6 juni inleddes det ”Amerikanska Toppmötet”, denna gång med USA som värdnation. Men mötet saknar statschefer från majoriteten av länderna i Amerika. Det som en protest mot att USA vägrat bjuda in Kuba, Venezuela och Nicaragua. Trots att Biden personligen ringde upp Mexikos president López Obrador kommer denne inte till mötet. En lång rad statschefer gör honom sällskap och uteblir. Men pressen från USA på regeringarna i regionen har varit hård för att de ska delta.

Biden har bland andra bjudit in Venezuelas låtsaspresident Juan Guaido och den blodsbesudlade Ivan Duque från Colombia. Från ”civilsamhället” har Biden bjudit in kubanska dissidenter. Och polisen i Los Angeles vägrar ge demonstrationstillstånd för arrangörerna av det Alternatvia Toppmötet som en rad organisationer står bakom. Till detta möte har den kubanska delegationen inte beviljats visum. 

Amerikanska Toppmötet: imperialistisk dominans och exkludering

Uttalande av Kubas revolutionära regering:

USAs regering missbrukade sitt privilegium som värdland och beslutade tidigt att utestänga Kuba, Venezuela och Nicaragua från det nionde amerikanska toppmötet, som ska hållas i Los Angeles i juni. Den vägrade att lyssna till de berättigade kraven från många regeringar om att ändra denna diskriminerande och oacceptabla hållning.

Det finns inte ett enda skäl som rättfärdigar det odemokratiska och godtyckliga utestängandet av något land på halvklotet från detta kontinentala möte. Detta är något som länderna i Latinamerika och Karibien varnat för sedan det sjätte toppmötet i Cartagena de Indias 2012.

President Miguel Díaz-Canel Bermúdez meddelade den 25 maj att han inte skulle delta. Det var Kubas bestämda beslut om alla länder på halvklotet inte skulle bjudas in på lika villkor.

Med sin arrogans, sin rädsla för att obekväma sanningar ska höras, sin beslutsamhet att hindra mötet från att diskutera de mest brådskande och komplexa frågorna på halvklotet och motsättningarna i sitt eget svaga och polariserade politiska system valde USAs regering återigen utestängning som ett sätt att försöka få till stånd ett evenemang utan konkreta bidrag men gynnsamt för imperialismens image.

Det är välkänt att USA har fört intensiva förhandlingar på hög nivå med regeringarna i regionen för att tygla mångas planer på att inte delta i mötet om inte alla var inbjudna. Det rörde sig bland annat om omoraliska påtryckningar, utpressning, hot och smutsiga knep. Dessa är imperialismens standardmetoder som visar på dess traditionella förakt för våra länder. De förtjänar avståndstagande å det starkaste.

Kuba är tacksamt för och respekterar den värdiga, modiga och legitima ståndpunkt som många regeringar har intagit för att försvara allas deltagande på lika villkor.

Det ledarskap som Mexikos president Andrés Manuel López Obradors visat förtjänar ett särskilt erkännande. Vi framhåller Caricom-medlemmarnas tydliga och tidiga ställningstagande mot utestängningar, liksom den beslutsamma hållning som Bolivias president Luis Arce Catacora och Honduras president Xiomara Castro har intagit. Argentinas ställning som ordförande för CELAC är ett uttryck för att majoriteten i regionen är emot ett selektivt toppmöte, vilket många syd- och centralamerikanska regeringar har uttryckt både offentligt och privat.

Denna genuina och spontana solidaritet, på grund av USAs diskriminerande agerande mot länderna i regionen, visar på känslorna hos folken i Vårt Amerika. USA underskattade det stöd Kuba åtnjuter i regionen då man försökte införa sin ensidiga och universellt förkastade politik av fientlighet mot Kuba, som om det vore en samstämmig position på halvklotet, men debatten om inbjudningsprocessen visade på motsatsen.

Vid ALBAs 21:a toppmöte, som hölls i Havanna den 27 maj, uttalade man sig entydigt mot utestängningar och diskriminerande och selektiv behandling.

Utestängningar av detta slag bekräftar att USA utformade och använder denna mekanism för dialog på hög nivå som ett instrument för sitt hegemoniska system på halvklotet, i stil med Amerikanska staternas organisation (OAS), det Interamerikanska fördraget om ömsesidigt bistånd (TIAR) och andra organ som utformades under 1900-talet för att inskränka självständigheten, begränsa suveräniteten för nationerna i regionen och hindra  latinamerikansk och karibisk strävan efter enighet och integration.

De utgör en del av ansträngningarna att tillämpa Monroe-doktrinen och främja utanförskap som ett vapen för att splittra, utifrån tydliga politiska, valmässiga och härskarintressen.

Man kan inte tala om Amerika i plural [Las Américas, The Americas] om man inte inkluderar alla de länder som ingår. Vad vår region kräver är samarbete, inte utestängning, solidaritet, inte elakhet, respekt, inte arrogans, suveränitet och självbestämmande, inte underkastelse.

Det är i förväg känt att de dokument som man vill ska antas i Los Angeles inte tar upp regionens verkliga problem utan i själva verket är värdelösa och negligerande. Dessutom ska man försöka ge OAS en överstatlig behörighet att besluta om valprocesser är legitima eller ej och att tvinga latinamerikanska och karibiska regeringar att vara repressiva, diskriminerande och exkluderande mot invandrare.

Vi vet att, precis som tidigare, kommer Latinamerikas och Karibiens röst att ljuda under dessa dagar i Los Angeles, med den imponerande och vertikala frånvaron av viktiga ledare som åtnjuter en enorm politisk och moralisk auktoritet och erkännande från sina folk och världen.

Vi har också fullt förtroende för att de ledare i regionen som beslutar sig för att åka, på ett värdigt sätt kommer att klargöra att USA inte kan behandla våra folk på samma sätt som de gjorde under 1900-talet.

Kuba stöder de genuina ansträngningarna för att främja integration baserad på civiliserad samexistens, fred, respekt för mångfald och solidaritet på hela halvklotet. Det är vida känt att vi förbehållslöst stöder och bidrar till alla legitima förslag på verkliga och konkreta lösningar på våra folks mest brådskande problem. Den verklighet vi ser idag ligger långt ifrån dessa önskningar.

Cubaminrex 220606 (Översättning: C. Vaple)

”Toppmötet ett misslyckande redan innan det börjat”

Idag säger den bolivianske diplomaten Sacha Llorenti, representant för Alianza Bolivariana para los Pueblos de Nuestra América – Tratado de Comercio de los Pueblos (ALBA-TCP) att det IX Toppmötet för Amerika ”varken är ett toppmöte och inte heller ett möte för Amerika”. Han tillade att mötet misslyckats innan det ens börjat.

Vidare framhöll han att USA:s exkluderande inställning har framkallat fördömande från presidenter, regionala organisationer. Llorenti nämnde också att Mexikos president Manuel Lopez Obrador var den ”förste att reagera” på uteslutningarna.

Han sa också att ”frånvaron av de icke-inbjunda kommer att vara mycket närvarande beroende på den godtyckliga diskrimineringen- De som inte kommer gör det i protest och många av de som kommer ämnar att protestera.”

Slutligen sa Llorenti att ”De Amerikanska Toppmötena gör ingen nytta för våra folk. Det saknas ett möte med Amerika som erkänner oss som en enda enhet, en enda kontinent med ett gemensamt öde.”

Cumbre de las Americas dominación imperialista y exclusión

Sacha Llorenti afirma que Cumbre de las Américas fracasó antes de empezar 

(nedkortat)

HÄV BLOCKADEN MOT KUBA!

Bli en del av solidaritetsrörelsen!

Bli medlem i Svensk-Kubanska!

Eller skicka ett bidrag till Stödfonden

Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)

Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0

Bidrag till insamlingen ”Mediciner till Kuba”

23 57 15 – 0 ELLER Swish 123 182 37 72