Jag vill inte släcka ljuset, jag vill tända det!
En kubanska vänder sig till några av sina landsmän i utlandet:
(El Morro” är en stor fyr från den spanska tiden och ligger på en fästning som ligger vid infarten till Havannas hamn)
Jag börjar med att förklara att jag i min profil har kommunistiska, kapitalistiska, troende, ateistiska, opolitiska, homosexuella, heterosexuella… vänner med ett gemensamt värde, respekt.
Mitt tidigare inlägg där jag förklarade att jag är kommunist provocerade fram en massa kommentarer i olika nyanser. Jag tror att när människor är uppriktiga, säger vad de tror, talar om sina ambitioner, sina drömmar, och erkänner vad som är rätt eller fel, finns det de som får slut på argument och går vidare till det högre stadiet, kränkningar: MARCELO, det är sant att min familj inte känner till Miami som du säger, men jo, vi känner till Washington och New York, också vad många av ungdomarna på deras universitet tror och tänker, ett intressant ämne må du tro. Men jag ska berätta mer. Vi känner till kapitalismens skyltfönster, mer än 13 städer som är loken i den europeiska imperialismen. Vi har sett människor på gatorna frysa i intensiv kyla, och vet du vad – i det rikaste landet i Europa och i världen. Därför erkänner jag att ingenting är perfekt, varken i ditt paradis eller i mitt förmodade helvete/ Golgata här i Kuba.
LIBÉLULA EN LIBERTAD, ja det är möjligt att jag imorgon dag får höra att ett av mina två barn har lämnat landet. Jag respekterar människors rätt att vara där de är lyckliga, att utveckla sitt livsprojekt där de känner sig uppfyllda, och om de bestämmer sig för detta kommer de att fortsätta vara mina barn, precis som mina studiekamrater, mina grannar, mina vänner eller mina systrar som har gett sig iväg. Men tro mig, vi har verktyg för att bedöma vad det är att känna sig som en utlänning i ett land, vad språk- eller kulturbarriären betyder för riktig integration och lycka, långt från landet där du föddes; men familjevärde, familjevärme, familjehängivenhet, familjeuppoffring, det vet de att det är svårt att finna där. Vår största rikedom som kan övervinna alla brister och skillnader är att vara en familj.
LAZARO och ALBERTO, jag stannar inte för att släcka ner fyren i Havanna, El Morro. Jag stannar för att hålla den tänd, för även om det är svårt att förstå, så är den fyren ljuset i andra människors storm, och det är därför som jag med de behov och de brister som ni beskriver inte jämför mig med er US-amerikanska dröm. Jag jämför mig istället med Haitis katastrof, en nation som vår egen i tredje världen, stulen och blockerad av det land där ni är utlänningar och där ni inte är något annat än billig arbetskraft och diskriminerade.
Ah! Jag kan inte lova er att ta en drink tillsammans med er där ni finns i en bar där jag kan bli skjuten och dö och inte av hunger som man säger här i mitt land. Vad jag kan lova er är att outtröttligen kämpa för ett bättre land, att fördöma det som har gått fel och att arbeta för att Kuba ska vara den plats där vi som är kvar här vill att ljuset ska lysa upp mot norr, varifrån så mycket mörker kommer.
Marta Julia Belisario, Kuba. Översättning C.Vaple 220414
HÄV BLOCKADEN MOT KUBA!
Bli en del av solidaritetsrörelsen!
Bli medlem i Svensk-Kubanska!
Eller skicka ett bidrag till Stödfonden
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0
Bidrag till insamlingen ”Mediciner till Kuba”
23 57 15 – 0 ELLER Swish 123 182 37 72
