Kuba - Gringo goes "gringo"?
om parabolantenner och svarta affärer
Skrivet av Jorge Capelán
2007-03-05
http://www.uppmana.nu/content/view/4808/1/

Ingen kräver att Gringo ska solidarisera sig med Kuba, men man kan undra hur mycket poänglösa och helt tokiga kortisar som den som tidningen publicerar idag om parabolantenner, svenska fastighetsägare och kubanernas tv-vanor gynnar antirasismen. Med sådana dumheter angriper tidningen vare sig fördomarna mot Kuba eller mot invandrarna här i Sverige.

Gringo jämför idag i en kortis på sidan 5 svenska fastighetsägare som diskriminerar invandrare med förevändningen att parabolantennerna är en fara för allmänheten med att Kuba är "snäppet hårdare och åtalar folk som langar en tv-tallrik på balkongen" med "fängelse upp till tre år".

Som antirasism är texten en dubbel dumhet:

• För det första, ska invandrare som hotas av böter eller vräkning för att ha en parabolantenn i de svenska förorterna nöja sig med att "det är värre på Kuba"? Ska de känna tacksamhet över det?
• För det andra, varför ska det vara mindre olagligt att langa parabolantenner i Sverige än vad det är i Kuba? Varför är det OK att straffa affärer som inte betalar skatt i Sverige men samtidigt är det kittlande att folk gör det i Kuba?

Historien om de fängslade parabollangarna har varit het de senaste veckorna, inte minst i Miami, där de USA-kontrollerade medierna har lyft detta som ett angrep mot friföretagsamheten och mot kubanernas rätt att hålla sig informerade. Det nämns ett rättsfall där en langare av parabolantenner riskerar mellan 1 och 3 års fängelse, samt historier av folk som köpt olagliga parabolantenner och har fått böter på 500 pesos (ungefär en dryg månadslön).

De kubanska medierna talar istället om kampen mot korruptionen.

I grova drag kan man säga att i Kuba betalar skatt företagen, egenföretagarna och de konstnärer som tjänar i utländsk valuta. Och skatterna är förhållandevis höga.

Detta är viktigt i ett land där all sjukvård, och utbildning är gratis, och där de få som inte äger sin bostad håller på att betala den - mycket billigt. En del av livsmedel (som enligt kubaner jag har talat med räcker fram till den 25 varje månad) är starkt subventionerade (ungefär en tiondel av lönen). De resterande dagarna får man handla maten i den lokala jordbruksmarknaden till högre priser.

Biobiljetterna och är löjligt låga, böckerna är billiga och många kultur- och idrottsaktiviteter är ofta gratis.

Naturligtvis finns det folk som vill tjäna en extra hacka i den svarta marknaden. Och naturligtvis finns det folk som vill köpa saker som det inte går att få tag i. Men i resten av Latinamerika är affärerna fulla av varor som nästan inga har råd att köpa (vad som är ännu värre, många svälter!).

Handlar de hårda tagen om kampen mot rätten till fri information?

Man får se satellit-tv på Kuba. Jag har själv sett på CNN och Eurosport där. Men det kostar. Och det är oftast institutioner, restauranger, hotell, skolor osv som har råd med det.

Man har installerat satellitantenner överallt på ön, särskilt i de mest avlägsna ställena på landsbygden, i skolor, i läkarmottagningar och i olika videohallar.

Internet finns att tillgå i t.ex. skolorna och biblioteken, samt i en mängd dataklubbar i varenda provins och kommun. Antalet kubaner som tar datakörkort växer lavinartat, och inom två år kommer en optisk undervattenkabel att för alltid bryta med USA:s informationsblockad som har försvårat för kubanerna att surfa på nätet.

Att ha internet hemma i Kuba är svindyrt. Men det kostar inget att göra det i de gemensamma utrymmena. Begränsat? Det kanske kan man tycka i Sverige. Jättedemokratiskt, tycker majoriteten av latinamerikanerna som av ren frihetslusta nyliberalismen vägrar möjligheten att betala för en timmes surfning i ett internetcafé - för att inte tala om egen uppkoppling hemma.

Ett råd till Gringo: Höj ribban en aning, ni är i Skåne nu.