Homofobi i Kuba och USA – att ”glömma” historien
På 1960-talet var homosexuella relationer olagliga i alla delstater i USA utom Illinois. [Det var också en tid när apartheidlagar rådde i Sydstaterna.] En bra bit in på 70-talet var homosexuella relationer fortfarande olagliga i ett 20-tal delstater som hade ”lagar mot sodomi”. Dessa lagar fortsatte att vara i kraft i 14 delstater fram till 2003 när Högsta Domstolen upphävde dem. I Idaho kunde ”sodomi” betyda livstidsstraff och i Michigan 15 års fängelse, för att nämna några exempel.
Under årtionden gällde Exekutiv Order nr 10450 som förbjöd homosexuella personer från att arbeta för den federala regeringen, liksom förbud för dem att utöva arbeten inom juridik och hälsovård.
USA:s postväsen förde register på bostäder som var mottagare av material med koppling till homosexualitet. Fram till 1990 hade invandringsmyndigheterna rätt att förbjuda utländska homosexuella från att komma in i USA.
Under 1960-talet var polisräder konstanta. 1964 drog New Yorks borgmästare igång en kampanj med massarresteringar för att ”befria staden från gay-barer” som kunde ”smutsa ner” bilden av Världsutställningen som skulle äga rum då. Andra städer och delstater fortsatte med denna homofoba häxjakt mot barer, parker, stränder och universitet över hela landet.
Med den bakgrunden kan det synas märkligt att när USA:s Högsta Domstol i juni 2015 godkände äktenskap mellan samkönade par i hela landet så fick vi inte läsa i nyheter och reportage om den hemska bakgrunden av diskriminering. Än mindre pekade man ut ”USA-regimen” som ansvarig för kränkningar, arresteringar, mobbning, fängelse, avskedanden eller intagning på psykavdelningar, något som tusentals lesbiska, manliga homosexuella och transpersoner utsattes för.
Liknande välvilliga behandling gäller inte Kuba. När medierna informerade om den nyligen antagna familjelagen, som innefattar samkönade äktenskap. hamrade de istället in att ön ”under årtionden förtryckte och marginaliserade homosexuella”. Med en besatt referens om att manliga homosexuella istället för värnplikt skickades till ”Militära Enheter för Produktion (UMAP), jordbruksläger”. Detta var utan tvekan en ”stor orättvisa”, som Fidel Castro sa senare. Men det hör till saken att dessa enheter avvecklades redan två och ett halvt år efter att de skapades 1965.
Pablo de Llano, tidigare korrespondent för spanska El Pais i Miami, publicerade ännu ett tendentiöst reportage mot Kuba med titeln ”Historien kommer inte att frikänna dig” [en hänvisning till Fidel Castros klassiska försvarstal i rätten ”Historien ska frikänna mig”, efter ett misslyckat revoltförsök 1953 mot diktaturen]. I reportaget försöker de Llano att smutskasta och förminska betydelsen av den nya kubanska familjelagen; ”Kuba godkänner samkönade äktenskap. Det är ett framsteg som inte utraderar det gamla castristiska förtrycket”, försäkrar han.
Det kanske är överflödigt att påpeka att vi inte i något massmedia kan se någon jämförelse mellan de lagliga garantier som LGTBQ+ personer har i Kuba jämfört med USA. Medan Kuba genom sin nya familjelag och grundlagen, som godkändes 2019, garanterar LGTBQ+ personers rättigheter så finns t.ex. i mindre än hälften av USA:s delstater lagstiftning som förbjuder diskriminering på grundval av sexuell läggning eller könsidentitet. Dessutom är tillämpningen av rätten till samkönade äktenskap ifrågasatt i många delstater och föremål för motstridiga juridiska rättstvister.
Slutsats: Det svider att erkänna att den kubanska revolutionen korrigerar gamla fel och löser sina historiska skulder. Och det svider än mer att Kuba gör det på ett kollektivt och demokratiskt sätt där medborgarna är med i arbetet på att ta fram lagar och sedan också får folkomrösta om dem. Må det fortsätta att svida.
Cubainformacion 221114 (Med utförliga källhänvisningar i originalet)
Homofobia en EEUU y Cuba: olvidar la historia cuando interesa
Gillar du det Svensk-Kubanska Föreningen gör?
Vill du bidra till kampen mot den omänskliga blockaden?
Swisha en 20:a eller valfri summa till
123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0
Ett ännu mer betydelsefullt stöd är medlemskap!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande, samma pg och Swish som ovan)
