Pentagon mobiliserar allierade för krig, såväl i Karibien som Sydamerika
Pentagon. Foto: Creative Commons
Denna vecka fick Latinamerika på argentinsk mark en ny varning om risk för militär intervention från Pentagon. Det som är slående är att, trots hur farligt detta hot är, hörde nästan ingen talas om det. Varför? Media publicerade det inte. Det finns planer som Pentagon inte vill ha publicitet om.
Den US-amerikanska eskaleringen i vår region uppenbar. Medan den amerikanska flottan utplacerar mer än 4 000 marinsoldater och flera krigsfartyg utanför Venezuelas kust i Karibiska havet, och medan president Donald Trump beordrar förberedelser för användning av militär makt mot Mexiko, Colombia, Haiti och El Salvador (under förevändning av kriget mot droger), ledde Pentagons chef Alvin Holsey ett möte med alla sydamerikanska försvarsministrar i södra delen av kontinenten, i Buenos Aires, för att kräva lydnad och ge instruktioner.
FN:s siffror för perioden 2019 – 2023. Ju mörkare rött, desto större konsumtion. (USA är utan konkurrens största konsumenten). Svart är producentländerna och gröna länder har varken produktion eller konsumtion av större omfattning. Här finns, bland andra, Venezuela.
Mellan den 19 och 21 augusti, samlad vid den 16:e sydamerikanska försvarskonferensen (Southdec), var amiral Holsey tydlig med sina sydamerikanska motsvarigheter: södern, särskilt Magellansundet och Drakepassagen, är strategiskt för USA, och Pentagons sydliga kommando är villigt att stärka sin maritima dominans mot Kinas intrång.
I samma anda som sin föregångare, general Laura Richardson, varnade Holsey: ”Deras närvaro och inflytande har långtgående konsekvenser i alla områden, särskilt i den södra konen, där viktiga maritima kommunikationslinjer, såsom Magellansundet och Drakepassagen, fungerar som strategiska hinder som skulle kunna användas av det kinesiska kommunistpartiet för att projicera makt, störa handeln och utmana våra nationers suveränitet och Antarktis neutralitet.”
Dessa ”hinder”, även kända som ”choke points”, är strategiska passager genom vilka 80 % av den globala handeln passerar, och det är avgörande för imperiet att behålla sin kontroll.
Dessa «choke points» är Gibraltar, Suezkanalen, Bab el-Mandab, Hormuzsundet, Malackasundet i Indo-Stilla havet, Bosporen och Dardanellerna (i Turkiet, som förbinder Medelhavet och Svarta havet), Panamakanalen, Magellansundet-Drake-passagen (dominerad av brittisk närvaro på Falklandsöarna) och Beringsundet (mellan Ryssland och Alaska).
Vita huset, desperat i sina försök att behålla sin globala överhöghet och skräckslaget av Kinas framryckning, har –återigen– lanserat en agenda av inblandning och våld som använder alla medel: ekonomiska, politiska och militära.
Attacken på Brasiliens ekonomi och politik med införandet av 50-procentiga tullar; hotet om militär invasion mot Venezuela och de ständiga trakasserierna mot regeringarna Gustavo Petro i Colombia och Claudia Sheinbaum i Mexiko bör inte förstås som isolerade händelser. Länder som vill vara suveräna är under belägring.
Nya krig, gamla argument
Den kanadensiska forskaren Dawn Marie Paley ger i sin bok Anti-Drug Capitalism (2024) bevis på hur det så kallade ”kriget mot droger” har tjänat det transnationella kapitalets intressen genom att tillåta säkerhetskontrakt, privatisering av statliga funktioner, kontroll över strategiska territorier och ”en hel arkitektur av legaliserat våld i den globala marknadens tjänst”. Men förutom att tjäna marknaden har ”kriget mot droger” i nästan 40 år varit en extraordinär ursäkt för att stärka den militära närvaron och rättfärdiga imperialistisk inblandning i vår region.
Med Sovjetunionens kollaps 1991 var det ”kommunistiska hotet” inte längre ett gångbart alternativ för intervention i våra länder, och amerikanska militärdokument citerade ”nya hot: organiserad brottslighet, narkotikahandel och naturkatastrofer” som en ny förevändning.
USAs egna uppgifter om narkotikans vägar till USA motsäger Trumps uppgifter. 87 procent via Stilla Havet från Colombia, Ecuador, Peru; 8 procent från Colombias karibiska kust och 5 procent från Venezuela.
President Nicolás Maduro är under Washingtons lupp, inte bara på grund av Venezuelas oljerikedomar utan för att hans regering är ett effektivt bevis på att en folklig revolution är möjlig, .
USA:s justitieminister Pamela Bondi tillkännagav en belöning på 50 miljoner dollar för Maduros huvud. Dubbelt så mycket som det var för Bin Laden. Hon förklarade skälen och hävdade, utan att lägga fram några bevis, att ”Maduros skräckvälde fortsätter. Han är en av världens största narkotikahandlare och ett hot mot vår nationella säkerhet. Under president Trumps ledning kommer Maduro inte att undgå rättvisa och kommer att hållas ansvarig för sina avskyvärda brott.”
Utrikesminister Marco Rubio höjde insatserna: ”Vi måste hantera mer än bara belöningar. Vi erkänner inte legitimiteten hos hans regering. Han är chef för en logistikorganisation som är dedikerad till narkotikahandel, Solkartellen, som i huvudsak styrs av militären, opererar ostraffat i internationellt vatten och utgör ett hot mot USA:s nationella säkerhet.”
Flera latinamerikanska länder, såsom Brasilien, Mexiko och Colombia, uttryckte sin solidaritet med Maduro. Länder utanför kontinenten, såsom Ryssland, uttryckte också sin solidaritet med honom. Utrikesminister Sergej Lavrov ringde Venezuelas vicepresident Delcy Rodríguez för att bekräfta ”sitt breda stöd för Caracas ansträngningar att skydda nationell suveränitet och stabilitet inför växande externt tryck.”
Däremot underlättar regeringar som är underordnade Washington, såsom Ecuador och Argentina, den illegala och våldsamma amerikanska närvaron i vår region. I Buenos Aires, under försvarsministrarnas toppmöte, vädjade chefen för Sydkommandot också till berättelsen om ”kampen mot kriminella och transnationella organisationer” för att hävda att det gynnar våra länder.
Amiral Holsey åtföljdes av Pentagons biträdande minister för nationellt försvar och västra halvklotets frågor, Roosevelt Ditlevson, som bekräftade att vår region är en nyckelprioritet för Trump. Han fokuserade på behovet av att säkra gränser, hamnar och luftrum, och framför allt att investera i försvar och utbildning av de väpnade styrkorna. Denna referens påminner omedelbart om den katastrofala School of the Americas, ett utbildningscenter för militär personal som utbildade de flesta av Latinamerikas diktatorer.
Ditlevson uteslöt inte en väpnad konflikt i regionen. Med hänvisning till Kina hävdade han att ”hoten vi står inför är verkliga. De finns här, och vi gör verkliga framsteg. Detta är ett hot mot suveränitet och säkerhet. Vi söker inte krig med Kina. Vi kommer dock att arbeta för att förhindra hot i regionen.”
El Pentágono marca territorio en Sudamérica: La advertencia militar que pasó bajo radar
Cubadebate 250824 (ZT)
Gillar du det Svensk-Kubanska Föreningen gör?
Vill du bidra till kampen mot den omänskliga blockaden?
Swisha en tjuga eller valfri summa till
123 589 0975 eller pg 40 54 11 -0
Ett ännu mer betydelsefullt stöd är medlemskap!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap
(150 kr för pensionärer, arbetslösa och studerande) Samma swish som ovan.
