Sockerrör ger inte bara socker
Kuba främjar produktionen av sockerrörsderivat som ett sätt att återuppliva öns krisande sockerindustri, sade industritjänstemän idag.
”Vi vill inte att staten ska behöva bidra med utländsk valuta för att utveckla sektorn”, sade Carlos González, direktör för derivat på det statliga AZCUBA, som sedan 2011 ansvarar för produktionen av socker och dess derivat, på en presskonferens. González förklarade att det viktigaste derivatet inom denna industri är produktionen av spritdrycker och aguardiente, vilket möjliggör produktion av ett varierat sortiment med 13 olika märken av rom, varav sex exporteras.
Romen levereras huvudsakligen till Europa, men säljs även i vissa latinamerikanska länder och i Kina. ”Vi förhandlar om en större närvaro av våra produkter i Kina”, säger Harenton Martínez, utvecklings- och investeringsdirektör för Tecnoazúcar, handelsföretaget för socker och derivat och det första företaget som placerade kubansk rom i Beijing. Försäljningen av dessa rom ökade mer än 15 gånger mellan 2013 och 2019, men stoppades av COVID-19-pandemin. Och nu har tillväxten återupptagits ”men inte exponentiellt som tidigare”.
Martinez sade att de för närvarande har en årlig försäljningstillväxt på mellan två och fem procent, men förväntar sig en ”betydande tillväxt” mellan andra halvåret i år och 2025. ”Prognosen för i år är annorlunda på grund av förhandlingarna med Kina, så vår grundläggande ökning bör vara inriktad på det landet”, sade han.
Även om rom är den viktigaste exportartikeln bland derivaten uppmuntrar AZCUBA också andra produkter, t.ex. de elva bioprodukter som produceras i ett nationellt nätverk av anläggningar som inrättats i ett tjugotal sockerraffinaderier. En av stjärnprodukterna i detta nätverk är ”Lebame”, en biostimulator som används i tillväxten av sockerrör, vilket sluter cirkeln i den så kallade cirkulära ekonomin.
De tillverkar också sorbitol, ett sötningsmedel som används vid tillverkning av 18 läkemedel, samt ”Fitomas”, ett biologiskt näringsämne som påskyndar groningen av frön.
”Derivaten är en tydlig väg, som kan vara och är en lösning för andra produkter”, säger Martínez.
Ett bra exempel på vad den kubanska sockerindustrin siktar på är Antonio Sánchez raffinaderi, som ligger i den södra provinsen Cienfuegos, cirka 250 kilometer öster om Havanna. I anläggningen mals sockerrör för att producera socker och bagasse, som bränns för elproduktion. Cachaza, en restprodukt från industriell bearbetning, används som organiskt gödningsmedel för sockerrörsfälten, liksom annat flytande avfall.
Vinass används som råvara för en torulajästanläggning för djurfoder, vars avfall används som gödningsmedel för att sluta raffinaderiets produktionscykel.
AZCUBA har också en koppling till den s.k. fritidsindustrin, genom inrättandet av fyra museer för sockerindustrin, belägna i områden nära Kubas största turistcentra. Dessa unika museer erbjuder åkturer med hundraåriga lokomotiv som har använts i sockerindustrin.
Sockerindustrin har en månghundraårig tradition och var under många år landets viktigaste ekonomiska sektor. 1970 producerades rekordhöga 8,6 miljoner ton socker. Under 1980-talet höll Kuba produktionsnivåerna över åtta miljoner ton. I slutet av 2002, i samband med en omorganisation av industrin, gick landet från 156 sockerbruk till dagens 56, och en produktionsnedgång inleddes, som också hängde samman med interna ekonomiska problem och den blockad som USA infört mot Kuba.
Cuba impulsa producción de derivados de la caña de azúcar
För att kunna upprätthålla Svensk-Kubanskas solidaritets- och opinionsarbete behöver vi få in minst 150 000 kr under året till vår Kampfond. Om du har möjlighet, ge ett bidrag!
