Skurkstat
Termen ”skurkstat” (ofta använd av USAs utrikesdepartement) syftar på en stat som driver sina intressen utan hänsyn till internationella normer och grundläggande principer i internationell rätt. Enligt den definitionen är väl USA ett utmärkt exempel på en skurkstat? / Noam Chomsky
En skurk är elak eller ond, föraktlig på grund av sitt vidriga beteende. Men den är också opportunistisk, kränkande och pervers.
USAs regering är allt detta. Och det har den verkligen visat de senaste två åren.
Man måste vara en en riktig skurk för att tala om omsorg om det kubanska folkets välfärd samtidigt som man förrädiskt skjuter upp studien av åtgärder som skulle lätta på den hårda blockaden mot Kuba under pandemin 2021, och hoppas på att det ska leda till en social explosion mitt i varubrist och strömavbrott.
Det är skurkaktigt att neka Kuba inköp av syrgas när pandemin var som värst, när människor dog på sjukhusen, eller att utesluta Kuba från den översyn som president Biden beställt av de unilaterala tvångsåtgärder som begränsar staternas förmåga att bekämpa covid-pandemin.
Det är också skurkaktigt att förfölja fartyg som levererar bränsle till Kuba, att hindra införsel av sprutor eller läkemedel mot cancer, att tvinga resenärer som egentligen inte behöver visum men som begått synden att besöka Kuba att ansöka om visum för inresa i USA.
Vad ska man kalla det försenade genomförandet av de svaga åtgärder som tillkännagavs i maj och som införs droppvis för att inte uppröra de i Miami (som presidenten enligt Marco Rubio är rädd för)?
Det är skurkaktigt att titta på när oljecisterner och människor brinner i fjärran och inte erbjuda brandsläckningsfartyg som fanns bara var några timmar från Matanzas kust, eller ens svara på en lista över behov som de själva begärt.
Det är skurkaktigt att reducera hjälpen till några tekniska konsultationer per telefon och erbjudande om hundra brandskyddsdräkter, av vilka inte ens hälften har kommit fram tre månader efter den fruktansvärda olyckan.
Det är också skurkaktigt att ignorera Kubas begäran om att få köpa – inte få till skänks – byggmaterial och andra nödvändigheter för att klara återuppbyggnaden av de enorma skador som orkanen Ian orsakat, något som hindras av de ökända blockadreglerna.
Och bortsett från visad tacksamhet, vad betyder 2 miljoner dollar i bistånd via Internationella Röda Korset jämfört med de 15 miljoner dollar som blockaden kostar oss varje dag?
Det är skurkaktigt att twittra och förklara sitt stöd för laglig utvandring från Kuba samtidigt som man upprätthåller Cuban Adjustment Act, uppmuntrar folk att ta sig till USA, tillåter den smutsiga människohandeln från Floridas kuster och politiserar det komplexa migrationsfenomenet.
Stormakten borde skämmas för sitt försök att utrota ett folk bara för att uppnå sina egna politiska härskarsyften. Denna skurkaktighet förtjänar att förkastas och fördömas.
Detta är vad det internationella samfundet kommer att göra i dagarna när resolutionen mot blockaden röstas igenom i FN för 30:e gången.
Lyckligtvis finns det många goda människor även i USA som står för broar och inte murar, för respekt och inte hot, för relationer och inte krig. De är styrkan i ärlighet mot det skurkaktiga.
Randy Alonso Falcón, Cubainformación 221102
/cv
