Torsdag den 23 oktober 2003

Av Argiris Malapanis och Camilo Catalán

CARACAS, Venezuela. "Man hittar de kubanska läkarna på deras kliniker fram till 12-tiden, men därefter fortsätter de att besöka folk i grannskapet. Det spelar ingen roll vad klockan är, dom finns alltid här när man behöver dem", säger María Elena León. "Vad de kubanska läkarna har gjort har venezuelanska läkare aldrig kommit i närheten av. Jag hade en fruktansvärd smärta i nedre delen av ryggen från den 16 december till den 19 juni. Jag förlorade 18 kilo i vikt. Ingen kunde förklara vad som var fel. Till sist gick jag till en kubansk läkare som gratis diagnostiserade problemet och nu, efter behandling, mår jag bra igen.

León bor i grannskapet "23 januari", ett arbetarklassområde på sluttningarna med utsikt över Caracas mera centrala delar. Hon talade med reportrar för the Militant den 8 oktober. Hennes åsikter var representativa för den överväldigande majoriteten av arbetare som vi talade med - i några av de fattigaste områdena i Caracas, i fyra andra städer och på landsbygden.

Omkring 250 kubanska läkare, sjuksköterskor och tekniker har arbetat i Venezuela sedan Chavez valdes till president 1998. Men deras närvaro har ökat explosionsartat i år genom planen Barrio Adentro (Innanför Fattigområdena). Kubanska läkare förser nu miljoner venezuelaner som tidigare saknade tillgång till sjukvård. Barrio Adentro-programmet lanserades i Libertador-distriktet i Caracas nu i vår. Tidigt i juni arbetade över 1.000 kubanska läkare i fattiga områden, framför allt i och runt Caracas. Fyra månader senare har deras antal mer än fördubblats och deras tjänster når nu även bland annat in i industristaden Puerto Cabello i delstaten Carabobo och in i bondesamhällen i bergiga områden i delstaten Lara i nordvästra Venezuela. I storstaden Maracaibo arbetar för närvarande 350 kubanska läkare.

Ju mer populär och omfattande programmet Barrio Adentro har blivit, ju mer attackeras programmet av landets rika elit och av delar av medelklassen.
Särskilt den stora konservativa tidningen El Universal och andra tidningar med koppling till storindustrin och de privata TV-kanalerna har fört en fanatisk propagandakampanj mot programmet. Oppositionspolitiker - som fört en kampanj i två år med Washingtons öppna stöd för att avsätta Chavez - påstår att Venezuelas regering "kubaniserar" landet. De påstår också att de kubanska läkarna inte kommit för att rädda liv utan är "Castro-agenter" som kommit för att "indoktrinera de fattiga".

Venezuelanska läkarförbundet har fördömt programmet. Den 1 juni bad man domstolarna att förbjuda de kubanska läkarna att praktisera. Den 21 augusti beslöt den Första Administrativa Domstolen att hörsamma Läkarförbundets begäran - ett beslut som Venezuelas regering självklart beslutat att överklaga. Under den senaste månaden har anonyma hot mot kubanska läkare blivit allt vanligare.

Besök i grannskapet 23 januari

Över 1,5 miljoner människor bor i grannskapet 23 Januari, många av dem i tillfälliga bostäder på landområden som de ockuperat och inte formellt äger själva. Trånga gator slingrar sig upp för sluttningarna i denna barrio.

Vi började med ett besök hos Sergio Rodríguez ambulatorio, en grannskapsklinik som togs över av invånarna för ca tio år sedan. Den har skötts sedan år 2000 av 20 lokala volontärer. Elva läkare arbetar här, alla venezuelaner. De får betalt av Libertadors distriktsförvaltning i Caracas, vars borgmästare Freddy Bernal är oficialista, dvs stöder den sittande regeringen. Besök och mediciner är helt gratis och förrådet av medikamenter föreföll att vara gott.

"Vi ansöker nu om mer resurser för att kunna utöka verksamheten till 24 timmar per dag, inklusive veckosluten", säger Juvenal González Bolívar vid "23 Januaris sambandscentral" som organiserar voluntärerna (som inte har medicinska arbetsuppgifter). Kliniken är nu öppen måndag-fredag 8.00-12.00. "Den kontinuerliga närvaron av kubanska läkare inom projektet är en viktig inspirationskälla för oss".

"Den här kliniken är ett undantag i Caracas - och för landet som helhet", säger Omar González, som arbetar för Röda Korset på kvällarna och som frivillig vid kliniken under dagtid. Nästan alla andra ambulatorios organiseras av Caracas centrala stadsledning som kontrolleras av oppositionen och vid dessa är den medicinska servicen högst bristfällig.

Vi anlände till Sergio Rodríguez-kliniken vid början av eftermiddagsskiftet den 8 oktober. Det är lunchrast från kl 12 till 13 i alla sjukvårdsinrättningar. Kliniken var full, omkring 50 personer köade. Läkarna träffar ungefär 230 patienter per dag. Många patienter kommer hit med journaler och remisser från kubanska läkare eller för att få tandvård eller annan vård som ligger utanför de kubanska läkarnas kompetensområde (eller som de saknar utrustning för att utföra).

Stödet för Barrio Adentro-programmet var stort bland dem som vi talade med. "Flertalet venezuelanska läkare arbetar för profiten och för olika förmåner", hävdar José Gregorio Frías. "Det gäller inte för de kubanska läkarna. De behandlar oss som jämlikar."

Många pekade på svårigheter som de möter hos venezuelanska läkare och sjukvårdsadministratörer när de remitteras dit av kubanska läkare.

"När någon kommer till ett sjukhus med remiss från en kubansk läkare, så vägras de inträde eller får vänta hela dagen", sa Carmen Reyes. "En gång gick jag till Elías Toros barnsjukhus, med remiss från en kubansk läkare, och de sade åt mig att gå till Hugo Chavez.om jag behövde hjälp med något.
Det är en lögn att de kubanska läkarna skulle ha kommit hit för att indoktrinera folk. Barrio Adentro har tillkommit för att lösa praktiska problem som vi har här och vi känner stor tacksamhet gentemot de kubanska läkarna eftersom venezuelanska läkare inte vill komma upp hit till oss."

Aurora Bastida, barnläkaren på kliniken Sergio Rodríguez-kliniken sa att problemet är mer allvarligt. "Venezuelanska läkarförbundet har anklagat de kubanska läkarna för medicinsk vanvård. För ett par månader sedan dog ett barn. Läkarförbundet anklagade en kubansk läkare för att ha föreskrivit fel medicin. Barnets mor framträdde till sist i TV för att bemöta dessa anklagelser och förnekade att barnet fått medicin från den kubanske läkaren.
Hon förklarade i stället att hon vägrats vård av det ena sjukhuset efter det andra tills hennes barn dog. Hon gav namnet på ett flertal sjukhus och venezuelanska läkare som vägrade att hjälpa barnet därför att hon visade upp en remiss från en kubansk läkare.

Andra kliniker i området bidrar med knappast någon vård alls, fastän de är större, har mera modern utrustning och är i bättre skick, förklarade Bastida. "Här kämpar vi för att ge vård åt patienterna. Stadens regering ger oss ingenting. De påstår att de inte fått medel från centralregeringen. Men, i så fall, hur kommer det sig att vi får en del medel från stadsdelen Libertador som har mycket mindre resurser?"

Andra kliniker är tomma

Ett besök vid två andra kliniker i närliggande områden bekräftade Bastidas iakttagelse. Ambulatarion Caño Amarillo var i mycket bättre skick än Sergio Rodríguez-kliniken. Men den var stängd klockan tre på eftermiddagen. Alla läkarna hade åkt hem. Sjuksköterskan som var kvar, och som vägrade ge oss sitt namn berättade: "Medicinerna är gratis, men det finns inga." Hon sa också att en del av utrustningen inte fungerar.

Vid en andra klinik som vi besökte kort därefter intervjuade vi Rosa Martinson, som hade ansvaret för den. Kliniken är mycket större än Sergio Rodríguez och har ungefär samma antal läkare. På eftermiddagen är emellertid bara två av tre läkare på plats. De tar emot ungefär 70 patienter per dag jämfört med 230 för Sergio Rodríguez. När vi frågade varför förklarade Martinson att problemet är inställningen hos flertalet läkare. "För dem är det en förolämpning att arbeta i en barrio", sa hon. "De skulle hellre arbeta i Caracas centralsjukhus. De säger att det här grannskapet är fult.
De betraktar folk här som smutsiga, illaluktande och farliga." Martinson sa att hon arbetar där eftersom hon anser att människor har rätt till sjukvård.
.
Tillfrågad om Barrio Adentro-programmet sa Martinson att kubanerna gör något som praktiskt taget inga venezuelanska läkare är beredda att göra. "Jag beundrar dem för det." Men tillade hon: "De har inte samma nivå av utbildning som de venezuelanska läkarna har." Hon räknade upp alla år som hon själv studerat, berättade om hur hon åkt till USA för att praktisera och betonade att venezuelanska läkare använder den senaste teknologin, inkluderat internet.
"På Kuba har de inte resurser till detta slags utbildning", sa hon (här har Martinson fel, internet är väl utbyggd på Kuba och ett medicinskt informationssystem binder samman alla sjukhus. Den kubanska hälsovården har uppnått erkända höga resultat och detta hänger samman med den medicinska utbildningsnivån. De decentraliserade familjeläkarmottagningarna i grannskapen har givetvis inte all teknologi, men den finns på stadsjukhus och regionala sjukhus - översättarens anmärkning). När kubanska läkare som arbetar i närheten saknar mediciner, så skickar de patienterna till Martinsons klinik för att få hennes signatur på ett recept. Detta ger dem 50% rabatt i närmaste apotek. Trots att hon ännu inte kunnat hitta något fel på de recept de kubanska läkarna skriver ut sa Martinson att hon fortfarande ifrågasätter deras utbildning.

Rosa Martinson framhöll att hon stöder Chavez "för han försöker åstadkomma en förändring för de fattiga med demokratiska metoder." Många familjer är splittrade över Chávez regering, säger hon. Bara hennes man och två barn hade valt att stanna i landet, berättade Martinson. "Jag tycker om Chavez men jag stöder inte alls Fidel Castro." På Kuba, hävdade hon, är det är många brister och de har försökt att ha för mycket jämlikhet, "med förödande konsekvenser." Martinson sa att hon har en trevlig villa med två våningar i Alta Mira, ett välbärgat område för den övre medelklassen, och den skulle hon inte vilja lämna.

Över till Bloque Adentro

Några få kvarter bort har de kubanska läkarna en liten läkarmottagning i det integrerade samhällscentret. Fyra läkare arbetar här; två har förmiddagsskiftet och två eftermiddagsskiftet. När vi kom dit hade de två kubanska läkarna gett sig av - men inte till en villa i ett välbärgat område.

Luis Cadadiego, en av organisatörerna bakom samhällscentret, berättade för oss att cubanerna var ute på hembesök denna eftermiddag som en del av Barrio Adentro-satsningen. Detta är en ny fas i planen. De kubanska läkarna tilldelas nu specifika, avgränsade områden; ett kvarter (bloque). De besöker varje hus i området och lär känna vars och ens livsvillkor och hälsoproblem. Och de gör fler hembesök hos patienter som begär deras hjälp, ibland efter midnatt.

"Deras tjänster och mediciner är gratis," berättade Casadiego. "Nästan alla vet var de bor eftersom de bor i vanliga människors hem och lämnar ut sin adress till patienter. De gör akuta utryckningar rätt ofta på kvällarna och under helgerna. Men deras allra viktigaste uppgift just nu inom Barrio Adentro är förebyggande hälsovård. Det är något som vi tidigare inte ens vågat drömma om."

Detta bekräftades i många av våra intervjuer på gatan och hembesök som vi gjorde.

Vad som var mest slående i dessa intervjuer var den häpnad som folk uttryckte över de totalt annorlunda sociala relationerna mellan de kubanska läkarna och deras patienter - jämfört med vad som gäller för venezuelanska läkare.

"När du går till en statsanställd läkare i Venezuela så är du bara ett nummer i deras ögon", säger Joel Mierez, bosatt i Montepiedad. "Ibland tittar de inte ens upp från sitt skrivbord. De tar ditt namn, skriver ut något piller och sänder iväg dig efter någon minut. Men de kubanska läkarna bryr sig om andra människor. De kommer och gör hembesök hos oss. De bryr sig inte om att vi bor i ett fattigt område. De talar med oss och lär känna oss. De har gett oss hopp."

Barrion 23 Januari var ökänd för den höga brottsligheten. Till och med i juli 2002, senaste gången reportrar för the Militant var här, uppmanades vi att vara extremt försiktiga. En del taxiförare vägrade att köra oss dit. Men det har inträffat en tydlig förändring. Det är en annan atmosfär nu med mer folk på gatorna på kvällarna, fler små parker med lekplatser, bättre belysning och framförallt fler människor med ett leende på läpparna.
Regeringens satsning på reparationer av hus och andra projekt kombinerat med närvaron av kubanska läkare har en hel del att göra med förändringen.

Offentliga arbeten och andra sociala satsningar från regeringen Chávez har börjat orsaka en förändring till det bättre vad gäller levnadsvillkoren för fattiga människor runt om i Venezuela. Utöver satsningar på att bygga billiga bostäder satsar man också på nya tunnelbanesystem i sju städer, en järnväg mellan Caracas och städer i nordvästra delen av landet och på att bygga ett särskilt sjukhus för hjärt- och kärlsjukdomar som man bland annat hoppas ska bidra till att få ned spädbarnsdödligheten i landet.

Klassmotsättningar orsakade av de kubanska läkarnas närvaro

På grund av dels den intensiva hetsen mot Barrio Adentro från oppositionen, och dels den mänskliga värme och solidaritet som man möter från de kubanska läkarna, har det uppstått ett växande intresse bland arbetarklassen för den kubanska revolutionen - om vilken det tidigare rådde djup okunnighet. Samtidigt har klasshatet från de välbärgade mot den kubanska revolutionen blivit mera uttalat och fördomar rörande de kubanska läkarna - som sprids av överklassen - är uppenbara även bland en del arbetare.

Carmen Rosa González, som är lagerarbetare, bor i Barrio Nuevo i grannskapet Chapellín i Caracas. Hon följde med oss under ett besök den 3 oktober vid El Recreos grannskapscenter nära hennes bostad. Fyra kubanska läkare är verksamma där. El Recreo ligger på en gata precis vid gränsen till ett närbeläget medelklassområde som är omgivet av höga stängsel.

"Det finns gott om privata kliniker i närheten, men inget sjukhus eller mödravårdscentral i närheten", säger Flor Gómez som är volontär vid centret.
Ett enda besök hos en privat läkare kostar uppemot 31 dollar vilket är mer än vad så gott som alla i Barrio Nuevo klarar av att betala, säger Gómez. De flesta av dem som har arbete här tjänar omkring minimilönen på 125 dollar per månad, konstaterar Gómez. "Men till och med för många i medelklassen i området mitt emot har de privata klinikerna börjat bli för dyra", säger hon vidare. "Så nu har även en hel del folk från medelklassområdet börjat besöka de kubanska läkarna."

Som svar på detta har två venezuelanska läkare som stöder oppositionen öppnat sin egen öppna mottagning i medelklassområdet. Det är en mottagning med fria konsultationer och gratis medicin, precis som hos kubanerna, och den har öppet ett par timmar två gånger i veckan. "Och det är ju utmärkt", säger Gómez, "låt dem göra det! Och varför gjorde de det aldrig tidigare?"
Men dessa venezuelanska läkare vägrar samtidigt att sätta sin fot i Barrio Nuevo, hävdar Gómez. Enligt henne brukade måna venezuelanska läkare betala myndigheterna för att slippa arbeta ett år på landsbygden när de är klara med sin examen - något som de egentligen är skyldiga att göra.

Eftersom de kubanska läkarna avslutat sitt skift i El Recreo när vi kom dit sent på eftermiddagen erbjöd sig González Gómez i stället att ta oss till en sjuksköterska i Barrio Nuevo som organiserar bostäder åt de kubanska läkarna. Sjuksköterskan som uttalade sig på villkor att hon fick vara anonym sa att det fortfarande återstod mycket arbete när det gäller att bekämpa fördomar mot den kubanska revolutionen och mot de kubanska läkarna. Hon retade sig på att det fanns så många människor som bor här i barrion som inte låter de kubanska läkarna göra hembesök hos dem. De säger saker som: "Kommer de att ge mig en spruta och föra bort mig till Kuba?" Detta är åsikter som uppstår på grund av okunnighet och som inte är ovanliga i arbetarklassområdena. Flertalet i medelklassen tenderar inte att tro sådana saker. Bättre kunskaper minskar emellertid inte deras hat mot kubanerna och mot
deras kommunistiska exempel.

Stöd för Barrio Adentro och beundran för de kubanska läkarna bland de arbetare som vi talat med har inte resulterat i identifikation med den kubanska revolutionen och dess politiska kurs men det har öppnats utrymme för en diskussion.

Truckföraren Carlos Enrique Rangel tyckte att en övergång till ett yngre ledarskap var nödvändigt på Kuba. Han menar att exemplet Venezuela visar att sociala förbättringar kan genomföras på ett demokratiskt sätt.

Senare, under en kafferast hemma hos hans arbetskamrat José Landines, lyssnade Rangel och nickade när hans granne, Celina Azuaje, berättade om hur hon fick sparken från textilindustrin där hon arbetade bara för att hon var "en uttalad Chavist" och motsatte sig arbetsgivarnas "strejk" i december och januari som syftade till att störta Chavez. När diskussionen nådde den kubanska revolutionen, så sa Azuaje att hon inte visste mycket om den kubanska revolutionen. "Tidigare kunde jag inte läsa, men jag tar kurser i läsning nu," berättade hon. "Men jag har en stark känsla för att det vi behöver här i Venezuela är något i stil med den kubanska revolutionen. Det är vad jag kommer fram till med utgångspunkt från vad de kubanska läkarna uträttar i vårt land och den hjälp Kuba har gett oss med alfabetiseringskampanjen."

Vildsint oppositionskampanj

Det är uttryckandet av åsikter som dessa som har satt skräck i den venezuelanska eliten, som gått till ytterligheter för att föra krig mot Barrio Adentro-programmet.

"De gav dem arbete utan att ens kolla om de är läkare", säger Douglas León Natera, ordförande för Venezuelanska Läkarsamfundet och syftar då förstås på de kubanska läkarna i Venezuela (citerad av Miami Herald av den 22 augusti).
"Detta orsakar stora hälsoproblem för befolkningen."

Leóns organisation har 45.000 medlemmar, alla venezuelanska läkare är tvingade enligt lag att gå med i den för att få tillstånd att arbeta.
Venezuelanska Läkarsamfundet reste lagliga invändningar mot kubanerna i juni i syfte att stoppa deras fortsatta verksamhet i Venezuela. Läkarsamfundets ledning hävdade att venezuelansk lag anger vad som krävs för att utländska läkare och venezuealaner som studerat medicin utomlands måste göra för att kunna arbeta som läkare i Venezuela. León menar att de kubanska läkarna inte genomgått den årslånga process som krävs för att få sin examen utvärderad och godkänd av någon av landets nio medicinska skolor.

Läkarsamfundet hävdar vidare att de kubanska läkarna indoktrinerar venezuelanska arbetare med kommunistpropaganda. Vidare hävdar León och andra välbärgade venezuelanska läkare att landet har långt fler läkare än vad internationella hälsoorganisationer rekommenderar: ungefär en på 500 invånare. Man hävdar också att kubanerna stjäl arbetena från 8.000 venezuelanska läkare som går arbetslösa eller undersysselsatta. Enligt Wall Street Journal, sa León att regeringen borde arbeta för att förbättra Venezuelas förfallna offentliga sjukvård och höja läkarnas löner - ingångslönerna ligger på 600 dollar per månad.

De åsikter som uttrycktes av León och andra medlemmar i Venezuelanska Läkarsamfundets ledning spreds med entusiasm och braskande rubriker i en hänsynslös kampanj mot Barrio Adentro som leddes av den konservativa tidningen El Universal och som nådde en höjdpunkt i juli månad.

Den 21 augusti beslutade Den Första Administrativa Domstolen att stödja Läkarsamfundets begäran och stoppa kubanerna från att praktisera. Man hävdade att de skulle ersättas av venezuelanska läkare.

Venezuelas hälsominister, María Urbaneja, kallade domstolens beslut "groteskt" och sa att regeringen skulle komma att överklaga beslutet. Vid en presskonferens den 22 augusti sa hon att de kubanska läkarna kommer att stanna i Venezuela och att deras antal kommer att öka. "Det finns inget domstolsutslag som står över vår beslutsamhet att förse vårt folk med hälsovård och möjlighet till ett drägligt liv", sa hon enligt Reuters.

Hon framhöll vidare att man anlitat kubanska läkare eftersom regeringen inte kunnat få tag på tillräckligt många venezuelanska läkare som är villiga att arbeta i arbetarklassområden.

Miguel Requena, verksam vid en av de största medicinska skolorna i landet, gjorde liknande kommentarer när han intervjuades av Wall Street Journal. Han hävdade där att det finns ett verkligt behov av de kubanska läkarna i Venezuela. Få av landets egna läkare är villiga att arbeta där de bäst skulle behövas, nämligen som allmänläkare på landsbygden och i städernas primärvårdskliniker. Nästan alla nyexaminerade läkare vill bo i Caracas och andra storstäder och arbeta inom lukrativ specialistvård såsom plastikkirurgi, framhöll han.

Tidigare i år så utlyste Venezuelas regering de tjänster som nu huvudsakligen innehas av kubanska läkare, berättade barnläkaren Aurora Bastida för oss. "Bara 50 venezuelanska läkare ansökte om tjänsterna i Caracas", säger hon. "Det var innan Barrio Adentro lanserades med hjälp av de kubanska läkarna. I Petare, ett av de största arbetarklassområdena i Caracas, lyckades man bara anställa en enda läkare. Det är en lögn att kubanerna skulle stjäla jobb från venezuelanska läkare."

Bastida skyllde också den offentliga sjukvårdens usla skick på oppositionen och Venezuelanska Läkarsamfundet. "I många delstater har oppositionsguvernörer och borgmästare låtit stänga statliga sjukhus eller privatiserat dem", sa hon. "Det finns flera dokumenterade fall där läkare sagt åt sina patienter att de inte kan utföra en viss operation på det statliga sjukhus där de är anställda och sedan gett patienten ett visitkort till deras privata läkarmottagning där de kan utföra samma operation men till ett väl tilltaget pris."

Regeringen Chávez har gjort klart att man avser att omorganisera landets sjukvårdssystem genom att erbjuda befolkningen praktiskt taget gratis sjukvård genom ett nät av lokala kliniker med tyngdpunkten på förebyggande sjukvård. Målsättningen är att venezuelanska läkare så småningom ska ersätta kubanerna, säger man. Men fram till dess hjälper kubanerna "en befolkning som ställts utanför och som är i mycket stort behov av hjälp", säger Urbaneja.

Under dessa omständigheter har de kubanska läkarna varit mycket försiktiga och undvikit att ge intervjuer och fokuserat på sitt arbete. "Vi är här för att höja kvaliteten på sjukvården, det är hela saken", sa den kubanska läkaren Laura Gonzáles till Miami Herald i augusti.

För sin del har den kubanska regeringen tillbakavisat kampanjen mot Barrio Adentro. En sådan ansträngning var en rundabordsdiskussion som sändes i kubansk TV i juli med rubriken "Caracas-tidningen El Universals lögnkampanj:" En utskrift av programmet och ett videoband med programmet cirkulerar i stor omfattning i arbetarklassområden i Venezuela.

Ett fåtal venezuelanska läkare försöker göra som kubanerna

Det revolutionära exempel som kubanerna erbjuder har börjat sprida sig till ett litet, men betydelsefullt, antal venezuelanska läkare.

Aurora Bastida i Caracas berättade för oss att hon tillhör det Bolivarianska Läkarsamfundet, en grupp läkare som stöder Barrio Adentro och regeringens ansträngningar att omorganisera landets hälsovårdssystem.

Vi fann det mest entusiastiska stödet för de kubanska läkarna bland en grupp unga venezuelanska läkare och läkarstuderande som organiserat sig i El Cimarrón, en lokal politisk gruppering i Valencia, huvudstad i delstaten Carabobo, som är en av landets mest industrialiserade. Två dagar innan vi kom på besök den 7 oktober, hade Chavez berättat i TV att Barrio Adentro snart skulle lanseras i Puerto Cabello, en kuststad nära Valencia i den norra delen av Carabobo. Stadens borgmästare, som stöder regeringen, hade ordnat så att man skulle få dit kubanska läkare.

"Vi fick tillstånd från hälsovårdsministeriet att starta Barrio Adentro i Valencia med fem av oss", berättar Joel Pantoja, 26 år gammal. Han utexaminerades från läkarhögskolan i Carabobo nu i år. Eftersom såväl Carabobos guvernör som Valencias borgmästare stöder oppositionen, så berättade Pantoja att man kommer att genomföra planen direkt genom regeringens hälsovårdsmyndigheter och utan anlitande av kubanska läkare.
Pantoja visade oss en liten övergiven byggnad i ett av Valencias fattigområden där gruppen om fem läkare planerar att starta en liten klinik och erbjuda sina tjänster och mediciner gratis. De har fått löfte om resurser från hälsovårdsministeriet.

Hur programmet startade och tog fart

I en intervju som utfördes av de kubanska journalisterna Félix López och Ricardo López Hevia för den kubanska tidningen Juventud Rebelde berättade chefen för den kubanska läkargruppen i Libertador-samhällhet i Caracas om hur projektet Barrio Adentro startades.

"Vi började med att träffa folk i grannskapet för att välja ut var de kubanska läkarna ska bo och var de ska ha sina mottagningar", säger Tamayo.
"Spontant började folk erbjuda sina hus och stadsdelscenter. Det gav oss möjlighet att erbjuda sjukvård åt 724.000 invånare i 20 av de 22 distrikten i Libertador."

"Den 21 april ankom de första 54 läkarna från Kuba till Libertador. Nu - med 627 läkare - har vi betjänat 564.898 patienter, därav 25% i deras hem och vi har räddat livet på 699 venezuelaner."

Tamoyo poängterade att praktiskt taget alla kubanska läkare som anmält sig till att arbeta i Venezuela har tidigare erfarenhet från åtminstone ytterligare ett internationella uppdrag - i Karibien, Latinamerika eller Afrika.

I en intervju för den kubanska tidningen Granma, också publicerad i juli, säger Odalys Leyva González, chef för de kubanska läkarna i samhället Sucres, ett arbetarklassområde på sluttningarna i nordöstra Caracas, att de första kubanska läkarna ankom den 19 juni.

"Sucre har en befolkning på en miljon, varav 600.000 lever i svår fattigdom", sa González. Färre än 20% av befolkningen har heltidsarbeten och 38 % av barnen under 15 år har aldrig gått i skolan. Över hälften av alla graviditeter inträffar för kvinnor under 19 år och ca 6 % av barnen upp till sex års ålder har aldrig sett en läkare, noterade den kubanska läkaren.

Men i slutet av juli arbetade 500 kubanska läkare i Sucre. "I oktober kommer ytterligare 642 specialistläkare", sa hon. "Då täcker vi hela befolkningen med en läkare per 250 invånare."

Allt eftersom respekten för kubanerna tilltaget har det också tagits initiativ för att sprida Barrio Adentro till fler områden. Det gäller t ex delstaten Lara i nordvästra Venezuela. Det är ett bergigt område vars guvernör, Luis Reyes, är för Chavez.

Nilda Collazo från Las Tunas på Kuba är en av 14 kubanska läkarna inkluderande två tandläkare, som har arbetade i bondesamhällena uppe i bergen sedan i juli. "Här uppe", berättade Collazo för Granma, "ser du sjukdomar som helt utraderats o vårt land. Det är ovanligt att hitta ett barn som inte lider av parasiter eller en gravid kvinna som ens en enda gång sett en läkare.... det är scener som berör en djupt." Collazo blev allmänt känd och respekterad i området när ett barn nästan dog av ett ormbett vid Los Portones, ett bondesamhälle 31 kilometer från Barquisimiento, Laras huvudstad. Det regnade den dagen och det enda fordonet i närheten fungerade inte. Collazo täckte över barnet med en filt och bar henne i tre timmar till närmaste sjukhus. Barnet överlevde och man firade i byn Los Portones.

Under de senaste veckorna, allt eftersom oppositionens kampanj mot Barrio Adentro har tvingats tillbaka, har anonyma mordhot mot de kubanska läkarna tilltagit. En del kubanska läkare säger att de tror att risken kommer att tillta att de eller deras kollegor ska komma till skada eller mördas - så som inträffade i Nicaragua under 80-talet när kubanska läkare och lärare arbetade som frivilliga där och en arbetarregering hade makten. Men, tillägger de, det är ett pris som de är villiga att betala.

(Översättning: Björn Blomberg)

(från venezuelanalysis.com)
Ursprunglig källa The Militant:
http://www.themilitant.com/2003/6738/673802.html