Venezuelas märklige diktator
Bloomberg News citerar med gillande en venezolansk oppositionell bosatt i Chile som menar att Venezuelas utlysande av parlaments- och regionalval i april är ett desperat försök av president Maduro att ”få någon form av legitimitet för regimen”.
För att inte hamna i fällan att delta i val uppmanade den USA-stödda högerextrema venezolanska ”oppositionsledaren” María Corina Machado till valbojkott. Den icke-upproriska oppositionen i Venezuela kommer dock att ställa upp. De motsätter sig Machados allt-eller-inget-strategi. Så mycket för myten om en ”enad opposition” som har stöd av bolagsmedierna.
Kanske vore det bättre för Venezuela att följa exemplet från det USA-stödda Haiti där, enligt Stabroek News: ”Landet har inte haft något val sedan 2016, ett fungerande parlament sedan 2000 eller några valda tjänstemän överhuvudtaget sedan 2022.” På samma sätt har USA pumpat in miljarder dollar i vad man kallar ”försvaret av demokratin” i Ukraina, där alla försök att hålla val har övergivits sedan undantagstillståndet infördes i februari 2022.
När det gäller Venezuela erkänner Washington fortfarande 2015 års nationalförsamling, vars mandatperiod löpte ut för fyra år sedan, som Venezuelas legitima regering. Denna församling leddes en gång av Juan Guaidó, som USA utsåg till Venezuelas icke-valda ”interimspresident”. Han visade sig vara så giftig och korrupt att hans egen opposition gav honom sparken. Oavsett detta fortsätter Washington att överösa de avgångna parlamentarikerna med medel från venezuelanska konton som USA olagligen hade beslagtagit.
Hur kan man lita på en diktator som litar på folket?
Direkt efter Venezuelas presidentinstallation den 10 januari 2025 publicerade imperiets ”stora tidning”, New York Times, fräckt en debattartikel av en av sina medarbetare som uppmanade till en militär invasion av Venezuela för att störta den valda regeringen: ”Här är ett mål som är försenat, moraliskt rätt och i vårt nationella säkerhetsintresse: att avsätta Nicolás Maduros regim i Venezuela, genom tvingande diplomati om möjligt eller våld om nödvändigt.”
Så vad gjorde Maduro? Riktiga diktatorer ska använda vapen för att förtrycka sitt folk, men enligt InSight Crime har Venezuelas ledare istället ”delat ut vapen till statsanställda och miliser, vilket potentiellt syftar till att utöka landets civila armé”. Nyhetsscoopet från InSight Crime fortsätter: ”Ministern för inrikesfrågor, rättvisa och fred, Diosdado Cabello ledde en vapenöverlämning till småbrukarrörelsen… en av flera samhällsgrupper som har uppstått över hela landet.”
”Regimens” förräderi känner inga gränser: ”En video som delades i stor utsträckning fångade distributionen av gevär till arbetare på en pastafabrik.” Insight Crime finansieras av USA:s utrikesdepartement, USAID och EU.
InSight Crimes ”Venezuela Investigative Unit” slutförde sin ”brottsanalys” och upptäckte att vissa venezuelanska colectivos har ”utvecklats till … affärsoperatörer”. Colectivos uppstod som vänsterorienterade samhällsorganisationer på 1980- och 1990-talen och förespråkade social rättvisa, arbetares rättigheter, självförsvar och självstyre. De spelade en roll i gräsrotsorganiseringen för den bolivarianska revolutionen efter att Hugo Chávez valdes till president och anpassade sig till socialistisk politik.
InSight Crime har tidigare erkänt att dessa lokala medborgargrupper organiserades för att försvara sig mot högerextremt våld. Ändå fortsätter man att sprida den skröna som rättfärdigade det USA-stödda kuppförsöket 2002 genom att lögnaktigt påstå att Venezuelas dåvarande president Hugo Chávez ”gick med på att avgå”. Enligt InSight Crime har ”vissa colectivos som fått statliga subventioner framgångsrikt etablerat företag … dessa grupper har etablerat matkooperativ, restauranger och kasinon”. InSight Crime framställer omvandlingen av några av colectivos till legitima småföretagare som ”ett avslöjande av hans [Maduros] minskande inflytande över colectivos, som en gång var den främsta politisk-militära kraften som stödde hans regering”.
Istället för att som en riktig diktator överösa företag med statlig välfärd har Maduro på ett perverst sätt främjat sociala uppdrag och kommunala råd. Regeringen avsätter ekonomiska resurser till dessa sociala projekt, där deltagarna själva i demokratisk ordning beslutar om hur medlen ska användas. Enligt en av kommunledarna försöker de skapa ”produktionsförhållanden och folkligt självstyre som grund för en socialistisk övergång”.
I samma NYT-artikel som förespråkade en amerikansk militär intervention i Venezuela, hävdades det helt felaktigt att den venezuelanska ”regimen” uppmuntrar till emigration eftersom det är ett ”bra sätt att tömma en nation på dess mest missnöjda, energiska och begåvade medborgare”. En oberoende studie om venezuelanska emigranter visade dock att ”4,1 miljoner gjorde det till följd av den ekonomiska försämring som orsakats av [USA:s] sanktioner och förgiftningseffekter”.
För att inte göra NYT besvikna hade den venezuelanska regeringen i själva verket inrättat ett program kallat Misión Vuelta a la Patria, [Uppdrag återvändande till fäderneslandet] som enligt uppgift redan har återfört en miljon medborgare tillbaka till Venezuela. Detta har uppnåtts trots sabotage från Washington.
Mexikos president Claudia Sheinbaum skapade rubriker när hon insisterade på att varje återsändande av migranter från USA till Mexiko måste ske på ett värdigt sätt. Detsamma gäller för brasilianarna. Colombias president Petro riktade sina kommentarer till Donald Trump och sade vältaligt: ”Du gillar inte vår frihet, okej. Jag skakar inte hand med vita förslavare. Jag skakar hand med de libertarianska vita, Lincolns arvtagare och de unga svarta och vita bönderna i USA … De representerar USA och inför dem knäböjer jag. Inför ingen annan. Om ni störtar mig, president, kommer Amerika och mänskligheten att reagera. Colombia ser inte längre norrut. Det ser ut mot världen.”
Motståndet mot Trumps politik är stort i regionen. Maduro uttryckte omedelbart stöd för Petro när USA hotade med sanktioner och tullar mot grannlandet Colombia.
Edmundo González Urrutia, den person som USA nu har utsett till Venezuelas ”rättmätige president”, uttalade sig också om att skicka tillbaka venezuelaner från USA. González dök inte upp i Caracas, efter att ha hävdat att han skulle invigas där den 10 januari. Sedan gick det rykten om att han skulle iscensätta en självinvigning i Ecuador. Men det gick i stöpet när viktiga politiska dignitärer vägrade att synas med honom. Så för tillfället är González tillbaka i Washington där han kommenterade deportationerna. Hans lösning är att skicka sina landsmän till ett ”tredje land” eftersom det skulle vara till Maduros ”politiska fördel” att skicka hem dem till Venezuela. Detta sammanfaller med att Trumpadministrationen öppnar upp och utvidgar ett olagligt och tidigare hemligt förvar för immigranter i Guantánamo, en ”svår plats att ta sig ut från” enligt USA:s president.
González talade som den marionett han är, och gnällde till Washington Post: ”Som jag nyligen sa till utrikesminister Marco Rubio räknar vi med att ni [USA] ska hjälpa oss att lösa våra problem.”
The Internationalist 360o, Roger D Harris, 250202 (ZT)
Venezuelan President Criticized for Not Being a Proper Dictator
HÄV BLOCKADEN AV KUBA!
Bli en del av solidaritetsrörelsen!
Bli medlem i Svensk-Kubanska!
Eller skicka ett bidrag till Stödfonden!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0
Bidrag till insamlingen ”Mediciner till Kuba”
PG 23 57 15 – 0 ELLER Swish 123 182 37 72
