Terrorism och paradoxer i imperiets nyspråk
Begreppet terrorism har olika betydelser för USA.
Myndigheterna i staden Atlanta, USA, anklagade 23 demonstranter som kastade sten och molotovcocktails mot polis i staden för terrorism. Till följd av händelsen greps 35 personer, av vilka 23 anklagades för inhemsk terrorism, en anklagelse som stadens polischef Darin Schierbaum sade återspeglade händelsens ”mycket våldsamma” karaktär.
Vid en presskonferens senare anklagade han de gripna för ”destabilisering” och tillade att ”när man kastar molotovcocktails, stenar, tegelstenar och trubbiga föremål mot poliser kan man inte tala om något annat”. De 23 åtalade protesterade våldsamt mot att ett utbildningscenter för poliser ska byggas i ett grönområde. Enligt myndigheterna närmade sig ”agitatorerna” de poliser som fanns i området och inledde en ”samordnad attack”.
Vardaglig bild från USA
Det är märkligt att, oavsett demonstranternas skäl, när sådana här aktioner inträffar på USAs territorium finner man alla argument i världen för att fördöma användningen av våld, och de ansvariga stämplas som terrorister, destabiliserare osv.
Men när våldsamma grupper på Kuba, som organiserats, påhejats och betalats från USA, förstör inrättningar, plundrar affärer, kastar molotovcocktails, stenar och andra föremål, bränner ner, slår och hotar människor med döden, då handlar det i Washingtons ögon om ”fredliga demonstranter”.
Havanna: USA-finansierade ”fredliga demonstranter” i aktion
Terroristerna i Alpha 66, Omega 7, Coru, Comandos I etc., som gjort sig skyldiga till en mängd brott mot det kubanska folket, beskrevs av Vita huset som ”frihetskämpar”, precis som de som idag uppmanar till krig och betalar för våldshandlingar mot ön. Listan över organisationer och personer som sponsras av USAs regering och som är ansvariga för att så död på Kuba är lång.
Men Kuba, som har skött bekämpningen av detta gissel på ett exemplariskt sätt, blir däremot svartlistat och klassificerat som ett land som sponsrar terrorism. Är det kanske platsen för brottet som avgör brottsbenämningen? Är man ett offer eller en bödel enligt Washingtons kriterier?
Nåväl, det är en del av vår tids paradoxer när imperiet efter eget gottfinnande på sitt nyspråk talar om vilka som är goda och vilka som är onda, vilka som är fredliga demonstranter och vilka som är våldsamma terrorister.
Raúl Antonio Capote, Granma 230307 /cv
El terrorismo y las paradojas del neolenguaje del imperio
