Kubas president ger presskonferens – Vi har stått emot maximalt tryck från världens största makt
I början av sitt framträdande inför media försäkrade Miguel Díaz-Canel Bermúdez, första sekreterare i Kubas kommunistiska parti och republikens president, att landets ledning är medveten om befolkningens oro, men också om ”de intensiva mediekampanjerna med förtal, hat och psykologisk krigföring som man försöker påtvinga oss”.
Just därför hålls detta möte, för att kunna förklara regeringens planer, hur man arbetar för att komma ur situationen så snabbt som möjligt och, framför allt, den beredskap, vilja och det engagemang med vilket man arbetar.
Enligt presidenten är teorin om en snar kollaps i landet kopplad till den amerikanska regeringens strävan att störta den kubanska revolutionen. ”Det finns två huvudsakliga riktlinjer: den ekonomiska strypningen som går tillbaka till 1960-talet och den militära aggressionen”.
Den första riktningen sammanfattas i ett uttalande av USA:s president när han nyligen sa att USA hade utövat all press som är möjlig mot Kuba. ”Han erkände med det att det inte finns något misslyckat land, utan ett land som har fått möta mycket motstånd och maximal press från världens största makt, en makt som dessutom har imperialistiska grunder och ett hegemoniskt syfte att dominera”.
Den andra riktningen är militär aggression, när Trump i sitt tal försäkrade att det inte fanns något annat alternativ kvar än att ”ta platsen och ödelägga den”.
”Alla generationer av kubaner, från revolutionens första år till de nuvarande, har levt under blockaden och fötts under tecknet av denna ekonomiska nöd. Vi har alltid haft brister och komplexa svårigheter. Vi har varit tvungna att fungera mitt i omväxlingar, påtvingade krav och påtryckningar som ingen annan i världen utsätts för, och än mindre under så lång tid”, förklarade PCC:s förste sekreterare.
När det gäller de bilaterala relationerna mellan Kuba och Venezuela, sa Díaz-Canel att bandet med det sydamerikanska landet inte kan betecknas som ett beroendeförhållande. ”Att se det på det sättet är att begränsa det, att reducera det till ett utbyte av varor och tjänster, och det är inte verkligheten i den relation vi har haft med Venezuela. Sedan Chávez ledde den bolivarianska revolutionen har ett komplett samarbete vävts fram, ett samarbete baserat på solidaritet och komplementaritet, som två broderländer, vänner som kunde dra nytta av varandras potentialer genom denna integration”, sade presidenten.
Han påminde om att tack vare detta samarbete som uppstod för mer än 25 år sedan omfattat frågor som energi, livsmedelssuveränitet, utbildning och alfabetisering, utbildning av kadrer och mänskliga resurser, industri, gruvdrift, telekommunikation samt kulturellt och politiskt utbyte. Alba-TCP utvidgade fördelarna med denna relation till en grupp länder i Latinamerika och Karibien. ”Senare stödde Alba-TCP också Petrocaribe, projekt med fokus på energi, inriktade på social rättvisa, jämlikhet, möjligheter och ömsesidig nytta, utveckling av folken, inte bara i Venezuela och Kuba, utan i hela Latinamerika och Karibien”.
När det gäller resultaten betonade Díaz-Canel att inget regionalt integrationsblock har uppnått de sociala framgångar som Alba TCP, ”som föddes som en del av det nära förhållandet mellan Kuba och Venezuela”. Han pekade särskilt på Misión Milagro, som återgivit synen till mer än 3,5 miljoner latinamerikaner, inte med ett kommersiellt fokus, utan med social rättvisa och jämlikhet.
Han lyfte också fram den kubanska alfabetiseringsmetoden ”Yo sí puedo” (Ja, jag kan) som en av avtalets framgångar, som utrotat analfabetism i fyra länder.
”Tidigare täckte Venezuela alla vårt lands bränslebehov, men i dag är det inte så, för man måste komma ihåg att Venezuela har utsatts för sanktioner, tvångsåtgärder och påtryckningar som har påverkat detta utbyte”. Sedan, tillade han, inleddes den energimässiga och marina blockaden av Venezuela, som har hindrat fartyg från landet, och även från andra nationer, från att nå Kuba.
”Situationen förvärras ytterligare av den verkställande order som den amerikanska regeringen undertecknade för några dagar sedan, att genom hot om tullar stoppa de länder som levererar olja till Kuba. Med detta har de praktiskt taget infört en energiblockad mot vårt land”.
Om framtiden för Venezuelas relationer sade han att ”den ligger i hur vi kan bygga den framtiden utifrån den nuvarande situationen, med ett Venezuela som har blivit angripet, vars president olagligt har kidnappats och hålls fängslad i USA”. Styrda av Martís principer har vi kubaner mycket starka känslor för Venezuela. ”Så länge den venezuelanska regeringen främjar och försvarar samarbete, kommer Kuba att vara berett att samarbeta”.
När det gäller andra länders stöd till Kuba förklarade presidenten att man omedelbart fick uttryck för detta. ”Talespersoner för utrikesministerier, politiska partier, ambassader, internationella ledare, rörelser som samlar länder, demokratiska kongressledamöter och Europaparlamentariker. President Claudia Sheinbaum svarar i praktiskt taget i alla sina morgonpresskonferenser på frågor som har att göra med Mexikos ståndpunkt och dess stöd till Kuba. I dag fick vi kännedom om en deklaration från Rörelsen för icke-allierade länder och en annan från Gruppen av länder som är vänner till FN-stadgan”.
Han nämnde också telefonsamtalen mellan Kinas president Xi Jinping och Rysslands president Vladimir Putin. ”De uttryckte sitt stöd, sitt engagemang och sin beslutsamhet att fortsätta samarbetet med Kuba och Venezuela”.
Generellt förklarade presidenten att man på diplomatisk nivå och i tal har fått stöd från många länder, ”men bakom dessa tal finns det mer, saker som vi inte kan förklara öppet eftersom fienden förföljer alla vägar som kan öppnas för Kuba”. ”Jag kan försäkra er, med fullt ansvar, att Kuba inte är ensamt”. ”Just nu finns det människor, regeringar, länder, institutioner och företag som är villiga att samarbeta med Kuba och som redan har gett oss förslag på vägar, mekanismer och intentioner om hur vi kan gå vidare”, påpekade han.
”Världen kan inte låta sig kuvas, förnedras, den kan inte tillåta att våld krossar multilateralism”, svarade Diaz-Canel på frågan från nyhetsbyrån Xinhua om vad länderna i södra halvklotet kan göra för att stödja den största av Antillerna i den komplexa energisituationen.
När vi ser vad som har hänt i Venezuela, USA:s militära intervention och de efterföljande hoten mot länder som Kuba, Mexiko, Colombia och Grönland, drar vi lärdomar och slutsatser. ”Länderna måste förstå, folken måste förstå, vad som händer. De måste förstå att vi alla i världen, utan undantag, står inför ett krig som är politiskt, som är ideologiskt, ett krig som också har en kulturell komponent och ett krig som har en kommunikationskomponent, en mediekomponent”, kommenterade han.
Han tillade att det också är ett mediekrig. ”Vi har sett alla faser av aggressionen mot Venezuela, hur den nationella och internationella opinionen hanterades, hur medierna agerade, hur de sociala nätverken agerade”.
”De för en mycket viktig psykologisk krigföring mot Kuba idag, en krigföring med påtryckningar för att splittra enigheten, skapa misstro och främja osäkerhet. Det är element som visar på den amerikanska politikens perversitet”.
”Folken, regeringarna och nationerna i den globala södern måste förstå detta, förstå vad det är som står på spel: Vilka är scenarierna för denna konflikt? Vad erbjuder de oss för framtid i denna brutala nutid? Och sedan, utifrån det, söka samordning, enighet, en enighet som inte bara kan vara retorik, utan också handling, ständig kritik, strävan efter all möjlig integration i block, försvara idéer, söka ekonomiska, kommersiella och samarbetsåtgärder för att försvara multilateralism”.
Det finns block som för närvarande har ledarskap, såsom BRICS, ”som erbjuder olika perspektiv för den globala södern”. ”Kinas och Rysslands egna relationer med länderna i söder är annorlunda. Eurasiska unionen, Rörelsen för icke-allierade länder och G77-gruppen spelar en viktig roll i detta”.
Enligt Díaz-Canel måste den globala södern enas i en antihegemonisk och antifascistisk mobilisering. ”Man agerar som om det vore Hitlers horder när man angriper ett land, när man förtrycker världen, när man kidnappar en president eller när man begår brott mot fartyg och människor, utan rättslig prövning och utan någon som helst legalitet”.
När det gäller dialogen med den amerikanska regeringen påminde Díaz-Canel om att relationerna mellan de båda länderna efter revolutionens seger har präglats av en asymmetri, markerad av en ekonomisk, kommersiell och finansiell blockad som pågått i så många år och som för närvarande upprätthålls och skärps.
”Det har alltid funnits en grupp människor och organisationer inom USA, och även internationellt, som har främjat vägar, broar, utrymmen för dialog eller kommunikationskanaler. Och ofta har man lyckats”, sade Díaz-Canel och förklarade att man då ”har talat som jämlikar om frågor som man kan dela, även om man har olika åsikter, men som måste hanteras gemensamt, eftersom vi befinner oss i samma geografiska område”.
Presidenten påpekade att Kuba och USA är mycket nära grannländer som delar oro över migrationsfrågor, säkerhetsfrågor, kampen mot narkotikahandel och kampen mot terrorism. Dessutom miljöfrågor som rör haven och området kring Mexikanska golfen, havsströmmar och andra frågor som har att göra med vetenskapligt samarbete och akademiska utbyten. Kuba är öppet för en dialog med USA. Utan påtryckningar, utan förhandsvillkor, i en position av jämlikhet. I en position av respekt för vår suveränitet, vår självständighet, vår självbestämmanderätt, utan att ta upp frågor som sårar oss och som vi uppfattar som inblandning i våra inre angelägenheter”.
På frågan från Juventud Rebelde om i vilket skede av den militära förberedelsen landet befinner sig, med tanke på den oro som uppstått bland befolkningen efter den officiella not som nyligen publicerades om de åtgärder som ska vidtas vid en eventuell övergång till krigstillstånd, klargjorde presidenten att ”att förbereda oss är en suverän rättighet”.
”Det kan utan tvekan finnas oro bland befolkningen, men befolkningen deltar i denna förberedelse av försvaret. Oron kommer från andra. Det är den anexionistiska svärmen som finns där ute, de som börjar vackla, de som börjar visa sig fega eller svaga inför det psykologiska krig som förs mot oss, inför meddelandena om en möjlig militär aggression eller om att fortsätta skärpa blockaden mot Kuba med de konsekvenser det kan få för vårt folk. Och det är en realitet att Kuba är ett fredligt land.
Presidenten påminde om landets försvarsdoktrin är hela folkets krig, som är ett begrepp för försvar av landets suveränitet och oberoende, och som inte på något sätt, i något avsnitt, i något begrepp, överväger aggression mot ett annat land. ”Vi är inte ett hot mot USA”.
Han berättade att när man analyserade händelserna den 3 januari i Venezuela, konsekvenserna och hoten för Latinamerika, Karibien och Kuba, ”var en av de prioriteringar vi fastställde att införa en försvarsberedskapsplan enligt principen om hela folkets krig”. ”Vårt folk deltar i förberedelserna för försvaret”, sade han.
Kuba är inte ett terroristland: Kuba är inte heller ett hot mot USA:s säkerhet.
Jorge Legañoa, journalist och ordförande för Prensa Latina, ifrågasatte den amerikanska berättelsen om att Kuba skyddar terrorister, en av förevändningarna för att betrakta ön som ett ”ovanligt och extraordinärt hot” mot Washington, varpå Díaz-Canel svarade att det är just USA:s regering som har främjat terroristhandlingar.
”När man ser tillbaka på den kubanska revolutionens historia kan man se med vilken systematisk intensitet och ondska den amerikanska regeringen har agerat för att främja terroristhandlingar mot revolutionen. Där finns de över 600 försöken att mörda vår överbefälhavare Fidel, där finns banditerna i Escambray, Villa Clara, Cienfuegos och Sancti Spíritus, som avrättade bönder och revolutionärer. Och om det finns något gemensamt i alla dessa händelser, i alla dessa uttryck för terrorism, så är det att de har organiserats, finansierats och stötts av USA:s regeringar”. Han nämnde också sprängningen av flygplanet från Barbados där 73 personer omkom.
”I dag känner vi till planer på terroristhandlingar som stöds, finansieras och förbereds i USA för att attackera Kuba i ett läge som detta. När tiden är inne kommer vi att offentliggöra detta”.
”Hur kan man tala om terrorism i Kuba, ett land som har varit offer för terrorism från den som anklagar oss?”, frågade han. ”Det är en fräckhet, en omoral, en manipulation, en lögn, ett förtal”.
Och det finns färska händelser som bevisar den amerikanska regeringens oärlighet när den driver frågan om terrorism och skyller på Kuba, tillade presidenten. ”Låt oss komma ihåg att när det bara var några dagar kvar till presidentvalet i USA satte den nuvarande presidenten upp oss på listan över länder som påstås stödja terrorism.” Om konsekvenserna av denna åtgärd sade han att denna påstådda klassificering har förvärrat blockaden och de skador den orsakar landet ur ekonomisk synvinkel genom att hindra organisationer och företag från att samarbeta med Kuba.
Presidenten betonade att ”Kuba aldrig har genomfört, föreslagit eller förberett någon aggressiv handling som äventyrar USA:s territoriella integritet, säkerhet eller stabilitet. Vi skyddar inte terrorister. Det finns inga militära styrkor från andra nationer eller andra grupper i Kuba. Det finns inga militärbaser från andra länder på Kuba. Vi har militärt samarbete och avtal om militärt samarbete med med allierade, men det betyder inte alls att det finns militärbaser på Kuba”.
”Den enda militärbasen som finns på Kuba är den i Guantánamo. En olaglig bas, och vems är den? Det är en olaglig amerikansk bas på kubansk mark, mot det kubanska folkets vilja.
Vem är det som har militärbaser över hela världen? Vem utmärker sig genom att stödja statsterrorism i världen? Eller var kanske inte aggressionen mot Venezuela och kidnappningen av en president ett fall av statsterrorism? Eller är USA:s stöd till folkmordet på det palestinska folket i Gaza inte ett fall av terrorism? Eller är det inte terrorism att skjuta och sänka båtar med människor utan rättslig prövning, utan utredningar, utan bevis? Så, på vilken sida ligger sanningen i denna värld?”, frågade PCC:s förste sekreterare.
”Vilket är landet i världen som utgör det största hotet mot världens säkerhet, mot världsfreden? USA”, betonade han.
Cubadebate, nedkortat 260205 (ZT)
Presidente cubano Miguel Díaz-Canel realiza comparecencia especial ante la prensa
HÄV BLOCKADEN AV KUBA!
Bli en del av solidaritetsrörelsen!
Bli medlem i Svensk-Kubanska!
Eller skicka ett bidrag till Stödfonden!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0
Bidrag till insamlingen ”Mediciner till Kuba”
PG 23 57 15 – 0 ELLER Swish 123 182 37 72
