En ögonvittnesskildring av omröstningen om blockaden
Från mycket tidig morgon och trots kylan väntade grupper av kubaner som bor i USA och nordamerikaner i solidaritet med Kuba på att ingången till säkerhetskontrollerna skulle börja. Där fick vi våra passerkort som tillät oss att vara inne på FN-området från 10:00 till 18:00. Vi fick inte ha text på våra kläder med slagord på eller ta med oss skyltar eller något liknande.
Vi var övertygade om att vår utrikesminister och vårt lands delegation, med sitt lugna och beslutsamma sätt att uttrycka Kubas sanningar, skulle komma att konfrontera och besegra alla försök att devalvera och urvattna resolutionen som fördömer USA.
I den del av generalförsamlingen som var avsedd för allmänheten fanns kubaner som bor i delstater nära New York, latinamerikaner, afroamerikaner och vita nordamerikaner som stöder Kuba. Där fanns också journalister, inklusive ett team från Telesur. Vi började anlända till säkerhetskontrollen för att komma in i den enorma byggnaden.
Klockan 10.00 återupptogs debatten och omröstningen om resolutionen som var planerad att pågå till klockan 13.00. Den förste att tala var Perus representant, följd av Chile, de inspirerade ambassadörerna från Brasilien, Gabon, Kongo, Islamiska republiken Iran och flera andra länder, alla med uttalanden till förmån för att avsluta embargot, orden ”folkmord” och ”kränkning av de mänskliga rättigheterna, inklusive den avgörande rätten till liv och lycka, upprepades ofta.
I det ögonblicket inbjöds den kubanske utrikesminister Bruno Rodríguez Parrilla till podiet och gjorde ett utmärkt, livfullt och välgrundat inlägg. Han höll ett av de mest träffsäkra och spektakulära tal jag någonsin har hört, som fick stående ovationer från både diplomater och inbjudna gäster, något som är mycket ovanligt i generalförsamlingen. På mindre än 30 minuter klargjorde han Kubas sanning och Förenta staternas lögn. För mig var detta några av dagens fraser:
”I mer än sex decennier har Kuba stått emot en hänsynslös ekonomisk, kommersiell och finansiell blockad. Mer än 80 procent av vår nuvarande befolkning har bara känt till ett blockerat Kuba. USA:s regering har inte upphört med sina försök att beröva vårt land oumbärliga finansiella inkomster, att sänka befolkningens levnadsstandard, att införa en ständig brist på livsmedel, mediciner och andra basvaror och att provocera fram en ekonomisk kollaps. Med ondska och kirurgisk precision angriper man de känsligaste sektorerna i ekonomin och försöker medvetet tillfoga de kubanska familjerna största möjliga skada.”
”Blockaden är en handling av ekonomisk krigföring i fredstid, som syftar till att upphäva regeringens förmåga att tillgodose befolkningens behov, skapa en situation av ostyrbarhet och förstöra den konstitutionella ordningen”.
”Naturligtvis är blockaden inte ansvarig för alla de problem som vårt land står inför idag; men den som förnekar dess mycket allvarliga effekter och inte erkänner att den är den främsta orsaken till de kubanska familjernas berövanden, brister och lidande skulle ljuga. Den som förnekar att blockaden är en massiv, flagrant och systematisk kränkning av hela vårt folks mänskliga rättigheter och det största hindret för vår utveckling, ljuger.”
”Inget annat folk har varit tvunget att ta sig an ett utvecklingsprojekt under sådana förhållanden, under en så systematisk och långvarig aggression från en supermakt. Men Kuba kommer att fortsätta att förnya sig, i byggandet av en suverän, oberoende, socialistisk, demokratisk, välmående och hållbar nation”.
”Ärade delegater: När ni snart utövar er röst kommer ni inte bara att besluta i en fråga av vitalt intresse för Kuba och för varje kubansk familj. Er röst för det framlagda resolutionsförslaget kommer också att vara ett uttalande till stöd för förnuft och rättvisa, och en handling till stöd för Förenta Nationernas stadga och internationell lag.”
”Å vårt ädla, värdiga och solidariska folks vägnar, som för länge sedan har beslutat att vara herrar över sin historia och sin framtid; å de miljontals kubaners vägnar som gör motstånd varje dag inför det grymmaste och mest långvariga system av unilaterala tvångsåtgärder som någonsin tillämpats mot något land och som måste avskaffas en gång för alla, för allas bästa”.
Publiken visade tydligt sitt gillande och sin tillfredsställelse med den kubanske utrikesministerns ord, och efter hans tal hördes kraftiga applåder.
Omröstningen genomfördes omedelbart. Kuba fick 187 röster för, 2 emot (J. Biden, B. Netanyahu), 1 nedlagd röst (Ukraina). Moldavien och Somalia var inte närvarande. Siffrorna talar för sig själva. Men utöver de överväldigande kvantitativa resultaten är det nödvändigt att förklara att det skedde en grundläggande förändring i diskursen hos de många delegationer som talade vid sessionerna den 1 och 2 november i FN:s generalförsamling.
Delegaternas känsla av brådska var märkbar, de gick från att ”be” till att ”kräva”, orden ”folkmord” och ”brott mot de mänskliga rättigheterna, inklusive rätten till liv och lycka” nämndes vid ett flertal tillfällen, ”vi skulle vilja att detta var sista gången vi måste insistera på att sanktionerna mot Kuba upphör” sades av flera företrädare för stater och internationella organisationer.
Även om det inte var en del av dagordningen i sig, förkastade dussintals talare införandet av Kuba på listan över länder som stöder terrorism och krävde att den omedelbart skulle tas bort, och förklarade hur denna ”felaktiga beteckning” förstärkte blockaden och framför allt dess extraterritoriella karaktär. Om det fanns en kvalitativ förändring i agerandet från den överväldigande majoriteten av världens länder, som representerar 95,3% av befolkningen på vår planet, var det en uppenbar förolämpning mot alla att Förenta staterna inte bryr sig om mänsklighetens åsikt.
Flera delegationer avlade röstförklaringar. Mycket imponerande var orden från Spaniens företrädare. Helt irrelevant, jag skulle till och med kalla det klumpigt, var den mycket korta kommentaren från USA:s representant, som trots stränga protokollära åtgärder inom generalförsamlingen fick motta burop! från publiken.
Många känslor bland deltagarna. Om det fanns några fiender till Kuba i publiken vågade de inte uttala sig. Några av åsikterna från de närvarande:
”Jag är djupt rörd över att se det världsomspännande förkastandet av blockaden. Även om USA:s regering är ökänd för sin okunnighet om andras åsikter, är det uppenbart att de olika ländernas representanter har ställt krav på dem”, sade Fidel Gómez, född i Trinidad i provinsen Sancti Spiritus, en hängiven försvarare av Kuba.
Den nicaraguanske kamraten Roger Calero, bosatt i USA och som tillsammans med flera av sina kamrater representerar Socialist Workers Party, alltid i solidaritet med Kuba, sade: ”Detta har varit ytterligare en spik i kistan för blockaden, dess dagar är räknade. Det är ett brutalt fredstida ekonomiskt krig mot Kuba, de kommer att förkastas överallt. Vi är för alltid med Kuba och dess folk”.
Den framstående Kuba- och invandrarrättsaktivisten, colombianen John Jairo Lugo, som rest från delstaten Connecticut för att försvara vårt hemlands intressen, firade ”Kubas extraordinära seger mot den plågsamma blockaden” och noterade ”graden av missnöje” hos många närvarande delegationer över ”USA:s totala ignorans för den internationella opinionen”.
Efter att ha gratulerats av företrädare för dussintals länder och talat i telefon med president Miguel Díaz-Canel och informerat honom om Kubas överväldigande seger, gick den kubanska delegationen, ledd av Bruno Rodríguez, till lobbyn i generalförsamlingens byggnad där de umgicks med alla som deltog i denna historiska händelse.
Den kubanska diplomatiska delegationen deltog livligt med alla deltagare, vår utrikesminister hälsade personligen på alla och uttryckte sin tacksamhet för stödet till Kuba. Ledamoten för Diez de Octubre erkände också den exceptionella betydelsen av denna omröstning och dess betydelse för den kamp som vårt land för under förhållanden med stora svårigheter. ”Detta är en stor seger för Kuba och dess folk, jag uttrycker Kubas tacksamhet för allt detta stöd”.
Kubas ställföreträdande representant i FN, ambassadör Yuri A. Gala, förklarade att ”vid detta tillfälle har det skett en förändring i diskursen hos företrädare för länder och internationella organisationer, där man kunde se mycket mer krav och mycket mer missnöje med USA:s inställning till de dussintals resolutionerna. Vid många tillfällen användes uttrycken folkmord och brott mot mänskliga rättigheter. Dussintals gånger begärdes att Kuba skulle strykas från de absurda unilaterala listorna mot terrorism, som Kuba är ett offer för”.
Kubas permanente representant i FN, ambassadör och förste vice minister i Minrex, Gerardo Peñalver, sade att ”Kubas seger i FN 2023 kommer i en tid av det mest förvärrade ekonomiska kriget mot vårt land, i en internationell situation med extrem fara för mänskligheten, det måste sägas att detta är en transparent manifestation av stöd för Kuba från hela världen, utom från folkmördarna själva”.
Många andra kubanska diplomater arbetade outtröttligt för att uppnå denna stora seger, både med att organisera evenemanget, med att delta med gästerna i utbytet med andra delegationer, kort sagt, i ett oändligt arbete för att uppnå detta resultat, trots fiendens alla ansträngningar att isolera Kuba.
Utmattade men lyckliga återvände vi hem efter en intensiv aktivitet, där mänskligheten erkände Kubas rätt att vara oberoende, att välja det sociala system som det vill, och rätten till liv, utveckling och lycka för dess folk.
Cubadebate 231104 (ZT)
HÄV BLOCKADEN MOT KUBA OCH GAZA!
Bli en del av solidaritetsrörelsen!
Bli medlem i Svensk-Kubanska!
Eller skicka ett bidrag till Stödfonden
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0
Bidrag till insamlingen ”Mediciner till Kuba”
PG 23 57 15 – 0 ELLER Swish 123 182 37 72
