20 år efter Latinamerikas NEJ till USAs ekonomiska diktat
Mötet i Mar del Plata 2005 var det ögonblick då latinamerikanska presidenter besegrade USA:s försök att upprätta ett regionalt frihandelsavtal som skulle ha gynnat stormakten.
På samma plats där det regionala frihandelsprojektet begravdes för två decennier sedan samlades nyligen 150 delegater från olika sociala rörelser i Brasilien, Uruguay, Bolivia, Kuba, Mexiko, Portugal, Haiti, Palestina, Chile, Nicaragua, Peru och Paraguay för att bekräfta den antiimperialistiska anda som ledde till det regionala avvisandet av ALCA/FTAA-projektet.
”Världen står inför större ojämlikhet, orättvisa och auktoritarism, med en växande koncentration av finansiell och teknologisk makt som fördjupar fattigdomen och begränsar autonomin för länderna i det globala söder”, sade delegaterna i evenemangets slutdeklaration.
Mötet besöktes också av guvernören i Buenos Aires, Axel Kicillof, som förklarade att avvisandet av FTAA 2005 var en ”ny självständighetsförklaring” för de latinamerikanska länderna. ”Avvisandet av FTAA var en seger för den latinamerikanska suveräniteten, uttryckt av en grupp presidenter med enormt mod, representerade i vårt land, Argentina, av Néstor Kirchner. Tjugo år efter denna historiska milstolpe har vi ett ansvar att fortsätta bygga enighet, eftersom det inte finns någon möjlighet till utveckling för våra länder utanför ramen för regional integration. Vi har inte råd att inte ha ett projekt för vårt folks räkning, eftersom Argentina och länderna i Latinamerika inte är någons bakgård”, skrev Kicillof i X.
Delegater från dussintals latinamerikanska länder bekräftar den antiimperialistiska andan från toppmötet ”Nej till FTAA” 2005.
För sin del uttalade utrikesministern för Argentinas centrala fackförening (CTA), Adolfo Aguirre: ”Just här, inför USA:s president George W. Bush och inför hela världens ögon, markerade våra folk, arbetare, tillsammans med ledare som Néstor Kirchner, Hugo Chávez och Luiz Inácio Lula da Silva, en vändpunkt. Vi sa nej till kapitulation, nej till beroende, nej till den modell som ville förvandla vårt Amerika till den ekonomiska maktens bakgård.”
För tjugo år sedan samlades flera politiska ledare från den latinamerikanska vänstern i Argentina till ett folkets toppmöte, vars grundläggande paroll var att avvisa det amerikanska frihandelsområdet (FTAA), ett initiativ som bland annat drevs av George W. Bushs administration. FTAA syftade till att avsevärt minska tullbarriärerna mellan de amerikanska länderna.
Enligt folkliga och vänsterkrafter i Latinamerika och Karibien skulle avtalet ha främjat en regional marknad där USA skulle ha haft en enorm fördel jämfört med andra länder och som på lång sikt skulle ha lett till förstörelsen av den fortfarande omogna regionala industrin till förmån för stora US-amerikanska företags intressen.
Det ekonomiska och geopolitiska projektet gick dock inte igenom på grund av hård och samordnad opposition från flera latinamerikanska presidenter, däribland Néstor Kirchner (Argentina), Hugo Chávez (Venezuela) och Luiz Inácio Lula da Silva (Brasilien). Den politiska manövern ägde rum i Mar del Plata, under Amerikanska toppmötet, där Bush och hans följe drabbades av ett svårt bakslag. Således blev det förslag som hade varit under arbete och planerats sedan 1994 i Miami definitivt nedröstat.
Amerikanska toppmötet anses av flera experter vara en vändpunkt i de geopolitiska relationerna på den amerikanska kontinenten. Nya progressiva och suveränitetsvänliga processer anslöt sig till dem i Argentina, Brasilien och Venezuela, vilket gav upphov till ett försök till regional integration som än i dag drivs av progressivism och bojkottas av Washingtons nyliberala allierade.
Medan toppmötet pågick samlades tusentals människor från vänster- och progressiva rörelser och politiska partier vid en parallell konferens med parollen ”Nej till FTAA”, som så småningom besöktes av flera politiska ledare. Bland dem gjorde Hugo Chávez ett uttalande i sitt tal som skulle gå till historien: ”ALCA (FTAA på spanska), al carajo! (FTAA, dra åt helvete!)”.
Regionen har utan tvekan förändrat sin politiska sammansättning. Den till synes ohejdbara uppgången för progressiva regeringar är nu fragmenterad på grund av framväxten av nya höger- och nyliberala projekt, såsom Javier Milei i Argentina och Daniel Noboa i Ecuador, och den senaste segern för den bolivianska högern efter mer än 20 år av vänsterregeringar, bland annat.
I flera länder lyckades dock progressivismen återta regeringsmakten, som i fallet med Lula da Silva själv, eller behålla makten, som i fallet med Venezuelas enade socialistiska parti. Även i andra länder, såsom Colombia med Gustavo Petro och Mexiko med Andrés Manuel López Obrador och Claudia Sheinbaum, tillträdde progressiva regeringar för första gången i sin moderna historia.
I detta avseende är striden om regeringsmakten i Latinamerika fortfarande öppen, och mycket av strukturen i denna strid kan återfinnas i det som hände i Mar del Plata för 20 år sedan, där ett regionalt projekt begravdes och ett annat etablerades, under nästan ett decennium, som modell för regional integration kring en position som, även om den hade sina tydliga begränsningar, alltid förklarade sig suverän och oberoende.
Pablo Meriguet, People´s Dispatch 251106 (ZT)
Akut orkaninsamling
Svensk-Kubanska Föreningens Medicinkonto är öppet för en akut orkaninsamling efter den förödande stormen Melissa. Pengar behövs för återuppbyggnad och Kuba är utestängd från krediter, lån och bistånd på grund av blockaden. Varje bidrag är värdefullt. Stort tack!
Insamlingskontot Mediciner för Kuba, märk inbetalningen med ”orkan”
pg 23 57 15-0
Swish 123 182 37 72
