Kubanen Ernesto, bosatt i Chile, skriver på Facebook:
Mitt hat mot dem som än en gång försöker få oss att kapitulera
All min ilska och mitt hat mot dem som än en gång försöker få oss att kapitulera genom desperation.
I den ”underbara” nyliberalismen i Chile var undertecknad tolv hela dagar utan elektricitet. Inga media sa att det var den chilenska nyliberala regimens fel som gav bort sin suveränitet och beslutanderätt till privata företag, ingen nämnde att alla chilenska vitala resurser är i händerna på privata företag och att chilenarnas liv därför inte styrs från de statliga institutionerna i deras eget land, utan från företagsstyrelser som många gånger inte ens finns i Chile, och som består av människor som ingen har valt.
Var det någon chilenare som röstade på vd:n för Enel (Chiles största eldistributör)? Säkerligen inte. Ingen kallade Chiles president Boric för förtryckare eller diktator för carabineros [kravallpolisens] agerande när de med våld slog ner protesterna som uppstod på grund av nedskärningen av elförsörjningen.
Jag vill understryka att Chile, i motsats till Kuba, inte är ett land i blockad, det har inga sanktioner riktade mot sig, det är ett land som är enormt rikt i alla avseenden och som gynnas av miljardärernas investeringar.
I Chile ”släpps protesterna lösa”, enligt medierna, men på Kuba ”hotar regimen att förtrycka” (inte som carabineros som ger blommor och kyssar till människor som protesterar, eller hur?). Vi kubaner väljer vår president oändligt mycket mer demokratiskt än VD:n för något privat företag. Dessa som administrerar de grundläggande tjänsterna för alla chilenare, men det är Kubas president som är ”diktatorn”.
I Chile ställer presidenten krav på energidistributörerna, men när man talar om Kuba nämns inte med ett ord kravet på att häva blockaden, huvudorsaken till alla våra problem. Nej, våra problem beror enligt medierna på det ”föråldrade elsystemet, utan investeringar och beroende av importerad olja”, blockaden förblir kvar någonstans i yttre rymden för dessa propagandamedier.
All min solidaritet med mina landsmän, som jag vet är utmattade, trötta, arga och alla andra känslor och upplevelser som är rimliga och förväntade i den nuvarande situationen.
All min ilska och mitt hat mot dem som än en gång försöker få oss att kapitulera genom desperation.
Ernesto de Armas, kuban bosatt i Chile, på Facebook 241022
För att kunna upprätthålla Svensk-Kubanskas solidaritets- och opinionsarbete behöver vi få in minst 150 000 kr under året till vår Kampfond. Om du har möjlighet, ge ett bidrag!
