| Cuba
Va! > Rapport:
Besök hos Utrikesdepartementet
Ladda ner PDF
Rapport: Besök
hos Utrikesdepartementet
Frige de fem kubanerna!
Tisdagen
den 14 september 2004 uppvaktades Utrikesdepartementet av
en delegation från Svensk-Kubanska Föreningen för
samtal om de fem kubanerna fängslade i USA: René
González, Gerardo Hernández, Antonio Guerrero,
Ramón Labañino och Fernando González.
Per
Norström, biträdande chef för UD:s Amerikaenhet,
med medarbetaren Tommy Sandström, tog emot. Per Norström
inledde med att tacka för den informationsbroschyr vi
sänt om fallet och framhöll att vår kampanj
hade bidragit med information och till att aktualisera frågan.
UD har tagit kontakter med USA:s och Kubas myndigheter för
information. UD följer fallet uppmärksamt.
Martin
Österlin, ordf. Svensk-Kubanska Föreningen,
tackade UD för detta tillfälle till samtal. Han
orienterade om föreningen, som i år fyller 38 år
av arbete för vänskapen mellan vårt och Kubas
folk och solidaritet med Kubas revolution. Föreningen
växer successivt och är idag etablerad på
över 20 platser i landet med 1.370 medlemmar.
Martin
sa att de fem kubanerna är oskyldiga. Föreningens
principiella ståndpunkt är att den svenska regeringen
måste ställa sig bakom kravet i vår namninsamling
att de fem kubanerna måste omedelbart friges. Föreningen
är tacksam om synpunkterna vi framför vidarebefordras
till utrikesministern.
Föreningen
har också följande principiella ståndpunkt:
De fem kubanerna har avslöjat terrorgrupper baserade
i USA och deras planer. Men istället för att hyllas
av myndigheterna i USA har de fem dömts till långa
fängelsestraff. Detta är stick i stäv mot USA-regeringens
policy att terrorism ska bekämpas, och urholkar förtroendet
för uppriktigheten i USA:s kamp mot terrorism. Om inte
den svenska regeringen protesterar mot att de fem kubanerna,
som motverkat terrorismen, kvarhålls fängslade
i USA, urholkas också trovärdigheten för den
svenska regeringens policy att terrorism ska bekämpas.
Achim
Rödner, förbundssekreterare i föreningen,
visade upp två tjocka pärmar med namninsamlingen,
hittills nästan 7.000 namn. Han förklarade att bakom
varje namn ligger mycket arbete att förklara, eftersom
de stora medierna hittills inte informerat. På hemsidan
www.svensk-kubanska.se finns mycket information.
Tomas
Widén, ansvarig för kampanjen Frige de Fem
Kubanerna! och ledare för hungerstrejken 4-26 juli med
kravet att de fem friges, berättade hur kampanjen växer
och är del i en internationell kampanj.
I
Panama har den ökände terroristen Posada Carriles
och dennes tre medbrottslingar benådats. De tre medbrottslingarna
har välkomnats i Miami och går nu fria där.
Carriles är på okänd ort. Allt detta illustrerar
dubbelmoralen i kampen mot terrorismen i USA.
De
fem fängslade kubanernas advokater framhåller att
även om de fem skulle ha begått de brott som de
dömts för, är de utmätta straffen orimligt
stränga. Vidare framhåller advokaterna att de fem
är faktiskt oskyldiga och därför bör släppas.
Beträffande anklagelser att dessa kubaner uppträtt
med falska namn, så anför advokaterna att skyddandet
av den egna identiteten var nödvändigt för
deras arbete att avslöja ett mycket grovt brott, terrorism.
Därför är det mindre brottet försumbart
enligt lagen i USA.
Extremhögerns
inflytande i Miami innebar att domstolen och juryn inte kunde
arbeta utan risk för repressalier. Terrorgrupperna i
Miami riktar inte sitt våld enbart mot Kuba, utan det
har varit en lång rad attentat också i Miami.
Trots advokaternas begäran upprepade gånger, förvägrades
de flyttning av rättegången till annan ort, vilket
USA:s lagar medger i fall som detta.
Domarna
blev rättsvidriga. De utnyttjas i USA-regeringens rapport
Commission for Assistance to a Free Cuba, presenterad av Colin
Powell den 6 maj 2004. Rapporten är en detaljerad plan
för hur USA avser att krossa Kubas samhälle och
självständighet. På sid. 12 anklagas Kuba
för att spionera mot USA, för att ha haft ett spionnät
i USA, och det anges att en medlem i nätet dömts
för att ha deltagit i en sammansvärjning för
att döda USA-medborgare.
Det
är Gerardo Hernández som åsyftas ha deltagit
i denna påstådda sammansvärjning. Men Colin
Powell har inte vågat skriva in Gerardos namn i sin
rapport, eftersom rättegången som dömde Gerardo
inte håller för minsta uppmärksamhet och granskning.
Gerardo Hernández hade inget inflytande på nedskjutningen
1996 av de två flygplan som kränkte kubanskt luftrum.
Dessa plan hade upprepade gånger flugit in över
Kuba, slängt ut flygblad. Kuba har utsatts för biologisk
krigföring och det var inte heller uteslutet att planen
kunde medföra sprängämnen. Planens ledare hade
terroristförflutet. Kuba hade inte möjligheter att
ta ytterligare risker genom att tolerera flygplanens kränkning
av Kubas luftrum, utan de måste konfronteras, dvs. förmås
att vända eller på annat sätt hindras flyga
in över Kuba. De kubanska myndigheterna framförde
upprepade varningar till sina motsvarigheter i USA, och varningar
till flygplanen när de kom. Enligt Kubas dokumentation
sköts de ned inom kubanskt luftrum. Gerardo Hernández
hade inget med incidenten att göra. De fem är oskyldigt
dömda, Gerardo till mer än dubbelt livstidsstraff.
Två av de fem har förvägrats besök av
sina hustrur. Deras domar är inte rättmätiga.
Det är en viktig princip att oskyldiga inte får
dömas. Dessa fem kubaner i USA:s fängelser har inte
knäckts. De vet att de har rätt!
Per
Norström gav UD:s kommentarer: Vi vet alla att USA:s
regeringar har haft en mycket negativ syn på Kubas regering.
Den svenska regeringen och EU tar avstånd från
USA:s Helms-Burton lag, men är samtidigt kritiska till
hur Kuba hanterar mänskliga rättigheter.
UD
har tagit kontakt med USA:s representanter för att få
deras syn. Det har varit svårt att få kontakt
med de kubanska myndigheterna på grund av den rådande
situationen när det gäller de diplomatiska kontakterna.
USA
talar om ett spionnät. Två personer greps inte
eftersom de hann lämna USA. Fem som greps samarbetade
med åklagarna och fick mycket lägre straff. De
övriga fem (Vår anm: som förklarade sig oskyldiga)
fick långa straff.
UD
menar att det som de fem kubanerna ägnat sig åt
i Sverige skulle kunna kallas flyktingspioneri.
Personligen,
sa Per Norström, slås jag av att straffen är
oerhört hårda.
Vad
gäller besöksfrågan säger USA att två
av hustrurna är utbildade säkerhetsagenter och därför
undantas de från möjligheten att besöka sina
män.
Vad
gäller vägran att flytta rättegången
från Miami till annan ort, har UD uppfattat att det
hänger samman med att domstolarna i USA är självständiga
när det gäller sådana beslut.
Per
Norström avslutade genom att framhålla att
UD följer fallet med allvar. Han påpekade särskilt
att UD viker sig inte på grund av att USA är en
supermakt, utan UD säger ifrån när och om
det är befogat.
Daniel
Maidana, som deltog i hungerstrejken, medlem i Svensk-Kubanska
Föreningen, och ursprungligen från Bolivia, anknöt
till Sveriges tradition av kamp för rättvisa och
mänskliga rättigheter. Sveriges regering måste
agera såsom Sverige tidigare gjorde då det var
militärdiktatur i Chile, Guatemala, El Salvador. Frågan
om de fem kubanerna är inte första gången
USA bryter mot mänskliga rättigheter. Domstolen
hade inte bevis för dessa hårda straff. Det är
inte bara en domstolsfråga. USA:s regering har också
ett ansvar.
Brenda
Ortiz, som deltog i hungerstrejken, är medlem i
Victor Jaraföreningen. Brenda berättade att hon
kom till Sverige 1977 på grund av Chilekuppen. Hennes
svärfar tillhör de försvunna, och hon själv
och hennes nära satt i Pinochets fängelser. Chilenarna
har alltid känt att Sverige ställer upp för
de mänskliga rättigheterna. Brenda bad UD göra
det som kan göras för de fem. Som mor känner
hon att det är omänskligt att de fem kubanerna är
orättvist fängslade och inte får se sina barn
och nära och kära. Det är viktigt med solidaritet
med alla folk, och att kämpa mot orättvisorna. Kuba
måste ha rätt att leva.
Carolina
Salinas, som också deltog i hungerstrejken och
är medlem i Victor Jaraföreningen, sa att hon som
chilenska stödjer Svensk-Kubanska Föreningen i kampen
för att få de fem kubanerna frigivna. Deras fängslande
är orättvist.
Danitza
Alba, som är ordförande i Svensk-Kubanska Föreningens
avdelning i Stockholm, och är ursprungligen från
Bolivia, ställde frågan; varför ska USA ha
rätt att blanda sig i våra länder? Hon sa
att hon är också ett offer för denna stormakts
inblandning. Hur många tusentals försvunna har
våra länder drabbats av? Bolivia är rikt,
men bolivianerna är fattiga. Kuba är en förebild
trots att Kuba inte har nämnvärda naturresurser.
Varför gjorde de fem kubanerna det de gjorde? Svaret
är att de gjorde det för att skydda sitt folk.
Per
Norström tackade delegationen för synpunkterna
och informationen. Han är tacksam om vi kan fortsätta
kontakterna.
Martin
Österlin tackade för informationen om UD:s
arbete rörande fallet med de fem kubanerna. Delegationen
och föreningen ser fram emot en fortsatt dialog och informationsutbyte.
Till UD överlämnades skriftligt material, bl.a.
de fem kubanernas slutpläderingar i rättssalen;
Con Honor, Valentía y Orgullo, ytterligare exemplar
av broschyren Frige de fem kubanerna ur USA:s fängelser!,
boken KUBA en annan värld är möjlig, föreningens
verksamhetsberättelse och några utdrag ur hemsidor
som föreningen uppfattar som informativa. Och slutligen
symboliskt, för att understryka att allt måste
göras för att motverka den fientlighet och aggressivitet
som USA:s regering uttrycker mot Kuba, överlämnades
kopior på det öppna brevet, sänt till utrikesminister
Colin Powell 12 augusti 2004 och undertecknat av tio sakkunniga,
bl.a. Pierre Schori, vilka alla har nära kontakt med
USA:s utrikespolitik.
För Svensk-Kubanska Föreningen och delegationen
Martin
Österlin
Ladda ner PDF
|
