Stansfield Smith skriver i US-amerikanska Dissident Voice 13 september 2024:
USAs nya misslyckande i Venezuela
Folken runt om i världen har sett Venezuela som en förtrupp som leder Vårt Amerika i dess andra självständighetskamp, nu mot USA. De US-amerikanska makthavarna agerar som arvtagare till de europeiska kolonialväldena och tar sig rätten att lägga sig i andra länders val och diktera vilka som ska vinna. Inget annat land – förutom USA:s underhuggare i Europa och Israel – vågar bryta mot internationell rätt på ett så fräckt sätt.
Den venezuelanska högern hade ingen riktig plan för att vinna ett demokratiskt val, utan förberedde sig i stället för en statskupp redan innan vallokalerna stängde. I samarbete med den US-amerikanska regeringen och företagsmedierna påstår de att president Maduro stal presidentvalet den 28 juli och sedan begick brott mot de mänskliga rättigheterna för att krossa protesterna. Oppositionen förklarar att de vann över president Maduro med 70 procent mot 30 procent, men vägrar att lägga fram sina ”bevis” för det nationella valrådet (CNE) eller Högsta valdomstolen (TSJ). Oppositionen har hävdat att det förekommit valfusk i varje val under Chavistas 25-åriga styre – utom två gånger, då de själva vann.
Kuppförsöket har mycket gemensamt med USA:s senaste kuppförsök i Nicaragua (2018), Bolivia (2019) och Venezuela (2013, 2014, 2017, 2019). Om de USA-stödda kandidaterna förlorar, då är valet ”bedrägligt”. Detta system drev Evo Morales från makten i Bolivia. USA utsåg till och med sin egen president i Venezuela efter presidentvalet 2018 och fortsatte sedan med att stjäla tiotals miljarder dollar av Venezuelas resurser som förvaras utomlands.
Först krossar USA ett land med sanktioner och ekonomiska blockader, vilket orsakar knapphet och brist, vilket leder till missnöje bland folket över försämrade levnadsvillkor. Den nationella säkerhetsgangstern John Bolton sa: ”Sanktioner är ett medel för förtryck och tvång någonstans mellan militär krigföring och diplomati.” Richard Nephew, biträdande sekreterare i finansdepartementet, tillägger: ”Under det senaste decenniet har sanktionsmekanismen varit det viktigaste verktyget för att upprätthålla amerikansk makt.” För att rättfärdiga sanktionerna förlitar sig USA på sina medier, intellektuella, universitet och tankesmedjor för att få dem att framstå som humana för allmänheten. I Venezuela ledde USA:s sanktioner till att statens intäkter kollapsade med 99 procent, vilket krävde dramatiska nedskärningar i de många sociala programmen. Sanktionerna dödade över 100.000 civila, och venezuelanerna visste att en röst på Nicolas Maduro skulle innebära en förvärring av den ekonomiska krigföring som USA och EU står för.
För det andra spelar företagsmedier och sociala medier nu en kuppmakarroll som liknar den som Pentagon-utbildade generaler tidigare hade. Under CIA:s överinseende sprider dessa medier desinformation om ett visst land i omvärlden mot dess regering i syfte att underblåsa en massrörelse för ”regimskifte”.
Sex företag kontrollerar över 90% av de amerikanska medierna och äger därmed nyheterna. De dominerar världens medier på samma sätt som den amerikanska dollarn dominerar världens finansiella system. Det viktiga vapnet, sociala medier, som mättar miljarder mobiltelefoner, är i händerna på Elon Musk (X, tidigare Twitter) och Mark Zuckerberg (Facebook, WhatsApp, Instagram). I samarbete med CIA kan de införa en alternativ verklighet, som i Nicaragua 2018, Bolivia under kuppen 2019 och Venezuela i dag.
Företagsmedier beskriver den valda Maduro-regeringen – och de valda regeringarna i Nicaragua och Kuba – som diktaturer.
Delegitimeringen av det venezuelanska valet i förväg följde ett mönster som användes i Bolivia (2019) och Nicaragua (2021). USA skapade automatiserade nätverk med tusentals falska konton på sociala medier för att överösa allmänheten med falska nyheter. Dessa konton genererar strömmar av inlägg på ett samordnat sätt, vilket ger sken av ett folkligt avståndstagande från Evo Morales, Nicolas Maduro eller Daniel Ortega.
Bots användes på ett massivt sätt mot Evos regering. De två främsta kuppledarna skapade 95.000 twitterkonton före kuppen för att sprida historien om valfusk och uppmana till våldsamma protester. Över 68.000 falska konton skapades för att legitimera arméns störtande av Morales och rättfärdiga dödandet av dem som protesterade mot kuppen.
USA:s kontroll av sociala medier dränker regeringsvänliga och oberoende röster, inte bara genom att mätta samtalet på nätet, utan genom att stänga ner dem. Efter att USA utnämnt Juan Guaido till Venezuelas president stängde Twitter tusentals Chavista-konton för att ge intryck av att de flesta venezuelaner stödde Guaido.
Regeringarna i länder som Venezuela, Nicaragua och Bolivia kan inte reagera effektivt på USA:s desinformationskrig i medierna mot dem, lika lite som på USA:s blockader mot dem. Det tar flera år för dem att bygga upp nationella medienätverk, och även då är deras resurser små jämfört med vad USA förfogar över.
För det tredje förlitar sig USA på cyberkrigföring för att oskadliggöra sina motståndare.
I Bolivia 2019 stördes rösträkningen av en cyberattack mot valsystemets datorer, vilket förhindrade att de autentiska resultaten utfärdades. Den USA-stödda oppositionen hävdade sedan att Evo fördröjde rösträkningen eftersom han höll på att fixa det.
Efter valet den 28 juli utsattes 126 av den venezuelanska statens digitala plattformar för cyberattacker, varav den mest betydande var CNE, den konstitutionella valmyndigheten som registrerade rösterna. Den hackades över 100 gånger samma natt och kunde inte fungera normalt, vilket försenade offentliggörandet av resultaten med flera dagar. Återigen användes detta för att hävda att röstsiffrorna var manipulerade.
Mellan den 28 juli och den 9 augusti inträffade 30 miljoner cyberattacker per minut. En sådan attack slår ut den venezuelanska regeringens datorsystem och förlamar verksamheten. Dessa storskaliga cyberattacker genererade hundratals gigabyte per sekund (din bärbara dators systemminne kan ha 16 gb). Attackerna förfalskade IP-länkar, duplicerade länkar, konfigurerade om regeringsportaler och kapade information. Namn och adresser till regeringsanställda spreds på sociala medier till ”comanditos” (oppositionsgäng), vilket skapade fysiska hot för de drabbade. USA:s kraftfulla medie- och cybervapen, som kan översvämma ett lands etermedier med CIA:s påhittade ”nyheter” och samtidigt störa landets reaktion, öppnar dörren för våldsamma protester mot regeringen.
För det fjärde, efter att ha skapat förutsättningar för oppositionsledarna att hävda att Maduros regering stal valet, kallade de sedan ut människor på gatorna för att protestera och skapa kaos.
”Comanditos” (små grupper som betalas för att anstifta våld) orsakade förstörelse och våld, dödade 25 och skadade 192, brände byggnader, plundrade flera regionala CNE-högkvarter, blockerade vägar, attackerade polis och militär, misshandlade människor som ’såg ut’ som chavister, attackerade lokala samhällsledare, matdistributionscentraler, offentliga skolor, sjukhus, kontor, plundrade lagerlokaler, transportsystemet, elnätet, allt för att lamslå landet. De amerikanska medierna kunde ge världen en bild av nationellt kaos och uppmana till militär intervention för att återställa ordningen, dvs. en amerikansk nykolonial regim.
Dessa protester (som i Bolivia 2019, Nicaragua 2018, Kuba 2021) framställs i bolagsmedierna som fredliga och demokratiska.
När polisstyrkor och mobiliserade Chavista-organisationer försöker stoppa våldet, anklagar företagsmedierna demokratiprotesterna för att vara undertryckta. Detta har varit ett vanligt bedrägeri från företagsmediernas sida i USA:s operationer för regimskifte, men folk går fortfarande på det. Faktum är att strategin användes för första gången i kuppen mot den demokratiska regeringen i Iran 1953.
Nationalförsamlingens ordförande Jorge Rodríguez noterade att comanditos finansierades helt och hållet av icke-statliga organisationer, NGO:er. ”När dessa gruppers verksamhet och finansiering undersöktes upptäcktes det att de finansierades av organisationer med tvivelaktigt ursprung från Europa eller av USA:s organ för internationell utveckling, USAID.”
Eva Golinger skrev för många år sedan: ”Varhelst en statskupp, en färgad revolution eller ett regimskifte som gynnar USA:s intressen inträffar, är USAID och dess flöde av dollar där… Samma organ är alltid närvarande, finansierar, utbildar och ger råd: USAID, National Endowment for Democracy [NED], International Republican Institute [IRI], National Democratic Institute [NDI], Freedom House, Albert Einstein Institute [AEI] och International Center for Non-Violent Conflict [ICNC].”
För det femte räknar USA:s kuppförsök med att finansiera icke-statliga organisationer för att genomföra ”regimförändringar”.
Förutom de CIA-kontrollerade USAID, NED, NDI och IRI får NGO:s miljoner från Open Society Foundation, Ford Foundation och andra. USA använder dem för att köpa en intern opposition, liknande AIPAC i USA – förutom att AIPAC här arbetar för att ta ifrån oss folket våra rättigheter. NED finansierar icke-statliga organisationer över hela världen för att uppmuntra färgrevolutioner mot dem som det amerikanska imperiet anser inte är korrekt underordnade. Mellan 2016-2019 fick 1 600 icke-statliga organisationer NED-anslag, vilket belyser det värde som USA lägger på NGO-kuppverktyget. Det behöver knappast sägas att USA inte tolererar att andra länder finansierar icke-statliga organisationer som verkar för politisk förändring här.
Mellan 2000 och 2020 spenderade USA 250 miljoner dollar på att finansiera icke-statliga organisationer för ”regimförändring” på Kuba. Tracey Eaton skrev: ”Ett omfattande nätverk av grupper som finansieras av USA:s regering skickar pengar till tusentals ’demokratiaktivister’, journalister och dissidenter i Kuba varje år.” Sedan 1996 har USA spenderat mellan 20 och 45 miljoner dollar per år för att finansiera dessa kubanska grupper. Dessa NGO:er skapade CIA:s kubanska sociala media ZunZuneo och infiltrerade till och med den kubanska hiphopscenen, vilket lade grunden för protesterna 2021.
Från 2017 till 2019 medgav USAID att man gett nästan 467 miljoner dollar till den venezuelanska oppositionen.
USAID avsatte ytterligare 128 miljoner dollar till den av USA utsedde presidenten Juan Guaidó. År 2006 avslöjade USAID:s ambassadör William Brownfield målen för USAID:s finansiering: ”1) Stärka de demokratiska institutionerna, 2) penetrera Chavez politiska bas, 3) splittra Chavismo, 4) skydda viktiga amerikanska företag och 5) isolera Chavez internationellt.” NED avslöjade 2010 att organisationerna finansierade oppositionen med 40-50 miljoner USD årligen.
Liknande amerikanska operationer mot Nicaragua avslöjas i ”How Billion-Dollar Foundations Fund NGOs to Manipulate U.S. Foreign Policy, 2018”. I det amerikanska kuppförsöket spenderade USAID 24,5 miljoner dollar och NED 4,1 miljoner dollar för att utbilda och stödja oppositionsrörelsen, medan Soros Foundation gav 6,7 miljoner dollar för att sprida falska nyheter.
Venezuela och Nicaragua antog nyligen lagar som kontrollerar icke-statliga organisationer – vilket USA målade upp som ett tecken på deras diktatoriska natur.
Hur Venezuela besegrade detta femdelade kuppförsök
Maduro-regeringen hade under flera månader utbildat och varnat folket för oppositionens planer på att störa valet, vägra att erkänna resultaten, skapa nya kravaller, ”guarimbas”, och att en enad folklig aktion skulle kunna stoppa detta. De lyckades. Det våldsamma kuppförsöket den 29-30 juli misslyckades; den 31 juli hade terroristerna gripits och lugnet återställts. Den 3 augusti marscherade mer än en halv miljon chavister till stöd för president Maduro och freden.
Internationellt sett drog Maduros regering nytta av den betydande prestige som den hade vunnit genom att stå emot allt som de amerikanska makthavarna kastade mot den.
USA har också förlorat mycket trovärdighet, särskilt på grund av sitt fulla stöd för de ändlösa massakrerna i Gaza. Man kunde inte ens få det underdåniga OAS att fördöma Maduro.
Venezuela har, liksom Kuba, utvecklat en stark civil-militär union som stöds av tusentals frivilliga miliser som har varit en bastion mot det ekonomiska-, militära-, propaganda- och cyberkriget mot landet.
Dessutom är den venezuelanska militärledningen, precis som i Kuba och Nicaragua, inriktad på att försvara den konstitutionella ordningen och förvägra USA:s kuppmakare en öppning. En folkmilis i Bolivia, som inte fanns och fortfarande inte finns, skulle ha kunnat upprätthålla ordningen i oktober 2019 efter att polis- och militärledningen förklarat att de inte skulle stoppa högervåldet.
Förutom den civila och militära massorganisationen förlitar sig den venezuelanska regeringen, liksom den kubanska, på att mobilisera folket. President Maduros avslutande kampanjmöte kulminerade i att över en miljon människor marscherade den 25 juli. Direkt efter valet den 28 juli gick hundratusentals chavistas ut på gatorna i Caracas och andra städer. Detta var ett motgift mot kuppförsöket och våldet, eftersom dessa mobiliseringar vida översteg oppositionens kapacitet.
Efter att USA i 25 år tvingat Chavistaledningen att leva under tryckkokarliknande förhållanden har man inte lyckats splittra dem och störta revolutionen som man så ofta gjort på andra håll, som i Grenada, Burkina Faso, Algeriet, Sovjetblocket och nu hotar Bolivia.
Maduro-regeringen har ett brett folkligt stöd på grund av sitt engagemang för folket. Oljeindustrin förstatligades och dess inkomster, som visserligen är begränsade på grund av USA:s blockad, kommer folket till godo. Massläskunnighetskampanjer gjorde slut på analfabetismen. Över 5,1 miljoner bostäder har byggts för de fattiga. Venezuela har blivit nästan självförsörjande när det gäller livsmedelsproduktion. CLAP-programmet distribuerar rabatterad eller gratis mat till 7,5 miljoner familjer varje månad. Gratis hälsovård och utbildning till och med universitetsnivå erbjuds alla. Venezuela håller på att övervinna USA:s blockad och ekonomin förväntas växa med 10% under 2024 och har den lägsta inflationstakten på 14 år. Som ett erkännande har cirka en miljon venezuelaner återvänt hem.
Chavismo besegrade denna kupp på grund av sin organiska koppling till folket, på grund av den klassmedvetenhet som har mognat hos medborgarna sedan Hugo Chavez inledde den bolivarianska processen och på grund av den politiska klarheten och beslutsamheten hos Chavistas ledarskap. Deras seger är en seger för världens folk.
Stansfield Smith, Dissident Voice 240913 (ZT)
The US Attempted Coup in Venezuela uses new Cyber Tools, but cannot Break the Chavista Wall
The US Attempted Coup in Venezuela uses new Cyber Tools, but cannot Break the Chavista Wall
För att kunna upprätthålla Svensk-Kubanskas solidaritets- och opinionsarbete behöver vi få in minst 150 000 kr under året till vår Kampfond. Om du har möjlighet, ge ett bidrag!
