Extremhögern tappar stöd i Venezuela
Den extremistiska delen av den venezuelanska oppositionen, som företräds av María Corina Machado och Edmundo González Urrutia, drabbades av ett nytt bakslag både nationellt och internationellt den 1 december, då en uppmaning till protest för att kräva ”rättvisa” inför Internationella brottmålsdomstolen resulterade i anmärkningsvärt lågt deltagande.
”I dag, söndagen den 1 december, har vi redan en första uppgift att fullgöra: Venezuelanerna kommer att höja vårt enhälliga rop inför Internationella brottmålsdomstolen, där vi redan har lagt fram tillräckliga bevis för att rättvisa ska skipas”, skrev Machado på sina sociala nätverk.
Internationella medier, som nyhetsbyrån AP, rapporterade att den största demonstrationen ägde rum på Plaza La Castellana i Caracas, där ”över hundra personer” samlades, tände ljus och släppte ballonger ”och ropade ’Frihet’ för de fängslade”. När det gäller de protester som hölls i och utanför landet rapporterades att ”små grupper” protesterade. Vissa följde direktivet att måla sina händer röda och täcka sig med vita näsdukar, i syfte att främja en berättelse om påstådda kränkningar av de mänskliga rättigheterna i samband med den venezuelanska regeringens arresteringar av aktörer som var inblandade i de våldsamma händelserna den 28 juli och de följande dagarna.
María Corina Machado, som inte längre sägs befinna sig i landet, gjorde inte något offentligt framträdande under protesten.
Denna händelse förstärker bilden av en försämrad förmåga att mobilisera den extremistiska oppositionsgruppen, särskilt i samband med förberedelserna inför installationen av den omvalde presidenten Nicolás Maduro, som är planerad till den 10 januari. Situationen uppstår också vid en tidpunkt då denna del av oppositionen försöker fånga den nya Donald Trump-administrationens uppmärksamhet med avsikt att återaktivera den strategi med ”maximalt tryck” som kännetecknade hans tidigare administration.
För att förstå omfattningen av det senaste misslyckandet för den venezuelanska oppositionen under ledning av María Corina Machado är det nödvändigt att sätta in det i ett sammanhang med en rad kollapser som inträffat sedan valet den 28 juli.
Efter valet den 28 juli släppte ”Vente Venezuelas” chef, Maria Corina Machado, lös en våldsvåg i landet som varade fram till den 30 juli. Operationen var mycket välkoordinerad och involverade ”sovande celler” bestående av kriminella gäng och åtföljdes senare av sabotage mot offentliga tjänster som det nationella elsystemet (SEN) den 30 augusti och den 16 oktober. Syftet var att tvinga fram ett regimskifte.
Den 14 september visades allvaret i manövern ytterligare i och med avslöjandet om mordförsök på president Nicolás Maduro, vicepresident Delcy Rodríguez och andra högt uppsatta politiker. Minister Diosdado Cabello tillskrev denna plan en grupp utländska legosoldater i en terroristoperation som leddes av en aktiv US- amerikansk militär.
Även om det orsakade offer och allvarliga störningar av den allmänna ordningen, resulterade denna serie av konspirationer för att destabilisera landet i ett strategiskt misslyckande. Säkerhetsstyrkorna neutraliserade effektivt aggressions- och sabotagehandlingarna och regeringens skyddsåtgärder mildrade deras inverkan på samhället. Majoriteten av medborgarna fortsatte med sina normala liv och visade motstånd mot instabilitet och våldshandlingar, ett resultat av erfarenheter från tidigare händelser som upploppen 2014 och 2017 och attacken mot SEN 2019.
Korståget ”Almost Venezuela”, som främst främjades av Erik Prince, grundare av legosoldatföretaget Blackwater, lanserades den 16 september i syfte att samla in medel för att förbereda en väpnad aktion mot Venezuelas regering. Genom en kampanj i sociala medier utlystes 500.000 USD i privata donationer som motiverades med löftet om att ”återupprätta institutionerna och de valda representanterna på ett legitimt sätt”, för att dölja en eventuell invasionsoperation med legosoldater.
En av huvudpersonerna är Iván Simonovis, som senare försökte distansera sig från insamlingen trots att han till en början ställt sig bakom.
En intervju med Gustavo Lainette, en av arkitekterna bakom kampanjen och en nära medarbetare till den venezolanske högerpolitikern Leopoldo López, avslöjade att flera av de framträdande aktörerna i ”Almost Venezuela” har en historia av bedrägerier, vilket avslöjade den falska karaktären hos ett initiativ som var avsett att samla in minst 10 miljoner dollar.
Trots inledande propaganda och ambitiösa löften föll kampanjen i slutändan ihop utan resultat.
María Corina Machados strategi har gått ut på att försöka destabilisera Venezuelas regering genom att samordna flera spridda grupper. Taktiken använder sig av militär terminologi, vilket säger en hel del om dess avsikt att mobilisera motståndare och kriminella gäng. Denna sista komponent är avgörande eftersom det har varit uppenbart att kriminella organisationer, som Tren de Aragua och Tren del Llano, har deltagit i den upptrappning av våldet som oppositionen har föreslagit. Dessa grupper har organisatoriska strukturer och kontroll över specifika territorier, som kan användas för att genomföra våldsaktioner.
Strategin har till stor del misslyckats på grund av regeringens ansträngningar att upplösa kriminella grupper som fortsätter att underblåsa oroligheter fram till den 10 januari 2025, då president Nicolás Maduro tillträder. Detta misslyckande förvärras dessutom av att María Corina Machados ledarskap försvagades och att hon till slut lämnade landet, vilket har begränsat strategins effektivitet genom att lämna ett organisatoriskt maktvakuum i ”medborgar”-fronten.
Den ”stora världsprotesten för sanningen om Venezuela”, som organiserades av María Corina Machado och skulle äga rum den 17 augusti, syftade till att sprida berättelsen om valfusk globalt och dra nytta av den symboliska och mediala effekten av mobilisering i stora kosmopolitiska städer. Fakta blev annorlunda. Protesten lyckades inte uppfylla de ursprungliga förväntningarna och resulterade i en anmärkningsvärd besvikelse. Bilderna som cirkulerade visade tomma gator som speglade en svag tillströmning av människor, vilket visade på bristen på stöd och mobilisering jämfört med vad som förväntades.
Denna effekt ledde till en ny uppfattning om María Corina Machados tillbakagång, vilket framhävde besvikelsen bland hennes anhängare.
Oppositionsdemonstrationerna i augusti och 1 december hade som mål att internationalisera agendan för regimskifte i Venezuela. Framgången för denna strategi är dock intimt förknippad med förmågan att skapa en betydande mobilisering, både av befolkningen i landet och av venezuelanska migranter utomlands.
Resultaten av Edmundo González turné i Europa visar på denna situation. Trots att det i media inledningsvis förutspåddes att detta besök skulle kunna främja internationellt stöd och förstärka berättelsen om ”den tillträdande presidenten”, blev verkligheten en uppenbar missräkning, präglad av ett oklart intresse från EU:s sida.
Turnén visade inte bara på den låga mottagligheten bland europeiska regeringar för att återskapa ett scenario liknande det 2019 med Guaidós självutnämnda ”regering”, utan avslöjade också de interna spänningarna mellan González och María Corina Machado.
Oförmågan att effektivt mobilisera befolkningen, i kombination med neutraliseringen av väpnade kriminella strukturer och bojkottaktioner, har undergrävt de drivande faktorerna i agendan för regimskifte.
Demonstrationen den 1 december är långt ifrån en isolerad händelse, utan utgör en ny milstolpe i en rad misslyckanden som avslöjar en djup intern kris i oppositionen, särskilt när det gäller María Corina Machados ”ledarskap” och en uppenbar ineffektivitet när det gäller att uppnå de mål som har eftersträvats sedan den 28 juli.
I detta sammanhang blir insisterandet på att positionera den 10 januari som det nya målet en symbol för det brådskande behovet av att återuppliva en agenda som hittills inte har lyckats med något av sina mål.
Orinoco Tribune 241204 (ZT)
Regime Change Machine in Venezuela Grinds to a Halt
Orkanerna Oscar och Rafael har nyligen drabbat östra respektive västra Kuba. Till det kom så två jordbävningar med ytterligare skador på infrastruktur, bostäder och grödor. Återuppbyggnaden är igång. Behoven är omfattande, men det blockerade Kuba saknar tillräckliga resurser.
Den kubanska kontrarevolutionens banérförare, Marco Rubio, blir Trumps utrikesminister. Än hårdare tider väntar för kubanerna.
Du kan göra en insats.
Vill du stödja de drabbade? Skicka ett bidrag till Swish 123 182 37 72 eller pg 23 57 15-0. Ange ”orkan”.
