Det väckte stor uppmärksamhet när Världsnaturfonden WWF år 2006 publicerade sin Living Planet Report som pekade ut Kuba som det enda land i världen som var både ekologiskt och socialt-ekonomiskt hållbart. Kubas ekologiska fotavtryck (EF) låg under ett jordklot per person och det mänskliga utvecklingsindexet (HDI) låg över 0,8 vilket utgjorde gränsen för hög mänsklig utveckling. HDI mäter livslängd, utbildningsnivå och BNP.
Sedan har WWF vartannat år publicerat en ny Living Planet Report och UNDP har varje år publicerat välfärdsindexet HDI. Man har dock avstått från att visa den pinsamma sammanläggningen. Kuba har nämligen fortsatt, nästan ensamt, varit det hållbara exemplet. Samtidigt tävlar företag och myndigheter i hela världen om att vara mest hållbara. Och det går ju bra så länge man inte definierar begreppet.
Den 30 september publicerades Living Planet Report 2014. Där redovisas alla länders EF 2010, vilket är de senast tillgängliga. Kubas EF är strax under ett jordklot, varav hälften utgörs av koldioxidutsläpp. Enligt Human Development Report 2014 är Kubas HDI (2013) 0, 815 och därmed ligger landet på plats 44 bland de 49 som klassas som länder med mycket hög mänsklig utveckling. Inget av de andra 48 länderna klarar sig dock under ett jordklot när det gäller det ekologiska fotavtrycket.
Det kan vara intressant att notera att Sverige närmar sig toppen i EF-ligan med 3,7 jordklot per invånare. För USA är siffran 4,0 och för Danmark 4,3. De hårt kritiserade Kina och Indien däremot ligger på 1,25 respektive 0,5. Kinesernas koldioxidutsläpp är något högre än kubanernas och en tredjedel av svenskarnas.
Jan Strömdahl 141007
Foto: www.cubadebate.cu
