”Att prata om fattigdom i Kuba utan att nämna blockaden är som att prata om folkmordet i Gaza utan att nämna Israel”
Kan ni föreställa er att de stora internationella medierna rapporterar om dödsfallen och det mänskliga dramat i Gaza utan att nämna Israels bombningar eller skylla bristen på mat och medicin på de lokala palestinska myndigheterna?
Nej, bli inte chockad av dessa frågor. För det är detta som företagsmedierna gör i samband med ett annat mänskligt drama: det som Kuba, som också är ett krigsoffer, upplever i dag.
Under de senaste sju åren har Vita huset, genom att utöver den traditionella ekonomiska blockaden lägga till mer än 250 nya sanktioner och en hotfull politik mot regeringar och företag över hela världen, lyckats helt eller delvis förstöra Kubas inkomstkällor. Tre av de sektorer som har bombats särskilt hårt i detta senaste skede är: turismen, främst från Europa, men även den som under en tid tilläts komma från USA, penningförsändelser från kubanska emigranter och internationella medicinska tjänster, som i åratal har varit grundpelaren för inköp av mediciner till ön.
Lägg därtill att Kubas klassificering som ett ”land som sponsrar terrorism” innebär sanktioner mot alla internationella banker som vågar bevilja finansiering eller ens göra en enkel överföring till Kuba.
Men de vanliga västerländska medierna döljer och förnekar till och med att en sådan aggression existerar. Trots att den erkänns varje år av 187 regeringar i världen som i FN ber angriparen att upphöra med den.
De oinsamlade soporna på Havannas gator, tiggeriet, strömavbrotten, de tomma apoteken, hus som rasar samman, migrationsvågen… Vi läser hundratals rapporter om allt detta, där man inte en enda gång nämner blockaden, ”embargot” eller USA:s sanktioner, som är den strukturella orsaken till dessa problem! På sin höjd nämner vissa medier dem som ”ytterligare en faktor” i krisen. Som om Israels bomber vore ”ytterligare en faktor” i det palestinska folkmordet.
Nej, nej, nej, nej. Den nuvarande sociala och ekonomiska krisen på Kuba är orsakad av en perfekt strukturerad ekonomisk krigföring av världens största supermakt mot ett litet och fattigt land i söder. Ett krig som genomförs systematiskt, målmedvetet och precist av tusentals tjänstemän vid utrikesdepartementet, finansdepartementet, mer än hundra ambassader och amerikanska underrättelsetjänster.
Detta ekonomiska krig kompletteras av ett kommunikationskrig, där medierna spelar en viktig roll. Hur fungerar det? Först genererar ett nätverk av digitala medier som presenterar sig som ”kubanska” och ”oberoende”, men som finansieras av Vita huset, dagligen innehåll om verkligheten på Kuba, med Washingtons politiserade (och rättfärdigande av inringningspolitiken) berättelse.
Några av de USA-finansierade medierna för propagandakriget mot Kuba
Därefter anpassar de internationella företagsmedierna dessa pseudonyheter och sprider dem i stor skala. I dem infogas förmenta ”kubanska expertröster”, av vilka de allra flesta kommer från de tidigare nämnda medierna som betalas av Vita huset. Alla röster, från aktivister eller intelligentsian, som fördömer USA:s blockad tystas ner.
Men mainstreammedierna inte bara förnekar eller förminskar blockaden, de censurerar inte bara de röster som fördömer den. De samarbetar också i angriparens strategi för att leda Kuba till social omvälvning och civil konfrontation.
För en månad sedan meddelade det kubanska statsägda företaget ETECSA att internetpriserna skulle öka exponentiellt på grund av brist på utländsk valuta. Det ledde till missnöje, kritik och protester, särskilt på universiteten. Regeringen beordrade då en dialogprocess mellan det statliga bolaget och studentkåren, vilket har resulterat i vissa lindrande åtgärder. Men vad talade medierna om? Nämnde de kriget mot Kubas valutakällor? Underströk de det unika faktum att ett telekommunikationsföretag för en dialog och förhandlar om sina priser med ungdomsgrupper? Nej, vad de gjorde var att ljuga. ”Missnöjet på Kuba exploderar på universiteten”, löd rubriken i El País, som talade om ”uppmaningen till strejk” som aldrig ägt rum. ”Historisk universitetsstrejk”, El Mundo rapporterade samma falska nyheter.
I veckan avskedades en kubansk minister från sin post efter att ha gjort beklagliga uttalanden om tiggeri i landet. Men hjälpte detta faktum medierna att tala om det ekonomiska krig som har ökat fattigdomen på Kuba som aldrig förr på årtionden? Nej, tvärtom. De gav den kubanska regeringen skulden för de humanitära konsekvenserna av USA:s bombningar av landets ekonomi.
Colombias tidigare president Ernesto Samper definierade Kuba som ett ”Gaza utan bomber”. Eller rättare sagt, under ekonomiska bomber… och mediabomber.
Cubainformacion (med källor i originalet) 250721 (ZT)
Kubansk misär i miserabla media
Den kubanske diplomaten Gustavo Machín, tidigare kubansk ambassadör i Spanien, analyserar ledaren ”Misär på Kuba” i tidningen El País, det spanska flaggskeppet för desinformation, manipulation och orättfärdighet mot Kuba och dess folk. Vi erbjuder er denna läsvärda text.
”Jag har just läst en ledare i den spanska tidningen El País, daterad den 19 juli.
Jag ska inte säga att jag är förvånad över vad den säger och hur den säger det, men jag ser att den, som nästan alltid, gör allvarliga misstag och ljuger när den behandlar situationen på Kuba. Med utgångspunkt i vad som har hänt med ministern för arbete och social trygghet angriper ledarskribenten den kubanska regeringen och hävdar att den ”kastar det kubanska folket i misär”. Inte ett enda omnämnande, inte ens i förbigående, av de oerhört negativa effekter som USA:s blockad mot Kuba har haft i mer än 60 år på kubanernas dagliga liv, och som intensifieras alltmer, med visceral avskyvärdhet, under Trumpadministrationen.
Ja, man nämner det men hävdar att det är en ursäkt från regeringens sida för att slippa undan ansvaret för sin ”vanskötsel”. Ni kan vara säkra på, El País, att om så vore fallet skulle de som står bakom blockaden ha hävt den för länge sedan. …. Jag skulle vilja föreslå El País att, bara som ett exempel, fråga spanska banker om de har tillstånd från USA:s regering att genomföra transaktioner med Kuba eller om de inte är rädda för att straffas för att de handlar med #Cuba. Det skulle ge er en uppfattning om vad som händer på Kuba dagligen, multiplicerat med flera tiotals och hundratals exempel.
Nej, tidningen El País, på Kuba erkänner vi misstag och negativa tendenser, och genom att erkänna dem och utan att rättfärdiga dem arbetar vi för att övervinna dem. Det finns fortfarande mycket kvar att göra för att vi ska få ett välmående och bättre system, och det finns många saker att förändra eller förbättra… Ja, det är lätt att göra det… Nej. Med det damoklessvärd som blockaden och USA:s politik i sin helhet utgör tar det mycket längre tid för varje ansträngning att bära frukt, men viljan och beslutsamheten finns där. Historien och praktiken visar att varje åtgärd som Kuba vidtagit, som enligt El País ordlista kan betraktas som en ”öppning”, har mötts av motåtgärder från den US-amerikanska regeringen för att försvåra eller förhindra att den lyckas.
Det är värt att påminna El País om att det inte var den ”interna och externa oppositionen” som föranledde ministerns avgång, utan reaktionen från folket och regeringen själv, som inte höll med om det felaktiga uttalande som gjordes och förkastade det rakt av. På Kuba försöker vi inte täcka solen med ett finger, och detta har visats genom det sätt på vilket exemplet i fråga tacklades direkt och utan hänsyn. Vi är självkritiska, proaktiva, uthålliga och modiga till vår natur. Är det värt att påminna er om det 30-åriga självständighetskriget mot den välutrustade spanska kolonialarmén?
El País har missat ett bra tillfälle till seriös, djupgående och professionell journalistik. Jag föreslår att den ansedda publikationen gräver djupare innan den skriver ledare om ett ämne, och i detta fall om Kuba. Att inte göra det skulle innebära att de sällar sig till de medier som, med en öppet politisk och avsiktlig partiskhet, främjar en kampanj för misskreditering och desinformation mot Kuba. El País kan utan tvekan göra bättre ifrån sig.”
Cubainformacion 250720 (ZT)
Miseria periodística: análisis de un vergonzoso, prepotente y neocolonial editorial de El País
Stöd Kubas matsuveränitet!
Nu är Svensk-Kubanska igång med stöd till ett agroekologiskt jordbruksprojekt! Bidra du också till den kubanska visionen för matsuveränitet, starka lokalsamhällen, och hållbart jordbruk!
Svensk-Kubanska ger stöd till ett småskaligt projekt till en agroekologisk gård i Las Lajas i provinsen Cienfuegos. I första hand gäller det att kunna köpa in bevattningsutrustning. Vi behöver få ihop 150 000 kr. Vill du bidra? Sätt in valfri summa på PG 23 57 15 – 0 ELLER Swish 123 182 37 72. Märk betalningen ”agroekologi”. Stort tack.
