Venezuelas president Hugo Chávez
talar inför FN:s generalförsamling 15 september 2005

Ers excellens och vänner!

Det ursprungliga syftet med detta möte har urvattnats helt. Vi har påtvingats att inrikta vår debatt på att överväga några skenreformer. Dessa "reformer" förvisar såsom oviktigt allt det som hela världens folk trängande ropar efter. Det ropas efter åtgärder för att tackla de verkliga problemen som står i vägen för utveckling i våra länder.
Fem år efter Millennietoppmötet är det fortfarande en bitter sanning att de flesta av de blygsamma målen inte kommer att uppnås. Det ursprungliga antalet 842 miljoner hungrande människor, ville vi halvera innan år 2015. Med nuvarande takt uppnår vi inte det förrän år 2215. Hur många av oss här kommer att finnas kvar för att fira den framgången? I vilket fall, det firandet blir avhängigt mänsklighetens förmåga att överleva miljöförstöringen fram till dess.

Vi reste målet att uppnå grundutbildning för alla innan 2015. Med nuvarande takt uppnås inte det förrän efter 2100. Ska vi förbereda firandet av det också!

Mina vänner här i världen, detta leder oss till en oundviklig och bitter slutsats. FN:s sätt att arbeta är förbrukat. Det räcker inte enbart med att reformera. Det 21:e seklet erfordrar djupgående förändringar som endast är möjliga om vi bygger upp denna organisation från grunden på nytt. Vår nuvarande organisation fungerar inte. Det är nödvändigt att säga detta, det är detta som är sanningen.

Från vår venezolanska utgångspunkt, måste denna omvandling av FN förverkligas i två steg, det omedelbara, och det utopiska. Det första steget tyngs ned av den gamla strukturen. Vi har inte försökt vika undan från detta. Vi har ju här lagt fram konkreta förslag till hur vi skall kunna göra kortsiktiga förändringar i modellen. Men drömmen om världsomspännande fred är drömmen hos ett stort kollektivt "vi" som inte räds att utrota hungern, sjukdomar, analfabetism och nöd. För att lösa dessa problem, måste vi vara stadigt rotade på jorden men också ha vingar för att flyga. Vi behöver vingar så att vi kan flyga.

Vi vet att det existerar en skräckinjagande nyliberal globalisering, men världen är sammanlänkad och den måste vi möta, ej som ett problem, utan som en utmaning. Fotad i våra egna länders realiteter, kan vi utbyta kunskap, samordna med varandra, och integrera marknader. Men samtidigt måste vi förstå, att det finns problem som ej längre kan lösas nationellt: problem såsom ett radioaktivt moln, inter-nationella prismekanismer, en pandemisk sjukdom, uppvärmningen av planeten, hålet i ozonskiktet, allt detta är inte nationella problem.

Medan vi avancerar mot en ny modell för Förenta Nationerna som erkänner detta kollektiva "vi", finns det angelägna reformer som vi rekommenderar denna generalförsamling att genomföra, och som inte kan skjutas på framtiden:

För det första måste säkerhetsrådet utvidgas, såväl vad gäller permanenta som roterande medlemmar, så att nyligen utvecklade länder och länder under utveckling får permanenta medlemmar i rådet.

För det andra, är det nödvändigt att förbättra FN:s arbetsmetoder, så att öppenheten ökas och inte minskas, så att ömsesidig respekt ökas och inte minskas, och så att allas delaktighet ökas.

För det tredje, kräver vi omedelbart undanröjande, såsom vi i sex år har sagt i Venezuela, omedelbart undanröjande av vetorätten i säkerhetsrådet. Denna elitistiska relik är inte förenlig med demokrati. Den är oförenlig med själva jämställdhetens och demokratins idé.

Och för det fjärde, föreslår vi stärkning av generalsekreterarens roll. Hans politiska funktioner inom ramen för den förebyggande diplomatin måste konsolideras.

Problemens allvar kräver djupgående omvandling. Symboliska reformer räcker inte för att återerövra vår känsla av "vi". Vad väntar världens folk på? Bortom dessa reformer, kräver vi venezolaner att Förenta Nationerna grundas om på nytt. Som vi mycket väl vet i Venezuela, och med Simón Rodriguez, Caracas' Robinsons ord, antingen skapar vi, eller så går vi vilse.

I år 2005 i januari var vi i World Social Forum i Porto Alegre. Där begärde flera framstående personligheter att FN:s säte måste tas ifrån USA om det landet fortsätter att bryta mot internationella lagar och normer. Idag vet vi att det aldrig fanns några massförstörelsevapen i Irak. USA:s folk har alltid varit noga med kravet att dess regering måste vara sanningsenlig. Andra folk i världen ställer också detta krav. Trots att det inte fanns några massförstörelsevapen, och trots FN:s protester, bombades Irak och ockuperades, och ockupationen fortsätter. Av dessa anledningar föreslår vi inför denna församling att Förenta Nationerna borde lämna ett land som inte respekterar resolutionerna från FN:s egen församling.

Det har föreslagits att Jerusalem bör förvandlas till en internationell stad. Kanske denna idé också erbjuder en lösning på konflikten som Palestina genomlever, men ett sådant förslag blir svårt att genomföra. Vi har med oss hit en annan idé; en idé baserad på Simón Bolívars "Jamaicabrev" skriven på Jamaica 1815, för 190 år sedan. Han föreslog att en internationell stad skulle skapas och förkroppsliga den internationella enhetens idé. Bolívar var en drömmare som skapade framtiden i sina drömmar. Vi tror att det är dags att skapa en internationell stad som inte förknippas med en viss stats suveränitet. En sådan stad skulle inrymma tillräcklig moralisk styrka för att kunna representera världens alla nationer. Men denna internationella stad måste ge upprättelse åt fem seklers obalans. Förenta Nationernas nya säte måste vara beläget i Syd. Såsom Mario Bennedotti sade; Syd existerar. Det skulle kunna vara en befintlig stad, eller vi kunde skapa en helt ny stad. Den kunde vara belägen på en plats där flera länders gränser möts, eller på mark som symboliserar världen. Vår kontinent är beredd att erbjuda mark på vilken Universums Jämvikt kan byggas, såsom Bolívar rekommenderade år 1825.

Mina damer och herrar, vi konfronteras idag med en aldrig förut skådad energikris i världen. En svårbromsad växande energikonsumtion pågår kombinerad på ett farligt sätt med såväl små möjligheter att öka uttaget av kolväteföreningar, som med prognoser att tillgången till säkerställda reserver med fossilt bränsle minskar. Oljan börjar ta slut. År 2020 beräknas efterfrågan bli 120 miljoner tunnor olja per dag. Om vi under 20 år framåt konsumerar lika mycket olja per år som vi gör idag, dvs. inte ens ökar den årliga konsumtionen, kommer vi att under dessa 20 år konsumera lika mycket olja som mänskligheten gjort under hela sin tidigare historia. Detta skulle oundvikligt leda till en ökning av koldioxidutsläppen, vilket som vi vet, ökar vår planets temperatur.

Ett smärtsamt exempel på konsekvenserna av att bortse från dessa realiteter utgörs av katastrofen med orkanen Katrina. Uppvärmningen av oceanerna är en grundläggande faktor bakom ökningen av våldsamma orkaner under senare år. Detta är också ett tillfälle att än en gång förmedla vår smärta och sorg till USA:s folk. USA:s städer är också våra städer, och de är också hela världens städer.

Det är i praktiken och etiskt otillåtligt att offra den mänskliga arten genom att i galenskap plädera för ett socioekonomiskt levnadssätt som riskerar kapsejsa mänskligheten i förintelse. Det är självmord att påtvinga denna modell på alla andra i sken av att den vore en ofelbar lösning på den ondska som den själv orsakar. Nyligen deltog USA:s president i ett möte med Organisation of American States (OAS) där han föreslog ökat marknadstänkande och fritt öppnande av marknader, dvs. nyliberalism för Latinamerika och Karibien. Denna politik är i verkligheten grundorsaken bakom de stora tragedier och den ondska som våra folk tvingas uthärda. Nyliberal kapitalism är Washingtons "consensus". Denna har bara gett misär, ojämlikhet och oändlig tragedi för folken på denna kontinent.

Nu mer än någonsin, herr president, behöver vi en ny internationell ordning. Låt oss erinra oss Förenta Nationernas generalförsamling under dess 6:e session året 1974. Några av oss här var inte födda då eller var mycket små. Det året, för 31 år sedan, beslöt församlingen att anta sin deklaration och handlingsprogram för en ny internationell ekonomisk ordning (Övers. anm: Resolutionerna 3201 och 3202, 1 maj 1974). Den 14:e december 1974, beslöt generalförsamlingen att anta stadgar för staters ekonomiska rättigheter och skyldigheter (Övers. anm. Resolution 3281), som en följd av den nya internationella ekonomiska ordningen. Detta antogs av en överväldigande majoritet med 120 röster för, 6 emot och 10 nedlagda röster. Under de dagarna röstade delegaterna i FN, men det gör de inte längre idag. I dessa dagar antas dokument som jag, å Venezuelas vägnar, deklarerar är ogiltiga och illegala. Detta dokument (Övers. anm. Slutdokumentet från FN toppmötet 14-16 sept. 2005) antogs på ett sätt som bryter mot FN:s normer. Dokumentet är ogiltigt. Det borde diskuteras. Venezuelas regering kommer att berätta om detta ute i världen. Vi kan inte acceptera en öppen och skamlös diktatur i FN. Av dessa skäl vänder jag mig med full respekt till mina kollegor, statsöverhuvuden och regeringschefer. Nyligen träffade jag president Néstor Kirchner och visade honom dokumentet. Detta dokument gavs till våra delegater fem minuter innan den allmänna diskussionen, och endast på engelska. Det klubbades igenom med ett diktatoriskt slag som jag har fördömt såsom olagligt, oroande, ogiltigt och utan legitimitet.

Lyssna noga på mig, herr president. Om vi accepterar detta är vi förlorade, som om vi skulle släcka lamporna, stänga dörrarna och fönstren. Det vore fruktansvärt om vi accepterade en diktatur i denna sal. Vi behöver återupptäcka vad som gick förlorat på vägen, såsom förslaget till en ny internationell ekonomisk ordning, som antogs i denna församling 1974. Speciellt kan vi minnas den resolutionens text avsnitt nr 2, som bekräftar statens rätt att nationalisera naturresurser och egendom som hamnat i händerna på utländska investerare. Resolutionen föreslår att sammanslutningar för råvaruproducenterna bildas. Vi kan minnas resolution 3201 från maj 1974. Där uttrycks med pressande beslutsamhet behovet av att etablera en ny internationell ekonomisk ordning baserad på rättvisa, jämlik suveränitet, ömsesidigt beroende, gemensamma intressen och jämställdhet mellan alla stater utan åtskillnad och opåverkat av ländernas varierande ekonomiska och sociala system.

Målet med den nya internationella ekonomiska ordningen var att modifiera den gamla ordningen. (Jag erinrar mig att USA:s president igår talade under 20 minuter. Ers excellens, jag begär tillåtelse att också få slutföra mitt tal.) Målet med den nya internationella ekonomiska ordningen var att modifiera den gamla som blev till i Bretton Woods 1944. Denna ordning tillämpades fortfarande 1971 då det internationella penningsystemet kollapsade. Det fanns ingen vilja att fortsätta på det gamla sättet. Uppsåtet att förändra byggde endast på goda avsikter. Vi tror att det var den rätta vägen att gå och är det också idag. Idag i Venezuela kräver vi en ny internationell ekonomisk ordning. Men en ny internationell politisk ordning är också väsentlig. Vi kan inte tillåta att en handfull länder ostraffat får tolka om principerna för internationell lag och därigenom legitimera sådana doktriner som "förebyggande anfall". De hotar oss med förebyggande anfall! Nu kallar de det för ett ansvar att skydda oss! Men vi måste fråga: Vem kommer att skydda oss? Hur kommer de att skydda oss?

Jag tror att USA behöver skydd, vilket så smärtsamt nu tydliggjorts genom Katrina-tragedin. Medan vi talar om att skydda varandra, kan vi konstatera att USA inte har en regering som kan skydda det från förutsägbara naturkatastrofer. Det är mycket farliga planer som imperialismen ritar upp. Planerna präglas av interventionspolitik och de försöker legalisera avsaknaden av respekt för folkens suveränitet. De ignorerar respekten för internationell lag och FN stadgan, som är det som idag, herr president, borde stå i centrum för internationella relationer, och utgör grunden för den nya ordning som vi förordar.

Som avslutning vill jag nämna hur vår befriare Simón Bolívar talade om världsintegration, om ett världsomspännande parlament, en parlamentarikernas kongress. Det är nödvändigt att åter ta upp förslag som detta. Som jag tidigare nämnde, sa Bolívar i Jamaica år 1815, och jag citerar, "Så vackert det skulle te sig för oss om Panamahalvön kunde bli för oss det som Korinth var för grekerna. Förhoppningsvis en dag kommer vi att ha en ädel kongress med representanter för kungadömernas republik. Där kunde vi hantera och diskutera de mest brännande frågorna om fred och krig med nationerna som tillhör världens tre andra regioner." Denna typ av union byggd på enhetssträvan kan bli verklighet, en lycklig förnyelse. Det är visst angeläget att finna effektiva metoder för att hantera internationell terrorism, men denna fara får inte göras till svepskäl för att släppa loss obefogat och våldsamt militärt fientligt agerande, vilket gjorts till doktrin efter den 11 september. Endast verkligt och nära samarbete, och när det gäller terrorismen slut på den dubbelmoral som vissa länder i norr uppvisar, kan göra slut på denna fruktansvärda katastrof.

Herr president, efter loppet av endast sju år kan den bolivariska revolutionen, det venezolanska folket, uppvisa viktiga sociala och ekonomiska framgångar. 1.406.000 venezolaner lärde sig att skriva och läsa på ett och ett halvt år, och vår befolkning är inte större än 25 miljoner människor. Om några veckor kommer vårt land att kunna deklarera att analfabetism är utrotat i hela vårt territorium. Tre miljoner venezolaner har inlemmats i grundskolan, gymnasieskolan och universiteten, vilket deras fattigdom tidigare uteslöt dem från. 17.000.000 venezolaner, nästan 70 procent av befolkningen, åtnjuter nu för första gången i historien kostnadsfri medicinsk vård, inklusive mediciner. Och om några få år, kommer alla venezolaner att ha tillgång till förstklassig medicinsk vård. Mer än 1.700.000 ton mat distribueras till låga priser till 12 miljoner personer, nästan hälften av befolkningen. En miljon av dem får temporärt denna mat gratis. Dessa åtgärder har åstadkommit en hög och säker nivå på näringsintaget för de mest behövande. Herr president, 700.000 arbeten har skapats vilket minskat procentsiffran för arbetslösheten med nio. Allt detta har genomförts samtidigt som intern och extern aggression riktats mot oss, inklusive en militär statskupp understödd av Washington, och en oljeindustristrejk också understödd av Washington. Allt har genomförts trots dessa konspirationer, lögnerna som medierna sprider och de ständiga hoten från Imperiet och dess allierade. Dessa hot har inkluderat uppmaningar att begå magnicid. Det enda landet där en person åtnjuter lyxen att få begära att ett statsöverhuvud lönnmördas är USA. Detta inträffade nyligen när pastor Pat Robertson, nära vän till Vita Huset, offentligt begärde att jag skulle mördas, och myndigheterna ingrep inte mot honom. Detta är ett internationellt brott, internationell terrorism.

Vi kommer att kämpa för Venezuela, för latinamerikansk integration, och för hela världen. Vi intygar här i denna sal vår oändliga tilltro till människan, som idag törstar efter fred och rättvisa, för att kunna överleva som art. Simón Bolívar, vårt lands fader och revolutionära vägledare gick ed på att inte vila varken sin kropp eller sin själ förrän Amerika är fritt. Inte heller vi kommer att vila våra kroppar eller slå oss till ro i sinnet förrän vi har lämnat vårt bidrag till att rädda mänskligheten.

Översättning: Svensk-Kubanska Föreningen
www.svensk-kubanska.se