Kubas president på ALBA-TCPs toppmöte
Samarbetsorganisationen ALBA-TCP har hållit ett extra möte med anledning av USAs utökade militära närvaro i regionen och stormaktens öppna hot om att intervenera med våld i andra länder för ”att bekämpa knarkkarteller”.
Nedan tal hållet av Miguel Mario Díaz-Canel Bermúdez, Kubas president, vid det 13:e extraordinära toppmötet för stats- och regeringschefer i ALBA-TCP.
En kram till dig och till Venezuelas bolivarianska folk, kära broder Nicolás Maduro, legitime president för Venezuelas bolivarianska republik; Våra hälsningar till bröderna stats- och regeringschefer: Nicaraguas älskade medpresidenter, Daniel och Rosario; presidenten för den plurinationala staten Bolivia, Arce, och premiärministern i Saint Vincent och Grenadinerna; och till de ärade representanterna för medlemsländerna i vår allians; Även våra hälsningar till den ärade Rander Peña, verkställande sekreterare för ALBA-TCP, som har arbetat intensivt sedan han tog över detta ansvar.
Först och främst, Maduro, vill jag framföra en hjärtlig hälsning från armégeneral Raúl Castro Ruz, som noga har följt allt som händer, och även uppmaningen till detta toppmöte.
Jag vill börja mina anföranden med att läsa en text vars ursprung jag senare kommer att förklara.
Texten lyder: ”Kanonbåtsdiplomati återvänder till Karibien. Fartyg, flygplan, en ubåt och tusentals amerikanska trupper är utplacerade i regionen, den här gången under förevändning att bekämpa narkotikahandel och kriminella grupper som hotar USA:s säkerhet. Det skulle verka som en trött fars om det inte vore för att det skulle kunna leda till tragedi. Denna nyhet cirkulerar samtidigt som landets regering, som skamlöst bryter mot alla normer för internationell samexistens, sätter ett pris på huvudet på den legitima presidenten i den bolivarianska republiken Venezuela.”
Det jag just läste är ett kort men kraftfullt utdrag, och samtidigt fyllt av smärtsamma minnen, från ett uttalande av Casa de las Américas, vilket, som vi alla vet, är en institution av progressiva intellektuella i Vårt Amerika som också upprätthåller starka band med kulturpersonligheter i Nordamerika.
Fördömandet, som de utfärdade från sitt högkvarter i Havanna, är ett brådskande rop från våra tänkare, medvetna om betydelsen av dessa handlingar av imperial arrogans, men också om den kraft i enighet för att stoppa dem.
Det råder ingen tvekan om att vi lever i tider av enorma utmaningar och exceptionella risker. Imperialismen, i utplaceringen av sin hegemoniska och aggressiva offensiv, visar att den inte har för avsikt att avskräckas av de begränsningar som införs av internationell rätt, FN-stadgan och årtionden av regionala och universella resolutioner och deklarationer mot tvång, hot, inblandning i andra staters inre angelägenheter och intervention.
Det utannonserade privilegiet som USA:s regering avser att ge sina brottsbekämpande myndigheter att agera mot kriminella organisationer inom andra staters gränser utgör ett oacceptabelt hot om aggression, ett brott mot nationernas suveränitet i regionen och ytterligare en störning av den freds- och samarbetsregim som latinamerikanska och karibiska länder har arbetat så hårt för att garantera.
Den tidigare nämnda utplaceringen av marina enheter i södra Karibien, under befäl av Southern Command, involverar enligt uppgift upp till 4 000 soldater och presenteras som ett avskräckande medel, under den falska och oproportionerliga förevändningen att bekämpa drogkarteller. Detta sägs och främjas av den mest drogrelaterade staten i världen, USA.
Med tanke på de utplacerade enheternas egenskaper är detta ett strategiskt drag som skulle kunna underlätta åtgärder enligt US-amerikansk lag, särskilt avdelning 50 i USA:s Code on War and National Defense, som ger landets president möjlighet att utföra militära eller hemliga operationer, sanktioner och konfiskering av tillgångar utan föregående anmälan till kongressen.
Det är därför Kuba bestämt fördömer denna nya uppvisning av imperial makt och uppmanar alla världens folk, att fördöma denna irrationella attack från Trump-administrationen.
Vi fördömer också med lika stor kraft uppmuntran till, och finansieringen av, terroristkomplotter mot Venezuela, liksom de falska anklagelser som riktats av den US-amerikanska regeringen mot president Nicolás Maduro, vilka utan grund eller bevis syftar till att binda honom till kriminella organisationer kopplade till olaglig narkotikahandel. Detta är återigen den typ av manövrer som imperialismen tillgriper när den hyser aggressiva avsikter mot suveräna stater, när den inte kan kväva folkets motståndsanda och behöver en bedräglig förevändning för att rättfärdiga sina handlingar.
De allvarliga hoten som uttalas från det brutala Nord som föraktar oss, är en del av en avskyvärd dominansplan, fast besluten att återaktivera Monroedoktrinen, nyckeln till amerikansk interventionism på vår halvklot.
Därför har vi inget annat alternativ än att konfrontera imperiet som försöker underordna oss sina intressen, och vi måste göra det fast förenade i övertygelse och handling. I denna anda av historiskt engagemang för det orubbliga försvaret av vårt gemensamma öde har vi samlats i ALBA-TCP.
Den fred och fredliga samexistens mellan stater som vi strävar efter får inte baseras på naivitet, och vi får inte heller tillåta oss att glömma farorna. Det är vårt ansvar att försvara den som en oförytterlig rättighet, och utifrån realistiska ståndpunkter…
Som en nitisk väktare av mångfald var Fidel också en outtröttlig förespråkare för våra folks enhet, baserat på en djupgående antiimperialistisk känsla. Han lärde oss att striden inte bara är politisk eller ekonomisk, utan även kulturell och moralisk. Med denna arsenal av erfarenheter och idéer är vi kallade att konfrontera de hot som inte bara tornar upp sig över en grupp av våra länder, såsom Venezuela, Nicaragua och även Kuba, vilka nyligen har blivit favoritmål för belägringen och de ensidiga ekonomiska tvångsåtgärderna från den amerikanska regeringen, utan som tynger alla folk som är villiga att bestämma över sitt eget öde. Försvaret av rätten till självbestämmande och orubblig solidaritet mellan systernationer är ett mandat från den historia som har fört oss hit.
Vad avser USA? De försöker splittra oss med sin politik av påtryckningar och blockader; de försöker försvaga oss med hatpropaganda och destabiliserande handlingar. Men vår historia – och låt oss inte glömma detta – är präglad av våra inhemska förfäder, och även av det bästa och mest populära arvet från Afrika, Asien och Europa självt, genom motståndet och segern från enade folk. Det är då, utifrån denna ackumulerade kunskap och känslor som testamenterats till oss av våra förfäder, som vi inte kan undgå att kräva, i varje forum, i varje rum, i varje uttryck för avvisande av imperialismen, att folkmordet i Gaza upphör.
Nog med sionistisk straffrihet, nog med imperialistisk medverkan, eller vice versa. Alla brott har förövare och medbrottslingar för att kunna upprätthållas över tid. Israelisk sionism och yankee-imperialism byter roller i sina kriminella strävanden. Kuba vet detta väl, eftersom imperiet i sin folkmordsblockad alltid har haft det orubbliga stödet från det folkmordsutövande Israel.
Vi är stolta över att ALBA-TCP står i framkant när det gäller att fördöma de pågående imperialistiska hoten och framstår som en stark röst mot US-amerikanska planer. Denna allians är vår första sköld mot de faror som hotar freden och säkerheten i regionen.
I detta sammanhang stöder vi resolut det särskilda kommuniké som antagits av gruppen av vänner till försvar av FN-stadgan, där medlemsländerna uttryckte sin oro över den amerikanska regeringens uttalade avsikter att inleda militära åtgärder i Latinamerika och Karibien. I linje med proklamationen av Latinamerika och Karibien som en fredszon anser vi det nödvändigt att mobilisera den latinamerikanska och karibiska gemenskapen för att fördöma detta nya koloniseringsförsök. Därför stöder vi hållandet av ett extra möte med CELAC:s utrikesministrar.
Den 23 januari 1959 sa överbefälhavaren Fidel Castro vid ett massmöte på Plaza del Silencio i Caracas: ”…Dessa folk har fått en alltför stor medvetenhet om sitt öde för att återigen resignera under det förtryck och den eländiga förödmjukelse som vi har levt i i mer än ett sekel.” Han tillade: ”Dessa folk i Amerika vet att deras inre styrka ligger i enighet och att deras kontinentala styrka också ligger i enighet.” Vi kubaner delar den övertygelsen. Våra hjältars blod spilldes inte förgäves. Och om det krävs, kommer vi att försvara vårt hemlands heliga jord med våra egna liv, och uppfylla den plikten som den högsta äran.
Varken interventionernas övergrepp, politiska och ekonomiska påtryckningar eller desinformationskampanjer räcker för att bryta grunden och ge upp Latinamerikas och Karibiens värdighet, om vi förblir enade. Vår styrka är historiens och de gemensamma idealens styrka, och den är rotad i den fasta övertygelsen att varje folks frihet och suveränitet är allas frihet och suveränitet.
Må våra hjältars röst och Chávez och Fidels anda, när vi närmar oss hundraårsjubileet av överbefälhavaren, vägleda oss i denna gemensamma kamp! Må orubblig solidaritet och enighet vara våra sköldar! Endast tillsammans, förenade av hopp och kärlek till vårt land, kan vi bygga den framtid som nuvarande och kommande generationer förtjänar!
Länge leve våra folks suveränitet och frihet!
Och som Che Guevara sa: Alltid till seger!
Cubadebate (nedkortat) 250821 (ZT)
Stöd Kubas matsuveränitet!
Nu är Svensk-Kubanska igång med stöd till ett agroekologiskt jordbruksprojekt! Bidra du också till den kubanska visionen för matsuveränitet, starka lokalsamhällen, och hållbart jordbruk!
Svensk-Kubanska ger stöd till ett småskaligt projekt till en agroekologisk gård i Las Lajas i provinsen Cienfuegos. I första hand gäller det att kunna köpa in bevattningsutrustning. Vi behöver få ihop 150 000 kr. Vill du bidra? Sätt in valfri summa på PG 23 57 15 – 0 ELLER Swish 123 182 37 72. Märk betalningen ”agroekologi”. Stort tack.
