Intervju med Arleen Rodríguez i spanska dagstidningen Público
Arleen Rodríguez är en av kubansk TVs mest framträdande personligheter. Hon leder det prestigefyllda debattprogrammet ”Runda bordet” (Mesa Redonda), som har mycket höga tittarsiffror. Den kubanska regeringens kritiker säger att programmet ger den officiella bilden. Vi har inte tvekat att ställa de mest kontroversiella frågorna till henne.
Vem bestämmer vilka som ska bjudas in till programmet och hur görs frågorna?
Personerna väljs ut av de organisationer vi bjuder in. Frågorna utformas eller improviseras av den som leder respektive diskussion. Vissa frågor är förberedda, men under diskussionens gång kommer nya frågor upp.
Det ska ju vara ett allsidigt program. Har ni intervjuat Donald Trump eller Spaniens Mariano Rajoy?
Det skulle vi självklart gärna göra. Vi har intervjuat USAs förre president Carter. I TV-kanalen Telesur, som också sänder i Kuba, har vi intervjuat flera presidenter och ministrar som inte sympatiserar med den kubanska politiken. Alla har haft intressanta åsikter men i vårt program ägnar man sig inte åt att kasta glåpord mot den kubanska modellen. Och vi är inte mångsidiga så att vi ger röst till sådana som aktivt är engagerade i verksamhet som riktar sig mot vårt samhälle. Vi ger inte röst åt dem som år efter år ägnar sig åt att ljuga och samarbetar med de stora internationella medierna.
I USA och Europa förknippas den kubanska journalistiken med censur och regeringskontroll. Vad tänker du om det?
I USA och Europa pratar man om kubansk journalistik som man pratar om den kubanska demokratin, utifrån en nedvärderande okunskap. Vår journalistik kämpar sedan länge med att spegla landet vi lever i. Vi är missnöjda, vi är långt ifrån nöjda med vad vi åstadkommit. Men vissa segrar har vi uppnått: Vi är fria från marknaden, vilket är den viktigaste friheten i världen idag. Många av dem som smutskastar journalistiken i Kuba, utan att de läser, lyssnar eller tittar på den, blir förvånade när de ser hurdana vi är. Men jag medger att visst är vi föraktliga för de som har marknadsekonomi som sin modell. Själva är vi också missnöjda med mycket.
Vad tänker du på då?
Jag tänker på att vår teknik inte är den mest avancerade för att producera tidningar och magasin, att vi inte har färgtidningar, att vi har dålig papperskvalitet och att även om ny teknik börjar komma så arbetar vi fortfarande med föråldrad teknik.
Kan du i ditt program kritisera regeringsbeslut eller ta upp klagomål från folk?
Liberación 170818 (nedkortad)
