USA har bildat en ny militärallians i Latinamerika
Mitt under två utbrott av förolämpningar uttryckte Argentinas president Javier Milei det tydligt vid öppnandet av argentinska kongressens ordinarie sessioner den 1 mars: ”Det krävs en varaktig strategisk allians. Och det är vad vi bygger upp med Förenta staterna. Det här är inte bara ett avtal mellan president Trump och president Milei. Det handlar om den kulturella och strategiska samstämmigheten mellan de två länderna och hela regionen.”
Milei använde nästan samma ord som den amerikanske krigsministern Peter Hegseth igår i Miami, när han (efter Trump) presenterade Escudo de las Américas/Shield of the Americas.
Och detta är inte den enda ”slumpen”. Hegseth talade om ”mod” och använde samma metafor som Milei i kongressen. ”Vi måste ha mod. Vi har en överbefälhavare (Trump) som anger kursen för vart kompassen pekar”, sade amerikanen. Och Milei: ”Tider av förändring kräver en korrekt diagnos, en kalibrerad moralisk kompass och mod att agera” (vem har skrivit talen?).
Deltagarna på mötet i Florida. Latinamerikas samlade höger med Trump som chef.
Vad är Escudo de las Américas? Trump definierade det som en ny militär koalition för att utrota karteller, brottslingar, gäng och ”fientliga utländska influenser” (läs: Kina). Även om han ständigt hänvisade till ”hela halvklotet”, det vill säga alla amerikanska länder, var i själva verket bara omkring en tredjedel närvarande: 12 av 34 länder.
Mångfalden av idéer var inte inbjuden. De 12 statscheferna är höger- eller extremhögerpolitiker som Trump och Milei. Representanter från El Salvador, Panama, Trinidad och Tobago, Paraguay, Ecuador, Honduras, Guyana, Bolivia, Costa Rica, Dominikanska republiken och Chile var närvarande.
Två saker väckte uppmärksamhet: för det första att presidenter av Lula da Silvas, Claudia Sheinbaums och Gustavo Petros kaliber inte var inbjudna, och för det andra: om det handlar om att bekämpa narkotikagäng, varför uteslöts då just Colombia och Mexiko? Kan det vara så att Escudo de las Américas har andra mål?
Under sitt tal besvarade Trump den frågan. Översatt med mina egna ord och utan förskönande omskrivningar: USA kräver att våra arméer gör det smutsiga arbete som deras regering behöver:
1. ”bekämpa tillträdet för utlänningar som är en cancer”;
2. utrota kartellerna (han jämförde det med att ”utrota Islamiska staten i Mellanöstern”. En märklig jämförelse: ISIS är inte en kriminell narkotikagrupp utan en paramilitär organisation med politiska mål. Kommer det också att bli politiska förföljelser av oppositionella organisationer som betraktas som terrorister?)
[Kan tyckas paradoxalt när Trump själv benådat gripna drogbaroner, som Honduras förre president, och nu sett till att dennes parti ”vann” valet i Honduras nyligen. Paradoxalt också då USAs militär, i strid med Ecuadors författning, nu genomför militäroperationer mot påstådda knarkmål, samtidigt som Ecuadors president Noboa representerar landet i Latinamerika med störst drogtillverkning och export. Droger som i flera fall visat sig ha fraktas på Noboas bananbåtar till USA och Europa. Men Noboas bananbåtar bombas inte. Tvärtom, han var en extra välkommen gäst på mötet eftersom han nyligen, enligt Trumps mönster, infört strafftullar mot Colombia och utan uppgiven anledning avbrutit Ecuadors diplomatiska förbindelser med Kuba,]
3. ha de latinamerikanska ländernas stöd och våra väpnade styrkors samarbete för kuppförsök. Något i stil med ”Om ni ber mig om det kan vi ta hand om det”. Exemplet var Kuba, ett land som enligt Trump ”är på väg mot sitt slut”. Han pekade på de statschefer som lyssnade på honom och sa: ”Många av er bad mig ta hand om Kuba.”
1. ”Jag ska ta hand om det (applåder från åhörarna). När det väl är klart med Kuba och Venezuela, kommer vi enligt den nya doktrinen inte att tillåta att fientliga utländska influenser sätter sin fot i denna hemisfär. Detta inkluderar Panamakanalen”. Han nämnde inte Eldslandet eller Magellans sund, men de ingår också.
2. utvidga de latinamerikanska arméernas samarbete till scenarier som passar Washington. Trump uttryckte detta mycket tvetydigt med hänvisning till Mexiko. Mitt i uppräkningen av USA:s interventioner (ISIS, Venezuela) sa han: ”Vi måste erkänna att kartellernas epicentrum är Mexiko (…) Jag erbjöd presidenten att ta hand om dem, men hon accepterade inte”. Och han talade förvirrat: ”Vi måste utrota dem. Vi måste återigen engagera oss för lag och ordning”.
Trump har som mål att bromsa den relativa nedgången av USA:s hegemoni i världen. Hans plan innefattar skapandet av nya ”multilaterala” enheter, som är starkt allierade med USA, för att neutralisera internationella organisationer som FN. Escudo de las Américas är den regionala versionen av fredsrådet (för Gaza) som han presenterade i januari i Davos.
Skölden kommer att ledas av Kristi Noem, USAs före detta minister för inrikes säkerhet, som är ökänd som ”migrantjägaren” eftersom två amerikanska medborgare som motsatte sig razziorna mördades i Minnesota under hennes mandatperiod.
Noem definierade Skölden som en militär koalition ”i västra halvklotet som är avgörande för USA:s säkerhet”. Sådana allianser är inte nya i Latinamerika, men de hade frysts in under de folkliga regeringarna under de två första decennierna av 2000-talet. Med inrättandet av det sydamerikanska försvarsrådet UNASUR 2008 stärktes samrådet och det suveräna samarbetet mellan våra länder (utan inblandning från USA) till den grad att regionen till exempel konsoliderades som ett fredsområde. Av denna anledning borde våra länders anslutning till Escudo de las Américas utan föregående samråd med de nationella kongresserna vara olaglig.
Innan andra världskrigets slut skapade USA – som redan profilerade sig som stormakt – 1942 den interamerikanska försvarsorganisationen Junta Interamericana de Defensa (JID). Anledningen var Japans attack på Pearl Harbor. Planen bestod i att bilda ett interamerikanskt militärt system som skulle agera gemensamt, men under strikta order från Washington. I praktiken blev det en befälskedja genom vilken Pentagon förmedlade den politiska och ideologiska linjen till de latinamerikanska försvarsmakterna.
I Argentinas fall skedde underkastelsen under Pentagon efter militärkuppen 1955. Diktatorn Pedro Eugenio Aramburu allierade sig villkorslöst med USA och tillät skamliga eftergifter, till exempel att en amerikansk militärmission permanent installerades i landets försvarsministerium. Fram till juni 2009 hade Pentagon ett kontor på 13:e våningen i Edificio Libertad i Buenos Aires, där de högsta myndigheterna i försvarsstaben finns. Bredvid dörren var ett emblem med Argentinas och USA:s flaggor det enda tecknet på vad denna plats betydde. Om dörren stod på glänt kunde man se en enorm amerikansk flagga och en grupp amerikanska militärer och civila som arbetade där dagligen. Det var på order av försvarsministern Nilda Garré som denna närvaro upphörde efter nästan 50 år. JID:s mål var att Argentinas väpnade styrkor skulle identifiera sig fullständigt med imperiets mål och principer, även om dessa var till skada för nationens intressen. Escudo de las Américas strävar efter samma sak.
Krigsminister Hegseth uttryckte det tydligt: ”Vi vill att världen ska se att det är bra att vara vän med USA. Vi delar samma halvklot, geografi, en västerländsk kristen kultur (vad kommer den mäktiga judiska gemenskapen i USA att tycka om det?); vi delar resurser (?) och mål. Vi måste ha modet att försvara det. Vi har Trump, vår överbefälhavare, som visar oss var kompassen pekar.
Telma Luzzani, (argentinsk journalist och analytiker) Cubadebate 260308 (ZT)
Escudo de las Américas: La nueva arquitectura militar de Washington en la región
BRYT BLOCKADEN AV KUBA!
Bli en del av solidaritetsrörelsen!
Bli medlem i Svensk-Kubanska!
Eller skicka ett bidrag till Stödfonden!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0
Bidrag till insamlingen ”Mediciner till Kuba”
PG 23 57 15 – 0 ELLER Swish 123 182 37 72
