Hem>Kubamöte på Sergels Torg

Tal av Turcios Esquivel, Kubanska Ambassadens 2:a Sekreterare. Kubamöte på Sergels Torg i Stockholm, 51årsjubileet av Moncadaatacken 04 07 24

Jag vill i det kubanska folkets namn tacka Er för möjligheten att kunna fira och vara med Er en dag som denna, ett viktigt och ärorikt datum i mitt lands historia. Denna dag betraktas som det Nationella Upprorets dag, men vi kan nog säga att vi i dag även firar de upproriska dagarna som det kubanska folket fått uppleva från och med den första januari 1959.

Det har varit många år av kamp och dagliga strider mot invasionsplaner, regelrätta mord, terroristhandlingar och biologisk krigföring. Det har kostat oss många människoliv, men kampen har också bidragit till att stärka vår övertygelse att fullfölja våra drömmar. De ungdomar som för 51 år sedan tände det kubanska oberoendets och suveränitetens låga representeras idag av miljoner kubaner som drar sitt strå till stacken för att försvara vår Revolution. Bland dessa ungdomar återfinner vi idag Gerardo, Antonio, Ramón, René, Fernando (de fem kubanska hjältarna) förutom miljoner andra som förblir anonyma, alla de är redo att offra sina liv så att Revolutionen kan fortsätta in i framtiden.

När jag säger Revolution menar jag inte endast ekonomisk och politisk förändring, jag menar framför allt en förändring avseende idéer. Jag menar förändrade människovärden och känslor, jag menar vänskap och solidaritet människor emellan, samarbete regeringar emellan, sådana idéer som har gjort att mer än 300 000 kubaner fullgjort sin internationalistiska plikt genom biståndsarbete i andra länder i Tredje världen, utan att förvänta sig något i gengäld, annat än tillfredsställelsen då man skapar glädje hos sina medmänniskor. Mer än 16 000 läkare och övrig sjukvårdspersonal som i dag finns ute i mer än 50 länder utgör det största exemplet på hur dessa idéer förankrats i det kubanska folkets kultur. Men det här är något som inte bara omfattar sjukvården, utan även utbildningsväsendet, idrottsrörelsen och försvaret, därför står idag våra bröder från Angola, Namibia, Sydafrika, Algeriet, Kongo och flera andra länder, och stödjer oss i olika internationella sammanslutningar.

En som tror sig vara herre och envåldshärskare över världen författade för knappt två månader sedan nya lagar mot det kubanska folket. Jag poängterar att dessa lagar är riktade mot det kubanska folket och inte mot den kubanska regeringen, vilket i och för sig är logiskt eftersom till och med någon som är på väg in i en demenssjukdom kan inse att det kubanska folket och den kubanska regeringen går hand i hand i försvaret av Revolutionen. Syftet med dessa nya lagar är att skada de kubanska familjerna, att splittra dem och hålla dem åtskilda, att förhindra släktingar och vänner från att besöka varandra. Dessa lagar är inget annat än ett uttryck för Mr Bush' och hans regerings hat mot det kubanska folket, ett uttryck för deras önskan att få ett slut på Revolutionen som i 45 års tid stått oberörd endast på sjömils avstånd från deras kuster.

Det som Mr Bush inte vet, till skillnad från det kubanska folket, är att Revolutionen inte kan besegras, att det inte finns vapen eller militärstyrka som klarar av att förmå oss att ändra vår riktning, att han liksom sina föregångare i de tidigare 10 administrationerna får finna sig i att lämna Vita huset medan Revolutionen består. Att ingen ger order eller säger åt det kubanska folket vad det ska göra, att vår Kommendant tätt följd av folkarmén kommer att ställa sig i första stridsledet om så behövs, att de som försöker sig på att angripa kubansk mark inte kommer att få en stunds ro.

Tillsammans med oss, vid samma skyttegrav, kommer vi att återfinna Gerardo, Tony, René, Ramón y Fernando, liksom även Maceo, Ché, Camilo, Abel Santamaría och många andra hjältar som kommer att förena sig med oss i kampen mot inkräktarna. På Kuba kommer vi aldrig att godta några befälhavare eller guvernörer, på Kuba är det kubanerna som har makten.

Vi önskar inget krig men vi har aldrig bortsett från möjligheten att man försöker invadera Kuba och vi förbereder oss för att motstå ett sådant angrepp. Idag då man försöker legalisera kriget, när många regeringar av ren feghet godtar den nuvarande USA-administrationens manöver mot Kuba, är vi mer vaksamma. Medan vi står här så ägnar tusentals kubanska ungdomar sina semesterdagar till att bygga upp fästnings- och skyddsanordningar, de vet att dessa skyttegravar kan komma att användas imorgon för att bemöta inkräktarna.

Det som imperiet störs av är att Kuba utgör ett exempel på solidaritet och vänskap för hela världen. Att vi har byggt upp ett samhälle för alla medborgares välgång, att även om det är ett land i Tredje världen så finns det inga som bor på gatan, att alla barnen har rätt till skolgång, att det inte finns några analfabeter, att våra hälsotal lovordas av WHO, att vi har byggt upp ett samhälle med människan i centrum, i stället för vinst, pengar och egoism i centrum. Ingen kapitalist kan förstå detta, ingen kapitalist kan se som sitt intresse att tillgodose sitt folks och andra folks behov, oberoende av dessa människors etnicitet, genus, nationalitet, religion. Det kubanska folket har lärt sig att dela med sig av det lilla som vi har, och det gör vi med glädje. Det här är en av anledningarna till att vi är lyckliga och så måna om att försvara den kubanska revolutionen.

Vi vet att vi inte står ensamma då vi försvarar dessa idéer, att många vänner och olika folk runt om i världen stödjer oss. Dagens firande här och nu är ett exempel på detta. Kubas vänner har insett faran och förbereder sig för att dra igång en världsomfattande kampanj i händelse av en eventuell invasion. Vi vet att ni också kommer att ansluta Er vid behov.

Jag vill rikta ett speciellt tack idag till Tomas, Toni, Carolina, Brenda och Daniel, för hungerstrejken som de genomfört i solidaritet med de fem kubanska kamraterna som hålls fängslade i USA, jag vill även tacka alla de kamrater som dagligen besökt de hungerstrejkande och gett dem sitt stöd. Det kubanska folket kommer inte att göra Er besvikna, vi kommer att följa det som Kommendant Camilo Cienfuegos sade vid sitt sista tal: "Det kubanska folket kommer endast att knäböja vid ett tillfälle, det kommer att ske inför våra hjältar för att tillkännage att revolutionen genomförts och att deras blod inte spilldes förgäves".

Vår nationalhjälte José Martí sade "Fosterland är mänsklighet" - låt mig tillägga med Er "Fosterland eller Död, vi ska segra!"

Leve vänskapen och solidariteten mellan folken!