”Det finns inget annat alternativ än att kämpa!” Kubas president om läget.
Utdrag ur tal av Kubas president Miguel Díaz-Canel till Nationalförsamlingen:
Jag kommer till er, som jag gör varje år, för att fullgöra en svår uppgift: att redovisa och förklara presidentadministrationens enorma ansträngningar och ännu otillräckliga resultat, trots de hinder som sex decenniers blockad och den rådande orättvisan i de internationella ekonomiska förbindelserna har ställt oss inför, och som har förvandlat världen till en spelmarknad med få alternativ för de nationer som, liksom Kuba, vägrar att acceptera den starkes rätt.
Min högsta dröm är att en dag komma till denna folkets församling för att berätta att vi har besegrat blockaden med dess 243 extra påbud och att vi har tagits bort från den falska listan över dem som sponsrar terrorism, där vi aldrig borde ha funnits. När dessa hinder väl har övervunnits kommer allt att bero på vad vi själva är kapabla att göra och driva framåt med det hjältemod, den intelligens och den kreativitet som utmärker oss som folk.
Sanningen är den omvända mot denna dröm: blockaden, dess hinder och den falska listan har inget utgångsdatum. Det är imperiernas sätt att införa bestraffningar och förlänga dem över tiden. Medvetna om den orättvisa utformningen av internationella ekonomiska förbindelser och de ultrahögertendenser som införs på regional och global nivå, som ett politiskt svar på globala ekonomiska obalanser, har vi på Kuba föreslagit att koncentrera våra krafter och ansträngningar på försvaret av det valda samhällssystemet, som garanterar största möjliga sociala rättvisa under rådande omständigheter.
Som marxistiska, Martí- och Fidelista-revolutionärer kommer vi inte att tröttna på att kämpa mot de proimperialistiska, fascistiska, krigiska, exkluderande och rovgiriga strömningar som hotar vår art. Och vi kommer att fortsätta att insistera på utvecklingen av en humanistisk, solidaritetsbaserad, rättvis och miljömässigt ansvarsfull modell. Det blir alltmer uppenbart att världen måste röra sig mot en ny internationell ordning, med deltagande av alla, något som Kuba är berett att bidra till.
Det måste vara en rättvis, skälig och fredlig ordning som respekterar alla nationers suveränitet på lika villkor, i enlighet med internationell rätt, som främjar hållbar utveckling, övervinner de enorma ojämlikheter och orättvisor som närs av exploatering och koncentration av rikedomar, som sätter stopp för aggression och usurpation, för hot och för användningen av ensidiga ekonomiska tvångsåtgärder för politiska syften.
Detta befriar naturligtvis inte staten och regeringen från den nödvändiga självkritiken, och det befriar oss inte heller från att analysera missnöje. Tvärtom tvingar det oss att genomföra en djupgående och ansvarsfull granskning av allt vi har gjort, så att vi om möjligt kan få fram det resultat som förtjänar att mångfaldigas. Och även att konfrontera det som bromsar, hindrar, försvårar framsteg och måste sopas bort från det nationella panorama som redan är tillräckligt överväldigat av det ekonomiska krig som vi utsätts för med ojämförlig systematik och ondska. Vi har inte uppfunnit dessa utbyten. Det är lärdomar som vi har fått i Fidels politiska skola, där han alltid fann svaret på folkets problem hos folket, och i Raúls ständiga råd att agera med örat mot marken. Ingen politbyrå och inget sammanträde kan ersätta dessa möten som hjälper oss att på plats se det som vi inte alltid lyckas förstå genom en kall rapport. År 2024 går mot sina sista dagar med ett mycket oroande internationellt scenario.
Hotet om en kärnvapenkonflikt är närmare än någonsin på mer än ett halvt sekel. Imperialismens expansionistiska ambitioner, som drivs av USA via Nato, höjer risken för användning av kärnvapen i Europa till allvarligt oroande gränser.
Israels folkmord på det palestinska folket, med öppet stöd av USA och andra allierade, är redan en av de mest hänsynslösa grymheter som mänskligheten någonsin har upplevt. Och det sker inför öppen ridå, med oförmåga från Förenta nationerna, Internationella brottmålsdomstolen och de många internationella organisationer som påstås vara utformade för att främja och skydda de mänskliga rättigheterna.
Israels uppenbara ambition att med våld och med stöd av mäktiga allierade rita om den politiska kartan i Mellanöstern är en pinsamhet för världssamfundet. Aggressionen mot Libanon är ett internationellt brott. Aggressiva ansträngningar för att förstöra Syriens territoriella integritet och stycka landet är ett annat brott av liknande omfattning. I denna del av världen finns det risk för en eldsvåda av globala dimensioner, vars kontroll ingen kan vara säker på.
De nuvarande förhållandena och angriparnas öppna straffrihet hotar att göra det svårt att i framtiden förena världssamfundets vilja att bevara freden. Samtidigt når uttryck för rasism, etnisk överlägsenhet och förakt för främmande folk och religioner extrema nivåer som inte har setts sedan nazisternas nederlag 1945.
Vi är medvetna om de möjliga följderna av att en ny regering kommer till makten i Förenta staterna, där politiker med mycket aggressiva avsikter gentemot Kuba kommer att få stort inflytande. Som vi har sagt var detta ett förutsebart scenario, och vi har förberett oss för det.
Vi är också fullt medvetna om vad den regering som nu går i graven i Förenta staterna har gjort under dessa fyra år, nämligen att satsa på revolutionens sammanbrott genom en hänsynslös tillämpning av det system av tvångsåtgärder som dess föregångare inrättade för att förstärka den ekonomiska blockaden.
Trots de tidigare nämnda imperialistiska ansträngningarna för att isolera oss blev vår lilla nation i år antagen som associerad medlem i BRICS-gruppen, en ny form av samordning och samarbete som sammanför en betydande ekonomisk, produktiv, teknisk, befolkningsmässig, territoriell och naturlig rikedomspotential. Vi har utvecklat mycket goda relationer med alla medlemsländer i denna gruppering och vi delar liknande mål. Det är ett exempel som öppnar nya möjligheter för oss när det gäller handel, investeringar och samarbete, och vi måste veta hur vi ska dra nytta av dem.
Kubas utrikespolitik fortsätter att grundas på principiella ståndpunkter, på den antiimperialistiska kampen, på försvaret av freden, på främjandet av solidaritet och internationalism, på strävan efter vänskapliga förbindelser och samarbete med alla länder, på bevarandet och främjandet av internationell rätt.
Inom ramen för de svåra förhållanden som landet har ställts inför i år kan vi säga att vi har fått en bred och djup internationell solidaritet, som vi är tacksamma för, från många nationer, både från regeringar och från organisationer och enskilda personer, liksom från internationella organ.
De är känsliga för landets situation, och de allra flesta är helt på det klara med de extraordinära nackdelar som den allt värre ekonomiska blockaden medför. De förstår att detta är ett grundläggande hinder för utveckling, oavsett vilka ansträngningar som görs, den ekonomiska modellens egenskaper och de problem som vi har, precis som alla andra länder i världen. Det måste också sägas att de har förtroende för detta folks förmåga att övervinna de nuvarande svårigheterna, hur stora de än må vara.
Det år som nu går mot sitt slut måste betecknas som ett av de svåraste för Kuba på grund av de ackumulerade effekterna av de senaste fem åren, på grund av den tidigare nämnda skärpningen av blockaden och det oacceptabla upptagandet av landet på en lista över länder som påstås stödja terrorism, på grund av dess falska och skadliga avsikter. Jag upprepar vad jag sa i partiets plenum: ja, det finns en blockad, ja, den har intensifierats, ja, vi står inför ett ekonomiskt krig, ja, de föraktar oss, ja, de förgiftar oss vulgärt, obscent och fullt av hat i sociala medier.
Men vi har också, och detta är det viktigaste, ett heroiskt och värdigt folk. Och vi kommer alltid att vinna så länge denna heroism, som ligger i kubanernas gener, växer och visar sig för alla motståndare med den väsentliga och heliga komponenten av enighet kring samma mål: att bevara självständighet, suveränitet och social rättvisa. Detta gör det lättare att nästa år arbeta med en budget med ett mindre underskott, som sedan kan rikta kapitalutgifter mot investeringar som ligger i linje med prioriteringarna: det nationella energisystemet, vattenförsörjning, livsmedelsproduktion, vetenskap och innovation, bland andra. De är våra läkare, sjuksköterskor, vetenskapsmän, konstnärer och kreatörer; de är alla de entreprenörer som drömmer om ordning, renlighet och att få saker att fungera väl. Det är familjen som stryker skoluniformens skjorta oavsett vad som händer, och som hela tiden står framför grytorna och stekpannorna i huset. Det är våra ungdomar – denna heliga kraft i landet – som vill göra något nyttigt. De är våra outtröttliga kadrer, de som på fältet måste fatta djärva beslut och förena sina viljor. Hjältar är de allihop, absolut allihop som inte tror på nederlag! De är oövervinneliga hjältar!
Som om detta inte vore nog, som om det krig på liv och död som det moderna imperiet för mot oss inte vore nog, har naturen sällat sig till listan över utmaningar som försvårar livet för kubanerna. Inför en sådan oundviklig motgång, inför en jordbävning som inte kan förutses liksom en orkan, har det enda vi har sett i varje drabbat område varit kubanernas mod att övervinna förstörelsen och deras heroiska impuls att försvara livet. Om vi går igenom så många stormbyar under eld, utan att ge upp, beror det på att vi fortfarande är bättre än vår fiende. Och när jag säger fiende talar jag inte bara om det imperium som blockerar och förföljer oss, jag talar också om det som kan hålla oss tillbaka eller förlama oss inifrån.
Med den historia som föregår oss och de människor vi har, är det enda alternativet att kämpa till seger, alltid!
Cubadebate 241221, kraftigt nerkortat (ZT)
La única alternativa es pelear ¡Hasta la Victoria Siempre!
Orkanerna Oscar och Rafael har nyligen drabbat östra respektive västra Kuba. Till det kom så två jordbävningar med ytterligare skador på infrastruktur, bostäder och grödor. Återuppbyggnaden är igång. Behoven är omfattande, men det blockerade Kuba saknar tillräckliga resurser.
Den kubanska kontrarevolutionens banérförare, Marco Rubio, blir Trumps utrikesminister. Än hårdare tider väntar för kubanerna.
Du kan göra en insats.
Vill du stödja de drabbade? Skicka ett bidrag till Swish 123 182 37 72 eller pg 23 57 15-0. Ange ”orkan”.
