Kubas litenhet och dess storhet
Kuba må vara ett fattigt land, men det är inte ett stackars litet land; Kuba må ha drabbats av brister – hur skulle det kunna vara annat med alla de hinder som imperiet sätter upp – men det kommer aldrig att bli en eländig nation, ett olycksdrabbat territorium.
Storleken säger inget om digniteten. Det är inte omfånget eller antalet invånare som gör ett land litet eller stort. En annan är den måttstock som definierar dimensionerna. Det är inte pärlorna som gör klädseln till en skrud. Det bor mer skönhet i det enkla, i ljuset från själen hos bäraren, än i glitter av grannlåt.
Människan vandrar genom världen. Där finns de med sjuka själar, för vilka allt omkring dem är gudomligt så länge som deras kassakistor fylls, även om de för detta villigt säljer sina handlingar eller förringar anständighetens obestridliga regler. ”Små människor” som glömmer sitt mänskliga ursprung och det gamla talesättet att godhet skänker lycka, och hur mycket det upphöjer oss att försvara det goda.
Andra upplever i slutändan en utveckling. Den man får av att ge sig hän åt arbetet, att känna sig tillfreds med att det man gör är till nytta för andra.
Bestraffat för sin olydnad, för att i världen ha gjort det som inte alla andra skulle göra, för att äga en sanning som får dess yta att verka större; vårt land är värt att ständigt prisas. De senaste två åren är det senaste beviset på att det har kämpat, bundet till händer och fötter, men utan att ge upp, för att skydda livet.
En machiavellisk politik som kommer från någon annan som inte förlåter djärvheten, skapar ett konstant elände för Kuba, verkliga tjuvknep för att få landet på fall. De är eländiga människor, för det är välkänt att där det finns list finns också uselhet.
Många ansikten visas dagligen upp för att skapa missmod hos ett folk som lider av varubrist till följd av en belägring. Lögnen är deras svärd, och de använder den för att misskreditera det kubanska socialistiska projektet.
Kuba vet mycket väl vilket historiska ögonblick det genomlever och ser skrämt omgivningen utanför, men just därför desto mer orubbligt. Att genomleva dagen är en bedrift som testar uthålligheten, men som inte avskräcker. Om lögnerna hopar sig, om de kommer mot oss från samma håll, får vi inte ignorera avsikten. Förolämpningar kan svida, men de definierar oss inte, de snarare upphöjer oss.
Kuba må vara ett fattigt land, men det är inte ett stackars land; Kuba må ha drabbats av brister – hur skulle det kunna vara annat med alla de hinder som imperiet sätter upp – men det kommer aldrig att vara en eländig nation, ett olycksaligt territorium. Kuba, som är stort i sitt hjärta och välmående i sin själ, förstår inte hjälplöshet utan sprider sitt ljus. Det vet att det är svårt, och det vet också vad som skulle ske om det upphörde att vara det hopp som dess föredöme innebär.
Madeleine Sautié, Granma 220330, översättning C.Vaple
HÄV BLOCKADEN MOT KUBA!
Bli en del av solidaritetsrörelsen!
Bli medlem i Svensk-Kubanska!
Eller skicka ett bidrag till Stödfonden
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0
Bidrag till insamlingen ”Mediciner till Kuba”
23 57 15 – 0 ELLER Swish 123 182 37 72
