Kubanskt jordbruk under energibelägring
Av: Thalía Fuentes Puebla, Aniela Dumas Rojas
I ett sammanhang präglat av ett skärpt blockadtryck samt brist på bränsle och insatsvaror redogjorde presidenten för Jordbruksföretagsgruppen, Orlando Lorenzo Linares Morell, för de alternativ som nu främjas på den kubanska landsbygden. Från användning av dragdjur till installation av solpaneler och samarbete med små och medelstora privata företag (MIPYMES) betonade han behovet av att anpassa de nationella riktlinjerna till de lokala förhållandena.
Han framhöll också satsningar på att återuppliva traditionell och ren teknik:
”Man uppmuntrar också på olika sätt återställandet av exempelvis vindkraftverk samt användningen av alternativa energikällor i vissa fall, såsom solcellsdrivna pumpar.”
En av huvudpunkterna i hans framställning var återinförandet av dragdjur som lösning på bristen på bränsle.
I detta sammanhang påpekade han att användningen av dragdjur måste öka. Det handlar inte längre bara om oxar; det finns också erfarenheter av bufflar och hästdjur, såsom hästar. Han försäkrade att de producenter som har kunskap om detta redan tillämpar dessa alternativ ute på fälten.
Dessutom uppmanade han till att inte försumma odlingen av medicinalväxter för att säkra tillgången till basläkemedel.
Självförsörjning och nya odlingsområden
Linares Morell riktade en direkt uppmaning till att stärka livsmedelsproduktionen på alla fronter:
”Jag vill också rikta en uppmaning till våra bönder, våra familjer och vårt folk. Vi måste tillföra nya områden, nya producenter, familjer och alla enheter som producerar livsmedel.”
Han insisterade på att ingen statlig verksamhet bör undantas från att ha egen självförsörjning.
Han betonade även behovet av att stora industrier och produktionscentra utvecklar egna odlingsområden, något som ”delvis har genomförts, men inte i tillräcklig omfattning”.
I samband med 65-årsjubileet för Nationella föreningen för småbrukare (ANAP) lyfte han fram den avgörande roll som denna sektor spelar, men betonade samtidigt vikten av att anpassa de strategiska riktlinjerna till varje territorium:
”I varje provins, i varje kommun och på varje plats på Kuba måste man hitta rätt sätt att anpassa dessa riktlinjer till de lokala förhållandena.”
Han nämnde som exempel Pinar del Río, där vårsådden (mars–augusti) kommer att omfatta 36 304 hektar, mer än 3 000 hektar fler än föregående period, med fokus på ris, majs och rotfrukter.
Riset: från 304 000 ton år 2018 till 111 000 ton år 2025
När han tog upp risodlingen – en av de mest känsliga delarna av den grundläggande livsmedelsförsörjningen – var Linares Morell mycket tydlig i sin analys. Han påminde om att Kuba år 2018 producerade 304 000 ton konsumtionsris, ”något som har påverkats av den skärpta nordamerikanska blockaden och den ekonomiska kris som vårt land utsätts för”.
Han förklarade att risprogrammet omfattar 17 provinsiella företag, ett forskningsinstitut, 1 113 produktionsformer, 10 000 arbetare och 23 000 producenter, varav 15 000 deltar i programmet för folklig risproduktion.
Trots detta ”lyckades vi år 2025 producera 111 000 ton ris, vilket motsvarar 36 % av det vi producerade år 2018”. Han tillade att denna mängd ”inte är betydande på kubanernas matbord”, eftersom riset främst går till marknader och mässor och ”ännu inte har någon påverkan på livsmedelsbalansen i den grundläggande ransonen”.
Import av utrustning, leasing och bioprodukter
Mot denna bakgrund presenterade presidenten för Jordbruksföretagsgruppen ett paket av åtgärder. En av dessa är att överlåta mark till producenter inom specialiserade företag och på områden som tidigare användes för sockerrörsodling. Man har också intensifierat användningen av bioprodukter för att delvis ersätta de bristvaror som saknas.
Tack vare tillståndet för producenter att importera utrustning har man kunnat köpa in 256 maskiner, däribland 174 skördetröskor, vilket delvis har löst problemen kring skörden. Dessutom har 666 maskiner och andra resurser som stod oanvända i verkstäder hyrts ut:
”Producenterna har omedelbart, genom att köpa reservdelar, fått dem i drift.”
Samtidigt erkände han att ”utrustningen finns, men det finns inte tillräckligt med bränsle”.
Vid slutet av april hade såddkampanjen genomförts till 70 %. För att mildra problemen har man återgått till dragdjur, såsom vid företaget Fernando Chenick i Matanzas:
”Många producenter har börjat använda oxspann, och idag kan man komma till dessa risområden och se den betydande rollen som djurdragkraften spelar.”
Dessutom har man organiserat import av bränsle på producenternas egen bekostnad:
”De går samman, betalningarna sker från utlandet och importen har redan påbörjats.”
Förändring av energimixen
Linares Morell lyfte fram framstegen inom risindustrin för att ersätta diesel med biomassa.
”Idag torkar vi 7 % av riset med bränsle, och vi räknar med att 80 % av riset som tas emot av industrin ska kunna torkas med risskal innan första halvårets slut.”
Han nämnde att arbete redan pågår i Sancti Spíritus, Pinar del Río och Granma.
Man installerar också solcellsmoduler i produktionsanläggningar, och banklån har godkänts som befriar investerare från skatt när de satsar på förändring av energimixen.
”Vi arbetar också med installation av bevattningspumpar med solpaneler. I Aguada de Pasajeros (Cienfuegos) och Matanzas har vi redan installerat mer än tusen brunnar med nedsänkbara pumpar och solpaneler”, rapporterade han.
Samarbete med MIPYMES och avancerade producenter
En annan strategisk linje är samordnad produktion. Linares Morell meddelade att 15 avtal om samproduktion redan har undertecknats med MIPYMES samt tre avtal om produktionstjänster med statliga verksamheter.
I Villa Clara finns det enligt honom redan avtal om jordbruksproduktion och tjänster, och man arbetar med att formalisera ett joint venture-företag som ska omfatta hela vägen till industrin.
Dessutom har 61 samproduktionsavtal tecknats med avancerade producenter, omfattande omkring 10 000 hektar. Företag som Ruth Invasora (Camagüey) och Fernando Chenick utmärker sig inom denna modell och ”förbereder scenariot för joint venture-avtal med icke-statliga producenter”.
Direktören dolde inte blockadens påverkan på jordbruket:
”Blockaden har påverkat jordbruksflyget. Flygningarna står stilla.”
Eftersom gödsling från luften inte längre är möjlig har producenterna organiserat brigader för manuell sådd och gödsling.
”Det är hårda och svåra uppgifter, men vi har tagit dem som ett alternativ till bristen på jordbruksflyg. Företag i Pinar del Río, Camagüey, Sancti Spíritus och Granma har ersatt 100 % av flyginsatserna under dessa förhållanden”, sade han.
Slutligen uppgav Linares Morell att risproduktionen deltar i de lokala livsmedelssystemen och upprepade att det, trots svårigheterna, ”finns mycket arbete att göra” och att producenternas resultat redan är synliga.
Stöd Kubas matsuveränitet!
Svensk-Kubanska har stött och stödjer den kubanska visionen för matsuveränitet, starka lokalsamhällen, och hållbart jordbruk!
Vill du bidra? Sätt in valfri summa på PG 23 57 15 – 0 ELLER Swisha 123 182 37 72. Stort tack.
