Venezuela, en bakgrund till dagens läge
Vi återpublicerar ett uttalande från våra norska kamrater om Venezuela
Ända sedan Hugo Chávez vann presidentvalet 1998 på en radikal anti-nyliberal plattform har USA bedrivit destabiliseringskampanjer för att åstadkomma ett regimskifte med metoder som står i direkt strid med FN-stadgan. Först under George W. Bush med statskuppen 2002 och stöd till sabotaget av Venezuelas oljeindustri under lockouten 2003. Det amerikanska bolag som ansvarar för hela det tekniska ledningssystemet för oljeplattformar och raffinaderier i landet samarbetade med oppositionen i landet för att förstöra industrins infrastruktur och orsakade skador som satte oljeproduktionen ur normal drift under flera år.
När Obama blev president 2009 tog han över efter Bush, förklarade Venezuela vara ett ”ovanligt och extraordinärt hot mot den nationella säkerheten” och införde sanktioner. Obama och vicepresident Biden fortsatte Bush-administrationens destabiliseringsprojekt mot Venezuela och de andra progressiva vänsterregeringarna i Latinamerika, bland annat genom att stödja kupper i Honduras och Paraguay samt kuppförsök i Ecuador.
Det blev värre när Donald Trump tog över stafettpinnen och öppet deklarerade sitt mål att störta Venezuelas president Nicolas Maduro. Uppgiften gavs till den nationella säkerhetsrådgivaren John Bolton, veteranen ”nuke Iran”, neocon-höken (som bekräftade att ”alla alternativ ligger på bordet”) och krigsbrottsdömde Elliot Abrams. Under 2017 införde de riktade sanktioner, en handelsblockad och beslagtagande av landets tillgångar utomlands. Samtidigt samarbetade de med den våldsamma oppositionen och erkände en ”falsk” president, Juan Guiadó. Detta ledde till våldsamma upplopp, flera kuppförsök, en misslyckad invasion av amerikanska legosoldater och mordförsök på presidenten. De utländska tillgångar som konfiskerats av USA, däribland oljeraffineringsbolaget CITGO, överlämnades till Guaidó, som är ansvarig för att ha lurat bolagen på mer än 20 miljarder USD. Guaidó har också haft ett nära samarbete med colombianska narco-paramilitära grupper.
Denna kampanj för regimskifte orsakade den värsta ekonomiska krisen i landets historia och ledde till hyperinflation, mer än två miljoner flyktingar och, enligt FN:s rapportörers uppskattningar, 40.000 dödsfall per år. Sanktionerna fortsatte under covidpandemin och gjorde det extremt svårt för landet att köpa vaccin och andra medicinska förnödenheter. Trump misslyckades med att störta Venezuelas regering, men Joe Biden tog villigt emot stafettpinnen och fortsatte med sanktionerna och blockaden.
I dag står vi inför ett nytt försök att destabilisera landet och få till stånd ett olagligt regimskifte. Efter samtal, där även Norge agerade medlare, undertecknades ett avtal mellan Maduros regering och oppositionen om anordnandet av presidentval, det så kallade Barbadosavtalet. Parterna kom överens om ett antal åtgärder för att säkerställa en rättvis och transparent valprocess och godkännande av kandidater. Avtalet innebar att kandidater som diskvalificerats enligt konstitutionen på grund av allvarliga brott skulle kunna överklaga till Högsta domstolen och att domstolens beslut skulle vara bindande.
Den moderata oppositionen accepterade dessa villkor, men den radikala oppositionskoalitionen, som stöddes av USA, trotsade dessa bestämmelser och valde en kandidat, Maria Corina Machado, som hade diskvalificerats på grund av korruption, sitt stöd för kuppförsök, samarbete med utländska makter och uppmaning till militär intervention mot sitt eget land. Trots detta kräver USA att Machado ska få delta och hotar med fler sanktioner, straffåtgärder och att valet inte ska erkännas.
Ingen från den våldsamma delen av oppositionen har sanktionerats av Norge, men straffåtgärder har införts mot medlemmar av den moderata oppositionen, som respekterar konstitutionen och är villiga att samarbeta för att stabilisera och normalisera förhållandena i det djupt polariserade landet.
”Det som är mycket oroande är att Norge, samtidigt som man vill vara en opartisk medlare, upprätthåller dessa sanktioner som man ärvde från Solbergregeringen. Det är mycket förkastligt att Norge låter sig utnyttjas i en geopolitisk maktkamp för att störta en suverän och folkvald regering, med landets befolkning som en bricka i spelet. Den norska ambassaden i Caracas har överfört pengar till oppositionella NGO:er som var inblandade i en statskupp 2002, och den dåvarande VD:n för Statoil Venezuela 2007, Thore Kristiansen, konspirerade med den amerikanska ambassaden i Caracas för att pressa amerikanska oljebolag att delta i en bojkott av Venezuelas nationalisering av sina oljefält (Wikileaks 2011).
Latinamerikagruppen i Bergen och flera andra organisationer har bett regeringen att ompröva sanktionspolitiken mot Venezuela och att initiera en oberoende utvärdering av de skador som sanktionerna åsamkar landets befolkning. Svaret vi fick var negativt på båda punkterna.
Det är tydligt att den norska regeringen sätter USA:s geopolitiska intressen framför det hårt drabbade venezuelanska folkets välbefinnande och fredliga samexistens genom att fortsätta sin sanktionspolitik mot landet som ett komplement till och en legitimering av USA:s olagliga regimskiftesprojekt.
David Watson, Informationsansvarig Latinamerikagruppen i Bergen.
Undertecknade organisationer: Latinamerikagruppen i Bergen, Latinamerikagruppa i Stavanger, Komité for et rettferdig Chile-Norge och Cubaforeningen i Norge.
David Watson, Trönderröd 240425 (ZT)
UD: Slutt å bidra til USAs regimeskifte i Venezuela!
För att kunna upprätthålla Svensk-Kubanskas solidaritets- och opinionsarbete behöver vi få in minst 150 000 kr under året till vår Kampfond. Om du har möjlighet, ge ett bidrag!
