en 20 mm kanon från en snabbgående båt mot ett hotell i Havannabukten där Fidel Castro troddes befinna sig. Basulto missade. Samtidigt började bensin att läcka i båten och han var tvungen att vända tillbaka.

• Flera år senare grundade Basulto ”Bröder till räddning”. Det var en grupp exilkubaner som genomförde flygningar över Kuba. De flög över landet och slängde ner flygblad och pamfletter för att skrämma den kubanska regeringen. I februari 1996 hade tydligen Castro tröttnat på trakasserierna och efter den 25:e överflygningen på ett år så gav han order om att planen skulle skjutas ner. Trots att flygningarna bröt mot lagar i USA genom att flyga i kubanskt luftrum så ställde Clinton genast upp på exilmaffian och införde nya lagar för att skärpa blockaden mot Kuba. Denna blockad sätter resten av världen emot oss. I FN:s Generalförsamling röstade 117 mot blockaden och fördömde USA mot bara tre på USA:s sida. Veckan efter nedskjutningen försökte exilgrupperna att få militären att genomföra en aktion mot Kuba. De deklarerade att de skulle segla med en flotta från Florida till Kuba i protest. Clinton beslutade om den största styrkedemonstrationen mot Kuba sedan Kubakrisen och skickade en skvadron jaktflyg F-15, elva fartyg från Kustbevakningen, två kryssare från marinen, en fregatt, två C 130 flygplan, spionflyg AWAC och 600 marinsoldater. Det enda han glömde var att skicka med sjösjuketabletter som, när det kom till kritan, var det enda som Miami-kubanerna hade behövt. Redan några sjömil från Key West började kubanerna i båtarna att bli sjösjuka och spy. De beordrade besättningarna att gå tillbaka till Miami. Med hela världen som åskådare flydde kubanerna ännu en gång med svansen mellan benen. När de kom tillbaka gav de en presskonferens för att förklara reträtten. Deras talesman mådde fortfarande illa och journalisterna höll sig på avstånd för att inte bli nedspydda. Talesmannen sade att ”en enorm storm blåste upp på havet” för att förklara flykten. ”Vågorna var över tio fot höga och vi var tvungna att vända eller låta skeppen gå under.” Medan han snackade började något kreativt geni på CNN att sända flygbilder på flottan. Solen sken och havet låg blank som en spegel.

Fidel kan inte hålla sig för skratt.

Michael Moore 120529. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-07-03
Roberto González död

Roberto González, bror till René González har avlidit. Han var Renés enda syskon, och har under flera år som advokat ingått i gruppen av försvarare av De Fem.

René, som släpptes ur fängelset förra året, är dömd till att stanna i Florida under övervakning i tre år. Dock tilläts han i mars i år under 14 dagar besöka sin svårt sjuka bror i Havanna. Roberto González upptogs för några månader sedan som hedersmedlem National Lawyers Guild, en anrik sammanslutning av progressiva advokater i USA. I enlighet med sin önskan kommer han att kremeras och begravas i stillhet. Förhoppningsvis kan René ges möjlighet att delta i familjens farväl.

Hans advokat har nu också lämnat in en ny ansökan om upphävande av beslutet om en treårig övervakningsperiod. Den tidigare ansökan, som lämnades in i höstas, avslogs med motiveringen att en tid måste förflyta innan ett eventuellt beslut om upphävande kan komma ifråga. Detta formella hinder gäller nu inte längre, och domaren i Miami, Joan Lenard, kan alltså besluta om att René González med omedelbar verkan ges möjlighet att återvända till Kuba.

Till saken hör att Renés hustru, Olga Salanueva, på grund av påstådda ”nationella säkerhetsskäl”, sedan 1998 vägrats inresevisum till USA.

Tomas Vidén

2012-07-01
Vilka fick NED:s dollarmiljoner?

National Endowment for Democracy, NED, ett organ för USA och CIA har nu offentliggjort vilka som fått deras ”donationer” i Kuba under 2010. Det gäller 2,4 miljoner dollar.

Afro-Cuban Alliance, $ 110 000, som vänder sig till afrokubaner.

Asociación Encuentro de la Cultura Cubana $ 91 000 för att stödja ”oberoende (!) journalistik.

Center for a Free Cuba $ 55.000 för att stödja familjer till fångar, ”dissidenter” som ”Damer i Vitt” med flera.

Centro para la Apertura y el Desarrollo de América Latina $ 60.000 för att skapa samordning mellan de olika oppositionsgrupperna.

Clovek V Tisni, o.p.s. (People in Need) (PIN) $ 103.875 också som stöd till ”oberoende journalister”.

Committee for Free Trade Unionism (CFTU) $ 90.000 för att främja samarbete med andra fackföreningar och för att få internationellt stöd för CFTU.

Cuban Democratic Directorate (Directorio) $ 175.000 för att skapa en ”prodemokratisk” ungdomsrörelse och samordna denna med traditionella oppositionsgrupper. Producera radioprogram riktade mot Kuba.

CubaNet News Inc. $ 239.434 Ytterligare ett program för de ”oberoende journalisterna” och hjälpa dem tekniskt och ”humanitärt” och få ut deras artiklar i Kuba och internationellt. Samt att skapa stöd för dessa skribenter.

Disidente Universal de Puerto Rico $ 50.000 För att ge ”oberoende” information om Kuba. Ge ut ett månadsblad med artiklar från ”oberoende journalister”.

Evangelical Christian Humanitarian Outreach for Cuba (ECHOcuba) $ 60.064 För att stärka ”kvinnoledare” i fyra provinser i centrala och östra Kuba. Koordination av ett nationellt nätverk för ”demokrati”.

Grupo Internacional Para La Responsabilidad Social Corporativa en Cuba (GIRSCC) $ 200.000 För att främja ”oberoende” fackföreningen GIRSCC och ge dem teknisk och finansiellt stöd. Samt driva en internationell kampanj för ”fackliga rättigheter” i Kuba.

Instituto Político para la Libertad del Perú (IPL) $ 49.967 Stöd till ungdomar för att agera i sociala nätverk med hjälp av personal från IPL.

International Republican Institute (IRI) $ 800.000 Stöd till medborgardeltagande för att organisera och samla stöd till viktiga lokala frågor.

National Democratic Institute for International Affairs (NDI) $ 325.000 För att öka ”oberoende” organisationers kapacitet och förmåga, resor inom landet. Stöd till kubanska aktivister och ”demokrater” så att de kan använda den nya teknologin. Städ för att utveckla en organisation med säte i Europa som kan ge stöd till civilsamhället i Kuba.

People in Peril Association CVO (PIPA) $ 40.000 För att stärka kritiskt tänkande och fritt utbyte av idéer och stärka förmågan bland kubanska ”oberoende” utbildare. Sprida kunskap om hur ”demokratiska övergångar” i Östeuropa.

Summa: $ 2.449.340

Och de kallar sig ”oberoende”!

Cubadebate 120611. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-06-30
”Kuba bästa turistlandet”

I den 20:e utgåvan av Premios Travelranking, som varje år publiceras av spanska resetidningen Agenttravel, hamnade Kuba på 1:a plats vad gäller turistmål. Representanter för Kuba tog emot utmärkelsen på hotel Melia Castilla i Madrid då också chefen för Turistinstitutet i Spanien (Turespaña) deltog.

Utmärkelsen anses vara en klassiker inom turistnäringen då det är den enda som utgår ifrån värderingar av tusentals resebyråer som görs varje månad av tidskriften.

Cubadebate 120603. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-06-29
Kuba och Havana Club får förgäves stöd av WTO

Världshandelsorganisationen WTO ger sitt stöd till Kuba inför den varumärkesstöld av det kubanska rommärket Havana Club i USA som USA:s Högsta Domstol nu godkänt. Domstolen har nekat Cubaexport rätten till varumärket i USA. Kuba registrerade det för många år sedan. Trots USA:s allvarliga brott mot WTO:s lagar om rätten till intellektuell egendom, har Kuba respekterat alla regler och förordningar. Det innebär att över 5 000 märken och patent från USA behållit sina rättigheter. Flera länder tog till orda för Kubas räkning, bland dem Argentina, Bolivia, Brasilien, Chile, Ecuador, Nicaragua, Paraguay, Dominkanska Republiken, Venezuela, Kina, Indien och Vietnam. USA tillåter att Bacardi stjäl och använder namnet ”Havana Club” i USA på rom som inte har kubanskt ursprung och som inte har med det verkliga ”Havana Club” att göra. En ren stöld.

Liberación 120615. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-06-28
”OAS måste reformeras eller lägga ner!”

De Amerikanska Staternas Organisation, OAS, har inlett sin 42:a Generalförsamling. Mötet hålls i Bolivia. Värdnationens president, Evo Morales, krävde en reformering av organisationen, alternativt en nedläggning. Morales sade att nu när Kalla Kriget är över är bästa tidpunkten att göra om OAS. Han refererade också till grundandet av OAS, som USA:s Kolonialdepartement (Che Guevaras ord) och tillade att ”i de flesta fall har OAS invaderat länder för att stödja diktaturer, för att förtrycka sociala rörelser och kämpa mot socialismen. Sammanfattningsvis så skapades OAS för att garantera USA:s ekonomi. Han påminde om anfallen på Panama, Dominkanska Republiken, Kuba och många andra länder.” Morales sade också att om organisationen prioriterade försvaret av folken skulle Malvinas vara argentinskt och Bolivia skulle ha kust.” Han ifrågasatte också Den Interamerikanska Människorättskommittén, som han ansåg vara ett instrument för USA. Morales krävde att USA skulle stänga sina militärbaser i Latinamerika och Karibien.

Hans ord stod i stark kontrast till OAS-chefen Jose Miguel Insulza som ville se respekt för OAS och försökte peka på fördelar för medlemsländerna.

Cubadebate 120604. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-06-28
Bank döms till rekordböter av Washington

USA:s Finansdepartement har dömt den holländska banken ING till böter på 619 miljoner dollar för brott mot USA:s blockadlagar. Det är den högsta summan hittills. Enligt USA har ING använt filialer för att genomföra ett stort antal transaktioner mellan 2002 och 2007 och medvetet undvikit USA:s kontroller.

En representant för USA sade: Våra lagliga straff återspeglar våra intressen vad gäller nationell säkerhet och våra utrikespolitiska intressen och Finansdepartementet kommer att fortsätta det omfattande arbetet med stor grundlighet. Dagens tillkännagivande om böterna borde tjäna till att varna var och en som planerar att försöka undvika USA:s lagar.

Cubadebate 120612. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-06-26
Kubanska exilmaffian deltar i hyllning av Pinochet

Till premiären av en film som hyllar Chiles förre diktator Pinochet inbjöds flera av de ledande företrädarna för den kubanska exilmaffian i Miami. Alltså den maffia som säger sig vilja införa demokrati i Kuba, med eller mot kubanernas vilja. Också andra representanter för extremhögern runt om i världen var på plats och möttes av demonstranter. Demonstranterna möttes av vattenkanoner, polisbrutalitet och arresteringar.

Cubadebate 120615. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-06-24
Boxningsmästaren Teofilo Stevenson har avlidit

Den kubanske tungviktsboxaren Teofilo Stevenson, som tog hem tre olympiska guldmedaljer, har avlidit efter en hjärtattack, vid en ålder av 60 år. På 70-talet erbjöds Stevenson 5 miljoner dollar för att bli proffs i USA. Men han var lojal med den kubanska revolutionen, och i Kuba är proffsidrott inte tillåten. Stevenson kommenterade det hela med det klassiska uttalandet: ”Jag föredrar kärleken från åtta miljoner kubaner”.

Stevenson vann guldmedaljer i tungvikt i tre OS efter varandra: 1972 i München, 1976 i Montreal och 1980 i Moskva och anses vara den störste amatörboxare i sin tid. Han missade chansen att ta ytterligare ett OS guld när Kuba bojkottade spelen 1984 i Los Angeles.

Stevenson, känd i Kuba med smeknamnet Pirolo, slutade boxas 1988 i samband med att Kuba bojkottade också spelen 1988 i Seoul. Han blev då tränare och vice chef för kubanska boxningsfederationen. ”Kuba har förlorat en av sina främsta företrädare genom tiderna”, skriver Juventud Rebelde.

BBC News 120612. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-06-23
De Fem till juridiskt frontalangrepp
Tomas Vidén

Den 6 juni översände de tre advokaterna Thomas Goldstein, Richard Klugh och Martin Garbus en begäran om utredning (”discovery”) och muntlig informationsförhandling (”hearing”) till den federala distriktsdomstolen i Miami.

Bakgrunden är de särskilda överklaganden som De Fem gjort, och som nu ligger på domaren Joan Lenards bord i domstolen i Miami. Överklagandena baserar sig på en särskild paragraf (U.S.C. § 2255) som möjliggör förnyad prövning i det fall nya omständigheter uppdagas. Kravet, i lagen, är att dessa omständigheter skall, om de beaktas, kunna leda till frikännande eller kraftig förändring av avkunnad dom.

I fallet med de De Fem handlar det om en rad frågor. Gemensam för alla fem är frågan som baserar sig på myndigheters utbetalning av stora summor till journalister i Miami; före och under rättegången. Liksom utbetalningar under den period appellationsprocessen pågick.

Redan nu är den känt och belagt att institutioner inom USA:s utrikesdepartement olagligt utbetalade åtminstone närmare en miljon dollar till 27 olika journalister, vilka före och under rättegången mot De Fem skrev fientliga artiklar riktade mot de åtalade.

Ny bland försvarsadvokaterna är Martin Garbus. Han är en i USA mycket välrenommerad advokat, som kommit i kontakt med fallet genom sin bekantskap med den sedan en tid avlidne – också synnerligen respekterade advokaten – Leonard Weinglass. Garbus har offentligt uttryckt meningen att fallet med De Fem i hans ögon är unikt vad gäller åsidosättandet av normal praxis och anständig hantering.

Thomas Goldstein, som sedan några år varit knuten till gruppen av försvarare, är en av USA;s främsta experter på mål i Högsta Domstolen. Richard Klugh är Gerardo Hernández’ Miami-baserade advokat.

Formellt är den begäran som nu inlämnats till domstolen i Miami en begäran från Gerardo Hernández. Men den fråga som skjuts fram är som sagt gemensam för de överklaganden enligt paragraf 2255, som inlämnats av också Antonio Guerrero, Fernando González och Ramón Labañino (René González är villkorligt frigiven, dock dömd till övervakning i Florida under tre år).

De tre advokaterna understryker att inlagor med begäran om ”discovery” och ”hearing” framöver kommer att göras även vad gäller andra frågor, men att man valt att inleda med frågan om de olagligt betalda journalisterna. En fråga som direkt rör hela processens karaktär och legalitet.

Läs mer >>

2012-06-18
Politiker tysta inför mordbrand i Miami

Den Latinamerikanska Arbetsgruppen, LAWG, en NGO i Washington, vill att Kongressen uttalar sig om mordbranden mot en resebyrå i Miami som organiserade resor till Kuba. LAWG har skickat brev där man kritiserar att ingen Kongressledamot har fördömt mordbranden som den kallar en ”terroristattack, rätt och slätt”. LAWG kräver en seriös undersökning och åtal mot de skyldiga. Man tillägger: ”Kongressen borde också vara intresserade av detta.”

Cuba Central Team (USA) 120525. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-06-17
Dubbelagenten Raul Antonio Capote

Raul Antonio Capote skolades av CIA. Hans agentnamn inom CIA var ”Pablo” och bland hans uppdrag ingick att övertyga universitetsstuderande att vända sig mot sitt land. De anses som nyckelpersoner av CIA. Men ”Pablo” var i själva verket agent för kubanska säkerhetstjänsten och han beskriver sitt arbete för CIA i boken ”Enemigo” (Fiende). Boken lanserades under stor uppmärksamhet på den stora Internationella Bokfestivalen i Havanna i februari.

”Pablo” är universitetslärare i historia och internationella relationer. ”Det här är mitt krig på samma sätt som det är ett krig för ett helt folk. Så länge som fienden finns kommer denna strid inte att upphöra. Detta är inte retorik, det är en övertygelse.”

Han säger vidare: ”Fienden har utarbetat en undergrävande plan där ny teknologi spelar en viktig roll, som i Libyen, Syrien osv. Naturligtvis är det människor som arbetar, skapar idéer och startar revolutioner eller kontrarevolutioner. Men Internet och annan utrustning som gör det möjligt att kommunicera på sekunder kan skapa snabb mobilisering. Utifrån sin styrka på detta område har USA:s regering försett kontrarevolutionärer med dyrbar och sofistikerad utrustning som Bagan för att öka deras möjligheter att samla folk.

Låt oss inte glömma att vi pratar om samma regering som förbjuder Kubas tillgång till Internet genom att blockad och genom försök att hindra alla försök av Kubas regering eller företag att göra affärer med USA-företag, deras filialer, dotterbolag osv i hela världen. USA kontrollerar mer än 80 % av världens internet-service och -teknologi.

Genom att blockera Kubas tillgång till ny kommunikationsteknologi och samtidigt tillhandahålla Internet och utrustning till kubanska kontrarevolutionärer, träna dem i handhavandet, översvämma Kuba med manipulerad information som utarbetats och förvrängts i USA, det skulle göra det möjligt för dem att ta över informationsflödet i landet och uppmana till regeringsfientliga handlingar som i sin tur skulle rättfärdiga en militär attack.

Vi får aldrig glömma att planerna fortfarande går ut på att ockupera Kuba och återlämna det till nordamerikanerna, som det står i en rad USA-lagar, som Helms-Burtonlagen. Planen för Kuba är den som USA hade för Irak, inte den som använts mot Polen eller Tjeckien. Det betyder ockupation för att slå ned motståndet. Sedan kommer alla revolutionens landvinningar att suddas ut. För människor som tvivlar på detta uppmanar jag att läsa Bush-planen. Jag uppmanar dem att läsa min bok, Enemigo.

Ungdomar som hör till en ny digital epok och som fötts i denna teknologiska revolution, är det idealiska målet för dessa planer. USA ligger bakom organisationer som USAID, NED, IRI och många andra. Alla dessa är fasader för CIA och spenderar miljontals dollar för att få kubanska ungdomar och högt kvalificerade specialister att bedriva undergrävande verksamhet.

Själv tror jag inte att ungdomar i Kuba är den mest sårbara gruppen. Jag tror faktiskt inte den är sårbar. I dessa dagar har jag diskuterat många ämnen med ungdomar i hela landet och dessa möten har givit mig anledning att anse att vi har en ståndaktig och revolutionär ungdom. Några i USA:s ledning anser att de förlorat sitt krig mot revolutionens historiska ledarskap och därför satsar de på vad de kallar revolutionens barnbarn. Vi ska komma ihåg att vi lever i en värld styrd av kapitalism. Det här är ett krig som utspelar sig i människors sinnen. Om de lyckas förändra vårt sätt att tänka, om de lyckas överföra värderingarna från en kapitalistisk kultur till nya generationer kubaner, då har de vunnit. Det är denna kamp som är utmaningen för dagens ungdom.”

På frågan om Raul ser sig som universitetslärare, författare eller agent för kubanska säkerhetstjänsten, svarar han:

”Styrkan hos Säkerhetstjänsten, den styrka som gjort det möjligt att besegra CIA med dess välutbildade agenter, befäl och tekniker och med obegränsad budget, senaste teknologi; det är att den kubanska säkerhetstjänsten består av alla kubanska revolutionärer, dvs de flesta. Jag definierar mig som en intellektuell revolutionär. Det är jag.”

Om sin bok säger Raul:

”Boken är tillägnad ungdomarna. Jag var själv ung för inte så länge sedan. Jag minns att vi skyllde på fienden för att förklara våra egna misstag. Dessutom försöker fienden att övertyga oss att faran är inbillad i ansträngningarna att få oss att slå oss till ro. De upprepar i det oändliga att det inte finns något hot och att det bara är överdrifter från den revolutionära regeringen.

Mina erfarenheter gjorde att jag fullt ut förstår att faran är verklig och konstant. Fienden kommer aldrig att upphöra med att försöka förstöra revolutionen. Varför? Jo, för att Kuba är ett alltför kraftfullt exempel och kubanska revolutionärer i särklass aktiva oppositionella i denna värld av global kapitalistisk makt. Vi är ägare och skapare av en kultur som är en dödlig motståndare till den kapitalistiska kulturen. De är rädda för oss, de hatar oss mer än någon annan för att vi gjorde slut på ett halvt århundrade av imperiets kontroll över vårt land och vi sådde hopp om en bättre värld.

Cubasi 120509.Översättning: Zoltan Tiroler

2012-06-16
Romney lovar hårdare tag mot Kuba

Republikanernas kandidat till presidentposten Mitt Romney har gjort ett uttalande inför exilkubaner i Florida där han anklagade castroregimen för brott mot mänskliga rättigheter, och att de reformer som görs i Kuba inte innebär en öppning mot större politisk frihet. Han avslutade sitt uttalande med en ”beslutsamhetsdeklaration”. I denna sade han bland annat: ”…jag erbjuder inte bara ord som stöd, men lovar handling. Om jag väljs till president kommer Castroregimen inte att ha någon anledning att tvivla på vårt ovillkorliga stöd till er sak. Regimen kommer att känna den fulla kraften i Amerikas beslutsamhet.”

Efter president Eisenhower 1959 kommer Mitt Romney, om han väljs, att bli den 12:e USA-presidenten i rad som förbinder sig att störta Kubas regering.

Cuba Central Team (USA) 120525. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-06-14
Kubanska oppositionella misshandlade och häktade efter sammandrabbningar med polisen... den spanska

Movimiento Popular Cubano har fördömt fängslandet i onsdags av fyra kubaner som sedan 10 april campat framför UD i Madrid med krav på mer pengar från spanska regeringen.

Bacallao, talesperson för MPC, berättar för Europa Press att i onsdags morgon så anlände 18 polismän som slog och häktade fyra demonstranter. Trots det lyckades polisen inte göra slut på tältlägret som består av minst 20 personer. Bacallao försäkrar att de gripna hade skador på halsen, handlederna och pannan. De har förts till polisstationen där de meddelats att de ska åtalas och de har hindrats ha kontakt med sina familjer.

En av demonstranterna, Diosiris Santana, har sagt att de gripna utgör fyra av de sex som inledde en hungerstrejk för 41 dagar sedan som en del av sin protest. ”De släpades på marken, de slogs i ansiktet och på armarna. En har fått näsan bruten och en benet”. Hon hävdar också att tidpunkten för polisingripandet var överlagt eftersom det gjordes vid en tidpunkt (kl.07 på morgonen) då det brukar vara väldigt lite folk på platsen.

Bacallao uppger att polisen beslagtagit de protesterandes madrasser och att en av civilpoliserna med kniv skar av repen som de protesterande bundit runt halsen som protest.

Santana uppger att polisen trakasserat dem ända sedan början av protesten som de ämnar fortsätta med tills de får svar på sina krav.

Sedan sommaren 2010 finns 606 kubaner, fd fångar och deras familjer, i Spanien efter ett avtal mellan Kubas och Spaniens regeringar. Spanien försäkrade då kubanerna om stöd under 1,5 år. Under denna tid har familjerna fått minst 1 390 euro i månaden. Förra månaden förklarade Spaniens utrikesminister att de 1,5 åren gått och att kubanerna skulle få hjälp med att hitta arbete.

Cubadebate (med information från Europa Press) 120523. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-06-14
Mänskliga Rättigheter à la USA

Uttalande från Kubas UD: Vi förkastar kategoriskt innehållet i USA:s rapport om situationen för mänskliga rättigheter i Kuba som den nordamerikanska staten anser sig ha rätt att utfärda, utan att erkänna sina egna övergrepp mot dessa rättigheter, både inom och utanför sitt land.

Precis som vad gäller det orättfärdiga och ogrundade inkluderandet av Kuba på USA:s lista över länder som stöder internationell terrorism, så har utpekandet av Kuba i den nu aktuella rapporten ingenting att göra med de verkliga förhållandena för situationen för mänskliga rättigheter i vårt land.

Lögnerna och förvrängningarna i rapporten svarar enbart mot det desperata behovet hos USA:s regering att rättfärdiga landets grymma blockadpolitik, som varje dag fördöms alltmer i, och utanför, USA.

Kuba har avsevärt bidragit till respekten för mänskliga rättigheter i Kuba och i världen. Många av de rättigheter som kubanerna åtnjuter, och som de har rätt till, är ett önskvärt mål för majoriteten av jordens befolkning, varav ett stort antal i USA. Samma sak gäller internationellt där Kuba och andra länder ägnar sig åt humanitärt arbete med att bota och lära. Det i kontrast till äventyrliga aggressioner och interventioner från USA, vilka fortsätter att kräva oskyldiga offer bland civilbefolkningen i många länder.

Cubadebate 120524. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-06-12
Protester mot USA:s vägran att utfärda visum till kubanska akademiker

Akademiker i den kubanska sektionen av Latin America Studies Association, LASA, träffades i slutet av maj och diskuterade att förlägga framtida konferenser utanför USA. Det efter att deltagandet på deras kongress tunnats ut genom Obama administrationens vägran att utfärda visum till närmare ett dussin kubanska akademiker.

Närmare 5 000 experter från olika länder väntas komma till den årliga konferensen denna vecka i San Francisco. USA-administrationen har vägrat att diskutera motiven för at neka visum till några av Kubas mest framstående intellektuella. Som en ledare i Washington Post skrev i veckan:

”Anledningarna till avslagen är mystiska och mystifierande. Av de elva är många välkända och internationellt respekterade akademiker med långvariga relationer till de främsta akademikerna i USA. Känner sig USA hotat av Milagros Martinez, vice rektor på Universitetet i Havanna som oavbrutet främjat akademiskt utbyte med universitet i USA? Eller av Soraya Castro Marino, en tungviktig kommentator till relationer mellan Kuba och USA? Eller av Rafael Hernandez, en akademiker och redaktör som undervisat vid Harvard och Columbia Universiteten?”

LASA säger att orättvisan sträcker sig längre än så. Deras akademiska frihet och deras rätt att lyssna till kubanska intellektuella prata om utvecklingen i Kuba, USA:s politik och en rad andra ämnen begränsas.

Som protest satte man upp tomma stolar med namnen på de kubaner som nekats inresa och sade att beslutet var negativt för USA.

Under Bush hölls LASA:s möten utanför USA för att möjliggöra för kubanska akademiker att delta. Man trodde att läget nu förändrat sig. Det finns nu krav att åter hålla LASA:s årsmöten utanför USAs gränser fram till att kubaner får komma.

Cuba Central Team (USA) 120525. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-06-12
Kuba i WHO:s ledning

Kuba tar plats i WHO:s verkställande utskott tillsammans med USA. Det skedde vid Världshälsoorganisationens 131:a möte i Geneve. Kuba valdes genom acklamation. Amerika representeras av, förutom Kuba, Mexiko, Ecuador, Panama, Barbados och USA.

Cuba Solidarity Campaign 120531. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-06-11
Ericsson betalar dyrt för blockadbrott

Ericssons dotterbolag i Panama ska betala 1,75 miljoner dollar i böter till USA för affärer med Kuba. Böterna ingår i en uppgörelse med handelsdepartementet i Washington. Ericsson i Panama bröt 262 gånger, 2004—2007, mot de regler som USA tillämpar i sitt handelskrig mot kubanerna. Ericsson i Panama sände skadad telekomutrustning från Kuba för reparation i USA och dolde då varifrån utrustningen kom. Ericsson rapporterade senare om regelbrottet till exportkontrollorganet hos handelsdepartementet i USA. Dotterbolagets agerande "var inte Ericssons standardförfarande", säger moderbolagets talesman Fredrik Hallstan. De tre ansvariga tjänstemännen i Panama har avskedats. [Samtidigt insisterar USA på att den i Kuba dömde agenten Alan Gross bara arbetade för att ge de stackars kubanerna tillgång till IT. Något förvirrat, kan tyckas, då USA aktivt försöker förhindra att kubanerna får gång till modern kommunikationsutrustning].

Cubanews 120524, TT, 120525. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-06-11
Johan Ehrenbergs "sista suck"
Zoltan Tiroler, vice ordf., Svensk-Kubanska Föreningen

I en massiv 120-sidig specialbilaga i sin tidning ETC sågar Johan Ehrenberg Kubas miljösatsningar. Det kan tyckas märkligt att en ”miljöprofil” som JE lägger så mycket krut på att kritisera Kuba, ett land som skrev in miljöfrågorna i sin grundlag redan i samband med FN:s miljökonferens i Rio de Janeiro 1992. Varför kritisera den ”havererade planekonomin” och inte den havererade marknadsekonomin när det gäller miljön?

Det finns inte utrymme här för att räkna upp Kubas alla insatser på miljöområdet, med växande skogar som beröms av FAO, allt fler naturskyddsområden både på land och till havs, ekologiska odlingar, stadsjordbruk, satsning på förnyelsebar energi, energibesparing, hållbar turism, att man vunnit Goldman Environmental Prize, det ”Gröna Nobelpriset” etc. För snart tio år sedan inledde man den ”Energirevolution” som bland mycket annat gratis bytte alla landets glödlampor mot lågenergidito. Alla hushåll fick dessutom till en låg penning byta sina kylskåp, frysar och hushållsapparater mot energisnåla sådana. Det är sådant som bara en planekonomi kan göra. Denna energirevolution påbörjades långt innan JE började kränga lågenergilampor till en välmående medelklass i Sverige. Denna planekonomi som JE kallar ”havererad”, kallas av andra Karibiens biologiska kronjuvel.

Åtskilliga böcker har skrivits om Kubas miljösatsningar och ekologiska jordbruk av forskare som lagt år av arbete på området. Miljöorganisationer i Kanada, Australien, Nya Zeeland, USA och Europa vallfärdar till Kuba. Världsnaturfonden WWF framhåller Kuba som det enda landet i världen som är hållbart både vad gäller Human Development Index och ekologiskt fotavtryck. FN-organ berömmer Kubas miljösatsningar gång på gång och Kuba har tilldelats pris av FN:s miljöprogram.

Med suverän arrogans avfärdar JE allt detta efter sitt första och enda besök till ön. Att han fört fram felaktiga siffror erkände han i en debatt på ABF i Stockholm i maj. Hans källhänvisningar är få. En av dem är ”dissidenten” Oscar Espinosa Chepe. Han återfinns enklast på sin inofficiella arbetsplats, USA spion- och intressekontor i Havanna. Ehrenberg säger sig ha pratat med folkrörelser, men kan inte uppge vilka. Men likväl håller han fast vid sin kritik och ska tydligen dessutom ge ut en bok i samma anda. Så mycket energi på att, med manipulerade fakta, smutskasta Kuba. Förvånande?

Nej, förmodligen inte. Det finns säkert misstag att kritisera i de satsningar som Kuba gör. Men det är inte där knuten ligger. JE har en i grunden helt annan syn. Han vill se mer tillväxt, fler prylar, större konsumtion, mer mat och fler resor på denna planet med dess fysiska begränsningar. Själv står JE för ett entreprenörskap och säljer allt från vindsnurror och väggklockor i trä till elbilar.

JE:s pläderande för fortsatt tillväxt, ett måste för kapitalismen, gör att han kan omfamnas av en marknadsorienterad ”vänster”. Han utgör inget hot. Men det gör uppenbarligen det socialistiska Kuba. Brännmärker man Kuba och publicerar en artikel med en rubrik värdig DN: ”Kommunismens sista suck”, ja då kan man vara säker på plats i stugvärmen. Men det är inte det socialistiska Kuba som ”drar sin sista suck”. Det är Ehrenbergs trovärdighet som han själv skjutit i sank.

För en grundlig genomgång av JE:s argument, se ”Aktuellt” 120505. Här dissekeras JE:s påståenden, ett efter ett.

2012-06-10
Orlando Bosch & Vivian Mannerud, terrorist och offer
Progreso Semanal (USA)

Tidningen El Nuevo Herald annonserade förra veckan ett arrangemang av Den Kubanska Patriotiska Juntan för att uppmärksamma Orlando Boschs liv. Händelsen ägde rum på ettårsdagen av hans död. Det betyder att årsdagen av denne terrorists död, medansvarig till 73 passagerares död på ett civilt flygplan, firades samma dag som mordbranden mot resebyrån Airline Brokers.

Ägaren till resebyrån, Vivian Mannerud, som nyligen arrangerade resan för 300 personer som ville lyssna till påven i Kuba förra månaden, tror inte att det är någon tillfällighet. ”Det finns personer som inte gillar flygresorna till Kuba och är beredda att göra vad som helst för att hindra dem. Under mina 32 år i branschen har jag sett detta många gånger.

Attackerna och hoten under 80- och 90-talen kommer man ihåg i Miami och finns dokumenterade i en film av regissören Estela Bravo (Libres para Volar) och Saul Landau (Vill den verklige terroristen resa sig upp!) Mer närliggande attentat är bomberna och bränderna 1996 mot tre företag som hade kontakter med Kuba.

Mordbranden som totalförstörde resebyråns kontor undersöks av FBI och Byrån för Alkohol, tobak och eldvapen. FBI är ökända för att aldrig hitta några skyldiga när det gäller våld mot Kuba, men förhoppningsvis kommer de denna gång att ta fast de skyldiga. Om det blir så är det klart. Om inte kommer Miami att uppleva en ny våg av anti-kubansk skräck och attentat. I en nyligen genomförd studie pekas Miami ut som en härd för terrorism i USA. Vi hoppas FBI kan släcka härden.

Progreso Semanal (USA) 120504. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-06-08
Fransk medborgare, på väg till Havanna från Madrid, stoppas av USA.
Hernan Calvo Ospina, colombiansk journalist boende i Frankrike och medarbetare i Le Monde Diplomatique.

Från Paris flög jag till Madrid för vidare färd med Air Europa till Havanna. I Madrid blev jag skickad till en informationsdisk. Där frågade en dam från Air Europa efter mitt boardingkort och sa att jag skulle vänta på ”en person från ambassaden”. Förvånad undrade jag vem och från vilken ambassad? Hon upprepade bara vad hon sagt. Och jag väntade.

Till slut kom en lång man och bad med låg röst om mitt pass. Då jag trodde att han hörde till Air Europa gav jag honom det. Sedan frågade jag: ”vem är ni? Kan ni identifiera er?” Han visade mig under ett ögonblick ett kort fäst vid bältet, som han snabbt gömde under kavajen. Sedan sa han med spansk accent: ”Jag kommer från USA:s ambassad.”

Förvånad bad jag att få tillbaka mitt pass eftersom han inte har rätt att ta det i Spanien. Med lugn röst bad han mig att inte säga emot för att inte skapa en skandal och ge mig själv onödiga problem. Jag lät honom kontrollera mitt pass. Han gick undan, ringde och sade mina data på telefon. Sedan kom han tillbaka och frågade vänligt var jag hade mitt colombianska pass. Jag svarade att sedan 30 år tillbaka reser jag inte med dokument från mitt födelseland. Och att passet han höll var franskt, då Frankrike hade utfärdat det åt mig. Sedan ville han veta hur länge jag varit gift, namnet på min fru och mina barn. Jag svarade artigt att han inte hade rätt att kräva svar på detta och att han inte skulle glömma att vi var i Spanien. Och att det vore bättre att han ringde sin ambassad i Paris där de vet mer om mitt liv än jag själv.

Efter ytterligare prat i telefon och anteckningar i ett gammalt block, närmade han sig igen. Med deltagande röst sa han att jag inte kunde åka med flyget då det under några minuter flög över USA:s luftrum. Och jag fanns på ”en lista över personer farliga för hans lands säkerhet.” Jag ville frågat honom varför hans mäktiga imperium var rädda för mig, en enkel journalist och skribent som inte ens kan hantera en bössa. Men jag föredrog att titta honom i ögonen med ett leende på läpparna. Han kunde inte föreställa sig hur hans regering fick mig att känna mig viktig.

Sedan frågade han vänligt om jag inte hade något visitkort till honom. Jag svarade att det hade hans kollegor i Paris redan fått. Och precis som dessa kollegor gjort skulle han kunna ringa mig någon dag och bjuda mig på ett glas vin. Och då föreslå att jag skulle arbeta för hans regering.

Efter att han gått reklamerade jag för Air Europa för att de skulle ordna min resa till Kuba. Men de hävdade att det var mitt fel att jag inte visste färdrutten för flighten! Det hjälpte inte att jag gjort samma resa så sent som i oktober 2011 utan problem. En av de anställda erkände att det var efter påtryckningar från Washington som flyget tog en rutt som förde in det över USA:s luftrum. Därmed kunde de kräva passagerarlistor på de som flyger till Kuba.

Hur är det möjligt att en säkerhetsagent från USA kan ta mitt pass, konfiskera det och förhöra mig på spanskt territorium? Vem har gett dem denna rätt? Och varför lät de mig resa till Madrid när både franska och nordamerikanska säkerhetstjänsten kände till min resa från det att jag köpte biljetten?

Det enda alternativ som de lämnat mig för att resa från Europa till Kuba är Cubana de Aviacion, det kubanska flygbolaget. De har värdighet!

Cubadebate 120508. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-06-07
Rädda Barnen: ”Kuba är det bästa landet att vara mor i tredje världen”

I Rädda Barnens årliga Index har Kuba än en gång hamnat högst på listan som det bästa landet i Latinamerika för mödrar. Rapporten analyserar 43 länder i de rika, 81 i den fattiga och 42 i de fattigaste länderna. Man utgår från tio faktorer som har med utbildning, hälsa, ekonomisk status och politisk utveckling att göra. Till detta ser man på barnens grundläggande välfärd. Kuba ligger i topp vad gäller de 81 fattiga länderna. Bland de rika länderna ligger Norge i topp, medan USA ligger på 25:e plats.

Cuba Central Team (USA) 120511. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-06-05
Holländsk bank betalar skadestånd till USA

Den holländska banken ING rapporteras vara nära en överenskommelse vad gäller ett påstått brott mot USA:s blockadlagar mot Kuba. Det är USA:s OFAC som anklagade ING:s dotterbolag Netherlands Caribbean Bank, NCB, att bryta mot USA:s sanktioner. NCB, med huvudkontor på ön Curacao, hade fram till 2007 ett kontor på Kuba. Hälften av NCB:s aktier ägdes av ING och hälften av kubanska intressen.

En talesperson för ING uppger att banken reserverat över 300 miljoner euro för en lösning och trodde att den summan skulle täcka det mesta av USA:s skadeståndskrav.

Cuba Central Team (USA) 120511. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-06-04
95 procent av turisterna i Kuba är nöjda

95 % av de turister på Kuba som deltagit i en undersökning säger att de rekommenderar vänner och bekanta att resa dit. 87 % anser att de får valuta för pengarna. 42 % av de tillfrågade hade varit i Kuba tidigare.

Svaren ger en del av förklaringen till den stadigt ökande turismen till Kuba. Första kvartalet i år ökade antalet resenärer med över 7 % från rekordåret 2011. I år var det 1,2 miljoner turister under årets första tre månader. De flesta turister kommer från Kanada, Ryssland, Tyskland, Frankrike och Argentina.(Vanliga medborgare i USA är av sin regering förbjudna att besöka Kuba).

Hotell, flygplatser osv ökar kapaciteten, liksom att det sker en diversifiering av turismen inom olika områden. Det handlar om att inte bara få sol och bad-turister, utan besökare också till de historiska städerna, naturområden och mycket annat.

Juventud Rebelde 120509. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-06-03
Fler USA-lagar mot utländska företag

Representanthuset har antagit en lag som från 2013 hindrar Försvarsdepartementet att anlita människor eller företag som gör affärer med stater på USA:s lista över länder som stöder terrorism.

Ett av företagen som drabbas är spanska Repsol som just nu borrar efter olja utanför Kubas kust. Repsol har för närvarande kontrakt på över 300 miljoner dollar med USA:s Försvarsdepartement. Andra kontrakt är inte offentliga.

Cuba Central Team (USA) 120516. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-06-02
Kongressmän i USA kräver möte med IKEA

Påståenden om att kubanska fångar arbetade med möbler till IKEA på 1980-talet har föranlett exil-kubanska Kongressmän i USA att kräva ett möte med IKEA:s Nordamerikachef.

Senatorerna Bob Menendez och Marco Rubio, samt representanterna Ileana Ros-Lehtinen, Mario Diaz-Balart, Albio Sires, och David Rivera har undertecknat ett brev där de kräver IKEA förklaring på varför ”IKEA-tillverkande platser var inkorporerade i fängelselokaliteter som drivs av Kubas inrikesministerium.” ”Det är allvarliga anklagelser och de har med rätta förorsakat mycket uppmärksamhet i våra distrikt”, sade Ros-Lehtinen i ett uttalande. ”Multinationella företag har en moralisk skyldighet att försäkra att deras affärer inte bryter mot mänskliga rättigheter. Vi ser fram emot svar från IKEA på våra många frågetecken som kommer ur dessa anklagelser”, säger Ros-Lehtinen, en politiker som uppmanat till mord på kubanska ledare, försvarat kidnappning av barn och är nära vän till terrorister som Posada Carriles.

Cuba Central Team (USA) 120511. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-05-31
New York Times om Kubas ledande jämställdhet

I början av maj publicerade New York Times två artiklar av Luisita Lopez Torregrosa om jämlikhet mellan könen i Kuba och Latinamerika. Den första artikeln hade titeln ”Kuba kan vara det första feministiska landet i Latinamerika” och behandlar Kubas ansträngningar för att uppnå jämställdhet mellan könen och analyserar vad som finns kvar att göra. Den andra artikeln har titeln ”Latinamerika öppnar upp för jämlikhet” diskuterar kvinnojämlikhet i Kuba i ett större sammanhang i Latinamerika. Här öppnar länder upp för kvinnliga politiska ledare.

Cuba Central Team (USA) 120504. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-05-31
Kubaner turistar mer

Det är inte bara turismen till Kuba som ökar, utan också den inhemska turismen. 2011 handlade det om en ökning med 32 %, rapporterar Turistministeriet. 580 000 kubaner bodde på öns turisthotell. Till detta ska läggas ytterligare drygt 800 000 kubaner som utnyttjade landets många campingplatser som är spridda längs kusten. Här är boendet enklare och billigare än på hotellen. Också boende i privatrum, typ Bed & Breakfast, ökade. För att möta ökade behov finns i dag drygt 1 600 privata restauranger.

Cubadebate 120510. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-05-30
Brev till USA:s justitieminister Eric Holder från 17 socialdemokratiska ledamöter i den tyska riksdagen

Berlin, 11.05.2012

Ärade Justitieminister Eric Holder,

Vi skriver till Er angående de fem kubanerna Fernando González Llort, René González Sehwerert, Antonio Guerrero Rodríguez, Gerardo Hernández Nordelo och Ramón Labañino Salazar.

Vi har kritiskt och med oro sedan en tid följt förloppet och resultaten av den juridiska processen mot dessa män.

De fem arresterades den 12 september 1998 och de dömdes av en federal domstol i Miami i december 2001 till långa fängelsestraff. Den 1 juli 2004 och den 16 juni sände ledamöter av den tyska riksdagen (Bundestag) brev till sina parlamentskollegor i USA:s kongress. I breven underströks de bekymmersamma frågor som detta fall reser. Den förhoppningen framfördes att mottagarna av breven skulle agera så att de fem fängslade snabbt skulle friges. Denna vädjan har tyvärr inte rönt framgång.

Vi är medvetna om att den normala överklagandeprocessen är fullföljd, men också att försvaret nu har begärt omprövning baserad på habeas corpus, och att ett beslut om detta nu väntas. Vi har noterat att USA:s regering har begärt att domstolen inte ska tillmötesgå försvarets begäran. Nu ska domaren fatta sitt beslut, och några specificerade tidsramar finns inte.

Mot bakgrund av den nu rådande situationen i processen vill vi uppmana er att åstadkomma lättnader så att resultatet kan bli att dessa män friges och kan återvända hem till Kuba. Och i synnerhet vill vi respektfullt be er att upphöra med att motverka en sådan utgång. Vi vill också be er att i positiv anda söka vägar för benådning och frigivning. USA:s President har laglig möjlighet att utfärda benådning (enligt USA:s Konstitution, artikel ll, sektion2). Denna lösning föreslås av Amnesty International i den mycket detaljerade och, enligt vår mening, välgrundade rapporten från oktober 2010 (AI index. AMR 51/093/2010), som också tillsändes Er.

Vi instämmer med FN:s arbetsgrupp för undersökning av godtyckliga fängslanden (UN Working Group on Arbitrary Detention, Opinion No. 19/2005 – United States of America – E/CN 4/2006/7 Add.1) och med den ovan nämnda rapporten från Amnesty International, i deras uppfattning att de fem männen inte fick en rättvis rättegång i Miami. Detta kritiska uppfattning understryks på nytt av Amnesty International 2011.

Som vi redan nämnt har de fem männen varit frihetsberövade sedan september 1998; i dag mer än 13 och ett halvt år. Vi tvivlar inte på att de bröt mot USA:s lagar då de verkade som agenter för främmande makt; och några av dem med falska identiteter. Man kan hysa uppfattningen att dessa lagbrott kan rättfärdigas på den grunden att deras strävan var att förhindra att skadliga handlingar skulle drabba andra kubaner och, det ska understrykas, även drabba USA-medborgare. Men om vi bortser från denna aspekt, så är vår uppfattning att de fem männen, efter så många år i fängelse, med råge har betalt för de lagbrott det handlat om. Denna slutsats kan också grundas på det förhållandet att andra medlemmar i den kubanska gruppen av agenter, vilka samarbetade med USA:s federala myndigheter, erhöll mycket lindrigare straff och idag samtliga är fria.

Vi vill också vädja till Er, Mr Attorney General (herr justitieminister), att utnyttja era möjligheter till inflytande så att – under den tid dessa män är tvingade att stanna i USA – familjemedlemmar får visum som möjliggör för dem att besöka de fängslade männen under de villkor som normalt gäller. Det handlar alldeles särskilt om Olga Salanueva, hustru till René González, och Adriana Pérez, hustru till Gerardo Hernández, vars ansökningar om visum ständigt fått avslag. Också på denna punkt har Amnesty International flera gånger riktat kritik mot inblandade USA-myndigheters agerande.

Vi ber Er att också se fallet med Adriana Pérez och Gerardo Hernández utifrån en medkännande och medmänsklig synvinkel. Deras situation är mycket svår. Mrs Pérez är nu 42 år fyllda, och paret är barnlöst. Deras önskan att få barn tillsammans är mycket naturlig, men tiden börjar rinna ut. Deras situation, som den nu ser ut, omöjliggör förverkligandet av deras önskan. Vi ber Er, med respekt, att undanröja hindren.

Vi vill inte avsluta detta brev utan att uttrycka vår uppskattning, och förvisso vår tacksamhet, över att René González, som frigivits ur fängelset men som är tvungen att kvarstanna i Florida under övervakning, erhöll tillstånd att resa till Kuba och under två veckor besöka sin bror, som är mycket allvarligt sjuk. Vi ser detta som ett hoppingivande tecken.

Vi vore mycket tacksamma, Mr Attorney General, om Ni ville uppfatta detta brev som en möjlighet till att begrunda Er hållning i fallet med de fem kubanerna. Och som en anledning till att vidta åtgärder för en lösning. Vi tackar Er för Er vänliga uppmärksamhet.

Högaktningsfullt,

Florian Pronold, Ordförande för SDP i Bayern, riksdagledamot;
Elke Ferner, Vice ordförande i SDP:s Riksdagsgrupp;
Klaus Barthel, Petra Crone, Manfred Nink, Swen Schulz, Werner Schieder, Marco Bülow, Klaus Brandner, Ute Kumpf, Stefan Rebmann, Christoph Strässer, Waltraud Wolff, Sonja Steffen, Peter Danckert, Ottmar Schreiner och Andrea Wicklein, riksdagsledamöter för Tysklands Socialdemokratiska Parti, SDP.

2012-05-29
Mordbranden i Miami tystas ner

Som vi tidigare rapporterat brändes resebyrån Airline Brokers i Miami ner till grunden för någon vecka sedan. Resebyrån hade arrangerat pilgrimsresor för katoliker som ville se påven i Havanna. Allt tyder på anlagd brand och polisens hundar indikerade rester av eldfängda vätskor på flera ställen kring de nedbrunna lokalerna. Men FBI tiger. Man har tidigare sagt om de anti-kubanska terroristerna att det inte är någon prioriterad fråga. Också terroristkramaren och kongressledamoten Ros-Lehtinen, är tyst. Hon uttalar sig annars i tid och otid om allt med anknytning till Kuba. Sin plats i Kongressen har hon tack vare sin vänskap och sitt stöd från terrorister som Orlando Bosch (numera saligen insomnad) och Posada Carriles att tacka för. Ros-Lehtinen är till och med ”hedersordförande” (att tala om heder i detta fall är ju ett hån) i ”Den Legala Fonden för Luis Posada Carriles”, västvärldens värste terrorist! Men vad gäller mordbranden är hon som sagt tyst.

FBI har lång och skamlig tradition av att inte finna några skyldiga till attentat riktade mot personer som avviker från terroristernas och Ros-Lehtinens syn på Kuba. Saken blir inte bättre av att borgmästaren i Miami numera är James Cason, före detta ökänd chef för USA:s Intressekontor i Havanna. Cason använde Intressekontoret som en spioncentral och högkvarter för undergrävande verksamhet mot Kuba. Sedan dess är han väl sedd i terroristkretsar i Miami.

Liberación 120511. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-05-27
Terrorismen återvänder till Miami

Äntligen har brandmyndigheterna i Miami bekräftat det alla redan visste och det som FBI vägrat säga: Att det var en anlagd brand, utfört av experter, som förstörde kontoret för resebyrån Airline Brokers. Detta tillkännager återkomsten av terrorismen till Miami.

Utan stöd från viktiga maktgrupper i USA skulle den kubansk-amerikanska terrorn inte ha existerat. Faktum är att det är CIA som skapat de flesta av dessa grupper på 60-talet. Samarbetet med myndigheterna gjorde att Miami blev en ”krigszon” när Carteradministrationen ville reformera politiken mot Kuba.

Ronald Reagan beslutade att utnyttja grupperna diskret och med urval genom FNCA/CANF, vilket gör att den kubansk-amerikanska terrorismen fortsatte att vara ett latent hot för alla som hade invändningar mot extremhögern. Detta fram till 11 september 2001 som skapade en situation som gjorde att grupperna var tvungna att skapa en ny strategi i USA och världen. Trots att ingen kuba-amerikansk terrorist häktats i ”kriget mot terrorismen” fick de uppenbarligen order att hålla igen på sina aktiviteter. I gengäld fick de mer politiskt och ekonomiskt stöd med målsättningen att de skulle förvandlas till ”fredliga förkämpar för frihet och mänskliga rättigheter i Kuba.”

Men fallet med Luis Posada öppnade åter Pandoras ask, då han demonstrerade USA-administrationens oförmåga att stå emot problem den själv skapat och i vilka myndigheter och politiker varit inblandade i under lång tid. Den svaghet administrationen visade mot Posada innebar en kraftig stimulans till terroristgrupperna som åter kände att de åtnjöt straffrihet. Beviset är mordbranden mot Airline Brokers.

Det var inte vilket attentat som helst, utan riktades mot en resebyrå som i samarbete med ärkebiskopen i Miami hade organiserat resor för pilgrimer till Kuba under påvens besök. Branden är en signal till de ”moderata” kuba-amerikanerna, som förespråkar dialog. De har också utsatts för våldsamma verbala attacker från extremhögern med stöd från regeringen, vilket visas av de av USA:s regering finansierade radio och TV-sändningarna mot Kuba [extremhögerns kritik mot kyrkan har också flera gånger upprepats av Sveriges Radios korrespondent Lars Palmgren, övers. anm.].

Ingen vet om någon politiker från extremhögern i Miami är medskyldig i attentaten och att i så fall detta skulle förklara att de inte tagit avstånd från det. Oavsett vilket har det fungerat för att sätta skräck i dem som förespråkar en ändrad politik mot Kuba.

Rapporteringen i medierna har varit ”neutral”, något ytterst ovanligt i den normala rapporteringen. Ingen av tidningarna har fördömt händelsen och än mindre har de tagit risker genom att ta avstånd från gärningsmännen.

Det verkar som om terroristerna har lyckats med att på nytt skrämma sina motståndare. Det är förståeligt att dessa inte vågar uttala sig. Likgiltigheten i USA-medierna är inget positivt tecken. Terroristaktioner hamnar normalt på förstasidorna och det verkar också som om Antiterroriststyrkorna, som anhåller muslimer och vita fundamentalister, har beslutat sig för att inte agera mot kuba-amerikanerna. De kanske anser att det är slöseri med tid att förfölja typer som aldrig döms i domstolar.

Progreso Semanal (USA) 120516. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-05-25
USA nekar åter visum till kubanska forskare

Inför en stor konferens i San Francisco, anordnad av Latin America Studies Association, LASA, har flera kubanska akademiker nekats inresetillstånd. På senare år har LASA undvikit konferenser i USA eftersom kubaner inte fått närvara. Man trodde att det var andra tider nu, men så är inte fallet. 80 kubaner var inbjudna och sökte visum. 11 av dem har nekats och sex hade ännu inte fått besked fem dagar innan konferensens start.

Motiv för avslag anges inte. Exempelvis Soraya Castro Marino, som besökte Harvard i USA 2010, nekades denna gång. Enligt Washington Post för att hennes närvaro ”skulle vara skadligt för USA:s intressen”. Andra på den listan är Rafael Hernandez, som undervisat vid både Harvard och University of Texas, Carlos Alzugaray tidigare kubansk ambassadör till EU, Oscar Zanetti, mottagare av Guggenheim-stipendiet, och flera andra som tidigare fått visum.

Obamaadministrationen har ingen enhetlig visumpolitik. Professor Phil Brenner vid American University, kallar besluten ”godtyckliga, skamliga och fega.” Han tillägger att flera av dem som nekats har ”förespråkat bättre relationer med USA.”

Cuba Central Team (USA) 120516. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-05-24
Misslyckad borrning efter olja

Spanska Repsol, som borrar efter olja utanför Kubas kust, rapporterar att det första borrhålet inte gav någon olja. Källan ska pluggas igen och överges. En expert kommenterar: ”Det betyder inte att det inte finns olja, men det verkar som de missat oljekällan.”

För närvarande finns det planer på ytterligare två borrhål. Oljeplattformen kommer att inom kort överlämnas till Malaysias statliga oljebolag Petronas, som planerar att borra tillsammans med ryska Gazprom. Den andra källan borras längre västerut av PDVSA, Venezuelas oljebolag.

Men tillkännagivandet av Repsols misslyckande kan vara ett slag mot Kubas förhoppningar på oljefyndigheter. En misslyckad borrning på djupt vatten kostar minst 175 miljoner dollar, en kostnad som Repsol delar med sina partners.

Cuba Central Team (USA) 120516. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-05-23
USA skärper reglerna för resor till Kuba

Myndigheterna i USA ökar sin kontroll över de studieresor som numera får arrangeras till Kuba, efter tillstånd. Tillstånd kan ges till resor med kulturella eller studiesyften. Myndigheten OFAC tillkännager att om inte programmet följs till punkt och pricka kan resenären bötfällas med 65 000 dollar och researrangören mista sitt tillstånd.

Obamaadministrationen har tillkännagett att man kommer att bestraffa varje försök att turista i Kuba. Det har tydligen förekommit fall då resenärer, utanför det upplagda programmet, ägnat sig åt bad och sight-seeing. Det är således strängt förbjudet för en USA-medborgare att göra det.

Dessa begränsningar gäller USA-medborgare som inte har nära familj i Kuba. Från och med nu måste också de som söker tillstånd förklara varför de vill träffa höga funktionärer i Kuba, om de nu tänkte göra det. OFAC kräver också att researrangören som har tillstånd, har med en representant på varje resa. Senatorn Marco Rubio kräver hårdare kontroller av resorna och programmen. All tid under resan måste vara schemalagd med godkända aktiviteter. Detta kan komma att kontrolleras, varnar myndigheten.

Juventud Rebelde 120515. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-05-21
USA nekar kubaner visum till paneldebatt i New York

USA:s UD har nekat visum för två kubanska diplomater som ansökt om att få resa till en paneldebatt i New York. De två diplomaterna från Kubas Intressekontor i Washington hindras därmed att resa till New York.

Cuba Central Team (USA) 120330. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-05-18
Vapensmuggling från USA

Kuba har skickat två formella klagomål om flera fall då kubanska myndigheter upptäckt skjutvapen i bagaget som kommer från Miamis flygplats. Bara i år har sex sådana händelser rapporterats. USA:s UD nekar till kännedom om fallen.

Cuba Central Team (USA) 120427. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-05-15
Stort utrymme för fallet med de Fem i Skottlands parlament

Den 9 maj fanns bland åhörarna i Skottlands parlament Rosa Aurora Freijanes, maka till Fernando Gonzalez, och Antonio Guerrero, som bär samma namn som sin far. Anledningen till att de anhöriga till två av de Fem befann sig där var den stora uppmärksamhet som det skotska parlamentet denna dag ägnade fallet med de Fem.

Initiativet hade tagits av labourledamoten Elaine Smith, och under den omfattande diskussionen gjorde flera andra ledamöter från Labourpartiet och SNP (Scottish National Party) inlägg. Talarna uttryckte i klara ordalag att de Fem utsatts för ett justitiemord, att deras strävan att bevaka högerextremisterna i Miami, och att försöka motverka terroristgruppers verkställande av sina planer, var legitim. Den behandling de utsatts för i USA kritiserades hårt.

Också USA:s blockad mot Kuba brännmärktes. Samtidigt som Kubas sociala landvinningar berömdes.

Brian Adams, med ansvar för ekonomiska affärsfrågor, avslutade diskussionen med orden: ”Uppmuntrande och växande kontakter inom kultur, utbildning och ekonomi mellan våra två länder är något som vår regering verkligen satt på dagordningen.”

Också parlamentet i Nicaragua tog nyligen (17 april) upp fallet med de Fem. Enhälligt krävde man rättvisa och frihet för de i USA orättvist fängslade kubanerna.

Tomas Vidén

2012-05-10
Kuba ändrar utreselagarna inom några månader
Cuba Central Team (USA)

Parlamentets talman Ricardo Alarcon, har sagt att Kuba inom några månader kommer att genomföra radikala och djupgående ändringar vad gäller emigration och ta bort restriktioner för utresor, rapporterar AFP. Idag behöver kubaner skaffa ett tillstånd för utresa. Alarcon tillade att de nuvarande restriktionerna har behövts för att skydda det kubanska humankapitalet. Utbildningen av läkare, tekniker, lärare osv är väldigt dyrt för staten och USA gör vad det kan för att beröva oss denna humana rikedom, säger talmannen.

Som vi (Cuba Central Team) skrev förra veckan har USA ett speciellt program, "Cuban Medical Professional Parole Program", som uppmanar kubanska läkare som arbetar utomlands att lämna sina anställningar med löfte om speciella förmåner och rättigheter om de flyttar till USA.

Cuba Central Team 120420. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-05-09
Obamas säkerhetschef i blåsväder
Venceremos

Obama behöver förmodligen göra sig av med chefen för Secret Service, SS, Mark ”Lucky” Sullivan så snart som möjligt. Sullivan ansvarar för Obamas personliga säkerhet. Hans agenter prioriterade prostituerade vid toppmötet i Cartagena, Colombia.

Sullivan avslöjades och utvisades från Ecuador då han var CIA chef på USA:s ambassad där. Han gjorde sig känd då han ”hittade” alla möjliga lämpliga data på den mördade colombianske gerillaledaren Raul Reyes dator. Innan dess arbetade han i Havanna med att rekrytera ”dissidenter” till USA:s undergrävande verksamhet. Och dessförinnan arbetade han i Angola med stöd till terroristen Savimbi, ledare för UNITA.

Hittills är det sex SS-agenter som avskedats eller sagt upp sig i samband med prostitutionsskandalen i Colombia. Än så länge har Sullivan själv klarat sig. En av de inblandade kvinnorna, ”Dania”, uppger för New York Times att hon blev misshandlad av agenterna. Hon utesluter inte att hon kommer att stämma USA:s regering. Det sägs också att minderåriga utnyttjades. Efter skandalen i Colombia kommer nu rapporter om liknande händelser i El Salvador, där SS utnyttjat prostituerade i samband med Obamas besök i landet nyligen.

Det var i maj 2009 som Sullivan utvisades från Ecuador. Där arbetade han i en bunker under den falska titeln ”förste sekreterare” på USA:s ambassad, medan han i själva verket ledde de många CIA-agenterna bland de 185 anställda på ambassaden. Sullivan ledde en specialenhet inom Ecuadors poliskår (!), koordinerade colombianska säkerhetstjänstens aktioner och stod i ständig kontakt med CIAs chef i Venezuela. Sullivan ledde operationen i vilken tusentals dokument dök upp i Raul Reyes beryktade dator. Det efter en flygattack mot dennes bas inne på Ecuadorianskt territorium.

På sin meritlista har Sullivan också stöd till Jonas Savimbi och UNITA-gerillan i Angola, som stred med landets lagliga regering ledd av MPLA. UNITA försågs med vapen och pengar.

Sullivan var i Haiti 1991 där en statskupp, ledd av armécA?hefen, genomfördes som störtade landets valde president Jean-Bertrand Aristide.

Han utövade sina aktiviteter i Ruwanda, när de fruktansvärda morden begicks där. Därefter fortsatte han till Etiopien, Eritrea och Kongo.

I Kuba var han politisk sekreterare och CIA-funktionär på USA:s Intressekontor i Havanna. Men det som väckt kritik i USA är händelserna i samband med mötet i Cartagena. Är Sullivans blodiga karriär slut?

Venceremos 120425. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-05-08
Kampen mot korruption fortsätter
De kubanska myndigheterna har arresterat ytterligare en chef på Coral Capital Group Ltd, en brittisk investmentfirma. Det som en del i kampen mot korruption på ön. Stephen Purvis har arresterats i undersökningen anklagad för att ge mutor. Företagets VD arresterades i oktober. Förra året vidtogs också åtgärder mot två kanadensiska företag, Tokmakjian Group och Tri-Star Caribbean.

Cuba Central Team (USA) 120427. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-05-07
Mer terrorism i Miami
Airline Brokers Company i Miami, en resebyrå som nyligen arrangerade en resa för 340 katolska pilgrimer till Havanna i samband med påvens besök, har fått sina kontor förstörda i en mordbrand. Det är ytterligare ett attentat i den långa kedjan av Bok- och skivbränningar, attentat mot person och egendom. Det har under årens lopp inneburit mord och lemlästning av personer, samt stor materiell förstörelse mot radiokanaler, bokhandlar, resebyråer, musiker, kommentatorer och andra som vågat ifrågasätta den högerextrema Miami-maffians linje mot Kuba. Vi sätter en slant på att ingen skyldig kommer att dömas för detta dåd heller.

Cuba Central Team (USA) 120427. Översättning: Zoltan Tiroler

12-05-05
Johan Ehrenberg och ETC dåligt underrättade om Kuba

Drar kommunismen sin sista suck på Kuba? Är landets världsberömda och hyllade klimatpolitik egentligen en katastrof? Det menar Johan Ehrenberg i ett specialnummer av tidningen ETC. Men hans påståenden saknar källor, och kritiken grundas på grova sakfel och missförstånd av viktiga frågor.

Eva Björklund, redaktör för Tidskriften Kuba, bemöter i en serie artiklar Ehrenbergs påståenden. Nedan följer en sammanfattning av huvudfrågan, och fyra artiklar går sedan in mer i detalj:

> Måste Kuba importera 80 procent av sina livsmedel?
> Felaktigheter och fördomar om Kuba
> Om ekonomi och tillväxt
> Ehrenberg förringar såväl USA:s blockad som Kubas sociala landvinningar




Har Johan Ehrenberg rätt? Drar kommunismen sin sista suck på Kuba och är Castros klimatpolitik en katastrof?
Eva Björklund

Nej, Ehrenberg har fel i nästan allt han påstår om den kubanska verkligheten. Jag sammanfattar här tillrättalägganden av några av de mest grundläggande felaktigheterna som han bygger sin tes på.

Ehrenberg påstår bland annat
s. 35: ”Fakta: Kuba importerar 80 % av sin mat”
s. 81: ”FNs Food Program 2008 sa att 1,3 miljoner kubaner led av undernäring”
s. 67: ”Kubas regering skyller på fattigdom när man låser sig fast vid oljan”
s. 34: ”Kubas energi (…) kommer från Venezuela”.
s. 50: ”153 000 fat olja om dagen - det är 90 procent av landets oljekonsumtion”
s. 48-49 ”-Nej, solfångare är dyrt”, mm

Måste Kuba importera 80 procent av livsmedlen?
Sanningen är den motsatta.

Uppgiften grundar sig på en uppgift i februari 2007 att 84 procent av statens kostnader för varorna i “familjekorgen”(den ranson av bristvaror som alla invånare har rätt att inhandla till kraftigt subventionerat pris) uppstått genom import till höga världsmarknadspriser av en mindre men för mathållningen väsentlig del av ”familjekorgen”. Omkring 30 procent av denna import kommer från USA genom ett begränsat undantag från USA:s blockadlag som förbjuder handel med fienden. Och den utgör en bråkdel av konsumtionen.

Kubas totalimport 2010 uppgick till ˜ 70 miljarder kronor (10,6 miljarder peso) varav djur och livsmedel ˜ 10 miljarder kr (1,5 miljarder peso) , varav ˜ 3 miljarder kr (410 miljoner peso) från USA, dvs mindre än 30 %, som ett begränsat undantag från USA:s förbud mot ”handel med fienden”.

10 miljarder kronor i importkostnader för mat till 11 miljoner invånare blir mat för mindre än 1 000 kr /invånare per år. Det förstår var och en som räknar efter att detta inte kan utgöra 80 procent av livsmedelsförsörjningen. Den allra största delen av livsmedlen står det kubanska jordbruket och boskapsskötseln för, till största delen ekologiskt.

Lider 1,3 miljoner kubaner av undernäring?
Svar: Kubanerna tillhör de mest välnärda i Latinamerika och Karibien.

2007 kunde FAO (FN:s Livsmedels- och Jordbruksorgan) konstatera att kubanernas genomsnittliga dagliga näringsintag var det högsta i Latinamerika och Karibien, med 3 200 kalorier/capita, dessutom näringsmässigt förhållandevis väl balanserade. Men hösten 2008 drabbades Kuba av de värsta orkanerna i historisk tid. Tre orkaner i följd under ett par månader åstadkom enorma skador på över en halv miljon bostäder (över 15 % av beståndet) varav 90.000 raserades totalt. Stora delar av alla bananodlingar, sockerfält, frukt- och grönsaksodlingar raserades eller dränktes. Aldrig tidigare har infrastruktur, bostäder och jordbruk skadats i sådan omfattning. Kostnaderna för skadorna uppgick till drygt 70 miljarder svenska kronor motsvarande nästan 20 procent av ett års bruttonationalprodukt. Och Kuba måste det året öka utläggen för livsmedelsimporten med 35 % från normala ca 10 miljarder kr. Redan året därpå var importen nere på normalnivå.

Och ett redan ett par år efter orkanhösten 2008 konstaterade FAO att Kuba hade hämtat sig otroligt snabbt, tack vara sin jordbruksmodell. FN:s barnfond UNICEF bekräftade att Kuba är det enda land i Latinamerika och Karibien som utrotat undernäring bland barn, tack vare regeringens ansträngningar på området. Det fanns då 146 miljoner barn under fem år i världen som led av undernäring. Ingen av dem var kuban. Också FN:s organ för jordbruk och livsmedel, FAO, konstaterade i december 2009 att Kuba är det land som kommit längst på området i Latinamerika.

Låser Kubas regering fast sig vid oljan?
Kommer Kubas energi från Venezuela?
Står Venezuela för 90 procent av landets oljekonsumtion?
Svar: Nej på alla frågor.

Ungefär hälften av Kubas energikonsumtion är olja, resten är sockerrörsblast, naturgas och ved. Andelen sol, vind- biogas- och vattenkraft är ännu liten. Enligt World Security Institute, Washington, hade Kuba 2003 uppnått en försörjningsgrad med förnyelsebar energi på ca 38 procent av den sammanlagda energiförbrukningen. (http://www.wsicubaproject.org/RenewableEnergyBudget08.cfm)

Senaste statistiska uppgifter för Kubas oljeförbrukning avser 2010. Då uppgick den till ca 137 000 fat/dag (ca 19 000 ton, betydligt mindre än hälften av Sveriges oljeförbrukning per capita), varav ca 40 procent inhemsk utvinning och 60 procent import.

Oljeförbrukningen har stadigt minskat 2006 – 2010, bland annat som följd av ”Energirevolutionen” 2005-2006 (utbyte av glödlampor, hushållsapparater av alla de slag samt införandet av progressiv eltaxa, lägre förbrukning, lägre wattpris). Kubas ekologiska fotavtryck per person av koldioxidutsläpp är mindre än en tredjedel av Sveriges.

Källa Cuba Standard, Cuban Business and Economic News, Tampa, Florida, en oberoende affärssida på nätet. Kubas Statistiska Centralbyrå ONE uppger likartade siffror.

Solvärmer man inte vatten på Kuba?
Svar: Jo, visst gör man det.

Solvärme används för att varmvatten till hotell, förskolor och i viss utsträckning bostäder. Ca 8 000 solvärmeanläggningar för varmvatten täcker dock bara en mindre andel av turisthotellen. En ny fabrik för tillverkning av varmvattenberedare med solvärme invigdes 2009.

Solcellspaneler finns på ca 9 000 på skolor, vårdcentraler, TV-salonger och liknande i glesbygden.

Biogas produceras för närvarande i ett tusental mindre anläggningar där avfall från sockerindustri och lantbruk tas om hand och rötas med olika teknik.

Måste Kuba importera 80 procent av livsmedel?
Eva Björklund

Nej, sanningen är den motsatta. Några källor:
• Food and Agriculture Organization of the United Nations (FAO), The State of Food and Agriculture 2006 (Rome: FAO, 2006), http://fao.org.
• MINAG (Ministerio de la Agricultura), Informe del Ministerio de la Agricultura a la Comisión Agroalimentaria de la Asamblea Nacional, May 14, 2008 (MINAG: Havana, Cuba, 2008).
• Dennis T. Avery, "Cubans Starve on Diet of Lies," April 2, 2009, http://cgfi.org.
• Fernando Funes, Miguel A. Altieri, and Peter Rosset, "The Avery Diet: The Hudson's Institute Misinformation Campaign Against Cuban Agriculture," May 2009, http://globalalternatives.org.
• FAO, FAOSTAT Food Supply Database 2010, http://faostat.fao.org,

När Sovjet föll samman kollapsade Kubas livsmedelsproduktion som varit uppbyggd på industriellt vis med importerade konstgödsel, kemiska bekämpningsmedel, traktorer, skördemaskiner och olja. Men mycket snabbt växlade landet om till ekologiskt småskaligt jordbruk. Det var så framgångsrikt att Kuba snart visade upp den bästa jordbruksutvecklingen i Latinamerika och Karibien med en årlig tillväxt på 4,2 procent/capita 1996-2005 att jämföra med 0 procent i resten av området, enligt FAO.

Omväxlingen innebar decentralisering, uppdelning av statliga storjordbruk i mindre och främjandet av kooperativ av olika slag. Antalet jordbruk för livsmedelsproduktion mer än fördubblades innefattande 380 000 stadsjordbruk förutom landsbygdens. Metoder för ekologiskt jordbruk som utvecklats under 80-talet spreds effektivt genom ett finmaskigt nätverk av agronomer över hela landet. Lokala jordbruksmarknader öppnades för direkt försäljning utan mellanhänder. Livsmedelsproduktionen i dessa former ökade till att täcka 65 procent av konsumtionen. Stadsodlingarna tillgodoser 70 procent eller mer av behovet av färska grönsaker i de stora städerna, till och med i Havanna. De bidrar också stort till mathållningen för turisterna.

Över hela Latinamerika, och världen, väckte detta starkt intresse. Inget annat land i världen hade uppnått sådana framgångar med ekologiskt jordbruk och biologisk mångfald som också minskade energiförbrukningen och minskade avstånd och transportbehov mellan produktion och konsumtion.

“Kubaner svälter på en lögndiet”.
Inför denna ”omöjlighet”, och särskilt i ett socialistiskt land, uppstod snart påståenden om att det hela var en lögn, och att Kuba var beroende av omfattande livsmedelsimport för att föda sin befolkning. Det startade med en artikel av Dennis Avery på Center for Global Food Issues i Houston: “Kubaner svälter på en lögndiet”. Han hävdade att enligt en utländsk jordbruksattaché i Havanna hade en talesperson för kubanska jordbruksdepartementet erkänt att 84 procent av livsmedlen importerades. Skadeglädjen spreds snabbt via den internationella medieindustrin.

Kubas livsmedelsimport har minskat stadigt efter den kraftiga ökningen på grund av livsmedelskrisen i början av 90-talet. De 84 procenten härrör från en intervju februari 2007 med dåvarande statssekreterare på ekonomidepartementet, och avsåg landets utgifter för importerade varor i “familjekorgen”(den ranson av bristvaror som alla invånare har rätt att inhandla till kraftigt subventionerat pris) till höga världsmarknadspriser. Denna kostnad – ca 1 000 kr per capita och år - har dock ingen relation till den totala livsmedelskonsumtionen, eller dess näringsinnehåll. Och mindre än 30 procent av denna import kommer från USA genom ett begränsat undantag från USA:s blockadlag som förbjuder handel med fienden.

Inhemsk ekologisk och småskalig odling har kunnat tillgodose behovet av rotfrukter, grönsaker, ägg, fisk med mera, och kött ungefär till hälften (JE: ”Mest odlar man tobak och socker”, s. 77). Det som fortfarande behöver importeras är framför allt vete (672 ton som inte kan odlas p g a klimatet), ris (238 ton, självförsörjningsgrad knappt 50 procent), torrmjölk (194 ton) . Det totala importberoendet anges till 16 procent av livsmedlen, ironisk nog precis motsatsen till den siffra som legat till grund för påstående att kubanerna inte kan livnära sig själva. Dock är kostnaden för dessa 16 procent betydligt högre p g a de höga världsmarknadspriserna.

Lider 1,3 miljoner kubaner av undernäring? (JE s. 81)
2007 kunde FAO (FN:s Livsmedels- och Jordbruksorgan) konstatera att kubanernas genomsnittliga dagliga näringsintag var det högsta i Latinamerika och Karibien, med 3 200 kalorier/capita, dessutom näringsmässigt förhållandevis väl balanserade. Men hösten 2008 drabbades Kuba av de värsta orkanerna i historisk tid. Tre orkaner i följd under ett par månader åstadkom enorma skador på över en halv miljon bostäder (över 15 % av beståndet) varav 90.000 raserades totalt. Stora delar av alla bananodlingar, sockerfält, frukt- och grönsaksodlingar raserades eller dränktes. Aldrig tidigare har infrastruktur, bostäder och jordbruk skadats i sådan omfattning. Kostnaderna för skadorna uppgick till drygt 70 miljarder svenska kronor motsvarande nästan 20 procent av ett års bruttonationalprodukt. Och Kuba måste det året öka utläggen för livsmedelsimporten med 35 % från normala ca 10 miljarder kr.

Men ett redan ett par år efter orkanhösten 2008 konstaterade FAO att Kuba hade hämtat sig otroligt snabbt, tack vara sin jordbruksmodell. FN:s barnfond UNICEF bekräftade att Kuba är det enda land i Latinamerika och Karibien som utrotat undernäring bland barn, tack vare regeringens ansträngningar på området. Det fanns då 146 miljoner barn under fem år i världen som led av undernäring. Ingen av dem var kuban. Också FAO konstaterade i december 2009 att Kuba är det land som kommit längst på området i Latinamerika.

Felaktigheter och fördomar om Kuba
Eva Björklund

Johan Ehrenberg är dåligt underrättad. Han bygger hela sin skrift om ”Kuba och kommunismens sista suck” på lögner, halvsanningar och missförstånd (i bästa fall oavsiktliga) och återger många av dem som anonyma citat, omöjliga att härleda. För sakens skull vanställer han också de uppfattningar han angriper.

”Källan till de flesta artiklar om Kubas ekonomi de senare åren och att han är en övervakad oppositionell behöver man inte tveka om”. (s. 29, 34)

JE:s flesta sakuppgifter saknar källhänvisningar. En av de mycket få källor han anger är den ”liberale” Oscar Espinosa Chepe, dömd 2003 för avlönat samarbete med USA:s intressekontor i Havanna (även avlönad av svenska folkpartiet/SIDA). Chepe har i radiosändningar från Miami och i andra miamimedier, och svenska dito, i över 10 års tid hävdat den kubanska ekonomins katastrofala inriktning, ofta återgivna av Lars Palmgren både i Sveriges Radio och i ETC (se mina genomgångar ”Ekonomi och tillväxt” och ”Måste Kuba importera 80 procent av sina livsmedel?”).

Några fler exempel på felaktiga påståenden och slutsatser

S. 22: ”Kulhålen som finns kvar sen stormningen och störtande av Batista”.

EB: JE framställer det som om Revolutionsmuséet hävdat detta helt felaktiga påstående. Av muséets bildtexter och övriga information framgår dock klart att de hänför sig till det som JE tror sig ha upptäckt själv, det vill säga vid ett misslyckat attentat mot diktatorn Batista1957. Kanske kan JE:s feltolkning bero på dålig språkförståelse, eller okunnig ledsagare.

S. 20: ”Var är turisterna” undrar JE bekymrat, för att understryka även turistindustrins misslyckande. Han var där i juni, lägsta lågsäsong, de som är där i högsäsong klagar över att det är för mycket turister.

S. 27, angående små privatägda restauranger, s.k. paladares: ”familjer som lagar mat åt besökare, man serveras oftast på toppen av huset”.

EB: Ett bra exempel på de slutsatser JE drar av egna slumpartade erfarenheter av några restaurangbesök i Havanna. De allra flesta av dessa familjerestauranger ligger i marknivå, ”på toppen av huset” är mycket få förunnat.

S. 51: ”1997 blev det lagligt att prata med turister (jo, det var olagligt innan)”.

EB: Detta är en hårresande lögn, det har aldrig varit olagligt, har aldrig funnits någon lagparagraf med den innebörden. Att JE återger en så absurd lögn visar hur han helt förlorat sin kritiska analysförmåga eller vilja i mötet med den kubanska verkligheten.

S. 11: ”FN räknas Kuba som världens enda klimatneutrala land”, ”Men vänta lite nu, var inte Kuba nästan klimatneutralt”.

EB: Jag vet inte om någon FN-instans hävdat detta, och i så fall felaktigt. Det Världsnaturfonden hävdade för några år sedan var att Kuba uppfyller kraven på ekologiskt fotavtryck, dvs inte använder mer än sin beskärda del av ett jordklot. Och att det var det enda landet som också uppfyllde kraven på grundläggande mänsklig levnadsnivå enligt UNDP:s index och därmed var både ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart.

JE behöver denna felaktiga hypotes för att visa att många fattiga länder inte heller förbrukar mer än ett jordklot, och för att kunna bortse från det som utmärker Kuba, dvs kubanernas förhållandevis höga levnadsnivåindex.

S. 41: ”Kubanska hus byggs av naturliga material av den enkla anledningen att det är det som finns”.

EB: Fel igen. Kuba har stor cement- och betongproduktion. Det mesta byggs med betong vilket kan beklagas, men inte förnekas.

Fördomsfullt, den gamla vanliga nykoloniala självgodheten spökar: "Vi vet bäst".

S. 28: ”Kommer man som kille med den svenska jämställdheten i bagaget och prata om pappamånader och att dela på städning och matlagning så finns inte en socialist i världen som inte skruvar på sig och frågar om man vill ha lite mer vin kanske?”

EB: Kuba har lagstiftning om delad föräldraledighet, och delat ansvar för hushåll och barn. Och ungefär som i Sverige är det ännu inte så många män som utnyttjar detta. Men det är sant att lagstiftningen kom över 20 år tidigare i Sverige och har lett till att fler män så småningom börjat följa den.

S. 28: ”Kubas isolering är landet största politiska och kulturella problem”.

EB: Kuba är inte isolerat annat än från USA och EU som båda försöker driva fram ett regimskifte på Kuba genom att på en skandalöst sätt särbehandla Kuba med hänvisning till att Kuba skulle tillhöra världen värsta förbrytare när det gäller mänskliga rättigheter. Det största problemet är just USA:s ekonomiska, handels- och finansiella blockad och EU:s politiska.

Kuba är nog mindre politiskt och kulturellt isolerat från världens mångfald än Sverige. Eftersom kubanerna inte heller är isolerade från västvärldens kommersiella kultur, har de kanske att fler alternativa berättelser att jämföra med än vad svenskar i gemen har.

Kommentarer om ekonomi och tillväxt på Kuba
Anmärkningar till Johan Ehrenbergs ”Kommunismens sista suck” (ETC)
Eva Björklund

S. 20: ”Lättare att se hålen i Kubas ekonomiska berättelse än Reinfeldts om utanförskap”

S. 34: ”Kuba och Chile hade samma BNP 1990. 2008 hade Chile tre gånger så hög BNP. Kuba har inte kunnat hänga med när det gäller ökad ekonomisk kraft.” ”60 miljarder dollar skulle Kubas BNP vara 2008.”

EB: Om USAs blockad inte kostat Kuba 4 miljarder US$ årligen skulle dess BNP idag ha legat en bra bit över 60 miljarder US$, trots tappet av 75 % av handeln i början av 90-talet motsvarande ca 10 miljarder US$ och trots de 3 orkanerna 2008 som kostade lika mycket. 1990 hade båda länderna ungefär 11 miljoner invånare och en BNP/capita på ca 2 500 US$. Av detta förlorade Kuba över 35 procent på 3 år i början av 90-talet, när landet förlorade 75-80% av sin utrikeshandel pga Sovjetblockets sammanbrott.

Fallet stannade upp 1994, 1995 kunde en liten tillväxt noteras från en nivå på ca 1 500 US$/capita och på 2000-talet hade Kuba höga tillväxtsiffror, i nivå med Chiles. Internationella finanskrisen 2008 drog ner tillväxten.

Kubas befolkning växte inte nämnvärt medan Chiles ökade till 17 miljoner 2010. BNP/capita låg då på drygt 12 000 US$ för Chile, dvs 2 gånger högre än Kubas ca 6 000 (som dock är något bättre fördelade). Överförd till köpkraftsrelaterad BNI (PPP) är skillnaden mindre. Med Kubas 9 900 och Chiles 14 500 US$/capita blir Chiles bara 1,6 gånge högre (siffrorna på Kubas PPP/capita är hämtad från CIAs statistik, Chiles från Googles utvecklingsindikatorer för länder, som inte har med Kubas PPP ).

Att Chiles PPP/capita är mindre än BNP medan Kubas är större beror på det ekonomiska systemet som i Chiles fall är helt marknadsbaserat och mäter alla penningtransaktioner, medan Kubas har en stor del av konsumtionen subventionerad eller gratis (den sociala). Så, trots tappet med 35 % 1991-1994, trots USAs blockad som dränerar Kubas ekonomi med ca 4 miljarder US$ per år, trots orkanerna 2008 som kostade Kuba lika mycket som nedgången i början av 90-talet, dvs ca 10 miljarder US$, så har ekonomin återhämtat sig. Största inkomstkällorna är turismen, nickelexporten, tjänsteexporten, läkemedelsexporten.

S. 22: ”Kubas befolkning minskar, sju år gammal historia (från 11 269 000 till 11 258 000, 11 000 på 7 år). Det är ovanligt att länders befolkning minskar utan emigration, krig, svält”.

EB: Förhållandet att Kubas födelsetal ligger något under reproduktionsnivån delar landet med flera högt utvecklade länder där kvinnors frigörelse och förvärvsverksamhet nått högt, länder som Sverige. Sveriges födelsetal har legat under reproduktionsnivån (och alltså inte gett någon befolkningsökning) sedan 1969, med en tillfällig topp 1990 som undantag. Orsakerna är desamma, dvs kvinnlig frigörelse och ökad förvärvsverksamhet, lägre barnafödande. Det är en internationellt välkänd mekanism. Att Sveriges befolkning ändå ökar lite grann beror på invandringen, och någon sådan har Kuba ju inte för närvarande. Flyktinginvandringen var dock stor på 70- och 80-talen. För övrigt har nu även Chiles födelsetal nått ner under reproduktionsnivån.

S. 34: ”Världens statistiker insåg att något var galet”
S. 35: ”Kuba finns inte kvar i internationell BNP statistik eftersom ingen litar på påhittade växelkurser.”

EB: BNP utgår från priser på en marknad och mäter tillväxten i köp- och säljtermer. Den säger inget om vad som konsumeras och inte hur det fördelas. Statistikernas problem när det gäller Kubas BNP är inte misstro utan hur kostnadsfri utbildning, hälsovård mm ska räknas. Enligt traditionell BNP beräkning får de inget värde. En svensk forskare, Claes Brundenius tog tillsammans med en kollega i USA på 80-talet fram en metod för beräkning av dess värde i BNP-termer och den har använts fram till 2009, då UNDP:s (FNs Utvecklingsprogram) experter började ifrågasätta den. Frågetecken hade rests tidigare då begreppet PPP fördes in i UNDP:s framräkning av levnadsnivåindex stället för BNP. PPP är Purchasing Power Parity, dvs folks köpkraft, som på Kuba ligger betydligt högre än traditionellt framräknad BNP, dels på grund av allt som är gratis, men också ransonen starkt subventionerade basvaror, däribland mat. Och 2011 var Kuba med igen i UNDP:s redovisning av levnadsnivåindex där PPP ingår och placerade Kuba på 51 plats i världen. Även CIA har räknat fram och anger ett värde på köpkraft som placerar Kuba ganska högt, 9 900 US$ /capita, en tillväxt på 171 % på 10 år.

S. 34: ”ett land som vill vara hållbart måste kunna investera, reparera, utveckla fabriker, transportsystem och råvarukällor.” ”Kuba industrier faller samman – de investeringar som görs är brasilianska och kinesiska projekt”

EB: Kuba investerade motsvarande 4,25 miljarder US$ år 2010 fördelat på byggnadsverksamhet, vatten, el, gas, tillverkningsindustri, jordbruk, transport, lager, kommunikationer, utbildning, hälsa, forskning, social trygghet, kultur och idrott. Utan blockad och därmed 4 miljarder mer att investera kunde de ju göra mer, och det behövs verkligen. Blockaden måste hävas!

S. 35: ”dollarflödet så stort från Miami att staten har infört en 10 procent skatt på just växling av dollar”

EB: Skatten infördes när USA förbjöd banker, även utlandsägda i utlandet, att hantera kubanska dollartillgångar. Banker som ändå gjorde det bestraffade USA med höga böter (extraterritorriell lagstiftning, som bankerna accepterar för att kunna fortsätta att verka inom internationella banksektorn). Med skatten bygger Kuba upp en fond för att kunna kompensera de egna dollar som riskerar gå förlorade i samband med USAs nedslag mot banker där Kuba har konton.

S. 46: ”Landet saknar företag att beskatta”.

EB: I allmänhet är det inte landet som beskattar utan staten. Kubanska staten som äger i stort sett alla större företag i landet tar del av företagens överskottet direkt, det är så hela samhällssystemet finansieras, utan omväg via beskattning. De samägda företagen (delägda med utländska företag) beskattas. Sådana driver stora delar av hotellnäringen och även gruvnäringen. Bondekooperativen och de enskilda bönderna betalar också skatt liksom ickestatliga företag inom service och hantverkarsektorn.

S 57: ”Planekonomin är orsaken till att Kuba inte har någon konkurrenskraftig industri över huvud taget”

EB: Om planekonomins fördelar och problem:

Efter USAs snabba upptrappning av aggressionerna mot Kuba efter revolutionens seger 1959 och den ekonomiska blockaden hade Kuba två alternativ: att åter underkasta sig USA:s dominans eller att utveckla handel och samarbete med Sovjetunionen. Detta var en del av det kalla krigets logik, eftersom inga kapitalistiska stater kunde/vågade/ville utmana USA.

Men det är också viktigt att komma ihåg att Kuba i handeln med Sovjet fick de förutsättningar för ekonomisk och social utveckling som under 70-talet blev ett av tredje världens krav, dvs rättfärdiga handelsvillkor (bättre betalt för råvarorna från Kuba, mindre kostnader för olja och industriprodukter från Sovjet), det som kallades en ny ekonomisk världsordning, och som aldrig blev av - och som är aktuella än någonsin som krav gentemot den nyliberala globaliseringen. Genom detta, och genom att faktiskt ha kontroll över den egna ekonomiska utvecklingen, och genom rättvisare handel (mer än genom bistånd) få resurser för den, uppnådde Kuba också en ekonomisk utveckling 1970-1985 som var jämförbar med de asiatiska tigrarnas, och dessutom en överlägsen social och kulturell utveckling (se Brundenius/Zimbalist ”The Cuban Economy: Measurement and Analysis of Socialist Performance).

1985 startade en omfattande process för att komma ur de negativa aspekterna av den teknokratiska och byråkratiska planeringsmodell som övertagits från Sovjet. När Sovjet sedan bröt samman, och Kuba förlorade 75-80 % av sin export och import var det naturligtvis ett dråpslag. Men dels hade Kuba i tid börjat ta sig ur den sovjetiska modellens tvångströja, och dels hade landet under de 30 år som gått av planekonomiskt handelsutbyte med östblocket byggt upp mänskliga och materiella resurser som gjorde att Kuba faktiskt kunde ta sig ur den krisen, och få igång utvecklingen igen, och åter på många sätt framstå som ett föredöme för världens fattiga folkflertal. Trots fortsatt och hårdnad ekonomisk krigföring från USA:s sida.

Ehrenberg förringar såväl USA:s blockad som Kubas sociala landvinningar
Eva Björklund

JE bortser från de ekonomiska svårigheter som USA:s blockad förorsakar (och anammar tesen att Kubas ledning behöver den för att befästa sin makt, källa Chepe: ”Källan till de flesta artiklar om Kubas ekonomi de senare åren” som JE läst).

Blockad, inte bara embargo
USA:s finansiella, ekonomiska och handelsmässiga blockad mot Kuba
• har pågått sedan 1960 med syfte att ”framkalla social oro, desperation och svält” och sålunda övertyga kubanerna om det meningslösa i att försöka frigöra sig från USA. Enligt FN-stadgan är detta att likställa med folkmord.
• har sedan 1960 kostat Kuba 975 miljarder US-dollar omräknade till dagens dollarvärde. De senaste åren i snitt 4 miljarder US$ per år, vilket ska jämföras med totala exportintäkter på knappt 5 miljarder. Blockaden är den enskilt viktigaste faktorn som hindrar Kubas ekonomiska utveckling, vilket också är dess syfte.

Kubas låga materiella konsumtionsstandard ska bevisa att socialismen inte är något alternativ. Att Kuba trots detta lyckats skapa ett samhälle med god hälsovård, utbildning, mattillgång, jämställdhet, jämlikhet, forskning, läkemedelsutveckling med mera och blivit världsledande när det gäller utveckling av ekologiskt jordbruk har hållit hoppet levande inte bara bland Latinamerikas fattiga folkflertal. Så USA ger sig inte, exemplet måste krossas, för drömmen är farlig.

Skillnaden mellan embargo - som USA och dess eftersägare säger - och blockad som Kuba hävdar att det handlar om, är att USA förutom att stoppa sin egen handel dessutom genom extraterritoriell lagstiftning, utpressning och uppköp blockerar Kubas handel och ekonomiska transaktioner med andra länder. Det är en krigshandling och brott mot folkrätten. Blockaden fördyrar Kubas import genom att de få som vågar säljer till Kuba kan ta ut högre priser för att kompensera för risken att bestraffas av USA. Den försvårar exporten för att de som köper kubanska varor riskerar att bestraffas. Transportkostnaderna ökar starkt av samma skäl.

USA är världens största ekonomi, med 8 av de 10 största transnationella bolagen. De har patent på över hälften av världens avancerade läkemedel, diagnosverktyg och utrustning. USA:s extraterritoriella blockadlagstiftning innebär att de företag i världen
• som vill handla med USA förbjuds att handla med Kuba,
• som vill använda USA-patent förbjuds att handla med Kuba,
• vars varor innehåller något av USA-ursprung förbjuds handla med Kuba
• vars varor innehåller något av kubanskt ursprung utestängs från USA
• som vill sälja något till Kuba måste avstå från USA:s marknad
• de fartyg som angör kubansk hamn förbjuds att angöra hamn i USA. Detsamma gäller flygplan. Även nödlandningar och nödhamn är förbjudet.
• de länder som söker något USA-bistånd förbjuds att handla med Kuba,
• utländska företag som handlar med Kuba riskerar att ställas inför rätta i USA
• utländska banker som hanterar kubanska konton kan bötfällas i USA

USA stoppar alla utvecklingskrediter från internationella institutioner till Kuba och har agenter på alla ambassader i världen för att förhindra handel med Kuba. 9 av 10 utländska företag som vill handla med Kuba avstår p g a hot, påtryckningar eller uppköp.

På 90-talet skärptes blockadlagstiftningen från 1962 (lagen om handel med fienden) med de s k Torricelli- och Helms-Burton-lagarna 1992 och 1996 för att skapa förutsättningar för att kunna tillsätta en USA-styrd regering på Kuba.

På samma sätt som JE förringar de hinder blockaden lagt i vägen för Kubas ekonomiska utveckling förringar han de sociala landvinningar Kubas uppnått trots blockaden. Sid 29: ”Fattigt men jämlikt, bra sjukvård, hög utbildning, hög levnadsålder, låg barnadödlighet, bäst i världen på att klara orkaner, ingen dör, visat en väg ut ur fattigdom och svält, landet skulle vara ett ekonomiskt mirakel om inte USA:s bojkotter ständigt hindrade. Alla lever vi med självbedrägeri.”

2012-05-04
Dubbelagent avslöjar CIA
En av årets mest uppmärksammade böcker på den Internationella Bokmässan var ”Enemigo” (Fiende) av Raul Capote. Han beskriver hur han värvades av CIA för att försöka vinna över kubanska intellektuella och ungdomar. Capote värvades eftersom han är känd författare i Kuba och USA vill infiltrera dessa kretsar. Capote beskriver hur USA riktar in sig mot ungdomen, eftersom de anser de gamla generationerna ”förlorade” till revolutionen.

Tidskriften Kuba 2/2012

2012-05-03
WHO berömmer åter Kubas hälsovårdssystem
WHO:s generaldirektör Margaret Chan, framhåller den kubanska modellen för hälsovård och utbildning av hälsovårdsarbetare som en inspiration för andra. Detta vid ett besök i Kuba.

Liberacion 120406. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-05-02
Reportrar Utan Gränser kritiserar Kuba
Åter kritiserar Reportrar Utan Gränser bland annat Kuba. Denna gång gäller det ”Fiender till Internet”. Men det är svårt för RUG att hitta något substantiellt att ta på. Så här ser kritiken ut: ”Det pågår en strid mellan bloggare som är för den kubanska regeringen och sådana som kritiserar den. De som är emot har fått utstå smutskastningskampanjer från statliga medier och utländska propagandasidor. De påstås vara legosoldater ´för det amerikanska imperiet´”. (idg.se från Computer Sweden 120313)

Att de regeringsfientliga bloggarna bevisligen finansieras av en stormakt som beslutat sig för att störta landets regering, nämns förstås inte. (Vi talar främst om den med priser från Väst överrösta Yoani Sanchez, vars blogg översätts till 18 språk. Hennes intima band med USA framgår av dokument läckta av Wikileaks och reportage i kubanska medier). De är alltså precis det som sägs, ”legosoldater för det amerikanska imperiet.” RUG nämner inte heller att USA hindrar Kubas uppkoppling till det fiberoptiska nätet som löper mellan Florida och Kuba, att USA blockerar tusentals hemsidor om man försöker att nå dem från Kuba, att USA:s blockad hindrar Kubas köp av såväl hård- som mjukvara och att Kubafientliga hemsidor är fullt tillgängliga i Kuba. Kuba har inga Internetbloggare i fängelse, inga journalister torteras och mördas, men ändå framställer RUG Kuba som en värsting.

Allt detta är kanske inte så konstigt om man betänker att RUG erkänt att de tar emot pengar från USAID, att de har förbindelser med exilmaffian i Miami och om man vet att RUG:s grundare Robert Menard numera dväljs i kretsarna runt högerextrema franska Nationella Fronten. Det efter att han tvingades avgå efter ekonomiska skandaler för några år sedan. Det förklarar också varför RUG är så återhållsam i kritiken mot högerregeringar som stöds av USA, exempelvis Colombia och Honduras. I bägge dessa länder mördas journalister på löpande band, men det föranleder inga RUG-kampanjer.

Bolagsmedierna citerar RUG utan att nämna dessa fakta. För de företräder samma intressen som RUG. Så har RUG tappat sin status som oberoende NGO hos UNESCO, för ”brist på etik”. Det är fler än RUG som har denna brist bland medierna.

Zoltan Tiroler

2012-04-28
Yttrandefrihet i Miami, igen
Chefen för baseballaget Marlins i Miami, Ozzie Guillen, har stängts av i fem matcher efter att han uttalat sin beundran för Fidel Castro till Time Magazine. Guillen har krupit till korset och bett om ursäkt för en intervju i vilken han säger sig ”älska Fidel Castro”. Han nekar nu till detta. Flera lokalpolitiker tycker att avstängningen inte räcker, utan att Guillen ska bli av med jobbet och det har kommit krav på ”straffåtgärder”. Det ligger honom också i fatet att han 2005 uppträtt i radio med Venezuelas president Hugo Chávez. Demonstrationer mot Guillen har hållits och många kräver hans huvud på ett fat. Så visar det sig att Fidel fortfarande är den mest inflytelserike personen i Miami.

Fox News och Progreso Semanal 1204010. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-04-26
Yttrandefrihet i Miami: terroristen Posadas målningar visas och skylt för de 5 tas ner
Den stora betalda skylt med krav på frigivning av de 5 kubanerna plockades ner från en gata i Miami, efter protester från affärsmän och en grupp exilkubaner. Samtidigt annonserar en bank att den sponsrar en utställning med ”konst” av terroristen Luis Posada Carriles.

Det är US Century Bank som står bakom inbjudan och sponsring med uppmaningen ”Vi ber böner för att alla som känner honom vill köpa någon av Luis´ målningar.”

Det var i onsdags eftermiddag som ägaren till reklamutrymmet, CBS Billboards, tog ner skylten som hade betalats av olika organisationer till stöd för de fem kubaner som avtjänar långa fängelsestraff för att de övervakat våldsamma exilkubanska organisationer i Miami.

Free the Five 120412. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-04-24
USA exproprierar kubanska pengar
Värdet på de kubanska fonder som USA frusit är cirka 245 miljoner dollar. En stor del av dessa kubanska pengar har nu konfiskerats av USA för andra ändamål.

I USA:s blockadlagar ingår att lägga beslag på kubaners pengar, såväl sådana som bor i Kuba och sådana som bor utanför. Detta gäller också både kubanska och utländska företag. Bland de medel USA stulit finns pengar och tillgångar på bankkonton som tillhör kubanska företag, personer och transaktioner mellan institutioner och medborgare i utlandet. USA beslagtar också arv liksom penningpriser och medaljer som kubaner vunnit i olika internationella tävlingar. En stor del av de kubanska tillgångarna har av USA spenderats på olika antikubanska aktiviteter eller för att stödja personer som genomför sådana aktiviteter. Likaså handlar det om olika domstolsbeslut i USA som gäller mål mot Kuba. Kubanska dagstidningen Granma uppger att de kubanska fonderna i stort sett har spenderats av USA på dylika aktiviteter.

Telesurtv.net 120416. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-04-22
Från Grisbukten till Cartagena
Cubadebate

15 april 1961 bombades en rad städer i Kuba med syftet att utradera det lilla flygvapen landet hade, sprida terror och öppna portarna för legoknektarna som ville återupprätta sin makt och sina privilegier. De misslyckades.

Dagen efter talade Fidel till försvar för den nyligen genomförda Revolutionen. Och medan liken av de i bombardemanget dödade begravdes, deklarerade Fidel: ”Det är vad de inte kan förlåta oss, att vi mitt för näsan på USA genomfört en socialistisk revolution!...Denna revolution försvaras inte av legoknektar, denna revolution försvaras av män och kvinnor av folket!”

50 år efter nationens självständighet irriterar fortfarande samma sticka i strupen på USA:s regering. Obama och hans kanadensiske kollega har gjort en slutdeklaration från toppmötet i Cartagena omöjlig efter att de lagt in veto mot att Kuba ska delta i denna typ av möten. ”Vi välkomnar ett fritt Kuba”, sade Obama för att förklara sitt beslut och bekräftade det vi redan visste: det är inga förändringar i USA:s politik gentemot ön, trots allt tal om ”förändring” i alla Obamas valtal.

Obama vill inte tala om det förflutna och han försöker rädda sig med att ”jag var inte född” [vid revolutionen 1959]. Det är förmodligen lättare för Vita Husets chef att ta till sig stereotyperna från ultrahögern i Miami än att rätta till sin egen okunskap. Kanske finns det inget annat att göra än att se på historien om man vill förstå vikten av det som hände i Cartagena och varför USA fullständigt isolerats. Det i motsats till det Latinamerika som fanns för 50 år sedan, då USA lyckades utesluta Kuba ur OAS. Det nyligen avhållna toppmötet var på vippen till ett uppror, förmodligen utan återvändo. Kravet på att Kuba ska vara med och kravet på ett slut på blockaden var enhälliga. [med undantag av USA och Kanada].

USA hade kanske inte räknat med att försvaret av Kuba skulle komma från så ideologiskt olika håll; från Colombias Juan Manuel Santos som hävdade att blockaden var otidsenlig och att ett framtida möte utan Kuba är oacceptabelt, till Bolivias president och Venezuelas utrikesminister. Denne sade: ”Kontinentens 32 länder fördömer USA:s kriminella blockad mot Kuba.”

Om invasionen vid Grisbukten var imperialismens första stora nederlag i Amerika så sluter toppmötet i Cartagena cirkeln 50 år senare. Istället för att Washington pådyvlar kontinenten sin vilja är det nu Latinamerika som sätter mönstret och lämnar Obama bekymrad över relationen med en granne som slipper ur hans händer.

Kubas ökande roll på den internationella arenan, den respekt som folk och framstående personer visar det, Kubas ökande integration i den region det tillhör är otvetydiga bevis för att den socialistiska och revolutionära ön är mer levande än någonsin.

Cubadebate 120416. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-04-20
Måste man förklara att Kuba inte är ett arabland?
Silvio Rodríguez

På senare tid har ett antal reaktionära idéer lanserats i tidningar på ett helt absurt sätt, men som om de vore logiska. Exempelvis frågar sig varje dag någon idiot varför Kuba inte har nåtts av en arabisk vår. Och en del, påstått respektabla, dagstidningar upprepar idiotin som om det vore något sensationellt.

Dessa tankar visar på en absurd tolkning av historia, geografi och kultur. Eller måste man förklara att Kuba inte är ett arabiskt land? Med sådant struntprat försöker de rättfärdiga NATO:s och USA:s kriminella handlingar mot Libyen och kalla omvälvningarna i Egypten för revolution. Fortfarande dör hundratals libyer varje dag i ett sektkrig som närs av oansvariga stormakter. Och i de egyptiska valen verkar den starkaste kandidaten vara en mycket nära lierad med den störtade regeringen.

I denna mediecirkus framställs det som normalt att unga chilenska kommunister, som modigt kämpar i sitt land mot nyliberalismen, kommer till Kuba för att träffa dem som skulle vilja införa nyliberalism här. När de chilenska ungdomarna inte är intresserade av det, yrar tidningarna och visar sitt missnöje med dessa konsekventa ungdomar.

Vad är detta för beklagansvärda tidningar? Den nyliberala pressen försvarar lagar som är kvarlevor sedan den chilenska militärdiktaturens dagar. Dessa allianser mellan chilenska och kubanska nyliberaler visar de gemensamma dragen mellan de som har makten i Chile och nyliberalerna i Kuba som vill överlämna Kuba till USA och se Kubas totala underkastelse under imperiet.

Silvio Rodriguez i Cubadebate 120408. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-04-20
Kubansk dissident begår självmord utan medial uppmärksamhet

Den kubanske dissidenten Albert Santiago Du Bouchet begick nyligen självmord. Men det blev inget ramaskrik i medierna. Anledningen är att han gjorde det efter drygt ett år som bosatt i Spanien.

I mars fick han besked av de spanska myndigheterna att han inte längre skulle få den hjälp till mat och hyra som han och hans familj hittills fått. Hans fru uppger att han sagt att ”det är inte värt besväret att vara här”. Därefter hängde han sig.

Också andra kubanska dissidenter har uttryckt missnöje över att bidragen dragits in. Det har rört sig om ca 1 200 euro i månaden. Man känner sig nu ”övergivna” av spanska regeringen, vilket man uttryckt i olika protester i Madrid.

Europa Press 120406. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-04-19
Latinamerika enade för Kuba - USA:s delegation på bordell

Motsättningarna mellan Latinamerika och USA om Kuba ledde till att det inte blev någon slutdeklaration från det Amerikanska Toppmötet i Cartagena, Colombia. USA misslyckades med att återta sitt inflytande i regionen. För första gången i historien så uttalade sig alla stater i Latinamerika mot uteslutningen av Kuba i OAS. Detta var en motgång för Obama som försökte öka handelsförbindelserna med regionen för att skapa välbehövliga jobb i USA.

Istället fick han lyssna till krav på att Washington ska delta mer aktivt i kampen mot droger och kritik från Brasilien för sin ekonomiska politik. Saken, för USA:s del, gjordes inte bättre av att 16 deltagare i USA:s delegation gick på bordell. Detta överskuggade toppmötet under lördagen.

USA:s och Kanadas vägran att tillåta Kuba vara med på nästa möte satte hela toppmötet i fara. Bolivias president Evo Morales sade: ”Hur är det möjligt att Kuba inte är med på det Amerikanska Toppmötet? Vad kan vi prata om för integration om vi utesluter Kuba?” Han sade också: ”Alla länder i Latinamerika vill ha med Kuba, men det finns ett hinder, en diktatur som inte accepterar det.” USA och Kanada ville över huvud taget inte diskutera ämnet.

Bolivia, Ecuador, Nicaragua och Venezuela beslutade att inte delta på nästa toppmöte om inte Kuba bjuds in. Ecuadors president, Rafael Correa, deltog inte på toppmötet i protest mot att Kuba inte var med. Inte heller Venezuelas Hugo Chavez dök upp. Samma sak gällde Nicaraguas president Daniel Ortega. Han kritiserade också beslutet att hålla mötet för stängda dörrar: ”Eftersom det i diskussionerna skulle framgå att det inte är Kuba utan Imperiet som är isolerat, ställde de som krav att förhandlingarna skulle vara hemliga.”

Colombia, en av USA:s viktigaste allierade i regionen, kritiserade blockaden som USA drivit sedan mer än 50 år. ”Isoleringen, embargot, ointresset, att titta bort allt det har visat sig ineffektivt. I dagens värld är det en orättfärdig väg, det är en anakronism som håller oss förankrade i Kalla Kriget som tog slut för flera decennier sedan”, sade Colombias president Santos när han invigde toppmötet. Och han tillade: ”Att likaväl som det vore oacceptabelt med ett nytt toppmöte med ett icke återuppbyggt Haiti, lika oacceptabelt vore det utan Kubas deltagande.”

Argentinas Cristina Kirchener tackade för stödet från 30 latinamerikanska länder för kraven på Malvinas. Efter den officiella fotograferingen åkte hon hem.

Cubadebate 120415. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-04-18
Desperata dissidenter i Spanien
Mundo Obrero

De kubanska dissidenter som utvandrat till Spanien ber om hjälp att överleva – välkomna till kapitalismen.

För några dagar sedan skrev spanska dagstidningen El Mundo om situationen för de exilkubaner som kom till Spanien 2010 och 2011 efter en överenskommelse mellan dåvarande spanska regeringen och Kubas regering. El Mundo rapporterar om de väldigt svåra förhållanden som dessa personer nu lever under, förhållanden som de delar med miljontals arbetslösa i den kapitalistiska världen.

Överenskommelsen mellan regeringarna innebar att de så kallade dissidenterna fick villkor som kan betraktas som privilegierade jämfört med andra invandrare som kommer till Spanien i sökande efter arbete eller politisk asyl. I detta fall gjorde spanska regeringen ett anmärkningsvärt undantag och lovade de 115 och deras 647 familjemedlemmar hjälp i ett och ett halvt år till bostad och uppehälle, transporter och hälsovård. Nu har denna tidsperiod passerat och de flesta av dem befinner sig i samma eländiga situation som så många andra.

Kubanernas situation förvärras och många av dem är nära ren nöd. Faktum är att en av dem begick självmord för en tid sedan. Gruppen säger sig nu vilja emigrera till USA, i hopp om bättre behandling och mer hjälp. En säger till El Mundo: ”Om jag hade vetat att det är så här så hade jag stannat på Kuba.” Nu hotar kubanerna med att upprätta ett tältläger i Madrid om de inte får sina krav uppfyllda.

Mundo Obrero 120412. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-04-16
Florida förbjuder kontrakt med företag som har förbindelser i Kuba
I mars gick lagstiftning igenom i Florida som förbjuder anlitande av företag som har affärer med Kuba.

Lagen riktar sig mot Odebrecht USA, en Floridabaserad filial till ett brasilianskt industrikonglomerat som deltar i utbyggnaden av den kubanska hamnen Mariel. Odebrecht har också varit delaktig i bygget av några av de största projekten i Miamiregionen.

Syftet är klart. ”Det lägger beslutet på företagen som berörs”, säger Michael Bileca, en av lagens företrädare. ”Vill de göra affärer i Florida, eller vill de göra affärer i dessa länder?” (Syrien och Kuba).

Beslutets laglighet har ifrågasatts av National Foreign Trade Council (NFTC). För att lagen ska träda i kraft måste guvernören underteckna den. Det är oklart hur han kommer att göra.

Cuba Central Team (USA) 120316. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-04-14
Märkligt samtal i Havanna med BBCs korrespondent
För en vecka sedan ringde en god vän för att be om hjälp för att jag skulle skriva om och fördöma ett fall med en kubansk tjänsteman som ”oskyldigt åtalats, torterats grymt av Säkerhetstjänsten och dömts till tio års fängelse.”

Fallet verkade intressant och några timmar senare sitter jag framför en kvinna runt 40 år, energisk och attraktiv, som virrigt redogör för sitt fall, kopplat till korruption inom den civila luftfarten.

Jag försökte få kronologisk ordning på händelserna för att bättre förstå hennes historia. Kort sagt var hon dömd för att ha tagit emot 10 000 dollar från en utländsk firma efter att ha undertecknat ett kontrakt med dem.

Efter att den person som gett henne pengarna erkänt, så erkände också kvinnan för polisen att hon fått den uppgivna summan pengar, men hon hävdade att det handlade om en enkel gåva utan villkor. Hon sade också att hon skrivit på bekännelsen efter tortyr i Säkerhetstjänstens lokaler. Jag bad henne upprepade gånger om detaljer kring tortyren som hon utsatts för, men hon kunde inte ge några. Slutligen uppgav hon att hon skrev på efter att ha behövt tillbringa flera timmar sittande på en träbänk i en väntsal. Hon hotades också av att hennes barn och grannar skulle få reda på vad hon gjort.

Jag svarade att detta visserligen kunde betraktas som dålig behandling, men att det var en avgrund till att kalla det för tortyr. Men hon insisterade att ”det är psykologisk tortyr, det har jag läst på Internet”. Det sade hon efter att ha intygat att ”jag skrev på klockan 23 så att jag kunde få gå hem.”

Jag försökte förklara för henne att det skulle bli väldigt svårt att anklaga myndigheterna för tortyr bara för att hon var tvungen att vänta några timmar sittande på en bänk och att det blir svårt att försvara en tjänsteman som erkänt korruption. Irriterad av mitt svar sade hon att hon inte förstod varför jag inte gjorde affär av saken när ”till syvende och sist så är den utländska pressen här för att attackera regeringen. Det vet jag mycket väl. Jag var medlem i partiet fram till jag fick det här problemet.”

Jag förklarade att det faktiskt finns journalister som försöker att ärligt informera. Kvinnan var inte övertygad och med en listig min sade hon att hon tänkte ansluta sig till dissidenterna och grupper för mänskliga rättigheter för att på så sätt väcka internationell uppmärksamhet för sitt fall. Om detta kunde jag inte ge henne några råd, men jag tänkte på paradoxen i att denna tjänsteman, medlem av Kommunistpartiet och dömd för korruption, skulle hamna på listan över samvetsfångar.

Bittert klagade hon på att andra inblandade hade fått lägre straff för att de samarbetat med myndigheterna eller för att de var höjdare. ”En av dem fick mer än 2 miljoner dollar”, berättade hon. Jag svarade att ”här har vi en intressant historia” och tog fram bandspelaren. Jag bad om namnen på de personer hon pratade om, men hon frågade bara ”och vad tjänar jag på det?” Jag svarade att hennes land tjänade på det. ”Då är jag inte intresserad”, svarade hon och samtalet var slut.

BBC Mundos korrespondent i Havanna 120315. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-04-13
USAID släpper inte dokument om Freedom House och dess Kuba-aktiviteter
Som svar på en begäran utifrån Freedom of Information Act (FOIA), släppte USAID minimalt med dokumentation om sitt kontrakt med Freedom House från 1999. Mer aktuella dokument vägrar man att släppa och hänvisar till sträng sekretess. Journalisten Tracey Eaton undersöker USAID:s ”demokratifrämjande” program i Kuba. Han försöker undersöka distributionen och motiveringen till programmen som kostar många miljoner dollar. Eaton resonerar kring de dokument som släppts och de som inte släppts på sin blogg ”Along the Malecon”.

Bland det som USAID vägrar avslöja är identiteterna och aktiviteterna på dem som fått ta emot pengar i Kuba. USAID låter mottagaren, dvs Freedom House, avgöra vilken information som ska hållas hemlig och ger därmed stor kontroll över informationen till de privata mottagarna själva. Cuba Central Team (USA) 120330. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-04-12
USA skruvar åt tumskruvarna på spanska företag med intressen i Kuba
USAs Securities and Exchange Commission (SEC) skickade i höstas ett brev till spanska telebolaget Telefonica och ville ha uppgifter om företagets affärer i Kuba. Liknande begäran har gått till Priceline.com.

Telefonica hade en filial fram till 2005 i Kuba och förhandlade om en andel i ETECSA, Kubas telekommunikationsbolag. Telefonica försäkrar att man inte ingick några avtal och att man inte har några planer på investeringar i Kuba. Ett dotterbolag till Telefonica, som arbetar med undervattenskablar, höll samtal med kubanska myndigheter 2009. Men det projektet har stoppats till dess att USA ger sitt tillstånd, enligt vad spanska dagstidningen El Pais uppger.

Cuba Central Team (USA) 120330. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-04-10
Brigadgeneral i USA kräver att Kuba stryks från listan över terroristländer
Den inflytelserike brigadgeneralen John Adams uppmanar USA att stryka Kuba från länder som stöder terrorism och slutar med sin kontraproduktiva och hycklande politik mot landet.

”Att behålla Kuba på listan är en anakronism och motverkar Washingtons kamp mot terrorism,” hävdar den pensionerade generalen i The Hill, en publikation från Kongressen. Han säger också att information från säkerhetstjänsten har kommit fram till att Kuba inte är något hot mot USAs nationella säkerhet.

I artikeln framhålls att i rapporten om terrorism 2008 framgick det att Kuba inte aktivt stöder den väpnade kampen i Latinamerika eller på andra platser i världen och att Vita Huset inte har några bevis för penningtvätt relaterat till terrorism eller finansiering från Kuba av terrorism. Likaså att i UD:s rapporter från 2009 och 2010 erkänns att det inte finns några tecken på att Kuba finansiellt stöder terroristorganisationer och att Kubas regering fördömt terrorisaktiviteter från Al Quaida och andra.

Generalen ifrågasätter påståendena från UD att Kuba ger skydd åt spanska och colombianska terrorister när det är bevisat att Kubas myndigheter har gjort detta i samförstånd med Spaniens och Colombias regeringar.

Cubadebate 120322. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-04-09
Reportrar Utan Gränser erkänner samarbete med USAID/CIA

Reportrar Utan Gränser används flitigt som källa för att fördöma påstådda övergrepp mot pressfriheten i olika delar av världen. Men aldrig granskas RUG och var dess pengar kommer ifrån av samma medier.

Generaldirektören för RUG, Olivier Basille, erkänner att det fanns ”ett samarbetsavtal” mellan RUG:s grundare och förre chef Robert Menard och Center for a Free Cuba. Center for a Free Cuba är en organisation finansierad av USAID och under ledning av CIA-agenten Frank Calzon. USAID är ett av de organisationer som USA använder för att infiltrera och påverka länder med förevändning om utvecklingshjälp. Enligt Basille ”fanns det ett samarbetsavtal mellan förre generalsekreteraren och en omstridd humanitär organisation (alltså Center for a Free Cuba) ur den exilkubanska oppositionen.” Men Center for a Free Cuba är på inget sätt skapat av oppositionen, utan en täckorganisation för CIA för att genomföra olika aktioner för att destabilisera Kubas regering. Deras chef, Calzon, har ett långt förflutet i CIA. Basille påstår att avtalet ”frångicks 2009 på begäran av anställda på RUG i samband med senaste bytet av ledning i vår organisation.”

Basille nämner inte hur långt samarbetet mellan RUG och Calzon gick. Det resulterade i massor med desinformationskampanjer mot Kuba och slog alla rekord i lögner och förtal. Allt med finansiering från USA. I samband med dessa aktiviteter reste Menard till Kuba för att träffa dåvarande ordföranden för ”oberoende journalister” i Kuba, Nestor Baguer, som i själva verket var anställd av kubanska säkerhetstjänsten.

2008 lämnade Menard RUG för ett kontrakt med emiren av Qatar för att leda ett presscenter för ”pressfrihet”. Projektet, vars chef var ägaren av Al Jazeera, misslyckades trots miljoninvesteringar.

Liberacion 120323. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-04-08
Yoani Sanchez fabricerar nyheter

Sanchez har fabricerat egna nyheter när hon på Twitter hittat på en historia om inget mindre än en påstådd skottlossning i Havanna. Bloggaren påstår att en diplomatbil med en venezolansk diplomat besköts och diplomaten träffades i huvudet. Sanningen är att det rörde sig om ett stenskott som träffade chauffören.

Den påhittade skottlossningen rapporteras några dagar innan påvens besök i medvetenhet om att internationella media är på plats. Om det är Sanchez själv, eller hennes uppdragsgivare på USA:s Intressekontor som hittat på historien, låter vi vara osagt.

För övrigt har nu Sanchez hamnat på en lista över världens 150 modigaste kvinnor! Det är en förolämpning mot alla de tusentals kvinnor runt om i världen som kämpar för en rättvisare tillvaro. Det är ”The Daily Beast” som upprättat listan. Där ingår också Hillary Clinton och Angela Merkel. Sanchez själv ser inget konstigt i att hon hamnat i detta sällskap. Hon förklarar sig vara nöjd i en grupp av kvinnor som aldrig varit rädda för faran och förtrycket och, som enligt Sanchez, ”är kapabla att övervinna rädslan.” Däremot stör hon sig på att också Brasiliens och Argentinas progressiva presidenter, Dilma Rousoff och Cristina Fernandez är med på listan.

Periodico Venceremos 120319, Liberación 120316. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-04-06
Skrupelfria damer i vitt

Utan framgång har jag letat efter foton på den omfattande täckning som nyhetsbyråerna AFP och EFE [och TT, förstås] givit de sk Damerna i Vitt den gångna helgen. Deras senaste aktiviteter verkar vara en uppföljning av den misslyckade ockupationen av en katolsk kyrka i Havanna. Det senare försöket beskrevs av kyrkan självt som: ”Med syfte att skapa kritiska situationer i samband med att Påven Benedictus XVI besök närmar sig.”

De utländska korrespondenterna behöver inte se något själva, än mindre kontrollera några källor. För att deras uppdragsgivare ska använda deras rapporter behöver de bara upprepa de historier de får höra på telefon av de som säger det internationell press vill höra. Journalisterna ser sedan till att göra braskande nyheter av det de hört på hörsägen.

Vi vet att den utländska pressen som är ackrediterad i Kuba aldrig nämnde de telegram som avslöjades av Wikileaks om hur USA:s regering finansierar Damerna i Vitt. Inte heller har de skrivit om de kvitton som man kunde se under flera månader på Internet som visade betalningen för de ”marscher” som genomfördes av Damerna och som blåstes upp av utländska medier. Men det verkligen uppseendeväckande är att EFE och AFP som är så intresserade av det som händer runt ”Damerna”, inte har märkt det senaste som dessa lägger bidragspengar från norr på. Tidigare har en federal granskning i USA visat att pengar bland annat användes för inköp av schweizisk choklad och minkpälsar.

Denna gång handlar det om gummimasker föreställande Damernas avlidna tidigare ledare, Laura Pollan. På kubanska bloggar man kunnat se Damernas masker på Pollan. Masker på levande personer, som ledarna för G8-länderna, har använts av demonstranter i några länder för att driva med dem. Men aldrig har man sett masker på en avliden person användas av dennes trosfränder. Detta är något som kan väcka anstöt av släktingar till den person som utnyttjas på detta sätt. I Kuba används masker traditionellt i samband med karnevaler och födelsedagsfirande för barn. Men denna spektakulära nyhet, att Damerna skymfar sin avlidna ledare, har undgått korrespondenterna. Det har undgått dem på samma sätt som de aldrig skriver om de miljontals människor i detta land som lever, studerar, arbetar och roar sig med öppna ansikten.

Cubadebate 120319. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-04-05
Upprop för de Fem av svenska kulturarbetare och politiker

Den USA-födda antikrigsaktivisten Cindy Sheehans besök till Irland och Sverige, motiverade svenska politiska och kulturella personligheter att uttala sig i solidaritet med De Fem Kubanerna (se bifogad skrivelse).

  Initiativet till ett stöduttalande uppkom när det fortfarande inte rådde säkerhet om huruvida myndigheterna i USA skulle ge René González tillstånd att besöka sin bror på Kuba.

  Det faktum att René befinner sig med sin familj på Kuba, är en liten seger för den internationella solidaritetsrörelsens kamp. En kamp som inte kommer att upphöra förrän De Fem är tillbaka på Kuba för gott!

  Svenska Kommittén Frige De Fem



    Vi stöder Washington-aktionen ”5 dagar för de 5 kubanerna”!  

Vi vill, som ett svar på maningen ”5 days for the Cuban 5 in Washington DC” – utsänd av The International Committee for the freedom of the Cuban 5 – ge vårt fulla stöd till den femdagarsaktion som kommer att organiseras av den Internationella Kommittén i Washington DC under dagarna 17 april till och med 21 april.  

Vi stöder kravet på omedelbar frigivning av Gerardo Hernández, Antonio Guerrero, Fernando González och Ramón Labañino. De fem kubanernas uppdrag i Miami var ett fredligt uppdrag. De försökte bidra till att få ett slut på sabotage och angrepp mot Kuba, utförda av terroristgrupper baserade i USA.  

Vi kräver att stopp på de systematiska trakasserierna vad gäller anhörigas möjligheter att besöka de fem kubanerna. Gerardo Hernández och hans hustru Adriana Pérez har inte getts möjlighet att träffa varandra under nära 15 år, på grund av att USA-myndigheterna förvägrat Adriana Pérez inresevisum, och därmed möjlighet att besöka sin man i fängelset. Samma sak har drabbat René González och hans hustru Olga Salanueva. Trots att René González nyligen släppts ur fängelset, måste han nu vistas i tre år under övervakning i Miami. Hans hustru tillåts fortfarande inte att besöka honom. Olga Salanueva förvägras fortfarande visum.  

Ytterligare ett krav vill vi framföra – och här handlar det om ett mycket brådskande ärende - att USA myndigheter tillmötesgår en av René González inlämnad begäran om tillstånd att omedelbart få resa till Kuba för att besöka sin bror, Roberto González, som är mycket svårt sjuk.

  Biskop Eva Brunne, Stockholms stift
  Thage G. Peterson, tidigare talman vid Riksdagen, tidigare medlem i svenska regeringen (Justitieminister, Försvarsminister) (Sveriges socialdemokratiska arbetareparti)
  Eva-Britt Svensson, fd EU-parlamentariker (Vänsterpartiet)
  René Vázquez Díaz, författare
  Francisco Contreras, ordförande i Latinamerikagrupperna
  Mikael Wiehe, sångskrivare
  Sven Wollter, skådespelare
  Etienne Glaser, skådespelare, regissör, manusförfattare
  Siv Widerberg, författare
  Ric Wasserman, journalist
  Inger Fredriksson
  Christer Themptander, konstnär
  Maria Sandblad, journalist, författare
  Nils Lundgren, journalist, filmare
  Björn Kumm, journalist
  Eva Björklund, arkitekt
  Ulf Hultberg, filmregissör
  Karin Lentz, författare
  Monica Zak, författare, journalist
  Lena Granhagen, skådespelerska, sångerska
  Jan Hammarlund, sångare
  Amineh Kakabaveh, riksdagsledamot (Vänsterpartiet)
  Jens Holm, riksdagsledamot (Vänsterpartiet)
  Marianne Berg, riksdagsledamot (Vänsterpartiet)
  Bengt Berg, riksdagsledamot (Vänsterpartiet)

2012-04-05
”Dissident” skriver till påven

Inför påvens besök skrev kontrarevolutionären Guillermo Fariñas brev till påven och uppmanade honom att ”förena sig med miljoner vanliga kubaner”. Fariñas tilldelades av EU-Parlamentet Sacharovpriset på 50 000 euro för några år sedan. På Kuba dömdes Fariñas 1995 till tre års villkorligt fängelse för att ha attackerat och misshandlat en kvinnlig arbetskamrat på sjukhuset där han arbetade. 2002 attackerade han med en käpp en gamling efter en politisk diskussion. Den misshandlade behövde läkarvård och Fariñas dömdes nu till fängelse i fem år. Denna bakgrund nämner aldrig västliga medier.

Fariñas har täta kontakter med extremhögern i Miami, från vilken han mottar finansiering. Det är något han själv erkänner i ett brev från 2009 riktat till den ökände terroristen Angel de Fana, som har band till det paramilitära Alpha 66. Förutom Sacharovpriset och pengar från Miami får han också stöd från USA:s Intressekontor i Havanna. Han kan alltså knappast sägas representera ”vanliga kubaner”. El Nuevo Harald i Miami, El Mundo i Spanien och andra medier har publicerat Fariñas´ brev till påven. Fariñas har själv skickat sitt brev till bland annat de exilkubanska kongressledamöterna i USA:s Kongress, EU-parlamentarikern Laima Andrikiene från Litauen med flera.

Liberacion 120316. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-04-04
Om ”ockupationen” av en kyrka i Havanna
Pressmeddelande från Havannas ärkebiskop 120315

Torsdagen den 15 mars, efter över 48 timmars icke-auktoriserad oavbruten närvaro i Santuario Diocesano y Basílica Menor de Nuestra Señora de la Caridad en La Habana har de 13 ockupanterna dragit sig tillbaka från denna heliga plats.

Under deras första timmar i kyrkan och under samtalen mellan ockupanterna och fader Ramon Suarez framgick att kardinal Ortega garanterat dem att de skulle föras hem utan att någon skulle skada dem. Ockupanterna svarade att de litade på kardinalen, men inte på myndigheterna. Men de sade också att om myndigheterna skulle säga detta själva, skulle de tro på det.

Kyrkans ansträngningar att få slut på situationen fortsatte. På kvällen den 14 mars anlände en representant för ärkebiskopen och tillsammans med fader Betancourt upprepade de uppmaningen att ockupanterna skulle lämna platsen frivilligt. Detta krävdes också av troende katoliker som inte kunde hålla mässa varken onsdag eller torsdag. Fler uppmaningar att avsluta ockupationen gjordes i dag på morgonen och eftermiddagen. Men svaret från ockupanterna var negativt.

På grund av detta, och användande av sin auktoritet som tillhör honom, vände sig kardinal Ortega till myndigheterna att de skulle uppmana ockupanterna att lämna platsen. Detta tillsåg också förslaget från ockupanterna att de skulle få garantier direkt från myndigheterna.

Klockan 09 började utrymningen av platsen och den varade mindre än tio minuter. De tretton erbjöds att gå ut och de gjorde inget motstånd. Polisen bar inga vapen och de uppgav att de tretton skulle transporteras hem efter att ha passerat en polisstation. Likaså uppgavs att de tretton inte skulle åtalas.

Detta var slutet på en aktion som aldrig borde ha ägt rum. Kyrkan litar på att liknande händelser inte upprepas och att harmonin som vi alla strävar efter ska uppnås.

Pressmeddelande från Havannas ärkebiskop 120315. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-04-04
Desperation i Miami
Granma

I tre månader har högerextrema kongressledamöter i Miami och deras anhängare fört en massiv kampanj mot Miamis katolske biskop Thomas Wenski som organiserar en pilgrimsfärd till Havanna i samband med påvens besök. På radio och i andra medier anklagar de kyrkan för ”avsaknad av etik”. Vilken etik pratar de om? Kanske de professionella förespråkarna för hat, medhjälpare av erkända terrorister som Posada Carriles, vilken moral bekänner de sig till?

Kongressledamoten Ileana Ros-Lehtinen säger ”jag tror inte att påvens besök kommer att leda till regimförändring, resan ger legitimitet till diktaturen”. Hon, som själv säger sig vara katolik, sade 2010 ”Katolska kyrkan i Kuba är ett fiasko.” Högern i Miami hotar nu med att dra in alla bidrag till kyrkan, sluta att gå i mässan och protestera offentligt. Kända terrorister har deklarerat att de ska genomföra aktioner under påvebesöket, inklusive en armada av båtar till Kuba.

Vid förre påvens besök i Kuba 1998 lyckades Miamimaffian stoppa resan av troende katoliker från USA till Kuba. Det visar sig alltså att dessa försöker hindra det fria utövandet av religionen. Granma 120321. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-04-03
Politisering av påvens Kubabesök
Cubadebate

Intensiva försök pågår för att undergräva och utnyttja påvebesöket i Kuba. De små kontrarevolutionära grupperna, finansierade och styrda av den exilkubanska maffian, har inte lyckats stoppa påvebesöket. Istället har de nu planerat provokationer för att pressa Vatikanen för att påven ska fördöma den revolutionära processen i Kuba.

De bekämpar den positiva atmosfär som besöket skapat nationellt och internationellt och från Miami har skickats pengar och instruktioner hur provokationer ska iscensättas. En av planerna går ut på att grupperna uppträder som troende och deltar i mässorna för att där skapa oro, protester och få den internationella pressens uppmärksamhet.

Att inte visa respekt för syftet för påvebesöket, att försöka skapa oro, att försöka skapa en bild av ett undertryckt folk – uppenbarligen är inget av detta spontant. Efter det misslyckade försöket i en kyrka i Havanna försökte de köpta agenterna genomföra provokationer på olika platser i huvudstaden. För detta ändamål kallade de till sig sina anhängare ute i landet. De höll kontakt med sina utländska uppdragsgivare och de ”oppositionella” som hörsammade kallelsen fick pengar för detta.

Myndigheterna har avslöjat att utlänningar kommit till Kuba för att stödja ledarna för dessa grupper. De hade med sig videoband med instruktioner om hur man genomför olika aktioner, de hade med sig kommunikationsutrustning och till och med en flagga för anslutning av Kuba till USA. Kyrkan har tagit avstånd och säger: ”det handlar om en strategi förberedd och koordinerad av olika grupper. Det är olyckligt och ogenomtänkt.”

Bland det mest patetiska är gruppernas brev på Internet där de säger sig välkomna påven enbart om denne tar ställning för dem. I motsats till Kubas regering ställer de villkor för påvens besök. Detta strider mot intresset hos de troende.

Cubadebate 120322. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-04-02
Den kubanske terroristbekämparen René González nu på Kuba
Prensa Latina 120330

René González, en av de fem kubanska anti-terroristerna som dömts till långa fängelsestraff i USA, anlände i fredags till Kuba. Det handlar om en privat vistelse hos familjen, möjliggjord genom beslutet av en domare i USA att tillåta René González att besöka sin svårt sjuka bror. Enligt information som återgetts av televisionens nyhetsprogram anlände René vid middagstid.

Den 24 februari inlämnade René, genom sin advokat, en ansökan och en begäran om skyndsam behandling av denna ansökan. Den inlämnades till den federala domstolen för distriktet Södra Florida, och gällde en begäran om att René skulle ges tillåtelse att besöka sin svårt sjuke bror på Kuba.

Nästan en månad senare, den 19 mars, gav domaren Joan Lenard, som handlagt fallet med de Fem Kubanerna sedan processen startades, sitt tillstånd till en två veckors permission. Tillståndet gällde under särskilda förutsättningar, bland dem att USA:s regering gav sitt medgivande. Domare Lenard krävde också en detaljerad resplan, information om uppehållsplatser och kontakter i landet, samt att René höll regelbunden telefonkontakt med övervakaren i Miami. Domare Lenard har också gjort klart att René måste återvända till USA så snart de två veckorna har gått.

Efter att ha genomlidit 13 fängelseår, orättvist dömd, befinner sig René nu utanför fängelset men under övervakning. Övervakningstiden är satt till tre år, och under den tiden måste han stanna i USA; med andra ord handlar det om ett förlängt straff.

Beslutet att tillåta honom att nu besöka Kuba ligger helt i linje med villkoren för övervakningen. Övervakaren och domaren har möjlighet att ge tillstånd till besök på Kuba.

Också åklagarsidan, som motsatt sig Renés ansökan om tillstånd att permanent få återvända till Kuba, liksom hans ansökan om att få permission för att besöka sin bror, medger att bestämmelserna för övervakningen inte i sig utesluter möjligheten av besök på Kuba.

Rörande detta uttryckte justitieministeriet (7 mars 2011) att villkoren för frigivning under övervakning för Renés del inte innebar att han inte kunde besöka Kuba under övervakningsperioden. ”Ingenting kommer att hindra honom från att, under denna period, ansöka hos sin övervakare (eller hos domstolen, i det fall den förre inte vill tillmötesgå hans begäran) om tillstånd att besöka Kuba; för att besöka sin fru, sina gamla föräldrar eller andra släktingar”.

I sin ansökan förklarade René att han ämnade rätta sig efter de stipulerade villkoren och att han ämnade återvända till USA då permissionstiden gått ut.

Trots de villkor som omgärdar Renés besök, förklarar ett pressmeddelande, välkomnar det kubanska folket med djup respekt sin älskade René; och kampen för hans slutgiltiga, permanenta återvändande fortsätter. Liksom kampen fortsätter för frigivandet av hans fyra bröder.

René González arresterades och frihetsberövades tillsammans med sina kamrater Gerardo Hernández, Ramón Labañino, Antonio Guerrero och Fernando González i USA 1998, för att de bevakat Miami-baserade våldsbenägna grupper som riktade sig mot Kuba.

Översättning: Tomas Widén

2012-03-29
Gomorron Sverige med Eva Björklund och René Vásquez Díaz

Med anledning av påvens besök på Kuba bjöds igår Eva Björklund och René Vásquez Díaz in till Gomorron Sverige på SVT. Eva Björklund är redaktör för tidskriften Kuba, och René Vásquez Díaz är författare, född på Kuba och bosatt i Malmö.

>> Länk till klippet

2012-08-06
Föraren i dödskraschen har digert trafikbrottsregister
Chicago Tribune

Den spanske politiker Angel Carromero, som körde bilen vars krasch dödade den kubanske topp-dissidenten Oswaldo Payá, var på väg att få sitt körkort indraget, enligt de spanska trafikmyndigheterna.

Kubanska myndigheter kungav i veckan att Carromero kan bli åtalad för vållandet av de två dödsfallen. Tidningen Granma skriver att utredning om brott har påbörjats. Enligt uppgift körde Carromero för fort då bilen kom in på en vägbit som höll på att repareras. Bilen åkte in i ett träd, och två av de tre passagerarna omkom.

Spanska El País skriver att Carromero nått gränsen för brott mot trafikregler, då han samlat ihop 45 överträdelser sedan mars 2011. Tre av dessa var fortkörning, men flertalet gällde otillåten parkering. Kubanska Cubadebate publicerade flera officiella spanska dokument ifrån Carromeros register, inklusive en fortkörningsböter från 2010 på 520 euro, då han kört 50% över hastighetsbegränsningen.

Carromero kan enligt kubansk lag dömas för tio års fängelse för var och ett av dödsfallen.

Payá, som blev 60 år, tilldelades EU:s Sacharov-pris för mänskliga rättigheter efter att han lett Varela-projektet, en kampanj för politiska reformer på Kuba. [Ca 11 000 kubaner, en promille av befolkningen, skrev under på namninsamlingen som bl.a. krävde marknadsekonomi och ett politisk system av västerländskt snitt, med partier istället för personval. Efter projektet genomfördes en namninsamling för att bekräfta folkets motvilja mot att återinföra kapitalism. Nästan hela väljarkåren skrev under på att fortsätta det socialistiska samhällsbygget. Övers. anm.]

Bilens tredje passagerare, svenska KDU-ordföranden Aron Modig, har lämnat Kuba. Under en kort presskonferens bad han om ursäkt för att han arbetat med dissidenterna, och sa att han inte varit medveten om att hans aktiviteter var olagliga på Kuba. Han uppgav att han gett Payá 4000 euro för att finansiera hans arbete. [Alla länder, Sverige inkluderat, har lagar mot att ta pengar från främmande makt för att försöka omkullkasta det egna landets styresskick, övers. anm.]

Paul Day & Amanda Cooper, Chicago Tribune, 120803. Översättning: Oskar Lilja
Artikeln finns på http://www.chicagotribune.com

2012-08-05
USA anklagar Kuba för trafficking
Ännu en gång placerar USA:s UD Kuba bland de länder som sysslar med människohandel, trafficking. Kuba anklagas för detta varje år av USA:s UD som påstår att kubaner tvingas till arbete och prostitution utomlands och att Kuba inte förhindrar de mellan 16 och 18 år från prostitution, då man blir myndig vid 16 års ålder i Kuba.

Lika regelbundet som USA:s anklagelser kommer, lika regelbundet tillbakavisas de av Kuba: ”USA är självt ett av de huvudsakliga målen för människohandel i världen. Kuba fördömer det nya inkluderandet av vårt land i listan över länder som inte uppfyller minimikraven för att eliminera människohandel och för att Kuba inte skulle försöka göra det… Kuba är ett av de länder som gör ett exemplariskt arbete när det gäller att skydda barn, unga och kvinnor.”

Cuba Central Team (USA) 120622. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-08-03
Kuba hålls off-line av USA
Nick Miroff, Global Post

När jag var i Kuba tidigare i år kom jag på Internet åt Vita Husets och Utrikesdepartementets hemsidor. Intressant nog var det heller inga problem med bloggaren Yoani Sanchez, Miami Herald eller Playboy. Däremot inte Voice of America eller CANF.

Det finns mycket att säga om detta ämne, men viktigt att framhålla är hur Washington blockerar många utländska websidor med ordet ”Cuba” i domännamnet, vilket New York Times dokumenterade för en tid sedan. Inte heller har Washington tillåtit Kuba att köpa tillgång bandbredd på den fiberoptiska kabel som länge legat mellan Kuba och Florida.

Frukta intet, ni kubaner som nekas tillgång till Internet. USAs regering har en ny plan för att bryta igenom muren av den kommunistiska censuren och låta data fritt rinna igenom. Men först måste USA blockera din tillgång till en del häftig mjukvara.

Det var det blandade budskapet från förra veckan: Kubanerna fann sig utestängda från Google Analytics – en gratis programvara för analys av nättrafik – på grund av USAs blockad. Några dagar senare informerades de om att USA lägger ut miljontals dollar på nya projekt för att främja ”det fria och decentraliserade flödet av information” till ön. Ännu en påminnelse om att den Store Mjukvarutillverkaren i Norr såväl giver som tager.

Bägge dessa händelser kan sluta med att öka frustrationen hos potentiella Internetanvändare i Kuba som ofta är fångade mellan en regering rädd för Internet och USA-politiken som gör saken värre. Så hindrar USA kubaner från tillgång till MS Messenger liksom program som Sourceforge, ett program för mjukvaruutvecklare. Google Earth och Google Toolbar var redan nedstängda för kubaner när Google meddelade att Google Analytics lagts till svarta listan. Oavsett att programmen är gratis och inga pengar överförs mellan Google och Kuba så ”Som ett USA-företag så efterföljer vi USAs exportkontroll och handelsanktoner vilket begränsar oss från att erbjuda viss service till vissa länder”, som Google sagt till AFP. Kubas regering kallade det för ”upprörande censur”.

Kuba å sin sida blockerar tillgång på sina servrar USA-finansierade sändaren Radio Martí, tillsammans med annonssiten Revolico och Skype. Däremot kan kubaner komma åt Twitter, Facebook och YouTube. Produkter från USA, exempelvis iPad, har inte ens med Kuba som ett land för förstagångsanvändare. Om sanktionerna mot Kuba är ämnade att straffa Kubas regering så blir resultatet inte annat än att man gör vanliga kubaner till offer. Om något så spelar USAs restriktioner i händerna på Kubas regering där vissa vill skapa ett slutet Internet, utan utländsk inblandning.

Det beror delvis på att USA försöker göra Internet till det nya slagfältet i den halvsekellånga striden mot Castro-regeringen. Och ju mer USAs ”demokrati-program” försöker tända en ”kubansk vår”, desto mer verkar kubanska myndigheter se på Internet med fruktan. 26 april publicerade USAs UD ett brev till Kongressen om planer på att fram till september spendera 20 miljoner dollar med tyngdpunkten på IT. Här innefattas leveranser av kommunikationsutrustning till kubanska dissidenter.

Global Post 120627.
Översättning: Zoltan Tiroler

2012-08-01
USA:s besatthet av Fidel Castro

Enligt den kände nordamerikanske Kubakännaren Lars Schoultz har USAs regering följt Fidel Castros göranden och låtanden sedan 1947, då han gick i college för sextiofem år sedan. Det är en längre tid än tiden mellan uppfinningen av telegrafen och radion.

Efter revolutionen 1959 intensifierades intresset och USA:s bekymmer med Castros förmåga att kommunicera. Det året skriver USA:s ambassad om ”den infernaliska lilla kubanska republiken” och om ett av Fidels framträdanden:

”Castro i sin skrynkliga uniform, utstrålar hälsa och ändlös energi, böjd över bordet medan han talar, viftar på armar och händer, med den eviga cigarren alltid i närheten. Ord strömmar ur honom som en oändlig ström. Han verkar kunna prata i evighet om varje ämne under solen.” Castro är den som hållit det längsta talet någonsin i FN:s Generalförsamling.

Men alla försök att störta Castro och det kubanska systemet har förstås inte att göra med hur mycket, eller hur, han sade det, utan från hans hängivenhet till revolutionen och hans motstånd mot USA:s önskningar.

Det som följde har varit årtionden av sanktioner och splittring mellan de båda länderna, en kollision mellan Kubas omutbara krav på sin rätt till självbestämmande och den ständiga önskan i USAs politik att göra slut på det kubanska systemet. Cuba Central Team (USA) 120622. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-07-31
Avslutning vid Sergels Torg för sommarkampanjen

Sommarkampanjen för De Fem avslutades under lördagen i Stockholm. Läs appelltalet av Kommittén Frige De Fems koordinator, Vania Ramírez.

Den 12:e september 1998 arresterade FBI fem kubaner bosatta i USA: Antonio Guerrero, Fernando González, Gerardo Hernández, Ramón Labañino och René González. ”Brottet” som de begått var att med risk för eget liv ha infiltrerat exilkubanska grupper i Miami, Florida, och skaffa bevis för planering och genomförande av terroristangrepp riktade mot Kuba, våldsaktioner som lett till många oskyldiga människors död på Kuba, men även i USA.

Under åren som gått sedan De Fem fängslades, har turerna i det amerikanska rättsväsendet varit många. En viktig seger uppnåddes i samband med att tre av De Fem fick förkortade straffsatser 2009: åklagarmyndigheten i Miami erkände då indirekt betydelsen av påtryckningarna från den internationella solidaritetsrörelsen.

Kampen för rättvisa lönar sig! En kamp som vi delar med alla de som reagerar inför det justitiemord som fallet med De Fem innebär: ”FN:s arbetsgrupp för undersökning av godtyckliga arresteringar", Kyrkornas världsråd, USA:s Council of Christian Churches, Kubas Kyrkoråd, Association of American Jurists, Amnesty International, Nobelpristagare – såväl litteratur- som fredspristagare - regeringar, parlamentariker, biskopar, präster, fackföreningsledare, jurister, författare, människorättsaktivister, kulturpersonligheter och intellektuella över hela världen.

Globalt finns det 467 kommittéer, verksamma i 111 länder, som arbetar aktivt med målet att se De Fem fria och hemma på Kuba igen!

En av de största oförätterna i fallet med De Fem har varit den omänskliga behandlingen av Adriana Pérez och Olga Salanueva, hustrur till Gerardo Hernández och René González. I mer än 12 års tid har dessa två kubanska kvinnor nekats inresevisum till USA, för att besöka sina män, med motiveringen att de skulle utgöra ett hot mot landets nationella säkerhet!

René González lämnade fängelset den 7 oktober i fjol efter avtjänat straff, men tillåts inte återvända för gott till sitt hemland Kuba. Domare Joan Lenard i Miamis federala distriktsdomstol har beslutat att han måste stanna i Miami tre år framåt. Med tanke på de Miami-baserade exilkubanska gruppernas våldsamma historia och dokumenterade beredskap att mörda människor som de uppfattar som hinder för deras projekt, kan vi utan överdrift hävda att Rene González’ liv står på spel! Från Sverige har ett flertal politiker och kulturpersonligheter skrivit till Obama med en vädjan om att tillåta Renés omedelbara återvändande till Kuba!

Solidaritetsrörelsen växer! Nyligen har 17 socialdemokratiska medlemmar av Tysklands parlament (Bundestag) i ett brev till USAs justitieminister Eric Holder, uppmanat USAs regering att ompröva sin hållning i frågan om De Fem!

För nionde året i rad organiserar Svensk-Kubanska Föreningen och Kommittén Frige De Fem en särskild sommarkampanj för frigivandet av De Fem. Årets kampanj kallas Fem städer för De Fem, och har inneburit diverse aktiviteter, som appellmöten, cykel- och bilkaravaner, samt filmvisningar i städerna runt Mälardalen: Uppsala, Västerås, Eskilstuna, Södertälje… Och idag avslutas sommarkampanjen här i Stockholm, på Sergels Torg!

Vi måste bli fler… Endast en jury bestående av miljontals människor från hela världen kan förmå Barack Obama att minska den skugga som faller över USA för den grymma behandlingen av De Fem och deras familjer! Är Obama beredd att erkänna att domarna mot De Fem var en politisk hämnd? Obamas trovärdighet skulle öka avsevärt om han tillkännagav beslutet att frige de Fem kubanska hjältarna.

Vi kommer inte att ge upp vår kamp tills De Fem är fria och hemma på Kuba igen!
Med Ert stöd vet vi att rättvisan kommer att segra!
Länge leve den kubanska revolutionen!
Länge leve Moncada!

2012-07-28
Vilken tragedi som helst duger för att smutskasta Kuba
Eva Björklund

Skulden till Payas död har en ung, fartöverskridande spanjor som arbetat för att störta den kubanska regeringen.

Oswaldo Paya omkom tillsammans med en medarbetare i katolska kyrkan i en tragisk bilolycka. Föraren, en spanjor, representant för det spanska högerpartiets - Partido Popular (francorötter) - ungdomsförbund, som körde en hyrbil, har erkänt att han körde för fort, att han inte uppmärksammat hastighetsgränserna som satte låg fart och varnade för farlig väg, i hög hastighet körde han på ett gupp, förlorade kontrollen över bilen och körde in i ett träd i hög fart. Föraren och hans kollega från Sverige, representant för KDU, klarade sig undan med lindrigare skador. Båda var på plats för att driva på EUs försök hittills misslyckade försök att tillsammans med USA störta den kubanska regeringen.

Payas dotter gick omedelbart ut och hävdade att bilen var förföljd och prejades, och att det alltså skulle handla om mord. Detta spreds omedelbart av de vittomfattande västliga massmediajättarna, och tyvärr också i Sverige, vitt och brett. Hennes påstående har inte kunnat stödjas av några vittnen, däremot har den i väst högt uppburne "dissidenten" Elizardo Sanchez motsagt hennes uppgifter. Han har till media meddelat att hans grupp skickat folk till olycksplatsen och de har bara kunna konstaterat att det inte fanns något som tydde på prejning, och mött vittnen som hävdat att det var en singelolycka, och att väglaget är väldigt dåligt (liten väg i glesbygd). Katolska kyrkan, som Paya tillhörde, har hylla Paya men inte på något sätt antytt något annat än en olycka. Detta har dock inte fått någon medial spridning. Så, som vanligt, en oförskämd, hänsynslös lögn.

2012-07-26
Google utestänger Kuba
Cubadebate

Om man försöker nå Google Analytics från Kuba får man följande meddelande på skärmen: We’re unable to grant you access to Google Analytics at this time. A connection has been established between your current IP address and acountry sanctioned by the U.S. government. For more information, see http://www.ustreas.gov/offices/enforcement/ofac/.

Det betyder alltså att användare i Kuba nekas tillgång till sidan med hänvisning till USA:s blockadlagar. Google Analytics är en statistik site och enligt Google: ”det är en av de mest kompletta analysverktygen på marknaden och dessutom är den gratis.” Men det gäller alltså inte Kuba.

Det är inte bara denna hemsida som Google censurerar. Det gäller exempelvis också Google Earth, Google Desktop Search och Google Toolbar, liksom Google Code Search som sägs främja gratis mjukvara.

Det är inte heller första gången som Google censurerar medier i Kuba. 11 januari 2010, när en film lades av Cubadebate med terroristen och CIA-agenten Luis Posada Carriles och där denne deklarerade att han skulle vara tillbaka i Kuba under året och ta betalt för sina tjänster (han är bland annat skyldig till sprängningen av ett kubanskt civilt flygplan då alla 73 ombord omkom) då stängde Google helt sonika ner Cubadebate från Youtube.

Vid det tillfället hade Cubadebates 475 videos laddats ner 1,6 miljoner gånger. Bland filmerna fanns exklusiva intervjuer med Fidel Castro, musikvideos upplagda av artisterna och exklusiva dokumentärer av kända regissörer, bland dem om Che Guevaras död i Bolivia. I den filmen framträder en nordamerikan som deltog i jakten på Che.

Kuba fördömde stängningen av Cubadebate på Youtube på det Internationella Symposiet för yttrandefrihet som arrangerades av UNESCO i Paris förra året.

Sedan tidigare är alla programvaror som kostar pengar, eller som har med överföring av pengar att göra, nedstängda för kubanska användare.

Cubadebate 120619. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-07-23
USA fortsätter sitt subversiva arbete mot progressiva regeringar
Liberación

USA upprepar sin beslutsamhet att finansiera subversiva grupper som arbetar för att destabilisera sina regeringar. I det här fallet gäller det ALBA-länderna i Latinamerika som arbetar för politisk, ekonomisk och social integration bland deltagarländerna.

Enligt Mark Feierstein, som arbetar för USAID i Latinamerika och Karibien, prioriterar Washington stödet till grupper som kämpar för ”mänskliga rättigheter” och ”demokrati” i dessa länder. Han bekräftar Vita Husets nära relation och finansiering av regeringsfientliga krafter i Kuba, Venezuela, Bolivia, Ecuador och Nicaragua, men utan att ange exakta siffror för bidragen. I fokus för USA:s undergrävande arbete står Kuba och Venezuela som ”är mycket viktiga för de grupper som kämpar för mänskliga rättigheter och demokrati”. Det gäller alltså grupper som motarbetar regeringarna i dessa länder och USA blandar sig i ländernas inre angelägenheter utan minsta tvekan.

Feiersteins uttalanden ger bakgrunden till fördömandena från progressiva organisationer och regeringar av den undergrävande verksamheten som bedrivs av USAID. I enlighet med fördömandena från många analytiker så innebär överföringen av kapital till fattiga nationer, med förevändningen att främja sociala framsteg, en mörkläggning Washingtons intentioner för att skaffa sig avgörande inflytande och regimskifte i misshagliga länder.

Liberacion 120629. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-07-22
Utmaningar och optimism i Kuba
Anna Artén

För tre år sedan rapporterade jag från ett Kuba som präglades av frustration och stor ovisshet inför framtiden.

Folk väntade på de förändringar som regeringen utlovat och delvis hade börjat införa, tills processen avstannade på grund av den svåra ekonomiska situationen som uppstått.

Landet drabbades av flera förödande orkaner och undgick inte heller den globala ekonomiska krisen. Idag är läget helt annorlunda. Nu genomsyras samhället av en positiv energi.

Vad har då hänt? Den länge uppskjutna partikongressen hölls förra våren och inför den inbjöds hela det kubanska folket att delta i debatter som fördes på arbetsplatser, i bostadskvarteret och i massmedia.

Diskussionsunderlaget – Förslag till riktlinjer för den ekonomiska och sociala politiken – innehöll 291 förslag till förändringar, men utökades till 300 efter tre månaders debatter.

69 procent av förslagen genomgick förändringar genom strykningar eller tillägg. Ett av de viktigaste besluten rörde nedskärningen av statligt anställda, från 85 procent till 65 och samtidigt tillåta kooperativ, fler egenföretagare och nu med tillstånd att ha anställda, att dela ut jordbruksmark, utöka jordinnehavet för framgångsrika bönder, tillåta försäljning av bilar, motorcyklar, hus och lägenheter.

Omkring 85 procent av kubanerna äger sina bostäder men har tidigare bara haft rätt att byta boende och då bara efter en lång byråkratisk process som inbjöd till mutor och korruption. Nu krävs det bara att parterna går till en notarie för att legalisera bytet. Idag kan du också skänka bort, sälja eller hyra ut din bostad.

En person som lämnar landet kan nu sälja eller överlåta sin bostad till en släkting. Tidigare konfiskerade staten bostaden. Nästan 3000 bostäder och motorfordon bytte ägare genom försäljning under januari-mars. Ytterligare 10600 bostäder och 6800 bilar gavs bort till nya ägare.

Samtidigt som hundratusentals statligt anställda blev övertaliga öppnade man upp för fler enmansföretag och för deras rätt att ha anställda och för möjligheten att kunna starta kooperativ. Idag finns det över en halv miljoner personer både i städer och på landsbygden som arbetar privat och det sjuder av energi och småskaligt företagsamhet.

Läs hela reportaget på proletaren.se >>

2012-07-20
De första demokratiska valen i Kuba?
Roberto G. Peralo, Progreso Semanal

Det skulle vara en lektion om vad USA önskar för det framtida demokratiska Kuba. Dagen för presidentvalen i USA 2004 genomförde chefen för USA:s Intressekontor i Havanna James Cason en simulerad röstning som Cason kallade ”ett verkligt utövande av demokrati”. Bloggen ”Det Unga Kuba” har flera gånger odödliggjort ögonblicket när ”dissidenten” Marta Beatriz Roque utövar sin rösträtt för röstning på USA:s president.

Jag har alltid velat veta vad som verkligen hände den dagen när eliten för den kubanska kontrarevolutionen samlades. Jag ar säker på att en eller flera av dem som deltog var anställda av kubanska Säkerhetstjänsten. Inte för att jag är säkerhetsexpert eller gissar, men jag är överens med min granne Julito som intygar att på tio kontrarevolutionärer är åtta säkerhetsagenter. Mycket riktigt, en av dem som var där, Raul Capote, visade sig vara agent Daniel som i sin bok ”Fienden” berättar sin historia om vad som hände.

I boken berättar han hur de som hade röstat fick köa och omedelbart fick en kasse med gåvor som innehöll böcker, tidningar, radioapparater. Man satte ett märke i bläck på armen för att ingen skulle gå två gånger. När jag läste om denna förödmjukelse påmindes jag om hur de spanska erövrarna märkte urinvånarna som tvingades till slaveri. Det gjordes med rött bläck. Hittades någon som inte var märkt, höggs bägge händerna av.

Ingen av de närvarande protesterade mot förolämpningen. Tvärtom sade de att de för första gången kände sig som fria medborgaren. De stod i kö, de röstade och de gick med sin påse och sitt märke på armen. Det mest överraskande var resultatet av denna demokratiska övning. Capote berättar att kubanerna skulle rösta på Kerry eller Bush från en valsedel där det fanns några förmodade partier från höger, vänster, liberal, kommunistiskt och socialistiskt. Vid slutet på denna fars delgav Cason resultaten och sade:

”Otroligt nog så vann socialisterna med bred marginal och på andra plats kom kommunisterna! Och detta ska vara gräddan av oppositionen mot regimen.”

Jag hade velat se ansiktet på Cason medan han delgav resultaten av de ”första demokratiska valen i Kuba”. Om det inte vore för det vidriga agerandet skulle det kunna bli en sketch i en komedi i Kuba.

(James Cason, dåvarande chef på Intressekontoret, är nu borgmästare i Coral Gable, Miami)

Progreso Semanal (USA) 120620. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-07-16
USA ökar anslagen till cyberkrig mot Kuba

USA har ökat anslagen för att med IT åstadkomma regimförändring i Kuba. Det avslöjas av dokument som El Nuevo Herald publicerat. Här avslöjas planerna på att investera 20 miljoner dollar i datakrigföring mot Kuba under innevarande budgetår som varar till 30 september.

Pengarna hanteras av tre enheter: LAC Byrån för Latinamerika och Karibien inom USAID, DRL Byrån för demokrati och mänskliga rättigheter samt WHA Byrån för västra halvklotet.

Dokumentet kommer i dagen två dagar efter att länderna inom ALBA beslutat att avvisa USAID från sina respektive länder då ”det utgör en störande faktor som konspirerar mot självständighet och politisk stabilitet” i de olika länderna. ALBA-parlamentet kräver att regeringarna i varje land ”omedelbart avhyser USAID i sina länder.”

De nu aktuella 20 miljonerna syftar inte till att vara stöd till det kubanska folket utan att stärka tillgången till avancerad IT till individer som stöder USA:s politik att få Kubas regering på fall. Individerna är av USA kända samarbetsmän. Det största enskilda projektet på 4 miljoner dollar hanteras av LAC i ett program för ”digital demokrati”, enligt dokumentet. Medvetna om att detta är olagligt i Kuba så ges inga detaljer om mottagarna av pengarna och teknologin för att ”skydda programmen från att stoppas av Kuba”, enligt El Nuevo Herald.

Sex av de nio projekten är inriktade på IT. WHA får drygt 1,5 miljoner dollar för ”distansutbildning i IT. Dessutom för stöd till inköp av IT-utrustning, materiellt stöd till aktivister, oberoende journalister och oberoende bibliotek i Kuba.” Drygt 1 miljon dollar går till DRL för utbildning, utrustning och program till individer som ska kopiera information om påstådda brott mot mänskliga rättigheter. 750 000 dollar till ”grundutbildning i IT” för kampanjer på sociala nätverk där Kuba ska anklagas för brott mot mänskliga rättigheter, straffrihet och korruption. En liknande summa ska användas i ett projekt riktat till ungdomar och ”innovativ användning av teknologi som sociala medier” och ytterligare ett för att ”utbilda” kubaner i marknadsekonomi och dess välsignelser för demokratin. (det är alltså inget skämt).

En halv miljon dollar slussas genom LAC för stöd till ”undersökningar om alternativ för att bredda kommunikationer” mellan kubaner och Internet. LAC får också nästan 3 miljoner dollar för ”humanitärt stöd” till ”marginaliserade personer”, vilket alltså betyder personer som ingår i ”oppositionspartier” som lever och överlever tack vare finansiering av en främmande regering. Detta straffas hårt i USA.

DRL planerar att använda 4 miljoner dollar via NED, en täckorganisation för CIA, som utvisats från en rad länder på grund av finansiering och organisering av oppositionella i strid mot lagen.

2,9 miljoner dollar avsätts för administration av projekten riktade mot Kuba, som brukar behäftas med omfattande byråkrati och stor produktion av papper.

Denna information sammanfaller med uppgifter om också andra fonder till USAID för arbete riktat mot Kuba. I bloggen ”Along the Malecon” skriver Tracey Eaton att USAID lagt nästan 200 miljoner dollar mellan 2001 och 2008 på undergrävande verksamhet mot Kuba.

Det kanske ska tilläggas att Kuba på grund av USA:s blockad inte får köpa IT-utrustning, varken hård- eller mjukvara. Likaså nekas Kuba tillgång till program som vi andra har gratis tillgång till på Internet.

Cubadebate 120624. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-07-14
USA-politiker ger tyst samtycke till terrordåd

I april förstördes kontoret för Airline Brokers i Florida. Orsaken var mordbrand. Resebyrån brändes till grunden för att man, i samarbete med katolska kyrkan, arrangerat en pilgrimsresa till Kuba för katoliker som ville se påven.

Terrorism definieras enligt USA-lag som ”olaglig användning av våld mot personer eller egendom för att skrämma eller påverka en regering, civilbefolkningen eller någon grupp för att främja politiska eller sociala mål.” Mordbrand och bombning av egendom som används i förbindelser mellan stater hör till dessa brott.

Flera spår har hittats efter den anlagda branden, men inga misstänkta har gripits. Politikerna i USA förtiger brottet. Samma politiker som hetsar mot dem som reser till Kuba har varit uppseendeväckande tysta inför denna inhemska terror utfört i deras egna valdistrikt och utfört mot affärsverksamhet i deras egen stat.

Inte i bloggar, inte i tal, inte någonstans tar dessa politiker, som ständigt anklagar Kuba för terrorism, avstånd från mordbranden. När vi mailar senator Nelson i Florida om mordbranden får vi inget svar. Någon skyddar de som slängde in en gatsten genom fönstret i resebyrån och därefter brännbar vätska som antändes. De säger inget. De som säger sig representera medborgarna i Florida verkar inte bry sig.

Cuba Central Team (USA) 120629. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-07-12
Dags för val på Kuba

Enligt Kubas vallagar kallas till val i oktober för delegater i kommunfullmäktige, provinsfullmäktige och Folkmaktens Nationalförsamling (motsvarigheten till vår riksdag). Delegater till kommunfullmäktige, som väljs på 2,5 år, väljs i en första valomgång 21 oktober och en andra valomgång i de distrikt där ingen kandidat fått mer än 50 % av rösterna, en vecka senare, 28 oktober.

Till provins- och Nationalförsamling väljs delegaterna på fem år och datumet tillkännages inom kort. Cuba Debate 120705. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-07-12
Kuba reagerar på USA:s bötfällningen av banken ING

Kubas UD har gjort ett uttalande som svar på de böter på $619 miljoner som den holländska banken ING ska betala till USA för påstådda brott mot USA:s sanktioner. Kuba fördömer straffet som ”en förolämpning mot det universella kravet på USA att avsluta blockaden mot Kuba.” Uttalandet kritiserar också det hotfulla språket från USA:s Finansdepartement som övervakar att blockadlagarna följs.

Obamaadministrationen har utdömt extremt höga böter på banker och företag som gjort affärer som det anser strida mot USA:s sanktionspolitik. Nyligen dömdes Ericssons filial i Panama till böter på $1,75 miljoner. Royal Bank of Scotland dömdes till $500 miljoner och Barclays, Credit Suisse och Lloyds till liknande summor. Om bankerna inte betalar utesluts de från det internationella finansiella systemet. Böterna delas lika mellan USA:s federala regering och delstater.

Cuba Central Team (USA) 120622. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-07-10
Har Kuba rätt till utveckling?
Progreso Semanal (USA)
En kubansk tjänsteman nämnde det som sällan tas upp i utländska medier, nämligen den skada som blockaden – spjutspetsen i USAs politik mot Kuba – åstadkommer. Det var under ett möte med arbetsgruppen för Rätten till Utveckling i Geneve som kubanen Juan Quintanilla sade att enligt försiktiga beräkningar har blockaden fram till 2010 åstadkommit förluster på 104 miljarder dollar. [1]

1999 och 2000 uppskattade kubanska domstolar att USA var ansvarigt för skador på drygt 300 miljarder dollar, om man räknar med såväl blockaden som attacker av alla slag, sabotage och en USA-ledd invasion. [2]. USA ligger efter med betalningen…

Dessa uppskattningar dyker upp när man läser att politiker i Washington kräver att Kongressen ska lägga en 10-procentig skatt på alla penningförsändelser och ekonomiska transaktioner mellan Kuba och USA. Denna skatt skulle betala de krav som kubaamerikaner har på tillgångar som konfiskerades efter revolutionen 1959 och 1960. En av advokaterna bakom förslaget tror att skatten skulle inbringa ca 200 miljoner dollar om året. [3]

I motsats till alla länder med krav efter exproprieringar så förkastade USA Kubas erbjudande att betala med socker, som hade en garanterad marknad i USA enligt ett kvotsystem i bruk sedan 1934. President Eisenhower reducerade och Kennedy förbjöd all import av socker från Kuba, vilket hindrade att Kuba omgående kompenserade USA för vad det krävde.

USAs regering har tillgång till frysta kubanska tillgångar, men man har inte gjort dem tillgängliga för dem som har krav. Summan har aldrig offentliggjorts, men 2011 sade Finansdepartementet att det handlade om 245 miljoner dollar. Detta innefattar såväl fonder som tillhör Kubas regering som fonder som tillhör enskilda kubaner. Här innefattas inte materiella tillgångar, som exempelvis sju kubanska fastigheter i New York och Washington som USA lagt beslag på. [5]

Kuba och USA skulle kunna förhandla om en överenskommelse. Hur skulle en sådan se ut? Man kan nog tänka sig att Kuba skulle acceptera att dra ifrån 7 miljarder dollar, summan som en Kommission i USA kom fram till 1972, från de 302 miljarder som Kuba kräver av USA. Men tro inte att USA betalar något. De f.d. slavarna som utlovades 1 acre och en mulåsna om de slogs i inbördeskriget fick inget. Vietnam fick inte ett öre av de 3,3 miljarder dollar för återuppbyggnad som USA tillerkände Vietnam i fredsavtalet.

Det finns ytterligare ett forum som teoretiskt sätt skulle kunna avgöra saken, FN. Men bara att nämna det framkallar löje och bara godtrogna och stollar tror på den möjligheten. Trots det, att peka på möjligheten är en belastning för USA liksom när blockaden och andra brott mot internationell rätt som utförs av Imperiet brännmärks.

Fattiga och utsatta länder har försökt att göra Rätten till Utveckling till internationell lag ända sedan 1986 då Generalförsamlingen, i opposition mot USA, antog en deklaration om just rätten till utveckling. Denna bekräftades igen i Wien 2003. Generalförsamlingen sa: ”Rätten till utveckling är en mänsklig rättighet genom vilken varje person och alla folk har rätt att delta, bidra och njuta av den ekonomiska, sociala, kulturella och politiska utvecklingen och genom vilka alla fundamentala mänskliga fri- och rättigheter kan genomföras.” [6]

Alltså rätten till utveckling bekräftas som förutsättning för att ekonomiska, sociala och politiska rättigheter ska kunna realiseras. Det USA vill för Kuba är att först strypa det och sedan utveckla det.

USA och andra rika länder erkänner inte konceptet. Även om diplomater från USA ofta pratar om mänskliga rättigheter i olika tal så är de rädda för att erkänna rättigheter då det kan skapa krav från fattiga länder att de rika ska hjälpa till att vidta åtgärder vad gäller utveckling av hälsovård, utbildning eller materiella tillgångar. FN:s Millenniemål för 2015 innefattar rätten till utveckling och ger de rika en roll i den globala utvecklingen.[7]

Om USA skulle ta Millenniemålen på allvar skulle det stödja rättvis handel, avskriva skulden, ge tillgång till mediciner till rättvisa priser och stå för tekniköverföring till Kuba. [8]

[1] Prensa Latina, 08/05/12, http://www.prensa-latina.cu/index.php?option=com_content&task=view&id=504683 &Itemid=1.
[2] Inter Press Service (IPS), 02/06/99, http://ipsnews.net/news.asp?idnews=79414; Sitio web del Ministerio de Relaciones Exteriores (MINREX), http://www.cubaminrex.cu/english/Terrorism/Articulos/CubaDenounces/Claims.ht ml.
[3] Miami New Times, 16/03/12, http://blogs.miaminewtimes.com/riptide/2012/03/cuba_owes_us_7_billion_for_fo r.php. Tamargo fue nombrado por George W. Bush en la Comisión de Convenios de Demandas Extranjeras y antes de eso había sido parte del personal de la representante anticastrista Ileana Ros-Lehtinen (republicana por la Florida).
[4] La lista de demandantes se encuentra en la Comisión de Convenios de Demandas Extranjeras, http://www.justice.gov/fcsc/readingroom/ccp-listofclaims.pdf.
[5] Informe de Valores Terroristas, 2011, Oficina de Control de Valores Extranjeros (OFAC), http://www.treasury.gov/resource-center/sanctions/Programs/Documents/tar2011 .pdf.
[6] Diálogo acerca de la Globalización, Friedrich-Ebert-Stiftung, 23/07/06, http://www.fes-globalization.org/publicationsGeneva/FESOccPapers23.pdf.
[7] Programa de Desarrollo de la ONU, Objetivos de Desarrollo del Milenio, http://www.undp.org/content/undp/en/home/mdgoverview/.
[8] Esto es parte del objetivo #8, ver proyecto del Milenio, http://www.unmillenniumproject.org/goals/gti.htm#goal8.

Progreso Semanal (USA) 120627

2012-07-07
Michael Moore om Fidel och exilkubanerna

Har exilkubanerna i Miami någonsin frågat sig vad Fidel Castro gjort för att vara så länge vid makten? Han har överlevt åtta nordamerikanska presidenter, tio OS och kometen Halleys återkomst. Och utan att bry sig om USAs alla försök att störta honom, har han gjort fler come-backs än artisten Cher. Det är inte för att inte de nordamerikanska politikerna inte gjort allt vad de kunnat för att störta honom. Redan från första stund efter att Castro befriade sitt land från den korrupta Batistaregimen (som hade stöd av USA och maffian) har Washington demonstrerat en stor uppfinningsrikedom för att bli av med Fidel.

Det innefattar mordförsök finansierade med våra skatter, invasioner, blockader, embargon, hot om nukleär förintelse, skapa kaos i landet och biologisk krigföring. (CIA spred svinpest i Kuba 1971, som tvingade Kuba att avliva 500 000 grisar). Och – något som alltid synts mig märkligt – det finns en nordamerikansk marinbas i Kuba!

Tänk er om USA, efter att ha besegrat britterna i vår oavhängighetsrevolution, skulle tillåtit dem att ha tusentals soldater och slagskepp utanför New York! Otroligt!

President Kennedy, som gav order om invasionen i Grisbukten, befallde CIA att mörda Castro. De försökte med allt, från en kulspetspenna full med gift till en cigarr som skulle explodera när Fidel tände den. (allt detta är information som kom fram i Kongressens Churchkommitté 1975). Inget av försöken lyckades, Castro stärktes och USA fortsatte med sin skamliga politik.

Kuba sågs som ”landet som slank oss ur händerna”. Det blev alltmer besvärande för oss. Här har vi alla länder på västra halvklotet som i en liten ask, utom dessa ”förbannade kubaner”. Det såg illa ut. Det är som när hela familjen går på restaurang och det svarta fåret, lille Billy, inte vill sitta still på sin stol och göra det han blir tillsagd. Alla i restaurangen tittar på föräldrarna och undrar hur de uppfostrar pojken. Att han inte uppför sig är förödmjukande för föräldrarna. Så de börjar slå den lille Billy, som inte vill sluta att käfta. Det är då vi tokstollar vänder oss till resten av världen. Som om denna lilla ö 150 km från vår kust gjort oss tokiga. Vi känner inte likadant ens för verkliga hot exempelvis den som utgörs av Kinas regering. Här gick det snabbt. Washington lade 23 år på att sätta upp oss mot Kina, och plötsligt en dag var de plötsligt våra vänner. Det verkar som om republikanerna och deras företagskompanjoner egentligen inte var mot kommunistisk diktatur, utan mot dem som inte tillät våra företag att etablera sig för att tjäna pengar. Det var det som var det fatala felet med Castro att han inte tillät våra företag att göra detta.

När Castro väl tagit makten nationaliserade han alla USA-företagen och slängde ut maffian från Havanna. Uncle Sam straffade honom hårt och har inte lämnat honom i fred. Trots det har Castro överlevt. Bara det är en framgång. Trots alla hans brister (tal som varar i fyra timmar och 100 procents läskunnighet) måste man beundra mannen. Men varför fortsätter vi att slåss mot resterna från Kalla Kriget? Vi behöver inte titta längre än till Miami för att få svaret. Det är därifrån en handfull galna exilkubaner har kontrollerat USAs utrikespolitik mot den lilla ö-nationen. Dessa kubaner, många av dem vänner och medlöpare till Batista, levde gott medan de ödelade landet. De har inte glömt något sedan de stack med sina pengar och gömde sig i Florida. Och sedan 1960 insisterar de på att vi ska dela deras galenskap.

Hur kommer det sig att varje nationell kris som vårt land genomlidit de senaste decennierna (mordet på Kennedy, Watergate, Iran-Contras affären, epidemin av drogmissbruk osv) så hittar vi alltid dessa exilkubaner? [sedan går Moore igenom vart och ett av dessa kriser och visar kopplingarna till exilkubanerna]…

Dessa oduglingar. När man inte gillar en förtryckare så stannar man och försöker störta honom. Det kan göras med våld, som i den Amerikanska eller Franska revolutionen eller med fredliga medel som Gandhi i Indien och Mandela i Sydafrika. Men det man inte gör är att sticka svansen mellan benen och springa, som dessa kubaner gjorde. Tänk om alla kolonialister i Amerika hade flytt till Kanada och sedan krävt att kanadensarna skulle kasta ut britterna ur Amerika. Sandinisterna hade aldrig lyckats befria sitt land från diktatorn Somoza om de hade suttit på en badstrand i Costa Rica och druckit rom och berikat sig. Mandela gick i fängelse och inte i landsflykt. Men de rika kubanerna kivades i Miami och berikade sig ännu mer.

90 % av dessa exilkubaner är vita, medan majoriteten av kubanerna är svarta eller mestiser. Dessa vita visste att de inte kunde stanna i Kuba för de hade inget stöd bland folket. Så de kom hit och räknade med att vi skulle slåss för deras sak. Och som dumskallar gjorde vi det. Det är inte så att dessa gråterskor inte försökt själva. Men en snabb titt på deras ansträngningar påminner mest om de gamla komiska stumfilmerna. Invasionen i Grisbukten är det mest kända fiaskot. Här fanns alla ingredienser till en stor komedi.

• Båtar som styrde fel
• Fel strand
• Ingen väntade på dem
• Och slutligen lämnades de att dö lallande på en del av ön som de inte alls kände till (chaufförerna av deras limousiner hade nog aldrig kört dem hit på den gamla goda tiden)

Detta fiasko var så monumentalt så att världen fortfarande inte slutat skratta och kubanerna i Miami har inte glömt och inte förlåtit. Nämn ”Grisbukten” för någon av dem och de ser ut som en patient hos tandläkaren när det ska göras en rotfyllning.

Man skulle kunna tro att nederlaget vid Grisbukten skulle ha lärt dem en läxa och att de skulle slutat med dessa saker. Men det gjorde inte gänget. Sedan 1962 har mängder av exilkubanska grupper attackerat på Kuba för att ”befria” sitt land. Låt oss titta på de viktigaste:

• 1981 gick en grupp exilkubaner i land på den lilla ön Providenciales, från vilken de skulle invadera Kuba. Deras båt, den enda som kom fram av de fyra som utgick från Miami (de andra tre fick återvända på grund av Kustbevakningen, hög sjögång, motorhaveri och brist på flytvästar) stötte på land på ett rev nära Providenciales. Fast på ön utan mat eller skydd så började exilkubanerna att slåss inbördes. De bad folk i Miami att de skulle rädda dem och efter tre veckor flögs de tillbaka till Florida. Den ende från gruppen som nådde kubanskt vatten var Gerardo Fuentes. Han fick blindtarmsinflammation och räddades av USAs Kustbevakning och fördes till Guantanamobasen.

• 1968 visste en grupp exilkubaner att en polsk båt i hamnen i Miami möjligtvis hade kubaner ombord. De besköt båten med en hemgjord bazooka De lyckades göra en buckla i skrovet och gruppens ledare, Orlando Bosch, greps och dömdes till tio års fängelse. Fast han släpptes. Bosch hade tidigare varit arresterad för att ha bogserat en torped genom Miamis gator i rusningstid. En annan gång greps han med 600 bomber. 1990 benådade Bush honom ännu en gång.

• Enligt Washington Monthly så angreps Kuba fem gånger under sommaren 1963 i syfte att destabilisera den kubanska regeringen. Den lilla inhemska femtekolonnen instruerades att låta spisarna och annan elektrisk utrustning vara på och tända lamporna för att slösa energi. 1962 genomförde exilkubanen Jose Basulto, med hjälp av CIA, en attack med en 20 mm kanon från en snabbgående båt mot ett hotell i Havannabukten där Fidel Castro troddes befinna sig. Basulto missade. Samtidigt började bensin att läcka i båten och han var tvungen att vända tillbaka.

• Flera år senare grundade Basulto ”Bröder till räddning”. Det var en grupp exilkubaner som genomförde flygningar över Kuba. De flög över landet och slängde ner flygblad och pamfletter för att skrämma den kubanska regeringen. I februari 1996 hade tydligen Castro tröttnat på trakasserierna och efter den 25:e överflygningen på ett år så gav han order om att planen skulle skjutas ner. Trots att flygningarna bröt mot lagar i USA genom att flyga i kubanskt luftrum så ställde Clinton genast upp på exilmaffian och införde nya lagar för att skärpa blockaden mot Kuba. Denna blockad sätter resten av världen emot oss. I FN:s Generalförsamling röstade 117 mot blockaden och fördömde USA mot bara tre på USA:s sida. Veckan efter nedskjutningen försökte exilgrupperna att få militären att genomföra en aktion mot Kuba. De deklarerade att de skulle segla med en flotta från Florida till Kuba i protest. Clinton beslutade om den största styrkedemonstrationen mot Kuba sedan Kubakrisen och skickade en skvadron jaktflyg F-15, elva fartyg från Kustbevakningen, två kryssare från marinen, en fregatt, två C 130 flygplan, spionflyg AWAC och 600 marinsoldater. Det enda han glömde var att skicka med sjösjuketabletter som, när det kom till kritan, var det enda som Miami-kubanerna hade behövt. Redan några sjömil från Key West började kubanerna i båtarna att bli sjösjuka och spy. De beordrade besättningarna att gå tillbaka till Miami. Med hela världen som åskådare flydde kubanerna ännu en gång med svansen mellan benen. När de kom tillbaka gav de en presskonferens för att förklara reträtten. Deras talesman mådde fortfarande illa och journalisterna höll sig på avstånd för att inte bli nedspydda. Talesmannen sade att ”en enorm storm blåste upp på havet” för att förklara flykten. ”Vågorna var över tio fot höga och vi var tvungna att vända eller låta skeppen gå under.” Medan han snackade började något kreativt geni på CNN att sända flygbilder på flottan. Solen sken och havet låg blank som en spegel.

Fidel kan inte hålla sig för skratt.

Michael Moore 120529. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-07-03
Roberto González död

Roberto González, bror till René González har avlidit. Han var Renés enda syskon, och har under flera år som advokat ingått i gruppen av försvarare av De Fem.

René, som släpptes ur fängelset förra året, är dömd till att stanna i Florida under övervakning i tre år. Dock tilläts han i mars i år under 14 dagar besöka sin svårt sjuka bror i Havanna. Roberto González upptogs för några månader sedan som hedersmedlem National Lawyers Guild, en anrik sammanslutning av progressiva advokater i USA. I enlighet med sin önskan kommer han att kremeras och begravas i stillhet. Förhoppningsvis kan René ges möjlighet att delta i familjens farväl.

Hans advokat har nu också lämnat in en ny ansökan om upphävande av beslutet om en treårig övervakningsperiod. Den tidigare ansökan, som lämnades in i höstas, avslogs med motiveringen att en tid måste förflyta innan ett eventuellt beslut om upphävande kan komma ifråga. Detta formella hinder gäller nu inte längre, och domaren i Miami, Joan Lenard, kan alltså besluta om att René González med omedelbar verkan ges möjlighet att återvända till Kuba.

Till saken hör att Renés hustru, Olga Salanueva, på grund av påstådda ”nationella säkerhetsskäl”, sedan 1998 vägrats inresevisum till USA.

Tomas Vidén

2012-07-01
Vilka fick NED:s dollarmiljoner?

National Endowment for Democracy, NED, ett organ för USA och CIA har nu offentliggjort vilka som fått deras ”donationer” i Kuba under 2010. Det gäller 2,4 miljoner dollar.

Afro-Cuban Alliance, $ 110 000, som vänder sig till afrokubaner.

Asociación Encuentro de la Cultura Cubana $ 91 000 för att stödja ”oberoende (!) journalistik.

Center for a Free Cuba $ 55.000 för att stödja familjer till fångar, ”dissidenter” som ”Damer i Vitt” med flera.

Centro para la Apertura y el Desarrollo de América Latina $ 60.000 för att skapa samordning mellan de olika oppositionsgrupperna.

Clovek V Tisni, o.p.s. (People in Need) (PIN) $ 103.875 också som stöd till ”oberoende journalister”.

Committee for Free Trade Unionism (CFTU) $ 90.000 för att främja samarbete med andra fackföreningar och för att få internationellt stöd för CFTU.

Cuban Democratic Directorate (Directorio) $ 175.000 för att skapa en ”prodemokratisk” ungdomsrörelse och samordna denna med traditionella oppositionsgrupper. Producera radioprogram riktade mot Kuba.

CubaNet News Inc. $ 239.434 Ytterligare ett program för de ”oberoende journalisterna” och hjälpa dem tekniskt och ”humanitärt” och få ut deras artiklar i Kuba och internationellt. Samt att skapa stöd för dessa skribenter.

Disidente Universal de Puerto Rico $ 50.000 För att ge ”oberoende” information om Kuba. Ge ut ett månadsblad med artiklar från ”oberoende journalister”.

Evangelical Christian Humanitarian Outreach for Cuba (ECHOcuba) $ 60.064 För att stärka ”kvinnoledare” i fyra provinser i centrala och östra Kuba. Koordination av ett nationellt nätverk för ”demokrati”.

Grupo Internacional Para La Responsabilidad Social Corporativa en Cuba (GIRSCC) $ 200.000 För att främja ”oberoende” fackföreningen GIRSCC och ge dem teknisk och finansiellt stöd. Samt driva en internationell kampanj för ”fackliga rättigheter” i Kuba.

Instituto Político para la Libertad del Perú (IPL) $ 49.967 Stöd till ungdomar för att agera i sociala nätverk med hjälp av personal från IPL.

International Republican Institute (IRI) $ 800.000 Stöd till medborgardeltagande för att organisera och samla stöd till viktiga lokala frågor.

National Democratic Institute for International Affairs (NDI) $ 325.000 För att öka ”oberoende” organisationers kapacitet och förmåga, resor inom landet. Stöd till kubanska aktivister och ”demokrater” så att de kan använda den nya teknologin. Städ för att utveckla en organisation med säte i Europa som kan ge stöd till civilsamhället i Kuba.

People in Peril Association CVO (PIPA) $ 40.000 För att stärka kritiskt tänkande och fritt utbyte av idéer och stärka förmågan bland kubanska ”oberoende” utbildare. Sprida kunskap om hur ”demokratiska övergångar” i Östeuropa.

Summa: $ 2.449.340

Och de kallar sig ”oberoende”!

Cubadebate 120611. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-06-30
”Kuba bästa turistlandet”

I den 20:e utgåvan av Premios Travelranking, som varje år publiceras av spanska resetidningen Agenttravel, hamnade Kuba på 1:a plats vad gäller turistmål. Representanter för Kuba tog emot utmärkelsen på hotel Melia Castilla i Madrid då också chefen för Turistinstitutet i Spanien (Turespaña) deltog.

Utmärkelsen anses vara en klassiker inom turistnäringen då det är den enda som utgår ifrån värderingar av tusentals resebyråer som görs varje månad av tidskriften.

Cubadebate 120603. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-06-29
Kuba och Havana Club får förgäves stöd av WTO

Världshandelsorganisationen WTO ger sitt stöd till Kuba inför den varumärkesstöld av det kubanska rommärket Havana Club i USA som USA:s Högsta Domstol nu godkänt. Domstolen har nekat Cubaexport rätten till varumärket i USA. Kuba registrerade det för många år sedan. Trots USA:s allvarliga brott mot WTO:s lagar om rätten till intellektuell egendom, har Kuba respekterat alla regler och förordningar. Det innebär att över 5 000 märken och patent från USA behållit sina rättigheter. Flera länder tog till orda för Kubas räkning, bland dem Argentina, Bolivia, Brasilien, Chile, Ecuador, Nicaragua, Paraguay, Dominkanska Republiken, Venezuela, Kina, Indien och Vietnam. USA tillåter att Bacardi stjäl och använder namnet ”Havana Club” i USA på rom som inte har kubanskt ursprung och som inte har med det verkliga ”Havana Club” att göra. En ren stöld.

Liberación 120615. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-06-28
”OAS måste reformeras eller lägga ner!”

De Amerikanska Staternas Organisation, OAS, har inlett sin 42:a Generalförsamling. Mötet hålls i Bolivia. Värdnationens president, Evo Morales, krävde en reformering av organisationen, alternativt en nedläggning. Morales sade att nu när Kalla Kriget är över är bästa tidpunkten att göra om OAS. Han refererade också till grundandet av OAS, som USA:s Kolonialdepartement (Che Guevaras ord) och tillade att ”i de flesta fall har OAS invaderat länder för att stödja diktaturer, för att förtrycka sociala rörelser och kämpa mot socialismen. Sammanfattningsvis så skapades OAS för att garantera USA:s ekonomi. Han påminde om anfallen på Panama, Dominkanska Republiken, Kuba och många andra länder.” Morales sade också att om organisationen prioriterade försvaret av folken skulle Malvinas vara argentinskt och Bolivia skulle ha kust.” Han ifrågasatte också Den Interamerikanska Människorättskommittén, som han ansåg vara ett instrument för USA. Morales krävde att USA skulle stänga sina militärbaser i Latinamerika och Karibien.

Hans ord stod i stark kontrast till OAS-chefen Jose Miguel Insulza som ville se respekt för OAS och försökte peka på fördelar för medlemsländerna.

Cubadebate 120604. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-06-28
Bank döms till rekordböter av Washington

USA:s Finansdepartement har dömt den holländska banken ING till böter på 619 miljoner dollar för brott mot USA:s blockadlagar. Det är den högsta summan hittills. Enligt USA har ING använt filialer för att genomföra ett stort antal transaktioner mellan 2002 och 2007 och medvetet undvikit USA:s kontroller.

En representant för USA sade: Våra lagliga straff återspeglar våra intressen vad gäller nationell säkerhet och våra utrikespolitiska intressen och Finansdepartementet kommer att fortsätta det omfattande arbetet med stor grundlighet. Dagens tillkännagivande om böterna borde tjäna till att varna var och en som planerar att försöka undvika USA:s lagar.

Cubadebate 120612. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-06-26
Kubanska exilmaffian deltar i hyllning av Pinochet

Till premiären av en film som hyllar Chiles förre diktator Pinochet inbjöds flera av de ledande företrädarna för den kubanska exilmaffian i Miami. Alltså den maffia som säger sig vilja införa demokrati i Kuba, med eller mot kubanernas vilja. Också andra representanter för extremhögern runt om i världen var på plats och möttes av demonstranter. Demonstranterna möttes av vattenkanoner, polisbrutalitet och arresteringar.

Cubadebate 120615. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-06-24
Boxningsmästaren Teofilo Stevenson har avlidit

Den kubanske tungviktsboxaren Teofilo Stevenson, som tog hem tre olympiska guldmedaljer, har avlidit efter en hjärtattack, vid en ålder av 60 år. På 70-talet erbjöds Stevenson 5 miljoner dollar för att bli proffs i USA. Men han var lojal med den kubanska revolutionen, och i Kuba är proffsidrott inte tillåten. Stevenson kommenterade det hela med det klassiska uttalandet: ”Jag föredrar kärleken från åtta miljoner kubaner”.

Stevenson vann guldmedaljer i tungvikt i tre OS efter varandra: 1972 i München, 1976 i Montreal och 1980 i Moskva och anses vara den störste amatörboxare i sin tid. Han missade chansen att ta ytterligare ett OS guld när Kuba bojkottade spelen 1984 i Los Angeles.

Stevenson, känd i Kuba med smeknamnet Pirolo, slutade boxas 1988 i samband med att Kuba bojkottade också spelen 1988 i Seoul. Han blev då tränare och vice chef för kubanska boxningsfederationen. ”Kuba har förlorat en av sina främsta företrädare genom tiderna”, skriver Juventud Rebelde.

BBC News 120612. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-06-23
De Fem till juridiskt frontalangrepp
Tomas Vidén

Den 6 juni översände de tre advokaterna Thomas Goldstein, Richard Klugh och Martin Garbus en begäran om utredning (”discovery”) och muntlig informationsförhandling (”hearing”) till den federala distriktsdomstolen i Miami.

Bakgrunden är de särskilda överklaganden som De Fem gjort, och som nu ligger på domaren Joan Lenards bord i domstolen i Miami. Överklagandena baserar sig på en särskild paragraf (U.S.C. § 2255) som möjliggör förnyad prövning i det fall nya omständigheter uppdagas. Kravet, i lagen, är att dessa omständigheter skall, om de beaktas, kunna leda till frikännande eller kraftig förändring av avkunnad dom.

I fallet med de De Fem handlar det om en rad frågor. Gemensam för alla fem är frågan som baserar sig på myndigheters utbetalning av stora summor till journalister i Miami; före och under rättegången. Liksom utbetalningar under den period appellationsprocessen pågick.

Redan nu är den känt och belagt att institutioner inom USA:s utrikesdepartement olagligt utbetalade åtminstone närmare en miljon dollar till 27 olika journalister, vilka före och under rättegången mot De Fem skrev fientliga artiklar riktade mot de åtalade.

Ny bland försvarsadvokaterna är Martin Garbus. Han är en i USA mycket välrenommerad advokat, som kommit i kontakt med fallet genom sin bekantskap med den sedan en tid avlidne – också synnerligen respekterade advokaten – Leonard Weinglass. Garbus har offentligt uttryckt meningen att fallet med De Fem i hans ögon är unikt vad gäller åsidosättandet av normal praxis och anständig hantering.

Thomas Goldstein, som sedan några år varit knuten till gruppen av försvarare, är en av USA;s främsta experter på mål i Högsta Domstolen. Richard Klugh är Gerardo Hernández’ Miami-baserade advokat.

Formellt är den begäran som nu inlämnats till domstolen i Miami en begäran från Gerardo Hernández. Men den fråga som skjuts fram är som sagt gemensam för de överklaganden enligt paragraf 2255, som inlämnats av också Antonio Guerrero, Fernando González och Ramón Labañino (René González är villkorligt frigiven, dock dömd till övervakning i Florida under tre år).

De tre advokaterna understryker att inlagor med begäran om ”discovery” och ”hearing” framöver kommer att göras även vad gäller andra frågor, men att man valt att inleda med frågan om de olagligt betalda journalisterna. En fråga som direkt rör hela processens karaktär och legalitet.

Läs mer >>

2012-06-18
Politiker tysta inför mordbrand i Miami

Den Latinamerikanska Arbetsgruppen, LAWG, en NGO i Washington, vill att Kongressen uttalar sig om mordbranden mot en resebyrå i Miami som organiserade resor till Kuba. LAWG har skickat brev där man kritiserar att ingen Kongressledamot har fördömt mordbranden som den kallar en ”terroristattack, rätt och slätt”. LAWG kräver en seriös undersökning och åtal mot de skyldiga. Man tillägger: ”Kongressen borde också vara intresserade av detta.”

Cuba Central Team (USA) 120525. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-06-17
Dubbelagenten Raul Antonio Capote

Raul Antonio Capote skolades av CIA. Hans agentnamn inom CIA var ”Pablo” och bland hans uppdrag ingick att övertyga universitetsstuderande att vända sig mot sitt land. De anses som nyckelpersoner av CIA. Men ”Pablo” var i själva verket agent för kubanska säkerhetstjänsten och han beskriver sitt arbete för CIA i boken ”Enemigo” (Fiende). Boken lanserades under stor uppmärksamhet på den stora Internationella Bokfestivalen i Havanna i februari.

”Pablo” är universitetslärare i historia och internationella relationer. ”Det här är mitt krig på samma sätt som det är ett krig för ett helt folk. Så länge som fienden finns kommer denna strid inte att upphöra. Detta är inte retorik, det är en övertygelse.”

Han säger vidare: ”Fienden har utarbetat en undergrävande plan där ny teknologi spelar en viktig roll, som i Libyen, Syrien osv. Naturligtvis är det människor som arbetar, skapar idéer och startar revolutioner eller kontrarevolutioner. Men Internet och annan utrustning som gör det möjligt att kommunicera på sekunder kan skapa snabb mobilisering. Utifrån sin styrka på detta område har USA:s regering försett kontrarevolutionärer med dyrbar och sofistikerad utrustning som Bagan för att öka deras möjligheter att samla folk.

Låt oss inte glömma att vi pratar om samma regering som förbjuder Kubas tillgång till Internet genom att blockad och genom försök att hindra alla försök av Kubas regering eller företag att göra affärer med USA-företag, deras filialer, dotterbolag osv i hela världen. USA kontrollerar mer än 80 % av världens internet-service och -teknologi.

Genom att blockera Kubas tillgång till ny kommunikationsteknologi och samtidigt tillhandahålla Internet och utrustning till kubanska kontrarevolutionärer, träna dem i handhavandet, översvämma Kuba med manipulerad information som utarbetats och förvrängts i USA, det skulle göra det möjligt för dem att ta över informationsflödet i landet och uppmana till regeringsfientliga handlingar som i sin tur skulle rättfärdiga en militär attack.

Vi får aldrig glömma att planerna fortfarande går ut på att ockupera Kuba och återlämna det till nordamerikanerna, som det står i en rad USA-lagar, som Helms-Burtonlagen. Planen för Kuba är den som USA hade för Irak, inte den som använts mot Polen eller Tjeckien. Det betyder ockupation för att slå ned motståndet. Sedan kommer alla revolutionens landvinningar att suddas ut. För människor som tvivlar på detta uppmanar jag att läsa Bush-planen. Jag uppmanar dem att läsa min bok, Enemigo.

Ungdomar som hör till en ny digital epok och som fötts i denna teknologiska revolution, är det idealiska målet för dessa planer. USA ligger bakom organisationer som USAID, NED, IRI och många andra. Alla dessa är fasader för CIA och spenderar miljontals dollar för att få kubanska ungdomar och högt kvalificerade specialister att bedriva undergrävande verksamhet.

Själv tror jag inte att ungdomar i Kuba är den mest sårbara gruppen. Jag tror faktiskt inte den är sårbar. I dessa dagar har jag diskuterat många ämnen med ungdomar i hela landet och dessa möten har givit mig anledning att anse att vi har en ståndaktig och revolutionär ungdom. Några i USA:s ledning anser att de förlorat sitt krig mot revolutionens historiska ledarskap och därför satsar de på vad de kallar revolutionens barnbarn. Vi ska komma ihåg att vi lever i en värld styrd av kapitalism. Det här är ett krig som utspelar sig i människors sinnen. Om de lyckas förändra vårt sätt att tänka, om de lyckas överföra värderingarna från en kapitalistisk kultur till nya generationer kubaner, då har de vunnit. Det är denna kamp som är utmaningen för dagens ungdom.”

På frågan om Raul ser sig som universitetslärare, författare eller agent för kubanska säkerhetstjänsten, svarar han:

”Styrkan hos Säkerhetstjänsten, den styrka som gjort det möjligt att besegra CIA med dess välutbildade agenter, befäl och tekniker och med obegränsad budget, senaste teknologi; det är att den kubanska säkerhetstjänsten består av alla kubanska revolutionärer, dvs de flesta. Jag definierar mig som en intellektuell revolutionär. Det är jag.”

Om sin bok säger Raul:

”Boken är tillägnad ungdomarna. Jag var själv ung för inte så länge sedan. Jag minns att vi skyllde på fienden för att förklara våra egna misstag. Dessutom försöker fienden att övertyga oss att faran är inbillad i ansträngningarna att få oss att slå oss till ro. De upprepar i det oändliga att det inte finns något hot och att det bara är överdrifter från den revolutionära regeringen.

Mina erfarenheter gjorde att jag fullt ut förstår att faran är verklig och konstant. Fienden kommer aldrig att upphöra med att försöka förstöra revolutionen. Varför? Jo, för att Kuba är ett alltför kraftfullt exempel och kubanska revolutionärer i särklass aktiva oppositionella i denna värld av global kapitalistisk makt. Vi är ägare och skapare av en kultur som är en dödlig motståndare till den kapitalistiska kulturen. De är rädda för oss, de hatar oss mer än någon annan för att vi gjorde slut på ett halvt århundrade av imperiets kontroll över vårt land och vi sådde hopp om en bättre värld.

Cubasi 120509.Översättning: Zoltan Tiroler

2012-06-16
Romney lovar hårdare tag mot Kuba

Republikanernas kandidat till presidentposten Mitt Romney har gjort ett uttalande inför exilkubaner i Florida där han anklagade castroregimen för brott mot mänskliga rättigheter, och att de reformer som görs i Kuba inte innebär en öppning mot större politisk frihet. Han avslutade sitt uttalande med en ”beslutsamhetsdeklaration”. I denna sade han bland annat: ”…jag erbjuder inte bara ord som stöd, men lovar handling. Om jag väljs till president kommer Castroregimen inte att ha någon anledning att tvivla på vårt ovillkorliga stöd till er sak. Regimen kommer att känna den fulla kraften i Amerikas beslutsamhet.”

Efter president Eisenhower 1959 kommer Mitt Romney, om han väljs, att bli den 12:e USA-presidenten i rad som förbinder sig att störta Kubas regering.

Cuba Central Team (USA) 120525. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-06-14
Kubanska oppositionella misshandlade och häktade efter sammandrabbningar med polisen... den spanska

Movimiento Popular Cubano har fördömt fängslandet i onsdags av fyra kubaner som sedan 10 april campat framför UD i Madrid med krav på mer pengar från spanska regeringen.

Bacallao, talesperson för MPC, berättar för Europa Press att i onsdags morgon så anlände 18 polismän som slog och häktade fyra demonstranter. Trots det lyckades polisen inte göra slut på tältlägret som består av minst 20 personer. Bacallao försäkrar att de gripna hade skador på halsen, handlederna och pannan. De har förts till polisstationen där de meddelats att de ska åtalas och de har hindrats ha kontakt med sina familjer.

En av demonstranterna, Diosiris Santana, har sagt att de gripna utgör fyra av de sex som inledde en hungerstrejk för 41 dagar sedan som en del av sin protest. ”De släpades på marken, de slogs i ansiktet och på armarna. En har fått näsan bruten och en benet”. Hon hävdar också att tidpunkten för polisingripandet var överlagt eftersom det gjordes vid en tidpunkt (kl.07 på morgonen) då det brukar vara väldigt lite folk på platsen.

Bacallao uppger att polisen beslagtagit de protesterandes madrasser och att en av civilpoliserna med kniv skar av repen som de protesterande bundit runt halsen som protest.

Santana uppger att polisen trakasserat dem ända sedan början av protesten som de ämnar fortsätta med tills de får svar på sina krav.

Sedan sommaren 2010 finns 606 kubaner, fd fångar och deras familjer, i Spanien efter ett avtal mellan Kubas och Spaniens regeringar. Spanien försäkrade då kubanerna om stöd under 1,5 år. Under denna tid har familjerna fått minst 1 390 euro i månaden. Förra månaden förklarade Spaniens utrikesminister att de 1,5 åren gått och att kubanerna skulle få hjälp med att hitta arbete.

Cubadebate (med information från Europa Press) 120523. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-06-14
Mänskliga Rättigheter à la USA

Uttalande från Kubas UD: Vi förkastar kategoriskt innehållet i USA:s rapport om situationen för mänskliga rättigheter i Kuba som den nordamerikanska staten anser sig ha rätt att utfärda, utan att erkänna sina egna övergrepp mot dessa rättigheter, både inom och utanför sitt land.

Precis som vad gäller det orättfärdiga och ogrundade inkluderandet av Kuba på USA:s lista över länder som stöder internationell terrorism, så har utpekandet av Kuba i den nu aktuella rapporten ingenting att göra med de verkliga förhållandena för situationen för mänskliga rättigheter i vårt land.

Lögnerna och förvrängningarna i rapporten svarar enbart mot det desperata behovet hos USA:s regering att rättfärdiga landets grymma blockadpolitik, som varje dag fördöms alltmer i, och utanför, USA.

Kuba har avsevärt bidragit till respekten för mänskliga rättigheter i Kuba och i världen. Många av de rättigheter som kubanerna åtnjuter, och som de har rätt till, är ett önskvärt mål för majoriteten av jordens befolkning, varav ett stort antal i USA. Samma sak gäller internationellt där Kuba och andra länder ägnar sig åt humanitärt arbete med att bota och lära. Det i kontrast till äventyrliga aggressioner och interventioner från USA, vilka fortsätter att kräva oskyldiga offer bland civilbefolkningen i många länder.

Cubadebate 120524. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-06-12
Protester mot USA:s vägran att utfärda visum till kubanska akademiker

Akademiker i den kubanska sektionen av Latin America Studies Association, LASA, träffades i slutet av maj och diskuterade att förlägga framtida konferenser utanför USA. Det efter att deltagandet på deras kongress tunnats ut genom Obama administrationens vägran att utfärda visum till närmare ett dussin kubanska akademiker.

Närmare 5 000 experter från olika länder väntas komma till den årliga konferensen denna vecka i San Francisco. USA-administrationen har vägrat att diskutera motiven för at neka visum till några av Kubas mest framstående intellektuella. Som en ledare i Washington Post skrev i veckan:

”Anledningarna till avslagen är mystiska och mystifierande. Av de elva är många välkända och internationellt respekterade akademiker med långvariga relationer till de främsta akademikerna i USA. Känner sig USA hotat av Milagros Martinez, vice rektor på Universitetet i Havanna som oavbrutet främjat akademiskt utbyte med universitet i USA? Eller av Soraya Castro Marino, en tungviktig kommentator till relationer mellan Kuba och USA? Eller av Rafael Hernandez, en akademiker och redaktör som undervisat vid Harvard och Columbia Universiteten?”

LASA säger att orättvisan sträcker sig längre än så. Deras akademiska frihet och deras rätt att lyssna till kubanska intellektuella prata om utvecklingen i Kuba, USA:s politik och en rad andra ämnen begränsas.

Som protest satte man upp tomma stolar med namnen på de kubaner som nekats inresa och sade att beslutet var negativt för USA.

Under Bush hölls LASA:s möten utanför USA för att möjliggöra för kubanska akademiker att delta. Man trodde att läget nu förändrat sig. Det finns nu krav att åter hålla LASA:s årsmöten utanför USAs gränser fram till att kubaner får komma.

Cuba Central Team (USA) 120525. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-06-12
Kuba i WHO:s ledning

Kuba tar plats i WHO:s verkställande utskott tillsammans med USA. Det skedde vid Världshälsoorganisationens 131:a möte i Geneve. Kuba valdes genom acklamation. Amerika representeras av, förutom Kuba, Mexiko, Ecuador, Panama, Barbados och USA.

Cuba Solidarity Campaign 120531. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-06-11
Ericsson betalar dyrt för blockadbrott

Ericssons dotterbolag i Panama ska betala 1,75 miljoner dollar i böter till USA för affärer med Kuba. Böterna ingår i en uppgörelse med handelsdepartementet i Washington. Ericsson i Panama bröt 262 gånger, 2004—2007, mot de regler som USA tillämpar i sitt handelskrig mot kubanerna. Ericsson i Panama sände skadad telekomutrustning från Kuba för reparation i USA och dolde då varifrån utrustningen kom. Ericsson rapporterade senare om regelbrottet till exportkontrollorganet hos handelsdepartementet i USA. Dotterbolagets agerande "var inte Ericssons standardförfarande", säger moderbolagets talesman Fredrik Hallstan. De tre ansvariga tjänstemännen i Panama har avskedats. [Samtidigt insisterar USA på att den i Kuba dömde agenten Alan Gross bara arbetade för att ge de stackars kubanerna tillgång till IT. Något förvirrat, kan tyckas, då USA aktivt försöker förhindra att kubanerna får gång till modern kommunikationsutrustning].

Cubanews 120524, TT, 120525. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-06-11
Johan Ehrenbergs "sista suck"
Zoltan Tiroler, vice ordf., Svensk-Kubanska Föreningen

I en massiv 120-sidig specialbilaga i sin tidning ETC sågar Johan Ehrenberg Kubas miljösatsningar. Det kan tyckas märkligt att en ”miljöprofil” som JE lägger så mycket krut på att kritisera Kuba, ett land som skrev in miljöfrågorna i sin grundlag redan i samband med FN:s miljökonferens i Rio de Janeiro 1992. Varför kritisera den ”havererade planekonomin” och inte den havererade marknadsekonomin när det gäller miljön?

Det finns inte utrymme här för att räkna upp Kubas alla insatser på miljöområdet, med växande skogar som beröms av FAO, allt fler naturskyddsområden både på land och till havs, ekologiska odlingar, stadsjordbruk, satsning på förnyelsebar energi, energibesparing, hållbar turism, att man vunnit Goldman Environmental Prize, det ”Gröna Nobelpriset” etc. För snart tio år sedan inledde man den ”Energirevolution” som bland mycket annat gratis bytte alla landets glödlampor mot lågenergidito. Alla hushåll fick dessutom till en låg penning byta sina kylskåp, frysar och hushållsapparater mot energisnåla sådana. Det är sådant som bara en planekonomi kan göra. Denna energirevolution påbörjades långt innan JE började kränga lågenergilampor till en välmående medelklass i Sverige. Denna planekonomi som JE kallar ”havererad”, kallas av andra Karibiens biologiska kronjuvel.

Åtskilliga böcker har skrivits om Kubas miljösatsningar och ekologiska jordbruk av forskare som lagt år av arbete på området. Miljöorganisationer i Kanada, Australien, Nya Zeeland, USA och Europa vallfärdar till Kuba. Världsnaturfonden WWF framhåller Kuba som det enda landet i världen som är hållbart både vad gäller Human Development Index och ekologiskt fotavtryck. FN-organ berömmer Kubas miljösatsningar gång på gång och Kuba har tilldelats pris av FN:s miljöprogram.

Med suverän arrogans avfärdar JE allt detta efter sitt första och enda besök till ön. Att han fört fram felaktiga siffror erkände han i en debatt på ABF i Stockholm i maj. Hans källhänvisningar är få. En av dem är ”dissidenten” Oscar Espinosa Chepe. Han återfinns enklast på sin inofficiella arbetsplats, USA spion- och intressekontor i Havanna. Ehrenberg säger sig ha pratat med folkrörelser, men kan inte uppge vilka. Men likväl håller han fast vid sin kritik och ska tydligen dessutom ge ut en bok i samma anda. Så mycket energi på att, med manipulerade fakta, smutskasta Kuba. Förvånande?

Nej, förmodligen inte. Det finns säkert misstag att kritisera i de satsningar som Kuba gör. Men det är inte där knuten ligger. JE har en i grunden helt annan syn. Han vill se mer tillväxt, fler prylar, större konsumtion, mer mat och fler resor på denna planet med dess fysiska begränsningar. Själv står JE för ett entreprenörskap och säljer allt från vindsnurror och väggklockor i trä till elbilar.

JE:s pläderande för fortsatt tillväxt, ett måste för kapitalismen, gör att han kan omfamnas av en marknadsorienterad ”vänster”. Han utgör inget hot. Men det gör uppenbarligen det socialistiska Kuba. Brännmärker man Kuba och publicerar en artikel med en rubrik värdig DN: ”Kommunismens sista suck”, ja då kan man vara säker på plats i stugvärmen. Men det är inte det socialistiska Kuba som ”drar sin sista suck”. Det är Ehrenbergs trovärdighet som han själv skjutit i sank.

För en grundlig genomgång av JE:s argument, se ”Aktuellt” 120505. Här dissekeras JE:s påståenden, ett efter ett.

2012-06-10
Orlando Bosch & Vivian Mannerud, terrorist och offer
Progreso Semanal (USA)

Tidningen El Nuevo Herald annonserade förra veckan ett arrangemang av Den Kubanska Patriotiska Juntan för att uppmärksamma Orlando Boschs liv. Händelsen ägde rum på ettårsdagen av hans död. Det betyder att årsdagen av denne terrorists död, medansvarig till 73 passagerares död på ett civilt flygplan, firades samma dag som mordbranden mot resebyrån Airline Brokers.

Ägaren till resebyrån, Vivian Mannerud, som nyligen arrangerade resan för 300 personer som ville lyssna till påven i Kuba förra månaden, tror inte att det är någon tillfällighet. ”Det finns personer som inte gillar flygresorna till Kuba och är beredda att göra vad som helst för att hindra dem. Under mina 32 år i branschen har jag sett detta många gånger.

Attackerna och hoten under 80- och 90-talen kommer man ihåg i Miami och finns dokumenterade i en film av regissören Estela Bravo (Libres para Volar) och Saul Landau (Vill den verklige terroristen resa sig upp!) Mer närliggande attentat är bomberna och bränderna 1996 mot tre företag som hade kontakter med Kuba.

Mordbranden som totalförstörde resebyråns kontor undersöks av FBI och Byrån för Alkohol, tobak och eldvapen. FBI är ökända för att aldrig hitta några skyldiga när det gäller våld mot Kuba, men förhoppningsvis kommer de denna gång att ta fast de skyldiga. Om det blir så är det klart. Om inte kommer Miami att uppleva en ny våg av anti-kubansk skräck och attentat. I en nyligen genomförd studie pekas Miami ut som en härd för terrorism i USA. Vi hoppas FBI kan släcka härden.

Progreso Semanal (USA) 120504. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-06-08
Fransk medborgare, på väg till Havanna från Madrid, stoppas av USA.
Hernan Calvo Ospina, colombiansk journalist boende i Frankrike och medarbetare i Le Monde Diplomatique.

Från Paris flög jag till Madrid för vidare färd med Air Europa till Havanna. I Madrid blev jag skickad till en informationsdisk. Där frågade en dam från Air Europa efter mitt boardingkort och sa att jag skulle vänta på ”en person från ambassaden”. Förvånad undrade jag vem och från vilken ambassad? Hon upprepade bara vad hon sagt. Och jag väntade.

Till slut kom en lång man och bad med låg röst om mitt pass. Då jag trodde att han hörde till Air Europa gav jag honom det. Sedan frågade jag: ”vem är ni? Kan ni identifiera er?” Han visade mig under ett ögonblick ett kort fäst vid bältet, som han snabbt gömde under kavajen. Sedan sa han med spansk accent: ”Jag kommer från USA:s ambassad.”

Förvånad bad jag att få tillbaka mitt pass eftersom han inte har rätt att ta det i Spanien. Med lugn röst bad han mig att inte säga emot för att inte skapa en skandal och ge mig själv onödiga problem. Jag lät honom kontrollera mitt pass. Han gick undan, ringde och sade mina data på telefon. Sedan kom han tillbaka och frågade vänligt var jag hade mitt colombianska pass. Jag svarade att sedan 30 år tillbaka reser jag inte med dokument från mitt födelseland. Och att passet han höll var franskt, då Frankrike hade utfärdat det åt mig. Sedan ville han veta hur länge jag varit gift, namnet på min fru och mina barn. Jag svarade artigt att han inte hade rätt att kräva svar på detta och att han inte skulle glömma att vi var i Spanien. Och att det vore bättre att han ringde sin ambassad i Paris där de vet mer om mitt liv än jag själv.

Efter ytterligare prat i telefon och anteckningar i ett gammalt block, närmade han sig igen. Med deltagande röst sa han att jag inte kunde åka med flyget då det under några minuter flög över USA:s luftrum. Och jag fanns på ”en lista över personer farliga för hans lands säkerhet.” Jag ville frågat honom varför hans mäktiga imperium var rädda för mig, en enkel journalist och skribent som inte ens kan hantera en bössa. Men jag föredrog att titta honom i ögonen med ett leende på läpparna. Han kunde inte föreställa sig hur hans regering fick mig att känna mig viktig.

Sedan frågade han vänligt om jag inte hade något visitkort till honom. Jag svarade att det hade hans kollegor i Paris redan fått. Och precis som dessa kollegor gjort skulle han kunna ringa mig någon dag och bjuda mig på ett glas vin. Och då föreslå att jag skulle arbeta för hans regering.

Efter att han gått reklamerade jag för Air Europa för att de skulle ordna min resa till Kuba. Men de hävdade att det var mitt fel att jag inte visste färdrutten för flighten! Det hjälpte inte att jag gjort samma resa så sent som i oktober 2011 utan problem. En av de anställda erkände att det var efter påtryckningar från Washington som flyget tog en rutt som förde in det över USA:s luftrum. Därmed kunde de kräva passagerarlistor på de som flyger till Kuba.

Hur är det möjligt att en säkerhetsagent från USA kan ta mitt pass, konfiskera det och förhöra mig på spanskt territorium? Vem har gett dem denna rätt? Och varför lät de mig resa till Madrid när både franska och nordamerikanska säkerhetstjänsten kände till min resa från det att jag köpte biljetten?

Det enda alternativ som de lämnat mig för att resa från Europa till Kuba är Cubana de Aviacion, det kubanska flygbolaget. De har värdighet!

Cubadebate 120508. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-06-07
Rädda Barnen: ”Kuba är det bästa landet att vara mor i tredje världen”

I Rädda Barnens årliga Index har Kuba än en gång hamnat högst på listan som det bästa landet i Latinamerika för mödrar. Rapporten analyserar 43 länder i de rika, 81 i den fattiga och 42 i de fattigaste länderna. Man utgår från tio faktorer som har med utbildning, hälsa, ekonomisk status och politisk utveckling att göra. Till detta ser man på barnens grundläggande välfärd. Kuba ligger i topp vad gäller de 81 fattiga länderna. Bland de rika länderna ligger Norge i topp, medan USA ligger på 25:e plats.

Cuba Central Team (USA) 120511. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-06-05
Holländsk bank betalar skadestånd till USA

Den holländska banken ING rapporteras vara nära en överenskommelse vad gäller ett påstått brott mot USA:s blockadlagar mot Kuba. Det är USA:s OFAC som anklagade ING:s dotterbolag Netherlands Caribbean Bank, NCB, att bryta mot USA:s sanktioner. NCB, med huvudkontor på ön Curacao, hade fram till 2007 ett kontor på Kuba. Hälften av NCB:s aktier ägdes av ING och hälften av kubanska intressen.

En talesperson för ING uppger att banken reserverat över 300 miljoner euro för en lösning och trodde att den summan skulle täcka det mesta av USA:s skadeståndskrav.

Cuba Central Team (USA) 120511. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-06-04
95 procent av turisterna i Kuba är nöjda

95 % av de turister på Kuba som deltagit i en undersökning säger att de rekommenderar vänner och bekanta att resa dit. 87 % anser att de får valuta för pengarna. 42 % av de tillfrågade hade varit i Kuba tidigare.

Svaren ger en del av förklaringen till den stadigt ökande turismen till Kuba. Första kvartalet i år ökade antalet resenärer med över 7 % från rekordåret 2011. I år var det 1,2 miljoner turister under årets första tre månader. De flesta turister kommer från Kanada, Ryssland, Tyskland, Frankrike och Argentina.(Vanliga medborgare i USA är av sin regering förbjudna att besöka Kuba).

Hotell, flygplatser osv ökar kapaciteten, liksom att det sker en diversifiering av turismen inom olika områden. Det handlar om att inte bara få sol och bad-turister, utan besökare också till de historiska städerna, naturområden och mycket annat.

Juventud Rebelde 120509. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-06-03
Fler USA-lagar mot utländska företag

Representanthuset har antagit en lag som från 2013 hindrar Försvarsdepartementet att anlita människor eller företag som gör affärer med stater på USA:s lista över länder som stöder terrorism.

Ett av företagen som drabbas är spanska Repsol som just nu borrar efter olja utanför Kubas kust. Repsol har för närvarande kontrakt på över 300 miljoner dollar med USA:s Försvarsdepartement. Andra kontrakt är inte offentliga.

Cuba Central Team (USA) 120516. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-06-02
Kongressmän i USA kräver möte med IKEA

Påståenden om att kubanska fångar arbetade med möbler till IKEA på 1980-talet har föranlett exil-kubanska Kongressmän i USA att kräva ett möte med IKEA:s Nordamerikachef.

Senatorerna Bob Menendez och Marco Rubio, samt representanterna Ileana Ros-Lehtinen, Mario Diaz-Balart, Albio Sires, och David Rivera har undertecknat ett brev där de kräver IKEA förklaring på varför ”IKEA-tillverkande platser var inkorporerade i fängelselokaliteter som drivs av Kubas inrikesministerium.” ”Det är allvarliga anklagelser och de har med rätta förorsakat mycket uppmärksamhet i våra distrikt”, sade Ros-Lehtinen i ett uttalande. ”Multinationella företag har en moralisk skyldighet att försäkra att deras affärer inte bryter mot mänskliga rättigheter. Vi ser fram emot svar från IKEA på våra många frågetecken som kommer ur dessa anklagelser”, säger Ros-Lehtinen, en politiker som uppmanat till mord på kubanska ledare, försvarat kidnappning av barn och är nära vän till terrorister som Posada Carriles.

Cuba Central Team (USA) 120511. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-05-31
New York Times om Kubas ledande jämställdhet

I början av maj publicerade New York Times två artiklar av Luisita Lopez Torregrosa om jämlikhet mellan könen i Kuba och Latinamerika. Den första artikeln hade titeln ”Kuba kan vara det första feministiska landet i Latinamerika” och behandlar Kubas ansträngningar för att uppnå jämställdhet mellan könen och analyserar vad som finns kvar att göra. Den andra artikeln har titeln ”Latinamerika öppnar upp för jämlikhet” diskuterar kvinnojämlikhet i Kuba i ett större sammanhang i Latinamerika. Här öppnar länder upp för kvinnliga politiska ledare.

Cuba Central Team (USA) 120504. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-05-31
Kubaner turistar mer

Det är inte bara turismen till Kuba som ökar, utan också den inhemska turismen. 2011 handlade det om en ökning med 32 %, rapporterar Turistministeriet. 580 000 kubaner bodde på öns turisthotell. Till detta ska läggas ytterligare drygt 800 000 kubaner som utnyttjade landets många campingplatser som är spridda längs kusten. Här är boendet enklare och billigare än på hotellen. Också boende i privatrum, typ Bed & Breakfast, ökade. För att möta ökade behov finns i dag drygt 1 600 privata restauranger.

Cubadebate 120510. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-05-30
Brev till USA:s justitieminister Eric Holder från 17 socialdemokratiska ledamöter i den tyska riksdagen

Berlin, 11.05.2012

Ärade Justitieminister Eric Holder,

Vi skriver till Er angående de fem kubanerna Fernando González Llort, René González Sehwerert, Antonio Guerrero Rodríguez, Gerardo Hernández Nordelo och Ramón Labañino Salazar.

Vi har kritiskt och med oro sedan en tid följt förloppet och resultaten av den juridiska processen mot dessa män.

De fem arresterades den 12 september 1998 och de dömdes av en federal domstol i Miami i december 2001 till långa fängelsestraff. Den 1 juli 2004 och den 16 juni sände ledamöter av den tyska riksdagen (Bundestag) brev till sina parlamentskollegor i USA:s kongress. I breven underströks de bekymmersamma frågor som detta fall reser. Den förhoppningen framfördes att mottagarna av breven skulle agera så att de fem fängslade snabbt skulle friges. Denna vädjan har tyvärr inte rönt framgång.

Vi är medvetna om att den normala överklagandeprocessen är fullföljd, men också att försvaret nu har begärt omprövning baserad på habeas corpus, och att ett beslut om detta nu väntas. Vi har noterat att USA:s regering har begärt att domstolen inte ska tillmötesgå försvarets begäran. Nu ska domaren fatta sitt beslut, och några specificerade tidsramar finns inte.

Mot bakgrund av den nu rådande situationen i processen vill vi uppmana er att åstadkomma lättnader så att resultatet kan bli att dessa män friges och kan återvända hem till Kuba. Och i synnerhet vill vi respektfullt be er att upphöra med att motverka en sådan utgång. Vi vill också be er att i positiv anda söka vägar för benådning och frigivning. USA:s President har laglig möjlighet att utfärda benådning (enligt USA:s Konstitution, artikel ll, sektion2). Denna lösning föreslås av Amnesty International i den mycket detaljerade och, enligt vår mening, välgrundade rapporten från oktober 2010 (AI index. AMR 51/093/2010), som också tillsändes Er.

Vi instämmer med FN:s arbetsgrupp för undersökning av godtyckliga fängslanden (UN Working Group on Arbitrary Detention, Opinion No. 19/2005 – United States of America – E/CN 4/2006/7 Add.1) och med den ovan nämnda rapporten från Amnesty International, i deras uppfattning att de fem männen inte fick en rättvis rättegång i Miami. Detta kritiska uppfattning understryks på nytt av Amnesty International 2011.

Som vi redan nämnt har de fem männen varit frihetsberövade sedan september 1998; i dag mer än 13 och ett halvt år. Vi tvivlar inte på att de bröt mot USA:s lagar då de verkade som agenter för främmande makt; och några av dem med falska identiteter. Man kan hysa uppfattningen att dessa lagbrott kan rättfärdigas på den grunden att deras strävan var att förhindra att skadliga handlingar skulle drabba andra kubaner och, det ska understrykas, även drabba USA-medborgare. Men om vi bortser från denna aspekt, så är vår uppfattning att de fem männen, efter så många år i fängelse, med råge har betalt för de lagbrott det handlat om. Denna slutsats kan också grundas på det förhållandet att andra medlemmar i den kubanska gruppen av agenter, vilka samarbetade med USA:s federala myndigheter, erhöll mycket lindrigare straff och idag samtliga är fria.

Vi vill också vädja till Er, Mr Attorney General (herr justitieminister), att utnyttja era möjligheter till inflytande så att – under den tid dessa män är tvingade att stanna i USA – familjemedlemmar får visum som möjliggör för dem att besöka de fängslade männen under de villkor som normalt gäller. Det handlar alldeles särskilt om Olga Salanueva, hustru till René González, och Adriana Pérez, hustru till Gerardo Hernández, vars ansökningar om visum ständigt fått avslag. Också på denna punkt har Amnesty International flera gånger riktat kritik mot inblandade USA-myndigheters agerande.

Vi ber Er att också se fallet med Adriana Pérez och Gerardo Hernández utifrån en medkännande och medmänsklig synvinkel. Deras situation är mycket svår. Mrs Pérez är nu 42 år fyllda, och paret är barnlöst. Deras önskan att få barn tillsammans är mycket naturlig, men tiden börjar rinna ut. Deras situation, som den nu ser ut, omöjliggör förverkligandet av deras önskan. Vi ber Er, med respekt, att undanröja hindren.

Vi vill inte avsluta detta brev utan att uttrycka vår uppskattning, och förvisso vår tacksamhet, över att René González, som frigivits ur fängelset men som är tvungen att kvarstanna i Florida under övervakning, erhöll tillstånd att resa till Kuba och under två veckor besöka sin bror, som är mycket allvarligt sjuk. Vi ser detta som ett hoppingivande tecken.

Vi vore mycket tacksamma, Mr Attorney General, om Ni ville uppfatta detta brev som en möjlighet till att begrunda Er hållning i fallet med de fem kubanerna. Och som en anledning till att vidta åtgärder för en lösning. Vi tackar Er för Er vänliga uppmärksamhet.

Högaktningsfullt,

Florian Pronold, Ordförande för SDP i Bayern, riksdagledamot;
Elke Ferner, Vice ordförande i SDP:s Riksdagsgrupp;
Klaus Barthel, Petra Crone, Manfred Nink, Swen Schulz, Werner Schieder, Marco Bülow, Klaus Brandner, Ute Kumpf, Stefan Rebmann, Christoph Strässer, Waltraud Wolff, Sonja Steffen, Peter Danckert, Ottmar Schreiner och Andrea Wicklein, riksdagsledamöter för Tysklands Socialdemokratiska Parti, SDP.

2012-05-29
Mordbranden i Miami tystas ner

Som vi tidigare rapporterat brändes resebyrån Airline Brokers i Miami ner till grunden för någon vecka sedan. Resebyrån hade arrangerat pilgrimsresor för katoliker som ville se påven i Havanna. Allt tyder på anlagd brand och polisens hundar indikerade rester av eldfängda vätskor på flera ställen kring de nedbrunna lokalerna. Men FBI tiger. Man har tidigare sagt om de anti-kubanska terroristerna att det inte är någon prioriterad fråga. Också terroristkramaren och kongressledamoten Ros-Lehtinen, är tyst. Hon uttalar sig annars i tid och otid om allt med anknytning till Kuba. Sin plats i Kongressen har hon tack vare sin vänskap och sitt stöd från terrorister som Orlando Bosch (numera saligen insomnad) och Posada Carriles att tacka för. Ros-Lehtinen är till och med ”hedersordförande” (att tala om heder i detta fall är ju ett hån) i ”Den Legala Fonden för Luis Posada Carriles”, västvärldens värste terrorist! Men vad gäller mordbranden är hon som sagt tyst.

FBI har lång och skamlig tradition av att inte finna några skyldiga till attentat riktade mot personer som avviker från terroristernas och Ros-Lehtinens syn på Kuba. Saken blir inte bättre av att borgmästaren i Miami numera är James Cason, före detta ökänd chef för USA:s Intressekontor i Havanna. Cason använde Intressekontoret som en spioncentral och högkvarter för undergrävande verksamhet mot Kuba. Sedan dess är han väl sedd i terroristkretsar i Miami.

Liberación 120511. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-05-27
Terrorismen återvänder till Miami

Äntligen har brandmyndigheterna i Miami bekräftat det alla redan visste och det som FBI vägrat säga: Att det var en anlagd brand, utfört av experter, som förstörde kontoret för resebyrån Airline Brokers. Detta tillkännager återkomsten av terrorismen till Miami.

Utan stöd från viktiga maktgrupper i USA skulle den kubansk-amerikanska terrorn inte ha existerat. Faktum är att det är CIA som skapat de flesta av dessa grupper på 60-talet. Samarbetet med myndigheterna gjorde att Miami blev en ”krigszon” när Carteradministrationen ville reformera politiken mot Kuba.

Ronald Reagan beslutade att utnyttja grupperna diskret och med urval genom FNCA/CANF, vilket gör att den kubansk-amerikanska terrorismen fortsatte att vara ett latent hot för alla som hade invändningar mot extremhögern. Detta fram till 11 september 2001 som skapade en situation som gjorde att grupperna var tvungna att skapa en ny strategi i USA och världen. Trots att ingen kuba-amerikansk terrorist häktats i ”kriget mot terrorismen” fick de uppenbarligen order att hålla igen på sina aktiviteter. I gengäld fick de mer politiskt och ekonomiskt stöd med målsättningen att de skulle förvandlas till ”fredliga förkämpar för frihet och mänskliga rättigheter i Kuba.”

Men fallet med Luis Posada öppnade åter Pandoras ask, då han demonstrerade USA-administrationens oförmåga att stå emot problem den själv skapat och i vilka myndigheter och politiker varit inblandade i under lång tid. Den svaghet administrationen visade mot Posada innebar en kraftig stimulans till terroristgrupperna som åter kände att de åtnjöt straffrihet. Beviset är mordbranden mot Airline Brokers.

Det var inte vilket attentat som helst, utan riktades mot en resebyrå som i samarbete med ärkebiskopen i Miami hade organiserat resor för pilgrimer till Kuba under påvens besök. Branden är en signal till de ”moderata” kuba-amerikanerna, som förespråkar dialog. De har också utsatts för våldsamma verbala attacker från extremhögern med stöd från regeringen, vilket visas av de av USA:s regering finansierade radio och TV-sändningarna mot Kuba [extremhögerns kritik mot kyrkan har också flera gånger upprepats av Sveriges Radios korrespondent Lars Palmgren, övers. anm.].

Ingen vet om någon politiker från extremhögern i Miami är medskyldig i attentaten och att i så fall detta skulle förklara att de inte tagit avstånd från det. Oavsett vilket har det fungerat för att sätta skräck i dem som förespråkar en ändrad politik mot Kuba.

Rapporteringen i medierna har varit ”neutral”, något ytterst ovanligt i den normala rapporteringen. Ingen av tidningarna har fördömt händelsen och än mindre har de tagit risker genom att ta avstånd från gärningsmännen.

Det verkar som om terroristerna har lyckats med att på nytt skrämma sina motståndare. Det är förståeligt att dessa inte vågar uttala sig. Likgiltigheten i USA-medierna är inget positivt tecken. Terroristaktioner hamnar normalt på förstasidorna och det verkar också som om Antiterroriststyrkorna, som anhåller muslimer och vita fundamentalister, har beslutat sig för att inte agera mot kuba-amerikanerna. De kanske anser att det är slöseri med tid att förfölja typer som aldrig döms i domstolar.

Progreso Semanal (USA) 120516. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-05-25
USA nekar åter visum till kubanska forskare

Inför en stor konferens i San Francisco, anordnad av Latin America Studies Association, LASA, har flera kubanska akademiker nekats inresetillstånd. På senare år har LASA undvikit konferenser i USA eftersom kubaner inte fått närvara. Man trodde att det var andra tider nu, men så är inte fallet. 80 kubaner var inbjudna och sökte visum. 11 av dem har nekats och sex hade ännu inte fått besked fem dagar innan konferensens start.

Motiv för avslag anges inte. Exempelvis Soraya Castro Marino, som besökte Harvard i USA 2010, nekades denna gång. Enligt Washington Post för att hennes närvaro ”skulle vara skadligt för USA:s intressen”. Andra på den listan är Rafael Hernandez, som undervisat vid både Harvard och University of Texas, Carlos Alzugaray tidigare kubansk ambassadör till EU, Oscar Zanetti, mottagare av Guggenheim-stipendiet, och flera andra som tidigare fått visum.

Obamaadministrationen har ingen enhetlig visumpolitik. Professor Phil Brenner vid American University, kallar besluten ”godtyckliga, skamliga och fega.” Han tillägger att flera av dem som nekats har ”förespråkat bättre relationer med USA.”

Cuba Central Team (USA) 120516. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-05-24
Misslyckad borrning efter olja

Spanska Repsol, som borrar efter olja utanför Kubas kust, rapporterar att det första borrhålet inte gav någon olja. Källan ska pluggas igen och överges. En expert kommenterar: ”Det betyder inte att det inte finns olja, men det verkar som de missat oljekällan.”

För närvarande finns det planer på ytterligare två borrhål. Oljeplattformen kommer att inom kort överlämnas till Malaysias statliga oljebolag Petronas, som planerar att borra tillsammans med ryska Gazprom. Den andra källan borras längre västerut av PDVSA, Venezuelas oljebolag.

Men tillkännagivandet av Repsols misslyckande kan vara ett slag mot Kubas förhoppningar på oljefyndigheter. En misslyckad borrning på djupt vatten kostar minst 175 miljoner dollar, en kostnad som Repsol delar med sina partners.

Cuba Central Team (USA) 120516. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-05-23
USA skärper reglerna för resor till Kuba

Myndigheterna i USA ökar sin kontroll över de studieresor som numera får arrangeras till Kuba, efter tillstånd. Tillstånd kan ges till resor med kulturella eller studiesyften. Myndigheten OFAC tillkännager att om inte programmet följs till punkt och pricka kan resenären bötfällas med 65 000 dollar och researrangören mista sitt tillstånd.

Obamaadministrationen har tillkännagett att man kommer att bestraffa varje försök att turista i Kuba. Det har tydligen förekommit fall då resenärer, utanför det upplagda programmet, ägnat sig åt bad och sight-seeing. Det är således strängt förbjudet för en USA-medborgare att göra det.

Dessa begränsningar gäller USA-medborgare som inte har nära familj i Kuba. Från och med nu måste också de som söker tillstånd förklara varför de vill träffa höga funktionärer i Kuba, om de nu tänkte göra det. OFAC kräver också att researrangören som har tillstånd, har med en representant på varje resa. Senatorn Marco Rubio kräver hårdare kontroller av resorna och programmen. All tid under resan måste vara schemalagd med godkända aktiviteter. Detta kan komma att kontrolleras, varnar myndigheten.

Juventud Rebelde 120515. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-05-21
USA nekar kubaner visum till paneldebatt i New York

USA:s UD har nekat visum för två kubanska diplomater som ansökt om att få resa till en paneldebatt i New York. De två diplomaterna från Kubas Intressekontor i Washington hindras därmed att resa till New York.

Cuba Central Team (USA) 120330. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-05-18
Vapensmuggling från USA

Kuba har skickat två formella klagomål om flera fall då kubanska myndigheter upptäckt skjutvapen i bagaget som kommer från Miamis flygplats. Bara i år har sex sådana händelser rapporterats. USA:s UD nekar till kännedom om fallen.

Cuba Central Team (USA) 120427. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-05-15
Stort utrymme för fallet med de Fem i Skottlands parlament

Den 9 maj fanns bland åhörarna i Skottlands parlament Rosa Aurora Freijanes, maka till Fernando Gonzalez, och Antonio Guerrero, som bär samma namn som sin far. Anledningen till att de anhöriga till två av de Fem befann sig där var den stora uppmärksamhet som det skotska parlamentet denna dag ägnade fallet med de Fem.

Initiativet hade tagits av labourledamoten Elaine Smith, och under den omfattande diskussionen gjorde flera andra ledamöter från Labourpartiet och SNP (Scottish National Party) inlägg. Talarna uttryckte i klara ordalag att de Fem utsatts för ett justitiemord, att deras strävan att bevaka högerextremisterna i Miami, och att försöka motverka terroristgruppers verkställande av sina planer, var legitim. Den behandling de utsatts för i USA kritiserades hårt.

Också USA:s blockad mot Kuba brännmärktes. Samtidigt som Kubas sociala landvinningar berömdes.

Brian Adams, med ansvar för ekonomiska affärsfrågor, avslutade diskussionen med orden: ”Uppmuntrande och växande kontakter inom kultur, utbildning och ekonomi mellan våra två länder är något som vår regering verkligen satt på dagordningen.”

Också parlamentet i Nicaragua tog nyligen (17 april) upp fallet med de Fem. Enhälligt krävde man rättvisa och frihet för de i USA orättvist fängslade kubanerna.

Tomas Vidén

2012-05-10
Kuba ändrar utreselagarna inom några månader
Cuba Central Team (USA)

Parlamentets talman Ricardo Alarcon, har sagt att Kuba inom några månader kommer att genomföra radikala och djupgående ändringar vad gäller emigration och ta bort restriktioner för utresor, rapporterar AFP. Idag behöver kubaner skaffa ett tillstånd för utresa. Alarcon tillade att de nuvarande restriktionerna har behövts för att skydda det kubanska humankapitalet. Utbildningen av läkare, tekniker, lärare osv är väldigt dyrt för staten och USA gör vad det kan för att beröva oss denna humana rikedom, säger talmannen.

Som vi (Cuba Central Team) skrev förra veckan har USA ett speciellt program, "Cuban Medical Professional Parole Program", som uppmanar kubanska läkare som arbetar utomlands att lämna sina anställningar med löfte om speciella förmåner och rättigheter om de flyttar till USA.

Cuba Central Team 120420. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-05-09
Obamas säkerhetschef i blåsväder
Venceremos

Obama behöver förmodligen göra sig av med chefen för Secret Service, SS, Mark ”Lucky” Sullivan så snart som möjligt. Sullivan ansvarar för Obamas personliga säkerhet. Hans agenter prioriterade prostituerade vid toppmötet i Cartagena, Colombia.

Sullivan avslöjades och utvisades från Ecuador då han var CIA chef på USA:s ambassad där. Han gjorde sig känd då han ”hittade” alla möjliga lämpliga data på den mördade colombianske gerillaledaren Raul Reyes dator. Innan dess arbetade han i Havanna med att rekrytera ”dissidenter” till USA:s undergrävande verksamhet. Och dessförinnan arbetade han i Angola med stöd till terroristen Savimbi, ledare för UNITA.

Hittills är det sex SS-agenter som avskedats eller sagt upp sig i samband med prostitutionsskandalen i Colombia. Än så länge har Sullivan själv klarat sig. En av de inblandade kvinnorna, ”Dania”, uppger för New York Times att hon blev misshandlad av agenterna. Hon utesluter inte att hon kommer att stämma USA:s regering. Det sägs också att minderåriga utnyttjades. Efter skandalen i Colombia kommer nu rapporter om liknande händelser i El Salvador, där SS utnyttjat prostituerade i samband med Obamas besök i landet nyligen.

Det var i maj 2009 som Sullivan utvisades från Ecuador. Där arbetade han i en bunker under den falska titeln ”förste sekreterare” på USA:s ambassad, medan han i själva verket ledde de många CIA-agenterna bland de 185 anställda på ambassaden. Sullivan ledde en specialenhet inom Ecuadors poliskår (!), koordinerade colombianska säkerhetstjänstens aktioner och stod i ständig kontakt med CIAs chef i Venezuela. Sullivan ledde operationen i vilken tusentals dokument dök upp i Raul Reyes beryktade dator. Det efter en flygattack mot dennes bas inne på Ecuadorianskt territorium.

På sin meritlista har Sullivan också stöd till Jonas Savimbi och UNITA-gerillan i Angola, som stred med landets lagliga regering ledd av MPLA. UNITA försågs med vapen och pengar.

Sullivan var i Haiti 1991 där en statskupp, ledd av armécA?hefen, genomfördes som störtade landets valde president Jean-Bertrand Aristide.

Han utövade sina aktiviteter i Ruwanda, när de fruktansvärda morden begicks där. Därefter fortsatte han till Etiopien, Eritrea och Kongo.

I Kuba var han politisk sekreterare och CIA-funktionär på USA:s Intressekontor i Havanna. Men det som väckt kritik i USA är händelserna i samband med mötet i Cartagena. Är Sullivans blodiga karriär slut?

Venceremos 120425. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-05-08
Kampen mot korruption fortsätter
De kubanska myndigheterna har arresterat ytterligare en chef på Coral Capital Group Ltd, en brittisk investmentfirma. Det som en del i kampen mot korruption på ön. Stephen Purvis har arresterats i undersökningen anklagad för att ge mutor. Företagets VD arresterades i oktober. Förra året vidtogs också åtgärder mot två kanadensiska företag, Tokmakjian Group och Tri-Star Caribbean.

Cuba Central Team (USA) 120427. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-05-07
Mer terrorism i Miami
Airline Brokers Company i Miami, en resebyrå som nyligen arrangerade en resa för 340 katolska pilgrimer till Havanna i samband med påvens besök, har fått sina kontor förstörda i en mordbrand. Det är ytterligare ett attentat i den långa kedjan av Bok- och skivbränningar, attentat mot person och egendom. Det har under årens lopp inneburit mord och lemlästning av personer, samt stor materiell förstörelse mot radiokanaler, bokhandlar, resebyråer, musiker, kommentatorer och andra som vågat ifrågasätta den högerextrema Miami-maffians linje mot Kuba. Vi sätter en slant på att ingen skyldig kommer att dömas för detta dåd heller.

Cuba Central Team (USA) 120427. Översättning: Zoltan Tiroler

12-05-05
Johan Ehrenberg och ETC dåligt underrättade om Kuba

Drar kommunismen sin sista suck på Kuba? Är landets världsberömda och hyllade klimatpolitik egentligen en katastrof? Det menar Johan Ehrenberg i ett specialnummer av tidningen ETC. Men hans påståenden saknar källor, och kritiken grundas på grova sakfel och missförstånd av viktiga frågor.

Eva Björklund, redaktör för Tidskriften Kuba, bemöter i en serie artiklar Ehrenbergs påståenden. Nedan följer en sammanfattning av huvudfrågan, och fyra artiklar går sedan in mer i detalj:

> Måste Kuba importera 80 procent av sina livsmedel?
> Felaktigheter och fördomar om Kuba
> Om ekonomi och tillväxt
> Ehrenberg förringar såväl USA:s blockad som Kubas sociala landvinningar




Har Johan Ehrenberg rätt? Drar kommunismen sin sista suck på Kuba och är Castros klimatpolitik en katastrof?
Eva Björklund

Nej, Ehrenberg har fel i nästan allt han påstår om den kubanska verkligheten. Jag sammanfattar här tillrättalägganden av några av de mest grundläggande felaktigheterna som han bygger sin tes på.

Ehrenberg påstår bland annat
s. 35: ”Fakta: Kuba importerar 80 % av sin mat”
s. 81: ”FNs Food Program 2008 sa att 1,3 miljoner kubaner led av undernäring”
s. 67: ”Kubas regering skyller på fattigdom när man låser sig fast vid oljan”
s. 34: ”Kubas energi (…) kommer från Venezuela”.
s. 50: ”153 000 fat olja om dagen - det är 90 procent av landets oljekonsumtion”
s. 48-49 ”-Nej, solfångare är dyrt”, mm

Måste Kuba importera 80 procent av livsmedlen?
Sanningen är den motsatta.

Uppgiften grundar sig på en uppgift i februari 2007 att 84 procent av statens kostnader för varorna i “familjekorgen”(den ranson av bristvaror som alla invånare har rätt att inhandla till kraftigt subventionerat pris) uppstått genom import till höga världsmarknadspriser av en mindre men för mathållningen väsentlig del av ”familjekorgen”. Omkring 30 procent av denna import kommer från USA genom ett begränsat undantag från USA:s blockadlag som förbjuder handel med fienden. Och den utgör en bråkdel av konsumtionen.

Kubas totalimport 2010 uppgick till ˜ 70 miljarder kronor (10,6 miljarder peso) varav djur och livsmedel ˜ 10 miljarder kr (1,5 miljarder peso) , varav ˜ 3 miljarder kr (410 miljoner peso) från USA, dvs mindre än 30 %, som ett begränsat undantag från USA:s förbud mot ”handel med fienden”.

10 miljarder kronor i importkostnader för mat till 11 miljoner invånare blir mat för mindre än 1 000 kr /invånare per år. Det förstår var och en som räknar efter att detta inte kan utgöra 80 procent av livsmedelsförsörjningen. Den allra största delen av livsmedlen står det kubanska jordbruket och boskapsskötseln för, till största delen ekologiskt.

Lider 1,3 miljoner kubaner av undernäring?
Svar: Kubanerna tillhör de mest välnärda i Latinamerika och Karibien.

2007 kunde FAO (FN:s Livsmedels- och Jordbruksorgan) konstatera att kubanernas genomsnittliga dagliga näringsintag var det högsta i Latinamerika och Karibien, med 3 200 kalorier/capita, dessutom näringsmässigt förhållandevis väl balanserade. Men hösten 2008 drabbades Kuba av de värsta orkanerna i historisk tid. Tre orkaner i följd under ett par månader åstadkom enorma skador på över en halv miljon bostäder (över 15 % av beståndet) varav 90.000 raserades totalt. Stora delar av alla bananodlingar, sockerfält, frukt- och grönsaksodlingar raserades eller dränktes. Aldrig tidigare har infrastruktur, bostäder och jordbruk skadats i sådan omfattning. Kostnaderna för skadorna uppgick till drygt 70 miljarder svenska kronor motsvarande nästan 20 procent av ett års bruttonationalprodukt. Och Kuba måste det året öka utläggen för livsmedelsimporten med 35 % från normala ca 10 miljarder kr. Redan året därpå var importen nere på normalnivå.

Och ett redan ett par år efter orkanhösten 2008 konstaterade FAO att Kuba hade hämtat sig otroligt snabbt, tack vara sin jordbruksmodell. FN:s barnfond UNICEF bekräftade att Kuba är det enda land i Latinamerika och Karibien som utrotat undernäring bland barn, tack vare regeringens ansträngningar på området. Det fanns då 146 miljoner barn under fem år i världen som led av undernäring. Ingen av dem var kuban. Också FN:s organ för jordbruk och livsmedel, FAO, konstaterade i december 2009 att Kuba är det land som kommit längst på området i Latinamerika.

Låser Kubas regering fast sig vid oljan?
Kommer Kubas energi från Venezuela?
Står Venezuela för 90 procent av landets oljekonsumtion?
Svar: Nej på alla frågor.

Ungefär hälften av Kubas energikonsumtion är olja, resten är sockerrörsblast, naturgas och ved. Andelen sol, vind- biogas- och vattenkraft är ännu liten. Enligt World Security Institute, Washington, hade Kuba 2003 uppnått en försörjningsgrad med förnyelsebar energi på ca 38 procent av den sammanlagda energiförbrukningen. (http://www.wsicubaproject.org/RenewableEnergyBudget08.cfm)

Senaste statistiska uppgifter för Kubas oljeförbrukning avser 2010. Då uppgick den till ca 137 000 fat/dag (ca 19 000 ton, betydligt mindre än hälften av Sveriges oljeförbrukning per capita), varav ca 40 procent inhemsk utvinning och 60 procent import.

Oljeförbrukningen har stadigt minskat 2006 – 2010, bland annat som följd av ”Energirevolutionen” 2005-2006 (utbyte av glödlampor, hushållsapparater av alla de slag samt införandet av progressiv eltaxa, lägre förbrukning, lägre wattpris). Kubas ekologiska fotavtryck per person av koldioxidutsläpp är mindre än en tredjedel av Sveriges.

Källa Cuba Standard, Cuban Business and Economic News, Tampa, Florida, en oberoende affärssida på nätet. Kubas Statistiska Centralbyrå ONE uppger likartade siffror.

Solvärmer man inte vatten på Kuba?
Svar: Jo, visst gör man det.

Solvärme används för att varmvatten till hotell, förskolor och i viss utsträckning bostäder. Ca 8 000 solvärmeanläggningar för varmvatten täcker dock bara en mindre andel av turisthotellen. En ny fabrik för tillverkning av varmvattenberedare med solvärme invigdes 2009.

Solcellspaneler finns på ca 9 000 på skolor, vårdcentraler, TV-salonger och liknande i glesbygden.

Biogas produceras för närvarande i ett tusental mindre anläggningar där avfall från sockerindustri och lantbruk tas om hand och rötas med olika teknik.

Måste Kuba importera 80 procent av livsmedel?
Eva Björklund

Nej, sanningen är den motsatta. Några källor:
• Food and Agriculture Organization of the United Nations (FAO), The State of Food and Agriculture 2006 (Rome: FAO, 2006), http://fao.org.
• MINAG (Ministerio de la Agricultura), Informe del Ministerio de la Agricultura a la Comisión Agroalimentaria de la Asamblea Nacional, May 14, 2008 (MINAG: Havana, Cuba, 2008).
• Dennis T. Avery, "Cubans Starve on Diet of Lies," April 2, 2009, http://cgfi.org.
• Fernando Funes, Miguel A. Altieri, and Peter Rosset, "The Avery Diet: The Hudson's Institute Misinformation Campaign Against Cuban Agriculture," May 2009, http://globalalternatives.org.
• FAO, FAOSTAT Food Supply Database 2010, http://faostat.fao.org,

När Sovjet föll samman kollapsade Kubas livsmedelsproduktion som varit uppbyggd på industriellt vis med importerade konstgödsel, kemiska bekämpningsmedel, traktorer, skördemaskiner och olja. Men mycket snabbt växlade landet om till ekologiskt småskaligt jordbruk. Det var så framgångsrikt att Kuba snart visade upp den bästa jordbruksutvecklingen i Latinamerika och Karibien med en årlig tillväxt på 4,2 procent/capita 1996-2005 att jämföra med 0 procent i resten av området, enligt FAO.

Omväxlingen innebar decentralisering, uppdelning av statliga storjordbruk i mindre och främjandet av kooperativ av olika slag. Antalet jordbruk för livsmedelsproduktion mer än fördubblades innefattande 380 000 stadsjordbruk förutom landsbygdens. Metoder för ekologiskt jordbruk som utvecklats under 80-talet spreds effektivt genom ett finmaskigt nätverk av agronomer över hela landet. Lokala jordbruksmarknader öppnades för direkt försäljning utan mellanhänder. Livsmedelsproduktionen i dessa former ökade till att täcka 65 procent av konsumtionen. Stadsodlingarna tillgodoser 70 procent eller mer av behovet av färska grönsaker i de stora städerna, till och med i Havanna. De bidrar också stort till mathållningen för turisterna.

Över hela Latinamerika, och världen, väckte detta starkt intresse. Inget annat land i världen hade uppnått sådana framgångar med ekologiskt jordbruk och biologisk mångfald som också minskade energiförbrukningen och minskade avstånd och transportbehov mellan produktion och konsumtion.

“Kubaner svälter på en lögndiet”.
Inför denna ”omöjlighet”, och särskilt i ett socialistiskt land, uppstod snart påståenden om att det hela var en lögn, och att Kuba var beroende av omfattande livsmedelsimport för att föda sin befolkning. Det startade med en artikel av Dennis Avery på Center for Global Food Issues i Houston: “Kubaner svälter på en lögndiet”. Han hävdade att enligt en utländsk jordbruksattaché i Havanna hade en talesperson för kubanska jordbruksdepartementet erkänt att 84 procent av livsmedlen importerades. Skadeglädjen spreds snabbt via den internationella medieindustrin.

Kubas livsmedelsimport har minskat stadigt efter den kraftiga ökningen på grund av livsmedelskrisen i början av 90-talet. De 84 procenten härrör från en intervju februari 2007 med dåvarande statssekreterare på ekonomidepartementet, och avsåg landets utgifter för importerade varor i “familjekorgen”(den ranson av bristvaror som alla invånare har rätt att inhandla till kraftigt subventionerat pris) till höga världsmarknadspriser. Denna kostnad – ca 1 000 kr per capita och år - har dock ingen relation till den totala livsmedelskonsumtionen, eller dess näringsinnehåll. Och mindre än 30 procent av denna import kommer från USA genom ett begränsat undantag från USA:s blockadlag som förbjuder handel med fienden.

Inhemsk ekologisk och småskalig odling har kunnat tillgodose behovet av rotfrukter, grönsaker, ägg, fisk med mera, och kött ungefär till hälften (JE: ”Mest odlar man tobak och socker”, s. 77). Det som fortfarande behöver importeras är framför allt vete (672 ton som inte kan odlas p g a klimatet), ris (238 ton, självförsörjningsgrad knappt 50 procent), torrmjölk (194 ton) . Det totala importberoendet anges till 16 procent av livsmedlen, ironisk nog precis motsatsen till den siffra som legat till grund för påstående att kubanerna inte kan livnära sig själva. Dock är kostnaden för dessa 16 procent betydligt högre p g a de höga världsmarknadspriserna.

Lider 1,3 miljoner kubaner av undernäring? (JE s. 81)
2007 kunde FAO (FN:s Livsmedels- och Jordbruksorgan) konstatera att kubanernas genomsnittliga dagliga näringsintag var det högsta i Latinamerika och Karibien, med 3 200 kalorier/capita, dessutom näringsmässigt förhållandevis väl balanserade. Men hösten 2008 drabbades Kuba av de värsta orkanerna i historisk tid. Tre orkaner i följd under ett par månader åstadkom enorma skador på över en halv miljon bostäder (över 15 % av beståndet) varav 90.000 raserades totalt. Stora delar av alla bananodlingar, sockerfält, frukt- och grönsaksodlingar raserades eller dränktes. Aldrig tidigare har infrastruktur, bostäder och jordbruk skadats i sådan omfattning. Kostnaderna för skadorna uppgick till drygt 70 miljarder svenska kronor motsvarande nästan 20 procent av ett års bruttonationalprodukt. Och Kuba måste det året öka utläggen för livsmedelsimporten med 35 % från normala ca 10 miljarder kr.

Men ett redan ett par år efter orkanhösten 2008 konstaterade FAO att Kuba hade hämtat sig otroligt snabbt, tack vara sin jordbruksmodell. FN:s barnfond UNICEF bekräftade att Kuba är det enda land i Latinamerika och Karibien som utrotat undernäring bland barn, tack vare regeringens ansträngningar på området. Det fanns då 146 miljoner barn under fem år i världen som led av undernäring. Ingen av dem var kuban. Också FAO konstaterade i december 2009 att Kuba är det land som kommit längst på området i Latinamerika.

Felaktigheter och fördomar om Kuba
Eva Björklund

Johan Ehrenberg är dåligt underrättad. Han bygger hela sin skrift om ”Kuba och kommunismens sista suck” på lögner, halvsanningar och missförstånd (i bästa fall oavsiktliga) och återger många av dem som anonyma citat, omöjliga att härleda. För sakens skull vanställer han också de uppfattningar han angriper.

”Källan till de flesta artiklar om Kubas ekonomi de senare åren och att han är en övervakad oppositionell behöver man inte tveka om”. (s. 29, 34)

JE:s flesta sakuppgifter saknar källhänvisningar. En av de mycket få källor han anger är den ”liberale” Oscar Espinosa Chepe, dömd 2003 för avlönat samarbete med USA:s intressekontor i Havanna (även avlönad av svenska folkpartiet/SIDA). Chepe har i radiosändningar från Miami och i andra miamimedier, och svenska dito, i över 10 års tid hävdat den kubanska ekonomins katastrofala inriktning, ofta återgivna av Lars Palmgren både i Sveriges Radio och i ETC (se mina genomgångar ”Ekonomi och tillväxt” och ”Måste Kuba importera 80 procent av sina livsmedel?”).

Några fler exempel på felaktiga påståenden och slutsatser

S. 22: ”Kulhålen som finns kvar sen stormningen och störtande av Batista”.

EB: JE framställer det som om Revolutionsmuséet hävdat detta helt felaktiga påstående. Av muséets bildtexter och övriga information framgår dock klart att de hänför sig till det som JE tror sig ha upptäckt själv, det vill säga vid ett misslyckat attentat mot diktatorn Batista1957. Kanske kan JE:s feltolkning bero på dålig språkförståelse, eller okunnig ledsagare.

S. 20: ”Var är turisterna” undrar JE bekymrat, för att understryka även turistindustrins misslyckande. Han var där i juni, lägsta lågsäsong, de som är där i högsäsong klagar över att det är för mycket turister.

S. 27, angående små privatägda restauranger, s.k. paladares: ”familjer som lagar mat åt besökare, man serveras oftast på toppen av huset”.

EB: Ett bra exempel på de slutsatser JE drar av egna slumpartade erfarenheter av några restaurangbesök i Havanna. De allra flesta av dessa familjerestauranger ligger i marknivå, ”på toppen av huset” är mycket få förunnat.

S. 51: ”1997 blev det lagligt att prata med turister (jo, det var olagligt innan)”.

EB: Detta är en hårresande lögn, det har aldrig varit olagligt, har aldrig funnits någon lagparagraf med den innebörden. Att JE återger en så absurd lögn visar hur han helt förlorat sin kritiska analysförmåga eller vilja i mötet med den kubanska verkligheten.

S. 11: ”FN räknas Kuba som världens enda klimatneutrala land”, ”Men vänta lite nu, var inte Kuba nästan klimatneutralt”.

EB: Jag vet inte om någon FN-instans hävdat detta, och i så fall felaktigt. Det Världsnaturfonden hävdade för några år sedan var att Kuba uppfyller kraven på ekologiskt fotavtryck, dvs inte använder mer än sin beskärda del av ett jordklot. Och att det var det enda landet som också uppfyllde kraven på grundläggande mänsklig levnadsnivå enligt UNDP:s index och därmed var både ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart.

JE behöver denna felaktiga hypotes för att visa att många fattiga länder inte heller förbrukar mer än ett jordklot, och för att kunna bortse från det som utmärker Kuba, dvs kubanernas förhållandevis höga levnadsnivåindex.

S. 41: ”Kubanska hus byggs av naturliga material av den enkla anledningen att det är det som finns”.

EB: Fel igen. Kuba har stor cement- och betongproduktion. Det mesta byggs med betong vilket kan beklagas, men inte förnekas.

Fördomsfullt, den gamla vanliga nykoloniala självgodheten spökar: "Vi vet bäst".

S. 28: ”Kommer man som kille med den svenska jämställdheten i bagaget och prata om pappamånader och att dela på städning och matlagning så finns inte en socialist i världen som inte skruvar på sig och frågar om man vill ha lite mer vin kanske?”

EB: Kuba har lagstiftning om delad föräldraledighet, och delat ansvar för hushåll och barn. Och ungefär som i Sverige är det ännu inte så många män som utnyttjar detta. Men det är sant att lagstiftningen kom över 20 år tidigare i Sverige och har lett till att fler män så småningom börjat följa den.

S. 28: ”Kubas isolering är landet största politiska och kulturella problem”.

EB: Kuba är inte isolerat annat än från USA och EU som båda försöker driva fram ett regimskifte på Kuba genom att på en skandalöst sätt särbehandla Kuba med hänvisning till att Kuba skulle tillhöra världen värsta förbrytare när det gäller mänskliga rättigheter. Det största problemet är just USA:s ekonomiska, handels- och finansiella blockad och EU:s politiska.

Kuba är nog mindre politiskt och kulturellt isolerat från världens mångfald än Sverige. Eftersom kubanerna inte heller är isolerade från västvärldens kommersiella kultur, har de kanske att fler alternativa berättelser att jämföra med än vad svenskar i gemen har.

Kommentarer om ekonomi och tillväxt på Kuba
Anmärkningar till Johan Ehrenbergs ”Kommunismens sista suck” (ETC)
Eva Björklund

S. 20: ”Lättare att se hålen i Kubas ekonomiska berättelse än Reinfeldts om utanförskap”

S. 34: ”Kuba och Chile hade samma BNP 1990. 2008 hade Chile tre gånger så hög BNP. Kuba har inte kunnat hänga med när det gäller ökad ekonomisk kraft.” ”60 miljarder dollar skulle Kubas BNP vara 2008.”

EB: Om USAs blockad inte kostat Kuba 4 miljarder US$ årligen skulle dess BNP idag ha legat en bra bit över 60 miljarder US$, trots tappet av 75 % av handeln i början av 90-talet motsvarande ca 10 miljarder US$ och trots de 3 orkanerna 2008 som kostade lika mycket. 1990 hade båda länderna ungefär 11 miljoner invånare och en BNP/capita på ca 2 500 US$. Av detta förlorade Kuba över 35 procent på 3 år i början av 90-talet, när landet förlorade 75-80% av sin utrikeshandel pga Sovjetblockets sammanbrott.

Fallet stannade upp 1994, 1995 kunde en liten tillväxt noteras från en nivå på ca 1 500 US$/capita och på 2000-talet hade Kuba höga tillväxtsiffror, i nivå med Chiles. Internationella finanskrisen 2008 drog ner tillväxten.

Kubas befolkning växte inte nämnvärt medan Chiles ökade till 17 miljoner 2010. BNP/capita låg då på drygt 12 000 US$ för Chile, dvs 2 gånger högre än Kubas ca 6 000 (som dock är något bättre fördelade). Överförd till köpkraftsrelaterad BNI (PPP) är skillnaden mindre. Med Kubas 9 900 och Chiles 14 500 US$/capita blir Chiles bara 1,6 gånge högre (siffrorna på Kubas PPP/capita är hämtad från CIAs statistik, Chiles från Googles utvecklingsindikatorer för länder, som inte har med Kubas PPP ).

Att Chiles PPP/capita är mindre än BNP medan Kubas är större beror på det ekonomiska systemet som i Chiles fall är helt marknadsbaserat och mäter alla penningtransaktioner, medan Kubas har en stor del av konsumtionen subventionerad eller gratis (den sociala). Så, trots tappet med 35 % 1991-1994, trots USAs blockad som dränerar Kubas ekonomi med ca 4 miljarder US$ per år, trots orkanerna 2008 som kostade Kuba lika mycket som nedgången i början av 90-talet, dvs ca 10 miljarder US$, så har ekonomin återhämtat sig. Största inkomstkällorna är turismen, nickelexporten, tjänsteexporten, läkemedelsexporten.

S. 22: ”Kubas befolkning minskar, sju år gammal historia (från 11 269 000 till 11 258 000, 11 000 på 7 år). Det är ovanligt att länders befolkning minskar utan emigration, krig, svält”.

EB: Förhållandet att Kubas födelsetal ligger något under reproduktionsnivån delar landet med flera högt utvecklade länder där kvinnors frigörelse och förvärvsverksamhet nått högt, länder som Sverige. Sveriges födelsetal har legat under reproduktionsnivån (och alltså inte gett någon befolkningsökning) sedan 1969, med en tillfällig topp 1990 som undantag. Orsakerna är desamma, dvs kvinnlig frigörelse och ökad förvärvsverksamhet, lägre barnafödande. Det är en internationellt välkänd mekanism. Att Sveriges befolkning ändå ökar lite grann beror på invandringen, och någon sådan har Kuba ju inte för närvarande. Flyktinginvandringen var dock stor på 70- och 80-talen. För övrigt har nu även Chiles födelsetal nått ner under reproduktionsnivån.

S. 34: ”Världens statistiker insåg att något var galet”
S. 35: ”Kuba finns inte kvar i internationell BNP statistik eftersom ingen litar på påhittade växelkurser.”

EB: BNP utgår från priser på en marknad och mäter tillväxten i köp- och säljtermer. Den säger inget om vad som konsumeras och inte hur det fördelas. Statistikernas problem när det gäller Kubas BNP är inte misstro utan hur kostnadsfri utbildning, hälsovård mm ska räknas. Enligt traditionell BNP beräkning får de inget värde. En svensk forskare, Claes Brundenius tog tillsammans med en kollega i USA på 80-talet fram en metod för beräkning av dess värde i BNP-termer och den har använts fram till 2009, då UNDP:s (FNs Utvecklingsprogram) experter började ifrågasätta den. Frågetecken hade rests tidigare då begreppet PPP fördes in i UNDP:s framräkning av levnadsnivåindex stället för BNP. PPP är Purchasing Power Parity, dvs folks köpkraft, som på Kuba ligger betydligt högre än traditionellt framräknad BNP, dels på grund av allt som är gratis, men också ransonen starkt subventionerade basvaror, däribland mat. Och 2011 var Kuba med igen i UNDP:s redovisning av levnadsnivåindex där PPP ingår och placerade Kuba på 51 plats i världen. Även CIA har räknat fram och anger ett värde på köpkraft som placerar Kuba ganska högt, 9 900 US$ /capita, en tillväxt på 171 % på 10 år.

S. 34: ”ett land som vill vara hållbart måste kunna investera, reparera, utveckla fabriker, transportsystem och råvarukällor.” ”Kuba industrier faller samman – de investeringar som görs är brasilianska och kinesiska projekt”

EB: Kuba investerade motsvarande 4,25 miljarder US$ år 2010 fördelat på byggnadsverksamhet, vatten, el, gas, tillverkningsindustri, jordbruk, transport, lager, kommunikationer, utbildning, hälsa, forskning, social trygghet, kultur och idrott. Utan blockad och därmed 4 miljarder mer att investera kunde de ju göra mer, och det behövs verkligen. Blockaden måste hävas!

S. 35: ”dollarflödet så stort från Miami att staten har infört en 10 procent skatt på just växling av dollar”

EB: Skatten infördes när USA förbjöd banker, även utlandsägda i utlandet, att hantera kubanska dollartillgångar. Banker som ändå gjorde det bestraffade USA med höga böter (extraterritorriell lagstiftning, som bankerna accepterar för att kunna fortsätta att verka inom internationella banksektorn). Med skatten bygger Kuba upp en fond för att kunna kompensera de egna dollar som riskerar gå förlorade i samband med USAs nedslag mot banker där Kuba har konton.

S. 46: ”Landet saknar företag att beskatta”.

EB: I allmänhet är det inte landet som beskattar utan staten. Kubanska staten som äger i stort sett alla större företag i landet tar del av företagens överskottet direkt, det är så hela samhällssystemet finansieras, utan omväg via beskattning. De samägda företagen (delägda med utländska företag) beskattas. Sådana driver stora delar av hotellnäringen och även gruvnäringen. Bondekooperativen och de enskilda bönderna betalar också skatt liksom ickestatliga företag inom service och hantverkarsektorn.

S 57: ”Planekonomin är orsaken till att Kuba inte har någon konkurrenskraftig industri över huvud taget”

EB: Om planekonomins fördelar och problem:

Efter USAs snabba upptrappning av aggressionerna mot Kuba efter revolutionens seger 1959 och den ekonomiska blockaden hade Kuba två alternativ: att åter underkasta sig USA:s dominans eller att utveckla handel och samarbete med Sovjetunionen. Detta var en del av det kalla krigets logik, eftersom inga kapitalistiska stater kunde/vågade/ville utmana USA.

Men det är också viktigt att komma ihåg att Kuba i handeln med Sovjet fick de förutsättningar för ekonomisk och social utveckling som under 70-talet blev ett av tredje världens krav, dvs rättfärdiga handelsvillkor (bättre betalt för råvarorna från Kuba, mindre kostnader för olja och industriprodukter från Sovjet), det som kallades en ny ekonomisk världsordning, och som aldrig blev av - och som är aktuella än någonsin som krav gentemot den nyliberala globaliseringen. Genom detta, och genom att faktiskt ha kontroll över den egna ekonomiska utvecklingen, och genom rättvisare handel (mer än genom bistånd) få resurser för den, uppnådde Kuba också en ekonomisk utveckling 1970-1985 som var jämförbar med de asiatiska tigrarnas, och dessutom en överlägsen social och kulturell utveckling (se Brundenius/Zimbalist ”The Cuban Economy: Measurement and Analysis of Socialist Performance).

1985 startade en omfattande process för att komma ur de negativa aspekterna av den teknokratiska och byråkratiska planeringsmodell som övertagits från Sovjet. När Sovjet sedan bröt samman, och Kuba förlorade 75-80 % av sin export och import var det naturligtvis ett dråpslag. Men dels hade Kuba i tid börjat ta sig ur den sovjetiska modellens tvångströja, och dels hade landet under de 30 år som gått av planekonomiskt handelsutbyte med östblocket byggt upp mänskliga och materiella resurser som gjorde att Kuba faktiskt kunde ta sig ur den krisen, och få igång utvecklingen igen, och åter på många sätt framstå som ett föredöme för världens fattiga folkflertal. Trots fortsatt och hårdnad ekonomisk krigföring från USA:s sida.

Ehrenberg förringar såväl USA:s blockad som Kubas sociala landvinningar
Eva Björklund

JE bortser från de ekonomiska svårigheter som USA:s blockad förorsakar (och anammar tesen att Kubas ledning behöver den för att befästa sin makt, källa Chepe: ”Källan till de flesta artiklar om Kubas ekonomi de senare åren” som JE läst).

Blockad, inte bara embargo
USA:s finansiella, ekonomiska och handelsmässiga blockad mot Kuba
• har pågått sedan 1960 med syfte att ”framkalla social oro, desperation och svält” och sålunda övertyga kubanerna om det meningslösa i att försöka frigöra sig från USA. Enligt FN-stadgan är detta att likställa med folkmord.
• har sedan 1960 kostat Kuba 975 miljarder US-dollar omräknade till dagens dollarvärde. De senaste åren i snitt 4 miljarder US$ per år, vilket ska jämföras med totala exportintäkter på knappt 5 miljarder. Blockaden är den enskilt viktigaste faktorn som hindrar Kubas ekonomiska utveckling, vilket också är dess syfte.

Kubas låga materiella konsumtionsstandard ska bevisa att socialismen inte är något alternativ. Att Kuba trots detta lyckats skapa ett samhälle med god hälsovård, utbildning, mattillgång, jämställdhet, jämlikhet, forskning, läkemedelsutveckling med mera och blivit världsledande när det gäller utveckling av ekologiskt jordbruk har hållit hoppet levande inte bara bland Latinamerikas fattiga folkflertal. Så USA ger sig inte, exemplet måste krossas, för drömmen är farlig.

Skillnaden mellan embargo - som USA och dess eftersägare säger - och blockad som Kuba hävdar att det handlar om, är att USA förutom att stoppa sin egen handel dessutom genom extraterritoriell lagstiftning, utpressning och uppköp blockerar Kubas handel och ekonomiska transaktioner med andra länder. Det är en krigshandling och brott mot folkrätten. Blockaden fördyrar Kubas import genom att de få som vågar säljer till Kuba kan ta ut högre priser för att kompensera för risken att bestraffas av USA. Den försvårar exporten för att de som köper kubanska varor riskerar att bestraffas. Transportkostnaderna ökar starkt av samma skäl.

USA är världens största ekonomi, med 8 av de 10 största transnationella bolagen. De har patent på över hälften av världens avancerade läkemedel, diagnosverktyg och utrustning. USA:s extraterritoriella blockadlagstiftning innebär att de företag i världen
• som vill handla med USA förbjuds att handla med Kuba,
• som vill använda USA-patent förbjuds att handla med Kuba,
• vars varor innehåller något av USA-ursprung förbjuds handla med Kuba
• vars varor innehåller något av kubanskt ursprung utestängs från USA
• som vill sälja något till Kuba måste avstå från USA:s marknad
• de fartyg som angör kubansk hamn förbjuds att angöra hamn i USA. Detsamma gäller flygplan. Även nödlandningar och nödhamn är förbjudet.
• de länder som söker något USA-bistånd förbjuds att handla med Kuba,
• utländska företag som handlar med Kuba riskerar att ställas inför rätta i USA
• utländska banker som hanterar kubanska konton kan bötfällas i USA

USA stoppar alla utvecklingskrediter från internationella institutioner till Kuba och har agenter på alla ambassader i världen för att förhindra handel med Kuba. 9 av 10 utländska företag som vill handla med Kuba avstår p g a hot, påtryckningar eller uppköp.

På 90-talet skärptes blockadlagstiftningen från 1962 (lagen om handel med fienden) med de s k Torricelli- och Helms-Burton-lagarna 1992 och 1996 för att skapa förutsättningar för att kunna tillsätta en USA-styrd regering på Kuba.

På samma sätt som JE förringar de hinder blockaden lagt i vägen för Kubas ekonomiska utveckling förringar han de sociala landvinningar Kubas uppnått trots blockaden. Sid 29: ”Fattigt men jämlikt, bra sjukvård, hög utbildning, hög levnadsålder, låg barnadödlighet, bäst i världen på att klara orkaner, ingen dör, visat en väg ut ur fattigdom och svält, landet skulle vara ett ekonomiskt mirakel om inte USA:s bojkotter ständigt hindrade. Alla lever vi med självbedrägeri.”

2012-05-04
Dubbelagent avslöjar CIA
En av årets mest uppmärksammade böcker på den Internationella Bokmässan var ”Enemigo” (Fiende) av Raul Capote. Han beskriver hur han värvades av CIA för att försöka vinna över kubanska intellektuella och ungdomar. Capote värvades eftersom han är känd författare i Kuba och USA vill infiltrera dessa kretsar. Capote beskriver hur USA riktar in sig mot ungdomen, eftersom de anser de gamla generationerna ”förlorade” till revolutionen.

Tidskriften Kuba 2/2012

2012-05-03
WHO berömmer åter Kubas hälsovårdssystem
WHO:s generaldirektör Margaret Chan, framhåller den kubanska modellen för hälsovård och utbildning av hälsovårdsarbetare som en inspiration för andra. Detta vid ett besök i Kuba.

Liberacion 120406. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-05-02
Reportrar Utan Gränser kritiserar Kuba
Åter kritiserar Reportrar Utan Gränser bland annat Kuba. Denna gång gäller det ”Fiender till Internet”. Men det är svårt för RUG att hitta något substantiellt att ta på. Så här ser kritiken ut: ”Det pågår en strid mellan bloggare som är för den kubanska regeringen och sådana som kritiserar den. De som är emot har fått utstå smutskastningskampanjer från statliga medier och utländska propagandasidor. De påstås vara legosoldater ´för det amerikanska imperiet´”. (idg.se från Computer Sweden 120313)

Att de regeringsfientliga bloggarna bevisligen finansieras av en stormakt som beslutat sig för att störta landets regering, nämns förstås inte. (Vi talar främst om den med priser från Väst överrösta Yoani Sanchez, vars blogg översätts till 18 språk. Hennes intima band med USA framgår av dokument läckta av Wikileaks och reportage i kubanska medier). De är alltså precis det som sägs, ”legosoldater för det amerikanska imperiet.” RUG nämner inte heller att USA hindrar Kubas uppkoppling till det fiberoptiska nätet som löper mellan Florida och Kuba, att USA blockerar tusentals hemsidor om man försöker att nå dem från Kuba, att USA:s blockad hindrar Kubas köp av såväl hård- som mjukvara och att Kubafientliga hemsidor är fullt tillgängliga i Kuba. Kuba har inga Internetbloggare i fängelse, inga journalister torteras och mördas, men ändå framställer RUG Kuba som en värsting.

Allt detta är kanske inte så konstigt om man betänker att RUG erkänt att de tar emot pengar från USAID, att de har förbindelser med exilmaffian i Miami och om man vet att RUG:s grundare Robert Menard numera dväljs i kretsarna runt högerextrema franska Nationella Fronten. Det efter att han tvingades avgå efter ekonomiska skandaler för några år sedan. Det förklarar också varför RUG är så återhållsam i kritiken mot högerregeringar som stöds av USA, exempelvis Colombia och Honduras. I bägge dessa länder mördas journalister på löpande band, men det föranleder inga RUG-kampanjer.

Bolagsmedierna citerar RUG utan att nämna dessa fakta. För de företräder samma intressen som RUG. Så har RUG tappat sin status som oberoende NGO hos UNESCO, för ”brist på etik”. Det är fler än RUG som har denna brist bland medierna.

Zoltan Tiroler

2012-04-28
Yttrandefrihet i Miami, igen
Chefen för baseballaget Marlins i Miami, Ozzie Guillen, har stängts av i fem matcher efter att han uttalat sin beundran för Fidel Castro till Time Magazine. Guillen har krupit till korset och bett om ursäkt för en intervju i vilken han säger sig ”älska Fidel Castro”. Han nekar nu till detta. Flera lokalpolitiker tycker att avstängningen inte räcker, utan att Guillen ska bli av med jobbet och det har kommit krav på ”straffåtgärder”. Det ligger honom också i fatet att han 2005 uppträtt i radio med Venezuelas president Hugo Chávez. Demonstrationer mot Guillen har hållits och många kräver hans huvud på ett fat. Så visar det sig att Fidel fortfarande är den mest inflytelserike personen i Miami.

Fox News och Progreso Semanal 1204010. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-04-26
Yttrandefrihet i Miami: terroristen Posadas målningar visas och skylt för de 5 tas ner
Den stora betalda skylt med krav på frigivning av de 5 kubanerna plockades ner från en gata i Miami, efter protester från affärsmän och en grupp exilkubaner. Samtidigt annonserar en bank att den sponsrar en utställning med ”konst” av terroristen Luis Posada Carriles.

Det är US Century Bank som står bakom inbjudan och sponsring med uppmaningen ”Vi ber böner för att alla som känner honom vill köpa någon av Luis´ målningar.”

Det var i onsdags eftermiddag som ägaren till reklamutrymmet, CBS Billboards, tog ner skylten som hade betalats av olika organisationer till stöd för de fem kubaner som avtjänar långa fängelsestraff för att de övervakat våldsamma exilkubanska organisationer i Miami.

Free the Five 120412. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-04-24
USA exproprierar kubanska pengar
Värdet på de kubanska fonder som USA frusit är cirka 245 miljoner dollar. En stor del av dessa kubanska pengar har nu konfiskerats av USA för andra ändamål.

I USA:s blockadlagar ingår att lägga beslag på kubaners pengar, såväl sådana som bor i Kuba och sådana som bor utanför. Detta gäller också både kubanska och utländska företag. Bland de medel USA stulit finns pengar och tillgångar på bankkonton som tillhör kubanska företag, personer och transaktioner mellan institutioner och medborgare i utlandet. USA beslagtar också arv liksom penningpriser och medaljer som kubaner vunnit i olika internationella tävlingar. En stor del av de kubanska tillgångarna har av USA spenderats på olika antikubanska aktiviteter eller för att stödja personer som genomför sådana aktiviteter. Likaså handlar det om olika domstolsbeslut i USA som gäller mål mot Kuba. Kubanska dagstidningen Granma uppger att de kubanska fonderna i stort sett har spenderats av USA på dylika aktiviteter.

Telesurtv.net 120416. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-04-22
Från Grisbukten till Cartagena
Cubadebate

15 april 1961 bombades en rad städer i Kuba med syftet att utradera det lilla flygvapen landet hade, sprida terror och öppna portarna för legoknektarna som ville återupprätta sin makt och sina privilegier. De misslyckades.

Dagen efter talade Fidel till försvar för den nyligen genomförda Revolutionen. Och medan liken av de i bombardemanget dödade begravdes, deklarerade Fidel: ”Det är vad de inte kan förlåta oss, att vi mitt för näsan på USA genomfört en socialistisk revolution!...Denna revolution försvaras inte av legoknektar, denna revolution försvaras av män och kvinnor av folket!”

50 år efter nationens självständighet irriterar fortfarande samma sticka i strupen på USA:s regering. Obama och hans kanadensiske kollega har gjort en slutdeklaration från toppmötet i Cartagena omöjlig efter att de lagt in veto mot att Kuba ska delta i denna typ av möten. ”Vi välkomnar ett fritt Kuba”, sade Obama för att förklara sitt beslut och bekräftade det vi redan visste: det är inga förändringar i USA:s politik gentemot ön, trots allt tal om ”förändring” i alla Obamas valtal.

Obama vill inte tala om det förflutna och han försöker rädda sig med att ”jag var inte född” [vid revolutionen 1959]. Det är förmodligen lättare för Vita Husets chef att ta till sig stereotyperna från ultrahögern i Miami än att rätta till sin egen okunskap. Kanske finns det inget annat att göra än att se på historien om man vill förstå vikten av det som hände i Cartagena och varför USA fullständigt isolerats. Det i motsats till det Latinamerika som fanns för 50 år sedan, då USA lyckades utesluta Kuba ur OAS. Det nyligen avhållna toppmötet var på vippen till ett uppror, förmodligen utan återvändo. Kravet på att Kuba ska vara med och kravet på ett slut på blockaden var enhälliga. [med undantag av USA och Kanada].

USA hade kanske inte räknat med att försvaret av Kuba skulle komma från så ideologiskt olika håll; från Colombias Juan Manuel Santos som hävdade att blockaden var otidsenlig och att ett framtida möte utan Kuba är oacceptabelt, till Bolivias president och Venezuelas utrikesminister. Denne sade: ”Kontinentens 32 länder fördömer USA:s kriminella blockad mot Kuba.”

Om invasionen vid Grisbukten var imperialismens första stora nederlag i Amerika så sluter toppmötet i Cartagena cirkeln 50 år senare. Istället för att Washington pådyvlar kontinenten sin vilja är det nu Latinamerika som sätter mönstret och lämnar Obama bekymrad över relationen med en granne som slipper ur hans händer.

Kubas ökande roll på den internationella arenan, den respekt som folk och framstående personer visar det, Kubas ökande integration i den region det tillhör är otvetydiga bevis för att den socialistiska och revolutionära ön är mer levande än någonsin.

Cubadebate 120416. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-04-20
Måste man förklara att Kuba inte är ett arabland?
Silvio Rodríguez

På senare tid har ett antal reaktionära idéer lanserats i tidningar på ett helt absurt sätt, men som om de vore logiska. Exempelvis frågar sig varje dag någon idiot varför Kuba inte har nåtts av en arabisk vår. Och en del, påstått respektabla, dagstidningar upprepar idiotin som om det vore något sensationellt.

Dessa tankar visar på en absurd tolkning av historia, geografi och kultur. Eller måste man förklara att Kuba inte är ett arabiskt land? Med sådant struntprat försöker de rättfärdiga NATO:s och USA:s kriminella handlingar mot Libyen och kalla omvälvningarna i Egypten för revolution. Fortfarande dör hundratals libyer varje dag i ett sektkrig som närs av oansvariga stormakter. Och i de egyptiska valen verkar den starkaste kandidaten vara en mycket nära lierad med den störtade regeringen.

I denna mediecirkus framställs det som normalt att unga chilenska kommunister, som modigt kämpar i sitt land mot nyliberalismen, kommer till Kuba för att träffa dem som skulle vilja införa nyliberalism här. När de chilenska ungdomarna inte är intresserade av det, yrar tidningarna och visar sitt missnöje med dessa konsekventa ungdomar.

Vad är detta för beklagansvärda tidningar? Den nyliberala pressen försvarar lagar som är kvarlevor sedan den chilenska militärdiktaturens dagar. Dessa allianser mellan chilenska och kubanska nyliberaler visar de gemensamma dragen mellan de som har makten i Chile och nyliberalerna i Kuba som vill överlämna Kuba till USA och se Kubas totala underkastelse under imperiet.

Silvio Rodriguez i Cubadebate 120408. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-04-20
Kubansk dissident begår självmord utan medial uppmärksamhet

Den kubanske dissidenten Albert Santiago Du Bouchet begick nyligen självmord. Men det blev inget ramaskrik i medierna. Anledningen är att han gjorde det efter drygt ett år som bosatt i Spanien.

I mars fick han besked av de spanska myndigheterna att han inte längre skulle få den hjälp till mat och hyra som han och hans familj hittills fått. Hans fru uppger att han sagt att ”det är inte värt besväret att vara här”. Därefter hängde han sig.

Också andra kubanska dissidenter har uttryckt missnöje över att bidragen dragits in. Det har rört sig om ca 1 200 euro i månaden. Man känner sig nu ”övergivna” av spanska regeringen, vilket man uttryckt i olika protester i Madrid.

Europa Press 120406. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-04-19
Latinamerika enade för Kuba - USA:s delegation på bordell

Motsättningarna mellan Latinamerika och USA om Kuba ledde till att det inte blev någon slutdeklaration från det Amerikanska Toppmötet i Cartagena, Colombia. USA misslyckades med att återta sitt inflytande i regionen. För första gången i historien så uttalade sig alla stater i Latinamerika mot uteslutningen av Kuba i OAS. Detta var en motgång för Obama som försökte öka handelsförbindelserna med regionen för att skapa välbehövliga jobb i USA.

Istället fick han lyssna till krav på att Washington ska delta mer aktivt i kampen mot droger och kritik från Brasilien för sin ekonomiska politik. Saken, för USA:s del, gjordes inte bättre av att 16 deltagare i USA:s delegation gick på bordell. Detta överskuggade toppmötet under lördagen.

USA:s och Kanadas vägran att tillåta Kuba vara med på nästa möte satte hela toppmötet i fara. Bolivias president Evo Morales sade: ”Hur är det möjligt att Kuba inte är med på det Amerikanska Toppmötet? Vad kan vi prata om för integration om vi utesluter Kuba?” Han sade också: ”Alla länder i Latinamerika vill ha med Kuba, men det finns ett hinder, en diktatur som inte accepterar det.” USA och Kanada ville över huvud taget inte diskutera ämnet.

Bolivia, Ecuador, Nicaragua och Venezuela beslutade att inte delta på nästa toppmöte om inte Kuba bjuds in. Ecuadors president, Rafael Correa, deltog inte på toppmötet i protest mot att Kuba inte var med. Inte heller Venezuelas Hugo Chavez dök upp. Samma sak gällde Nicaraguas president Daniel Ortega. Han kritiserade också beslutet att hålla mötet för stängda dörrar: ”Eftersom det i diskussionerna skulle framgå att det inte är Kuba utan Imperiet som är isolerat, ställde de som krav att förhandlingarna skulle vara hemliga.”

Colombia, en av USA:s viktigaste allierade i regionen, kritiserade blockaden som USA drivit sedan mer än 50 år. ”Isoleringen, embargot, ointresset, att titta bort allt det har visat sig ineffektivt. I dagens värld är det en orättfärdig väg, det är en anakronism som håller oss förankrade i Kalla Kriget som tog slut för flera decennier sedan”, sade Colombias president Santos när han invigde toppmötet. Och han tillade: ”Att likaväl som det vore oacceptabelt med ett nytt toppmöte med ett icke återuppbyggt Haiti, lika oacceptabelt vore det utan Kubas deltagande.”

Argentinas Cristina Kirchener tackade för stödet från 30 latinamerikanska länder för kraven på Malvinas. Efter den officiella fotograferingen åkte hon hem.

Cubadebate 120415. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-04-18
Desperata dissidenter i Spanien
Mundo Obrero

De kubanska dissidenter som utvandrat till Spanien ber om hjälp att överleva – välkomna till kapitalismen.

För några dagar sedan skrev spanska dagstidningen El Mundo om situationen för de exilkubaner som kom till Spanien 2010 och 2011 efter en överenskommelse mellan dåvarande spanska regeringen och Kubas regering. El Mundo rapporterar om de väldigt svåra förhållanden som dessa personer nu lever under, förhållanden som de delar med miljontals arbetslösa i den kapitalistiska världen.

Överenskommelsen mellan regeringarna innebar att de så kallade dissidenterna fick villkor som kan betraktas som privilegierade jämfört med andra invandrare som kommer till Spanien i sökande efter arbete eller politisk asyl. I detta fall gjorde spanska regeringen ett anmärkningsvärt undantag och lovade de 115 och deras 647 familjemedlemmar hjälp i ett och ett halvt år till bostad och uppehälle, transporter och hälsovård. Nu har denna tidsperiod passerat och de flesta av dem befinner sig i samma eländiga situation som så många andra.

Kubanernas situation förvärras och många av dem är nära ren nöd. Faktum är att en av dem begick självmord för en tid sedan. Gruppen säger sig nu vilja emigrera till USA, i hopp om bättre behandling och mer hjälp. En säger till El Mundo: ”Om jag hade vetat att det är så här så hade jag stannat på Kuba.” Nu hotar kubanerna med att upprätta ett tältläger i Madrid om de inte får sina krav uppfyllda.

Mundo Obrero 120412. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-04-16
Florida förbjuder kontrakt med företag som har förbindelser i Kuba
I mars gick lagstiftning igenom i Florida som förbjuder anlitande av företag som har affärer med Kuba.

Lagen riktar sig mot Odebrecht USA, en Floridabaserad filial till ett brasilianskt industrikonglomerat som deltar i utbyggnaden av den kubanska hamnen Mariel. Odebrecht har också varit delaktig i bygget av några av de största projekten i Miamiregionen.

Syftet är klart. ”Det lägger beslutet på företagen som berörs”, säger Michael Bileca, en av lagens företrädare. ”Vill de göra affärer i Florida, eller vill de göra affärer i dessa länder?” (Syrien och Kuba).

Beslutets laglighet har ifrågasatts av National Foreign Trade Council (NFTC). För att lagen ska träda i kraft måste guvernören underteckna den. Det är oklart hur han kommer att göra.

Cuba Central Team (USA) 120316. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-04-14
Märkligt samtal i Havanna med BBCs korrespondent
För en vecka sedan ringde en god vän för att be om hjälp för att jag skulle skriva om och fördöma ett fall med en kubansk tjänsteman som ”oskyldigt åtalats, torterats grymt av Säkerhetstjänsten och dömts till tio års fängelse.”

Fallet verkade intressant och några timmar senare sitter jag framför en kvinna runt 40 år, energisk och attraktiv, som virrigt redogör för sitt fall, kopplat till korruption inom den civila luftfarten.

Jag försökte få kronologisk ordning på händelserna för att bättre förstå hennes historia. Kort sagt var hon dömd för att ha tagit emot 10 000 dollar från en utländsk firma efter att ha undertecknat ett kontrakt med dem.

Efter att den person som gett henne pengarna erkänt, så erkände också kvinnan för polisen att hon fått den uppgivna summan pengar, men hon hävdade att det handlade om en enkel gåva utan villkor. Hon sade också att hon skrivit på bekännelsen efter tortyr i Säkerhetstjänstens lokaler. Jag bad henne upprepade gånger om detaljer kring tortyren som hon utsatts för, men hon kunde inte ge några. Slutligen uppgav hon att hon skrev på efter att ha behövt tillbringa flera timmar sittande på en träbänk i en väntsal. Hon hotades också av att hennes barn och grannar skulle få reda på vad hon gjort.

Jag svarade att detta visserligen kunde betraktas som dålig behandling, men att det var en avgrund till att kalla det för tortyr. Men hon insisterade att ”det är psykologisk tortyr, det har jag läst på Internet”. Det sade hon efter att ha intygat att ”jag skrev på klockan 23 så att jag kunde få gå hem.”

Jag försökte förklara för henne att det skulle bli väldigt svårt att anklaga myndigheterna för tortyr bara för att hon var tvungen att vänta några timmar sittande på en bänk och att det blir svårt att försvara en tjänsteman som erkänt korruption. Irriterad av mitt svar sade hon att hon inte förstod varför jag inte gjorde affär av saken när ”till syvende och sist så är den utländska pressen här för att attackera regeringen. Det vet jag mycket väl. Jag var medlem i partiet fram till jag fick det här problemet.”

Jag förklarade att det faktiskt finns journalister som försöker att ärligt informera. Kvinnan var inte övertygad och med en listig min sade hon att hon tänkte ansluta sig till dissidenterna och grupper för mänskliga rättigheter för att på så sätt väcka internationell uppmärksamhet för sitt fall. Om detta kunde jag inte ge henne några råd, men jag tänkte på paradoxen i att denna tjänsteman, medlem av Kommunistpartiet och dömd för korruption, skulle hamna på listan över samvetsfångar.

Bittert klagade hon på att andra inblandade hade fått lägre straff för att de samarbetat med myndigheterna eller för att de var höjdare. ”En av dem fick mer än 2 miljoner dollar”, berättade hon. Jag svarade att ”här har vi en intressant historia” och tog fram bandspelaren. Jag bad om namnen på de personer hon pratade om, men hon frågade bara ”och vad tjänar jag på det?” Jag svarade att hennes land tjänade på det. ”Då är jag inte intresserad”, svarade hon och samtalet var slut.

BBC Mundos korrespondent i Havanna 120315. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-04-13
USAID släpper inte dokument om Freedom House och dess Kuba-aktiviteter
Som svar på en begäran utifrån Freedom of Information Act (FOIA), släppte USAID minimalt med dokumentation om sitt kontrakt med Freedom House från 1999. Mer aktuella dokument vägrar man att släppa och hänvisar till sträng sekretess. Journalisten Tracey Eaton undersöker USAID:s ”demokratifrämjande” program i Kuba. Han försöker undersöka distributionen och motiveringen till programmen som kostar många miljoner dollar. Eaton resonerar kring de dokument som släppts och de som inte släppts på sin blogg ”Along the Malecon”.

Bland det som USAID vägrar avslöja är identiteterna och aktiviteterna på dem som fått ta emot pengar i Kuba. USAID låter mottagaren, dvs Freedom House, avgöra vilken information som ska hållas hemlig och ger därmed stor kontroll över informationen till de privata mottagarna själva. Cuba Central Team (USA) 120330. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-04-12
USA skruvar åt tumskruvarna på spanska företag med intressen i Kuba
USAs Securities and Exchange Commission (SEC) skickade i höstas ett brev till spanska telebolaget Telefonica och ville ha uppgifter om företagets affärer i Kuba. Liknande begäran har gått till Priceline.com.

Telefonica hade en filial fram till 2005 i Kuba och förhandlade om en andel i ETECSA, Kubas telekommunikationsbolag. Telefonica försäkrar att man inte ingick några avtal och att man inte har några planer på investeringar i Kuba. Ett dotterbolag till Telefonica, som arbetar med undervattenskablar, höll samtal med kubanska myndigheter 2009. Men det projektet har stoppats till dess att USA ger sitt tillstånd, enligt vad spanska dagstidningen El Pais uppger.

Cuba Central Team (USA) 120330. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-04-10
Brigadgeneral i USA kräver att Kuba stryks från listan över terroristländer
Den inflytelserike brigadgeneralen John Adams uppmanar USA att stryka Kuba från länder som stöder terrorism och slutar med sin kontraproduktiva och hycklande politik mot landet.

”Att behålla Kuba på listan är en anakronism och motverkar Washingtons kamp mot terrorism,” hävdar den pensionerade generalen i The Hill, en publikation från Kongressen. Han säger också att information från säkerhetstjänsten har kommit fram till att Kuba inte är något hot mot USAs nationella säkerhet.

I artikeln framhålls att i rapporten om terrorism 2008 framgick det att Kuba inte aktivt stöder den väpnade kampen i Latinamerika eller på andra platser i världen och att Vita Huset inte har några bevis för penningtvätt relaterat till terrorism eller finansiering från Kuba av terrorism. Likaså att i UD:s rapporter från 2009 och 2010 erkänns att det inte finns några tecken på att Kuba finansiellt stöder terroristorganisationer och att Kubas regering fördömt terrorisaktiviteter från Al Quaida och andra.

Generalen ifrågasätter påståendena från UD att Kuba ger skydd åt spanska och colombianska terrorister när det är bevisat att Kubas myndigheter har gjort detta i samförstånd med Spaniens och Colombias regeringar.

Cubadebate 120322. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-04-09
Reportrar Utan Gränser erkänner samarbete med USAID/CIA

Reportrar Utan Gränser används flitigt som källa för att fördöma påstådda övergrepp mot pressfriheten i olika delar av världen. Men aldrig granskas RUG och var dess pengar kommer ifrån av samma medier.

Generaldirektören för RUG, Olivier Basille, erkänner att det fanns ”ett samarbetsavtal” mellan RUG:s grundare och förre chef Robert Menard och Center for a Free Cuba. Center for a Free Cuba är en organisation finansierad av USAID och under ledning av CIA-agenten Frank Calzon. USAID är ett av de organisationer som USA använder för att infiltrera och påverka länder med förevändning om utvecklingshjälp. Enligt Basille ”fanns det ett samarbetsavtal mellan förre generalsekreteraren och en omstridd humanitär organisation (alltså Center for a Free Cuba) ur den exilkubanska oppositionen.” Men Center for a Free Cuba är på inget sätt skapat av oppositionen, utan en täckorganisation för CIA för att genomföra olika aktioner för att destabilisera Kubas regering. Deras chef, Calzon, har ett långt förflutet i CIA. Basille påstår att avtalet ”frångicks 2009 på begäran av anställda på RUG i samband med senaste bytet av ledning i vår organisation.”

Basille nämner inte hur långt samarbetet mellan RUG och Calzon gick. Det resulterade i massor med desinformationskampanjer mot Kuba och slog alla rekord i lögner och förtal. Allt med finansiering från USA. I samband med dessa aktiviteter reste Menard till Kuba för att träffa dåvarande ordföranden för ”oberoende journalister” i Kuba, Nestor Baguer, som i själva verket var anställd av kubanska säkerhetstjänsten.

2008 lämnade Menard RUG för ett kontrakt med emiren av Qatar för att leda ett presscenter för ”pressfrihet”. Projektet, vars chef var ägaren av Al Jazeera, misslyckades trots miljoninvesteringar.

Liberacion 120323. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-04-08
Yoani Sanchez fabricerar nyheter

Sanchez har fabricerat egna nyheter när hon på Twitter hittat på en historia om inget mindre än en påstådd skottlossning i Havanna. Bloggaren påstår att en diplomatbil med en venezolansk diplomat besköts och diplomaten träffades i huvudet. Sanningen är att det rörde sig om ett stenskott som träffade chauffören.

Den påhittade skottlossningen rapporteras några dagar innan påvens besök i medvetenhet om att internationella media är på plats. Om det är Sanchez själv, eller hennes uppdragsgivare på USA:s Intressekontor som hittat på historien, låter vi vara osagt.

För övrigt har nu Sanchez hamnat på en lista över världens 150 modigaste kvinnor! Det är en förolämpning mot alla de tusentals kvinnor runt om i världen som kämpar för en rättvisare tillvaro. Det är ”The Daily Beast” som upprättat listan. Där ingår också Hillary Clinton och Angela Merkel. Sanchez själv ser inget konstigt i att hon hamnat i detta sällskap. Hon förklarar sig vara nöjd i en grupp av kvinnor som aldrig varit rädda för faran och förtrycket och, som enligt Sanchez, ”är kapabla att övervinna rädslan.” Däremot stör hon sig på att också Brasiliens och Argentinas progressiva presidenter, Dilma Rousoff och Cristina Fernandez är med på listan.

Periodico Venceremos 120319, Liberación 120316. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-04-06
Skrupelfria damer i vitt

Utan framgång har jag letat efter foton på den omfattande täckning som nyhetsbyråerna AFP och EFE [och TT, förstås] givit de sk Damerna i Vitt den gångna helgen. Deras senaste aktiviteter verkar vara en uppföljning av den misslyckade ockupationen av en katolsk kyrka i Havanna. Det senare försöket beskrevs av kyrkan självt som: ”Med syfte att skapa kritiska situationer i samband med att Påven Benedictus XVI besök närmar sig.”

De utländska korrespondenterna behöver inte se något själva, än mindre kontrollera några källor. För att deras uppdragsgivare ska använda deras rapporter behöver de bara upprepa de historier de får höra på telefon av de som säger det internationell press vill höra. Journalisterna ser sedan till att göra braskande nyheter av det de hört på hörsägen.

Vi vet att den utländska pressen som är ackrediterad i Kuba aldrig nämnde de telegram som avslöjades av Wikileaks om hur USA:s regering finansierar Damerna i Vitt. Inte heller har de skrivit om de kvitton som man kunde se under flera månader på Internet som visade betalningen för de ”marscher” som genomfördes av Damerna och som blåstes upp av utländska medier. Men det verkligen uppseendeväckande är att EFE och AFP som är så intresserade av det som händer runt ”Damerna”, inte har märkt det senaste som dessa lägger bidragspengar från norr på. Tidigare har en federal granskning i USA visat att pengar bland annat användes för inköp av schweizisk choklad och minkpälsar.

Denna gång handlar det om gummimasker föreställande Damernas avlidna tidigare ledare, Laura Pollan. På kubanska bloggar man kunnat se Damernas masker på Pollan. Masker på levande personer, som ledarna för G8-länderna, har använts av demonstranter i några länder för att driva med dem. Men aldrig har man sett masker på en avliden person användas av dennes trosfränder. Detta är något som kan väcka anstöt av släktingar till den person som utnyttjas på detta sätt. I Kuba används masker traditionellt i samband med karnevaler och födelsedagsfirande för barn. Men denna spektakulära nyhet, att Damerna skymfar sin avlidna ledare, har undgått korrespondenterna. Det har undgått dem på samma sätt som de aldrig skriver om de miljontals människor i detta land som lever, studerar, arbetar och roar sig med öppna ansikten.

Cubadebate 120319. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-04-05
Upprop för de Fem av svenska kulturarbetare och politiker

Den USA-födda antikrigsaktivisten Cindy Sheehans besök till Irland och Sverige, motiverade svenska politiska och kulturella personligheter att uttala sig i solidaritet med De Fem Kubanerna (se bifogad skrivelse).

  Initiativet till ett stöduttalande uppkom när det fortfarande inte rådde säkerhet om huruvida myndigheterna i USA skulle ge René González tillstånd att besöka sin bror på Kuba.

  Det faktum att René befinner sig med sin familj på Kuba, är en liten seger för den internationella solidaritetsrörelsens kamp. En kamp som inte kommer att upphöra förrän De Fem är tillbaka på Kuba för gott!

  Svenska Kommittén Frige De Fem



    Vi stöder Washington-aktionen ”5 dagar för de 5 kubanerna”!  

Vi vill, som ett svar på maningen ”5 days for the Cuban 5 in Washington DC” – utsänd av The International Committee for the freedom of the Cuban 5 – ge vårt fulla stöd till den femdagarsaktion som kommer att organiseras av den Internationella Kommittén i Washington DC under dagarna 17 april till och med 21 april.  

Vi stöder kravet på omedelbar frigivning av Gerardo Hernández, Antonio Guerrero, Fernando González och Ramón Labañino. De fem kubanernas uppdrag i Miami var ett fredligt uppdrag. De försökte bidra till att få ett slut på sabotage och angrepp mot Kuba, utförda av terroristgrupper baserade i USA.  

Vi kräver att stopp på de systematiska trakasserierna vad gäller anhörigas möjligheter att besöka de fem kubanerna. Gerardo Hernández och hans hustru Adriana Pérez har inte getts möjlighet att träffa varandra under nära 15 år, på grund av att USA-myndigheterna förvägrat Adriana Pérez inresevisum, och därmed möjlighet att besöka sin man i fängelset. Samma sak har drabbat René González och hans hustru Olga Salanueva. Trots att René González nyligen släppts ur fängelset, måste han nu vistas i tre år under övervakning i Miami. Hans hustru tillåts fortfarande inte att besöka honom. Olga Salanueva förvägras fortfarande visum.  

Ytterligare ett krav vill vi framföra – och här handlar det om ett mycket brådskande ärende - att USA myndigheter tillmötesgår en av René González inlämnad begäran om tillstånd att omedelbart få resa till Kuba för att besöka sin bror, Roberto González, som är mycket svårt sjuk.

  Biskop Eva Brunne, Stockholms stift
  Thage G. Peterson, tidigare talman vid Riksdagen, tidigare medlem i svenska regeringen (Justitieminister, Försvarsminister) (Sveriges socialdemokratiska arbetareparti)
  Eva-Britt Svensson, fd EU-parlamentariker (Vänsterpartiet)
  René Vázquez Díaz, författare
  Francisco Contreras, ordförande i Latinamerikagrupperna
  Mikael Wiehe, sångskrivare
  Sven Wollter, skådespelare
  Etienne Glaser, skådespelare, regissör, manusförfattare
  Siv Widerberg, författare
  Ric Wasserman, journalist
  Inger Fredriksson
  Christer Themptander, konstnär
  Maria Sandblad, journalist, författare
  Nils Lundgren, journalist, filmare
  Björn Kumm, journalist
  Eva Björklund, arkitekt
  Ulf Hultberg, filmregissör
  Karin Lentz, författare
  Monica Zak, författare, journalist
  Lena Granhagen, skådespelerska, sångerska
  Jan Hammarlund, sångare
  Amineh Kakabaveh, riksdagsledamot (Vänsterpartiet)
  Jens Holm, riksdagsledamot (Vänsterpartiet)
  Marianne Berg, riksdagsledamot (Vänsterpartiet)
  Bengt Berg, riksdagsledamot (Vänsterpartiet)

2012-04-05
”Dissident” skriver till påven

Inför påvens besök skrev kontrarevolutionären Guillermo Fariñas brev till påven och uppmanade honom att ”förena sig med miljoner vanliga kubaner”. Fariñas tilldelades av EU-Parlamentet Sacharovpriset på 50 000 euro för några år sedan. På Kuba dömdes Fariñas 1995 till tre års villkorligt fängelse för att ha attackerat och misshandlat en kvinnlig arbetskamrat på sjukhuset där han arbetade. 2002 attackerade han med en käpp en gamling efter en politisk diskussion. Den misshandlade behövde läkarvård och Fariñas dömdes nu till fängelse i fem år. Denna bakgrund nämner aldrig västliga medier.

Fariñas har täta kontakter med extremhögern i Miami, från vilken han mottar finansiering. Det är något han själv erkänner i ett brev från 2009 riktat till den ökände terroristen Angel de Fana, som har band till det paramilitära Alpha 66. Förutom Sacharovpriset och pengar från Miami får han också stöd från USA:s Intressekontor i Havanna. Han kan alltså knappast sägas representera ”vanliga kubaner”. El Nuevo Harald i Miami, El Mundo i Spanien och andra medier har publicerat Fariñas´ brev till påven. Fariñas har själv skickat sitt brev till bland annat de exilkubanska kongressledamöterna i USA:s Kongress, EU-parlamentarikern Laima Andrikiene från Litauen med flera.

Liberacion 120316. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-04-04
Om ”ockupationen” av en kyrka i Havanna
Pressmeddelande från Havannas ärkebiskop 120315

Torsdagen den 15 mars, efter över 48 timmars icke-auktoriserad oavbruten närvaro i Santuario Diocesano y Basílica Menor de Nuestra Señora de la Caridad en La Habana har de 13 ockupanterna dragit sig tillbaka från denna heliga plats.

Under deras första timmar i kyrkan och under samtalen mellan ockupanterna och fader Ramon Suarez framgick att kardinal Ortega garanterat dem att de skulle föras hem utan att någon skulle skada dem. Ockupanterna svarade att de litade på kardinalen, men inte på myndigheterna. Men de sade också att om myndigheterna skulle säga detta själva, skulle de tro på det.

Kyrkans ansträngningar att få slut på situationen fortsatte. På kvällen den 14 mars anlände en representant för ärkebiskopen och tillsammans med fader Betancourt upprepade de uppmaningen att ockupanterna skulle lämna platsen frivilligt. Detta krävdes också av troende katoliker som inte kunde hålla mässa varken onsdag eller torsdag. Fler uppmaningar att avsluta ockupationen gjordes i dag på morgonen och eftermiddagen. Men svaret från ockupanterna var negativt.

På grund av detta, och användande av sin auktoritet som tillhör honom, vände sig kardinal Ortega till myndigheterna att de skulle uppmana ockupanterna att lämna platsen. Detta tillsåg också förslaget från ockupanterna att de skulle få garantier direkt från myndigheterna.

Klockan 09 började utrymningen av platsen och den varade mindre än tio minuter. De tretton erbjöds att gå ut och de gjorde inget motstånd. Polisen bar inga vapen och de uppgav att de tretton skulle transporteras hem efter att ha passerat en polisstation. Likaså uppgavs att de tretton inte skulle åtalas.

Detta var slutet på en aktion som aldrig borde ha ägt rum. Kyrkan litar på att liknande händelser inte upprepas och att harmonin som vi alla strävar efter ska uppnås.

Pressmeddelande från Havannas ärkebiskop 120315. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-04-04
Desperation i Miami
Granma

I tre månader har högerextrema kongressledamöter i Miami och deras anhängare fört en massiv kampanj mot Miamis katolske biskop Thomas Wenski som organiserar en pilgrimsfärd till Havanna i samband med påvens besök. På radio och i andra medier anklagar de kyrkan för ”avsaknad av etik”. Vilken etik pratar de om? Kanske de professionella förespråkarna för hat, medhjälpare av erkända terrorister som Posada Carriles, vilken moral bekänner de sig till?

Kongressledamoten Ileana Ros-Lehtinen säger ”jag tror inte att påvens besök kommer att leda till regimförändring, resan ger legitimitet till diktaturen”. Hon, som själv säger sig vara katolik, sade 2010 ”Katolska kyrkan i Kuba är ett fiasko.” Högern i Miami hotar nu med att dra in alla bidrag till kyrkan, sluta att gå i mässan och protestera offentligt. Kända terrorister har deklarerat att de ska genomföra aktioner under påvebesöket, inklusive en armada av båtar till Kuba.

Vid förre påvens besök i Kuba 1998 lyckades Miamimaffian stoppa resan av troende katoliker från USA till Kuba. Det visar sig alltså att dessa försöker hindra det fria utövandet av religionen. Granma 120321. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-04-03
Politisering av påvens Kubabesök
Cubadebate

Intensiva försök pågår för att undergräva och utnyttja påvebesöket i Kuba. De små kontrarevolutionära grupperna, finansierade och styrda av den exilkubanska maffian, har inte lyckats stoppa påvebesöket. Istället har de nu planerat provokationer för att pressa Vatikanen för att påven ska fördöma den revolutionära processen i Kuba.

De bekämpar den positiva atmosfär som besöket skapat nationellt och internationellt och från Miami har skickats pengar och instruktioner hur provokationer ska iscensättas. En av planerna går ut på att grupperna uppträder som troende och deltar i mässorna för att där skapa oro, protester och få den internationella pressens uppmärksamhet.

Att inte visa respekt för syftet för påvebesöket, att försöka skapa oro, att försöka skapa en bild av ett undertryckt folk – uppenbarligen är inget av detta spontant. Efter det misslyckade försöket i en kyrka i Havanna försökte de köpta agenterna genomföra provokationer på olika platser i huvudstaden. För detta ändamål kallade de till sig sina anhängare ute i landet. De höll kontakt med sina utländska uppdragsgivare och de ”oppositionella” som hörsammade kallelsen fick pengar för detta.

Myndigheterna har avslöjat att utlänningar kommit till Kuba för att stödja ledarna för dessa grupper. De hade med sig videoband med instruktioner om hur man genomför olika aktioner, de hade med sig kommunikationsutrustning och till och med en flagga för anslutning av Kuba till USA. Kyrkan har tagit avstånd och säger: ”det handlar om en strategi förberedd och koordinerad av olika grupper. Det är olyckligt och ogenomtänkt.”

Bland det mest patetiska är gruppernas brev på Internet där de säger sig välkomna påven enbart om denne tar ställning för dem. I motsats till Kubas regering ställer de villkor för påvens besök. Detta strider mot intresset hos de troende.

Cubadebate 120322. Översättning: Zoltan Tiroler

2012-04-02
Den kubanske terroristbekämparen René González nu på Kuba
Prensa Latina 120330

René González, en av de fem kubanska anti-terroristerna som dömts till långa fängelsestraff i USA, anlände i fredags till Kuba. Det handlar om en privat vistelse hos familjen, möjliggjord genom beslutet av en domare i USA att tillåta René González att besöka sin svårt sjuka bror. Enligt information som återgetts av televisionens nyhetsprogram anlände René vid middagstid.

Den 24 februari inlämnade René, genom sin advokat, en ansökan och en begäran om skyndsam behandling av denna ansökan. Den inlämnades till den federala domstolen för distriktet Södra Florida, och gällde en begäran om att René skulle ges tillåtelse att besöka sin svårt sjuke bror på Kuba.

Nästan en månad senare, den 19 mars, gav domaren Joan Lenard, som handlagt fallet med de Fem Kubanerna sedan processen startades, sitt tillstånd till en två veckors permission. Tillståndet gällde under särskilda förutsättningar, bland dem att USA:s regering gav sitt medgivande. Domare Lenard krävde också en detaljerad resplan, information om uppehållsplatser och kontakter i landet, samt att René höll regelbunden telefonkontakt med övervakaren i Miami. Domare Lenard har också gjort klart att René måste återvända till USA så snart de två veckorna har gått.

Efter att ha genomlidit 13 fängelseår, orättvist dömd, befinner sig René nu utanför fängelset men under övervakning. Övervakningstiden är satt till tre år, och under den tiden måste han stanna i USA; med andra ord handlar det om ett förlängt straff.

Beslutet att tillåta honom att nu besöka Kuba ligger helt i linje med villkoren för övervakningen. Övervakaren och domaren har möjlighet att ge tillstånd till besök på Kuba.

Också åklagarsidan, som motsatt sig Renés ansökan om tillstånd att permanent få återvända till Kuba, liksom hans ansökan om att få permission för att besöka sin bror, medger att bestämmelserna för övervakningen inte i sig utesluter möjligheten av besök på Kuba.

Rörande detta uttryckte justitieministeriet (7 mars 2011) att villkoren för frigivning under övervakning för Renés del inte innebar att han inte kunde besöka Kuba under övervakningsperioden. ”Ingenting kommer att hindra honom från att, under denna period, ansöka hos sin övervakare (eller hos domstolen, i det fall den förre inte vill tillmötesgå hans begäran) om tillstånd att besöka Kuba; för att besöka sin fru, sina gamla föräldrar eller andra släktingar”.

I sin ansökan förklarade René att han ämnade rätta sig efter de stipulerade villkoren och att han ämnade återvända till USA då permissionstiden gått ut.

Trots de villkor som omgärdar Renés besök, förklarar ett pressmeddelande, välkomnar det kubanska folket med djup respekt sin älskade René; och kampen för hans slutgiltiga, permanenta återvändande fortsätter. Liksom kampen fortsätter för frigivandet av hans fyra bröder.

René González arresterades och frihetsberövades tillsammans med sina kamrater Gerardo Hernández, Ramón Labañino, Antonio Guerrero och Fernando González i USA 1998, för att de bevakat Miami-baserade våldsbenägna grupper som riktade sig mot Kuba.

Översättning: Tomas Widén

2012-03-29
Gomorron Sverige med Eva Björklund och René Vásquez Díaz



Med anledning av påvens besök på Kuba bjöds igår Eva Björklund och René Vásquez Díaz in till Gomorron Sverige på SVT. Eva Björklund är redaktör för tidskriften Kuba, och René Vásquez Díaz är författare, född på Kuba och bosatt i Malmö.

>> Länk till klippet