Dick Emanuelsson rapporterar om troligt händelseförlopp efter presidentvalet och olika reaktioner på det.
Donald Trump skärpte igår, måndagen 21 maj, de ekonomiska sanktionerna som bestraffning för att Venezuelas folk i valet i söndags klart markerade att det vill fortsätta vara ett fritt och suveränt folk som inte tar order från någon annan.
Trump drar åt den ekonomiska strypsnaran än mer mot Venezuelas ekonomiska kronjuvel, det statliga oljebolaget PDVSA. Trumps åtgärder syftar till att steg för steg omöjliggöra fortsatt drift av PDVSA:s kedja av bensinmackar i USA för att ingen, USA-företag eller andra utländska företag, varken ska kunna köpa denna kedja som är beräknad till ett pris på 15 miljarder dollar eller gå in i ett samverkanföretag.
Mot denna strypsnara beslutade den återvalde presidenten Nicolas Maduro att förklara ”NON-GRATA” USA:s handelsattaché Todd Robinson och den politiska avdelningens chef Brian Naranjo (läs statskupparkitekten) på USA-ambassaden i Caracas.
I Trumps sanktioner ingår också förbud för fysiska och juridiska personer i USA att ingå några som helst transaktioner med den venezuelanska staten och PDVSA. All handel och kredit omöjliggörs och det försvårar allt löpande arbete där PDVSA måste betala företag i kontanter, till exempel för att köpa förtunningsmedel i oljeproduktionen. Det är liknande svårigheter den kubanska staten har haft under de nästan 60 år blockaden har existerat mot den karibiska ön.
Trump varnade på måndagen både Kina som Ryssland att inte ingå några som helst ekonomiska avtal med Venezuela för att ta över de skuldebrev och andra skulder och lån som det sydamerikanska landet har i dagsläget.
Men det är precis vad som förmodligen kommer ske. Kina har bara väntat på att presidentvalet skulle avverkas. Nu, när det står klart att regeringen i Caracas har ett starkare stöd än förväntat, kan den asiatiske jätten sätta sig med regeringen i Caracas för att förhandla fram ett avtal. Det innebär att Kina i praktiken tar över de nämnda skulderna och lånen och gör en ekonomisk uppgörelse på längre sikt med regeringen Maduro som ger denna en viktig andhämtningspaus i den skadeskjutna ekonomin.
Enligt ekonomiska experter kan Trump skylla sig själv. För han delar ut sanktioner varje vecka mot regeringar och personer han ogillar. Både Kina och Ryssland har erfarenhet och de bägge länderna är ”bepansrade” mot nya sanktioner och i stället har de byggt upp ett ekonomiskt självförsvarssystem mot nya sanktioner. Och nu drar de även in Venezuela.
Mot dessa politiska utpressningsmetoder från en ekonomisk och militär stormakt, har den latinamerikanska vänstern reagerat med avsky. De 14 högerledda staterna, däremot, bland annat Mexiko, Chile och Honduras, kallar nu hem sina ambassadörer för ”konsultationer”. De har alla utfärdat separata fördömanden av valet vid sidan av det gemensamma uttalandet från ”Limagruppens” 14 medlemmar.
Honduras: Den förre presidenten Manuel Zelaya, offer för den USA-skisserade militärkuppen den 28 juni 2009, var en av de internationella observatörerna under presidentvalet i Venezuela. I ett uttalande från Zelaya, som är koordinatör för vänsterpartiet Libertad y Refundacion, Libre, sa han igår: “Vi anser det absurt att länderna som har underordnat sig USA-imperiet förenas för att angripa det Bolivarianska (Venezuela) folket i samordning med en skamlig institution som OAS (de Amerikanska Staternas Organisation). Samtidigt är de ansvariga för att blodet flyter och misären breder ut sig på denna kontinent. För att ta ett exempel som bekräftar denna situation: I Mexiko har det under (pågående) presidentvalkampanj mördats ett 100-tal kandidater och (Limagruppen, i vilken Mexiko ingår) det har inte hörts ett enda ord” (i protest).
Chile: Det chilenska kommunistpartiet PCCh gjorde samtidigt ett uttalande där de sände sin hälsning till Nicolas Maduro som gratulerades till den stora valsegern. Samtidigt uttryckte de chilenska kommunisterna sitt fördömande av sin egen högerregering Sebastian Piñera som redan på söndagskvällen underkände presidentvalet i Venezuela: “Den brutala och oansvariga internationella kampanjen från USA och den latinamerikanska högern mot det venezuelanska folket besegrades i valurnorna. Med ett högre valdeltagande än det i Chile valdes Nicolas Maduro till president med 5.800.000 röster (det totala antalet röster än nu 6.190.612 röster)”.
Det chilenska kommunistpartiet, som var den viktigaste underjordiska kraften mot den chilenska fascismen under den 17 år långa militärdiktaturen, säger i sitt uttalande att faran för en intervention av Venezuela inte är över: “Vi känner väl den nordamerikanska interventionismen och dess allierade, och de ökar nu bojkotten (sanktioner) och sabotaget mot ekonomin och den produktiva och finansiella processen av detta broderland utan att bry sig det minsta för det lidande de åsamkar folket. Vi uttalar oss mot den utländska inblandningen och vi uppmanar till mer och nödvändig solidaritet för att freden ska råda i Venezuela”, slutar det chilenska KP.
Mexiko: Från Mexiko kommer också ett kraftfullt uttalande som hälsar Maduros valseger med glädje. De mexikanska progressiva krafterna gör också ett kraftfullt fördömande av sin egen regering mot vad de anser vara höjden av hyckleri när denna i ett uttalande igår, den 21 maj, påstår sig värna om de mänskliga rättigheterna i Venezuela eller att Venezuela ”inte uppfyller den internationella standarden för en demokratisk process”: “Vi erkänner den författningsvalde presidenten Nicolas Maduro och Venezuelas folk för att de försvarar landets suveränitet och försvaret av sina rättigheter inför Imperiets attacker, ledda av Donald Trump. Såväl Limagruppen som OAS är institutioner direkt underställda de order som USA utfärdar. De är ´Imperiets knähundar´, som den förre venezuelanska utrikesministern Delcy Rodriguez beskrev de två organen”.
Den Mexikanska Solidaritets-Samordningen Venezuela går därefter in på den mexikanska presidenten Enrique Peña Nietos totala underordnande USA-regeringens diktat som bryter mot alla diplomatiska regler om inblandning i andra länders angelägenheter. ”Hur kan Mexikos regering över huvud taget anklaga den venezuelanska regeringen för att den inte respekterar mänskliga rättigheter eller demokratin. I Mexiko har vi fler än 30.000 försvunna, cirka 100.000 mördade och dussintals mördade journalister. Femicidion ökar, de 43 försvunna studenterna från Ayotzinapa är fortfarande försvunna och vi lever i verklig stat av undantagstillstånd, död, repression, valfusk och en utplundring av naturresurserna”.
“Enrique Peña Nieto-regeringens uttalande är ett öppet och fräckt stöd till oppositionen i MUD (Venezuela) som har agerat som kuppmakare som inte respekterar varken författningen, lagar och ännu mindre mänskliga rättigheter. De är de samma som organiserade statskuppen mot president Chavez i april 2002 och lockouten inom oljeindustrin (december 2002-februari 2003) som åsamkade svåra skador på ekonomin. De (MUD) har gått så långt att de mördar domare och antänder och bränner ihjäl personer bara för att de är chavister”, skriver mexikanerna och avslutar:
”Mexikos folk kommer inte vara delaktiga till de aktioner som regeringen Enrique Peña Nieto har beslutat om. Den enda uppmaningen vi gör till Venezuelas folk är: Ge inte upp! Ni är inte ensamma! Besegra den extrema statskuppshögern! Bygg demokrati, utveckling och fred!”
Dick Emanuelsson 180522
http://dickema.blogspot.se/2018/05/venezuela-mot-trumps-nya-sanktioner-mot.html
