Demonstration för Ana Belén Puerto Rico — Foto: Facebook / @anabelenmontesbrasil

Ana Belén Montes, föredömlig hjälte och försvarare av Kuba, friges villkorligt

Även efter frigivningen kommer Ana Belén att stå under övervakning och ha rapporteringsplikt i ytterligare fem år. Hon är förbjuden att lämna USA.

En företrädare för Puerto Ricos självständighetsrörelse, Muriente Pérez, betonade att ”tvärtemot vad USA önskade, att framställa Ana Belén Montes som en förrädare är hon en hjälte, en unik hjälte. Hon förrådde inte USA:s regering, för att hon var aldrig lojal mot den; hennes lojalitet gällde rättvisa och respekten för folkens suveränitet.”

Den 8 januari 2023 måste USA frige en av sina många politiska fångar, varav de flesta är kämpar mot landets förtryck av tredje världens folk. Ana Belén Montes, heroisk försvarare av Kubas suveränitet, kommer att friges efter över 21 år i ett federalt militärfängelse. Hon var en högt uppsatt tjänsteman för Latinamerika vid Defense Intelligence Agency (DIA) som av enbart moralisk övertygelse gav Kuba information om topphemliga US-amerikanska militära planer och operationer. Under rättegången försvarade hon sig utan ånger och sade: ”Jag lydde mitt samvete snarare än lagen. … Jag kände mig moraliskt förpliktigad att hjälpa ön att försvara sig mot våra försök att påtvinga den våra värderingar och vårt politiska system.”

Hon är en av de många exemplariska personer som har intagit en hedervärd och moralisk hållning och motsatt sig regeringens förkastliga handlingar, och som har anklagats för att vara förrädare eller spioner. Edward Snowden var en annan, som avslöjade hur National Security Agency spionerade på USAs befolkning och ledare i andra länder, och som nu tvingas leva i exil för att inte riskera livstids fängelse.

Även om rörelsen till försvar av Kuba i USA inte tog upp hennes fall på samma sätt som det mycket liknande fallet med de fem kubanerna, ses hon på Kuba som en hjälte. År 2016 tillägnade den berömda kubanska sångaren Silvio Rodriguez henne en sång och förklarade: ”Fången som jag nämnde i går… är Ana Belén Montes och hon var en högt uppsatt tjänsteman inom USAs underrättelsetjänst. När hon fick veta att något dåligt skulle göras mot Kuba så vidarebefordrade hon informationen till oss. Det är därför hon avtjänar ett straff på flera decennier … Vi slapp mycket ont på grund av henne. Frihet åt henne.”

Hon fick inga pengar från Kuba för sitt 16-åriga arbete. Medveten om de allvarliga risker hon stod inför agerade hon av kärlek till rättvisa och solidaritet med Kuba. I över 60 år har landet lidit under USAs blockad – som upprepade gånger fördömts av FN – som infördes som vedergällning för att landet valt nationell suveränitet framför fortsatt nykolonialt beroende. Den USA-stödda terrorismen mot Kuba har dödat 3 478 personer och orsakat 2 099 personer invalidiserande skador.

En av anklagelserna mot Ana Belén var att hon hade bidragit till att försäkra Bill Clinton och George W. Bush om att Kuba inte utgjorde något militärt hot mot USA, och därmed bidragit till att undvika ett nytt imperialistiskt krig som skulle ha inneburit otaliga kubaners död. Hon erkände också att hon hade avslöjat identiteten på fyra US-amerikanska underrättelseofficerare som arbetade under täckmantel på Kuba.

Vem är Ana Belén Montes?
Hon föddes i Västtyskland den 28 februari 1957, puertoricansk medborgare i USA och hög tjänsteman vid Defense Intelligence Agency, dömdes som spion för att ha varnat Kuba för de aggressiva planer som förbereddes mot det kubanska folket.

1984, när hon arbetade som kontorist på justitiedepartementet, inledde hon sin relation med den kubanska säkerhetstjänsten. Hon sökte sedan jobb på DIA, det organ som ansvarar för utrikes militär underrättelseverksamhet åt försvarsministern och stabscheferna. DIA anställde henne 1985 tills hon greps på jobbet 16 år senare. Hon blev specialist på latinamerikanska militära frågor och var DIAs främsta analytiker för El Salvador och Nicaragua och senare Kuba.

På grund av hennes skicklighet blev hon känd i USAs underrättelsekretsar som ”Kubas drottning”. Montes arbete och bidrag värderades så högt att hon fick tio särskilda utmärkelser, bland annat Certificate of Distinction, den tredje högsta utmärkelsen på nationell nivå inom underrättelsetjänsten. CIA-chefen George Tenet själv överlämnade det till henne 1997. ”Hon fick tillgång till hundratusentals sekretessbelagda dokument och tog vanligtvis lunch vid sitt skrivbord fördjupad i tyst memorering av sida efter sida av de senaste briefingarna”, som hon senare skrev ner hemma och förmedlade till Kuba.

Hur avslöjades hon?
Den 23 februari 1996 bad det kubanska försvarsministeriet USAs konteramiral Eugene Carroll, som var på besök, att avråda Miamis ”Brothers to the Rescue”, som planerade att återigen flyga över Havanna. Carroll informerade omedelbart utrikesdepartementet. I stället för att upphöra med provokationerna lät USA planen flyga, och två ”Brothers to the Rescue”-plan sköts ned över Kuba nästa dag. USA använde detta för att sabotera den växande kampanjen för att mildra USAs blockad mot ön. Den tjänsteman som arrangerade amiral Carrolls möte var Ana Belén. Hennes förklaring att datumet valdes endast för att det var ett ledigt datum i amiralens schema accepterades.

Trots detta rapporterade en DIA-kollega till en säkerhetstjänsteman att han kände att Montes kanske samarbetade med den kubanska underrättelsetjänsten. Han intervjuade henne, men hon erkände ingenting. Hon fick genomgå och klarade ett lögndetektortest.

Hon hade tillgång till praktiskt taget allt som underrättelsetjänsten samlade in om Kuba och hjälpte till att skriva slutrapporter. På grund av sin rang var hon medlem av den superhemliga ”inter-agency working group on Cuba”, som samlar de viktigaste analytikerna från federala organ, såsom CIA, utrikesdepartementet och Vita huset självt. Washington Post rapporterade: ”Hon informerade nu stabscheferna, det nationella säkerhetsrådet och till och med Nicaraguas [dåvarande höger-]president om Kubas militära kapacitet. Hon hjälpte till att utarbeta en kontroversiell[!] Pentagon-rapport där det stod att Kuba hade ”begränsad kapacitet” att skada USA och kunde utgöra en fara för USA-medborgare endast ”under vissa omständigheter”.

Rolando Sarraff Trujillo, en USA-agent i Kubas inrikesministerium som Kuba hade avslöjat och fängslat, släpptes 2014 i utbyte mot tre av de 5 kubanerna. Han hade ”tillhandahållit kritisk information som ledde till gripandet av dem som är kända som ’de fem kubanerna’, av den tidigare tjänstemannen vid utrikesdepartementet Walter Kendall Myers och hans fru Gwendolyn Steingraber Myers samt av Försvarets underrättelsetjänsts främsta Kuba-analytiker Ana Belén Montes”.

1999 avlyssnade National Security Agency ett kubanskt meddelande. Den avslöjade en spion högt upp i hierarkin som var knuten till DIAs datasystem SAFE. Det innebar att personen sannolikt var anställd av DIA. Den misstänkte hade också rest till Guantánamobasen i juli 1996. Av en slump hade Montes rest dit för DIAs räkning. NSA visste att personen använde en bärbar dator från Toshiba, och det upptäcktes att hon hade en sådan. FBI beslutade att bryta sig in i hennes lägenhet och kopiera hårddisken.

Eftersom fallet mot henne visade att hon tillhandahöll information till Kuba arresterades hon av FBI-agenter den 21 september 2001, när hon befann sig på sitt DIA-kontor. Hon anklagades för konspiration för att spionera för Kuba. ”Efter gripandet berättade hon för utredarna att hon en vecka tidigare hade förstått att hon övervakades. Hon kunde då ha bestämt sig för att fly till Kuba, och skulle förmodligen ha klarat sig säkert dit.” Men hennes politiska engagemang fick henne att känna att ”hon inte kunde svika de människor (hon) hjälpte”.

Owei Lakemfa presenterade tio anledningar som han tror gjorde att Ana Belén Montes undvek att bli upptäckt under hela sin tid på DIA. Hon var extremt diskret och höll sig för sig själv. Hon bodde ensam i en enkel lägenhet norr om USAs huvudstad och memorerade dokument och tog aldrig med sig några hem. Hon fick aldrig oförklarliga penningmedel.

Ironiskt nog var hennes bror specialagent inom FBI och hennes syster FBI-analytiker som ”spelade en viktig roll i avslöjandet av det så kallade Wasp-nätverket av kubanska agenter [de 5 kubanerna plus 7 andra] som var verksamma i Florida”.

Ana Belén undvek dödsstraff för högförräderi, vilket hade varit mycket troligt i stämningen efter den 11 september, genom att erkänna sig skyldig inför den federala domstol som behandlade hennes fall. Eftersom hon erkände sitt agerande och berättade för domstolen hur hon arbetade dömdes hon till ”endast” tjugofem år. Hon fängslades dock under förhållanden som var utformade för att krossa henne, som i fallet med Julian Assange idag. Hon skickades till en specialenhet i ett federalt fängelse för våldsbrottslingar med psykiatriska problem.

Ana Belén Montes ädla försvar
I sitt uttalande under rättegången den 16 oktober 2002 förklarade hon att hon följde sitt samvete:

”Det finns ett italienskt ordspråk som kanske bäst beskriver vad jag tror: Hela världen är ett land. I detta ’världsland’ är principen att älska sin nästa lika mycket som man älskar sig själv en viktig vägledning för harmoniska relationer mellan alla våra ’nationer-närområden’.

Denna princip innebär tolerans och förståelse för andras olika sätt att leva. Den kräver att vi behandlar andra nationer på samma sätt som vi själva vill bli behandlade – med respekt och medkänsla. Det är en princip som jag tyvärr anser att vi aldrig har tillämpat gentemot Kuba.

Jag blev inblandad i den verksamhet som har fört mig inför er eftersom jag lydde mitt samvete snarare än lagen. Vår regerings politik gentemot Kuba är grym och orättvis, djupt fientlig; jag känner mig moraliskt förpliktigad att hjälpa ön att försvara sig mot våra försök att påtvinga den våra värderingar och vårt politiska system.

Vi har visat intolerans och förakt för Kuba i fyra decennier. Vi har aldrig respekterat Kubas rätt att göra sin egen resa mot sina egna ideal om jämlikhet och rättvisa. Jag förstår inte hur vi kan fortsätta att försöka diktera hur Kuba ska välja sina ledare, vilka dess ledare inte får vara och vilka lagar som är mest lämpliga för den nationen. Varför låter vi inte Kuba göra sin egen interna resa, som USA har gjort i mer än två århundraden?

Mitt sätt att reagera på vår Kuba-politik kan ha varit moraliskt fel. Kubas rätt att existera fritt från politiskt och ekonomiskt tvång kanske inte rättfärdigade att ge ön sekretessbelagd information för att hjälpa den att försvara sig själv. Jag kan bara säga att jag gjorde vad jag ansåg vara det rätta för att motverka en allvarlig orättvisa.

Min högsta önskan är att se en vänskaplig relation mellan USA och Kuba. Jag hoppas att mitt fall på något sätt kommer att uppmuntra vår regering att överge sin fientlighet mot Kuba och samarbeta med Havanna i en anda av tolerans, ömsesidig respekt och förståelse.

I dag ser vi tydligare än någonsin att intolerans och hat – från individer eller regeringar -–bara sprider smärta och lidande. Jag hoppas att USA utvecklar en politik gentemot Kuba som bygger på kärlek till nästan, en politik som erkänner att Kuba, liksom alla andra nationer, vill bli behandlat med värdighet och inte med förakt.

En sådan politik skulle föra vår regering tillbaka till harmoni med det US-amerikanska folkets medkänsla och generositet. Den skulle göra det möjligt för kubaner och US-amerikaner att lära av och dela med sig till varandra. Den skulle göra det möjligt för Kuba att släppa sina defensiva åtgärder och lättare experimentera med förändringar. Och det skulle göra det möjligt för de två grannländerna att arbeta tillsammans och med andra nationer för att främja tolerans och samarbete i vårt enda ’världsland’, i vårt enda hemland i världen.”

Brutala fängelseförhållanden
Jürgen Heiser från den tyska solidaritetsorganisationen Netzwerk-Cuba rapporterade att ”Ana Belén har isolerats under förhållanden som FN och internationella människorättsorganisationer beskriver som ’grymma och ovanliga straff’ och tortyr. Hennes fängelseförhållanden förvärrades ytterligare efter rättegången, då hon placerades på det federala medicinska centret (FMC) i Carswell, utanför Fort Worth i Texas. FMC ligger på en marinbas och har tidigare fungerat som militärsjukhus … Det innehåller en högriskenhet avsedd för kvinnor med ’särskilda hanteringsproblem’ och som kan rymma upp till tjugo fångar. Risk för ’våld och/eller flykt’ anges som skäl för inlåsning på enheten. Det är här som ’spionen’ Ana Belén hålls isolerad, i ensamcell.”

Bland hennes cellgrannar har funnits en person som ströp en gravid kvinna för att ta hennes barn, en erfaren sjuksköterska som dödade fyra patienter med massiva injektioner av adrenalin, och Lynette ”Squeaky” Fromme, Charles Manson-anhängaren som försökte mörda president Ford.

Tidningen Fort Worth Star Telegram har regelbundet rapporterat om övergrepp mot de kvinnliga fångarna på Fort Carswell-fängelset, som också har inhyst två andra politiska fångar, Reality Winner och Aafia Siddiqui. Fångar har utsatts för grova kränkningar av sina mänskliga rättigheter, inklusive dokumenterade fall av polisövergrepp, misstänkta dödsfall där utredningarna om dem flagrant konstruerats, dödsfall på grund av nekad grundläggande medicinsk vård, våldtäkter begångna av vakter och exponering för giftiga ämnen. I juli 2020 hade 500 av de 1 400 fångarna covid. Star Telegram rapporterade att ”anläggningen har systematiskt försökt dölja missförhållanden och skapat en atmosfär av hemlighetsmakeri och repressalier…”.

Ana Belén skrev: ”Fängelset är en av de sista platserna jag någonsin skulle ha valt att befinna mig på, men vissa saker i livet är värda att hamna i fängelse för, eller värda att göra och sedan ta livet av sig för att inte behöva tillbringa för lång tid i fängelse.”

Hon har utsatts för extrema förhållanden i detta fängelse, liknande dem som Assange utsatts för. Den federala myndigheten för fängelser har rapporterat att:

Hon får bara ha kontakt med sina närmaste släktingar, eftersom hon är dömd för spionage.
Ingen får förhöra sig om hennes hälsa eller veta varför hon befinner sig på ett center för personer med psykiska problem, när hon inte lider av dem.
Hon får inte ta emot paket. När hennes försvarare har skickat ett brev till henne har det returnerats med rekommenderat brev.
Endast personer på en lista (högst 20 personer som har känt henne innan hon satt i fängelse och som har godkänts av FBI) får korrespondera, skicka böcker och besöka Ana. Få personer har besökt henne förutom hennes bror och brorsdotter.
Hon får inte interagera med andra fångar i fängelset och var alltid ensam i sin cell.
Hon får inte prata i telefon, förutom med sin mamma en gång i veckan i 15-20 minuter.
Hon fick inte ta emot tidningar, tidskrifter eller titta på tv. Efter ett dussin år i fängelse ändrades detta något.

Karen Lee Wald skrev 2012: ”Om hon av någon anledning får lämna sin cell i isoleringsenheten låses alla andra fångar in i sina celler så att de inte kan tala med henne. Hon har i princip blivit levande begravd.”

Ana Belén Montes, som snart kommer att friges, förkroppsligar själva kärnan i solidariteten med folken i Latinamerika. Hon offrade sin personliga säkerhet och sitt bekväma liv för sina principer. Hon är en hjälte och ett föredöme inte bara för solidariteten med Kuba, utan för alla människor som kämpar mot USAs imperium för en bättre värld.

David Rovics, vår nuvarande låtskrivare från arbetarklassen, blev rörd och hyllade henne i en sång. Oscar Lopez Rivera, före detta puertoricansk politisk fånge och hedersordförande för kampanjen Free Alex Saab, sade: ”Jag tycker att alla puertoricaner som älskar rättvisa och frihet bör vara stolta över Ana Belén. Det hon gjorde var mer än hjältemodigt. Hon gjorde vad varje person som tror på fred, rättvisa och frihet och på varje nations rätt till självstyre på bästa möjliga sätt och utan ingripande eller hot från någon skulle ha gjort.” Che Guevaras berömda uttalande ”Den sanna revolutionären styrs av stora känslor av kärlek … kärlek till mänskligheten, till rättvisan” är verkligen avsett för henne.

Stansfield Smith, Chicago Alba Solidarity 230105
/cv