Kubas medicinska brigader är solidaritet när den är som vackrast
Idag anlände den senaste medicinska Henry Reeve-brigaden från Kuba till Sydafrika för att i frontlinjen rädda liv tillsammans med andra i kampen mot Covid-19 pandemin. Efter två veckors karantän ska gruppen på 216 personer, bestående av familjeläkare, epidemiologer, biostatistiker, hälstekniska ingenjörer och bioteknologi experter skickas till landets samtliga nio provinser.
Detta blir den 24:e kubanska medicinska brigaden hittills som begärts under denna internationella medicinska kris. Det handlar om 22 länder. Kuba har inte gjort någon åtskillnad i svaren till de länder som bett om hjälp; oavsett om landet är rikt eller fattigt; oavsett om landet styrs av en progressiv eller nyliberal regering; oavsett om det är socialistiskt eller reaktionärt. Viruset tar inte hänsyn till politiska gränser, men bemötandet av det är en annan sak.
Det katastrofala hanterandet i USA av pandemin har visat det omöjliga att möta utmaningen med en privatiserad hälsovård. Det har varit omöjligt att genomföra en omfattande och koordinerad plan för att skydda befolkningen. Än mindre förekommer något samarbete med det internationella samfundet. Nej, USA i all sin självgodhet, utmärker sig mest i krisen genom att beslagta personlig skyddsutrustning och respiratorer avsedda för andra länder. Det utmärker sig för att skylla på andra för sjukdomen och kastar ur sig vilda och obevisade anklagelser. Istället för att stödja WHO så underminerar USA dess roll genom att hålla igen finansiering. USA kritiserar och utövar påtryckningar på länder som ber Kuba om hjälp. Det finns en irrationell desperation i allt detta, en desperation som har en underliggande fråga: vad får vi för det? (What is in it for us?)
Kuba är det stillsamma och lysande exemplet på raka motsatsen: inte att ge av det man har överskott av, utan dela med sig av det man har. Och det har ett robust hälsovårdssystem, tillgängligt för alla. Blockerat i 60 år men fortfarande kapabelt att producera medicinsk bioteknologi i världsklass, inte för profit utan för mänskligheten.
Kubas tillvägagångssätt är inte att fumla och hatta med möjligheten att viruset ska angripa redan sjuka människor, men snarare att besöka och fråga i varje hushåll om det finns några tecken på coronavirus och testa alla. Kuba, orädd, går aggressivt ut för att finna viruset och tillämpar samma åtgärder för alla i landet medan man också skickar sina medicinska team till vilket hörn av världen som helst.
Denna syn på mänskligheten är ingraverad i själen och medvetandet på kubaner sedan revolutionen 1959. Så när det handlar om att rekrytera kvalificerade hälsovårdsarbetare för att åka på dessa farliga uppdrag så är det aldrig någon brist på frivilliga.
Fler än 1 400 hälsovårdsspecialister utgör dessa specifikt Covid-19-brigader. Antalet förväntas växa. Denna lilla ö, 150 km från katastrofen som utvecklar sig i USA, har lagt ribban högt när det gäller att möta pandemin. Kuba gör det utan dolda motiv och förväntar sig inte mycket i gengäld för sina bidrag. Det handlar inte om medicinsk diplomati; det är internationell solidaritet när den är som vackrast. Kuba håller helt enkelt uppe sin del av kampen för mänskligheten och de gör det med stor ödmjukhet och beslutsamhet.
Hittills finns Kubas Covid-19 medicinska brigader i: Angola, Antigua och Barbuda, Andorra, Barbados, Belize, Dominica, Granada, Haiti, Honduras, Italien (Lombardiet och Turin), Jamaica, Mexiko, Nicaragua, Qatar, Saint Kitts and Nevis, San Vicente and the Grenadines, Santa Lucia, Sao Tomé och Principe, Sydafrika, Surinam, Togo, Venezuela,
Resumen Latinoamericano 200426
