Högerextremister tränar utomlands för sabotage i Venezuela
Ett betydande antal av dem som greps efter våldsamheterna den 29 och 30 juli i Venezuela hade utbildats i Peru, Chile och Texas. De hade kommit till Venezuela några veckor tidigare och röstade inte i valet.
Trots sina många bakslag fortsätter Venezuelas extremistiska opposition att investera stora summor pengar för att skapa kaos och destabilisering, med avsikt att främja utländsk intervention och provocera fram ett regeringsskifte med våld.
President Maduro sa nyligen att hans land är epicentrum för en konspiration för att störta den bolivarianska revolutionen, något som orkestreras av extremhögern och den colombianska oligarkin, och påminde om att ett betydande antal av dem som arresterades efter de våldsamma aktionerna den 29 och 30 juli utbildats i Peru, Chile och Texas.
Han underströk att det pågående försöket att socialt och politiskt splittra Venezuela också uttrycks av den US-amerikanska regeringen och av extremistiska oppositionsföreträdare som Edmundo Gonzales och Maria Corina Machado, som i juli spred budskapet att valfusk hade ägt rum, uppmanade sina anhängare att begå våldshandlingar och sedan flydde från Venezuela.
Detta är inte nytt. En rapport som publicerades av det amerikanska mediet Wired, som byggde på vittnesmål från tidigare tjänstemän i Donald Trumps administration (2017-2021) och Central Intelligence Agency (CIA), visar att Vita huset investerat stora summor pengar för att genomföra kriminella och terroristiska projekt i syfte att med våld störta president Nicolás Maduros regering under 2019.
Vid den tidpunkten inrättades ett system för spionage och piratverksamhet för att sabotera olje- och bränsletankfartyg från Venezuela och Iran, för att skära av bränsleflödet till Kuba och för att konspirera mot iranska fartyg som transporterade bensin och förnödenheter till venezuelanska raffinaderier.
CIA utförde också datorsabotage mot regeringen för att hindra utbetalning av löner och entreprenörer till den venezolanska staten. I syfte att skapa oro, oroligheter och destabilisering förberedde CIA också en elektromagnetisk pulsattack mot vattenkraftverket Guri för att lämna landet utan elektricitet.
För alla dessa planer anlitades legosoldater och paramilitärer och många icke-statliga organisationer, NGO, stiftelser och medier fick finansiering från CIA eller USAID. Enligt Wired-rapporten sponsrade CIA ”i hemlighet ledarskapsutbildningar och gav stöd till venezuelanska medborgargrupper”.
Samtidigt kritiserade Vita huset och andra amerikanska myndigheter dessa CIA-program i ett försök att offentligt ta avstånd från dem. De hävdade framför allt att den venezuelanska oppositionssektorn var en bottenlös brunn som bad om mer och mer finansiering och sedan inte kunde visa upp några konkreta resultat.
Det sistnämnda var särskilt kontroversiellt med tanke på de osäkra ”kvaliteterna” hos den förmodade ansvarige presidenten, Juan Guaidó. I sin bok ”The Room Where It Happened” hävdar John Bolton, f.d. rådgivare i Vita huset och känd krigshök, att Trump snabbt blev övertygad om att ”Guaidó inte har vad som krävs”.
Men de amerikanska organen var inte de enda som noterade den extremistiska oppositionens brister, vilket illustreras av de interna stridigheterna inom partiet Primero Justicia.
Låt oss komma ihåg att [oppositionsledaren] Henrique Capriles Radonski anklagade [en annan oppositionsledare] Julio Borges för att ha brutit mot avtalet med Dominikanska republiken eftersom han erbjöds posten som utrikesminister i den interimsregering som började ta form. Denna anklagelse bekräftade de påståenden som gjorts av ordföranden för Venezuelas nationalförsamling, Jorge Rodríguez, om att Borges inte undertecknade avtalet efter order från Washington. Capriles Radonski anklagade Borges för att inte offentligt ha erkänt att han gav instruktioner till den tidigare ställföreträdaren Juan Requesens om att föra in de drönare i Venezuela som användes vid mordförsöket mot Nicolás Maduro i augusti 2018. Borges är en strukturell fegis, betonade han.
Dessa manövrer från extremhögern, som syftar till att skapa motiv för utländsk intervention, har fått stöd av internationella medier. Detta illustreras av den episod som kallas ”Slaget om broarna”, den 23 februari 2109, vid gränsen mellan Colombia och Venezuela. Vid den tidpunkten försökte högerns propagandamaskin få världen att tro att president Nicolás Maduros regering hade tänt eld på lastbilar med ”humanitärt bistånd” som skickades från den colombianska staden Cúcuta till Venezuela. Trots att många bevis visade att det var en venezuelansk motståndare som kastade en molotovcocktail från den colombianska sidan som satte eld på lastbilarna, upprepade internationella medier som El País (Spanien) till leda att Venezuela hade gjort det, en berättelse som passade avsikten att demonisera president Maduros regering som en diktatur.
Veckor senare ”upptäckte” The New York Times samma sak som i augusti 2019 fördömde offentliga, alternativa och samhällsmedier om oppositionen som brände lastbilarna. El País erkände sitt misstag sju månader senare, även om man aldrig publicerade en ledare där man tog tillbaka sina värdeomdömen om Venezuelas regering.
Telesur 241102 (ZT)
För att kunna upprätthålla Svensk-Kubanskas solidaritets- och opinionsarbete behöver vi få in minst 150 000 kr under året till vår Kampfond. Om du har möjlighet, ge ett bidrag!
