Venezuela: ett taktiskt nederlag men en strategisk seger

Venezuela: ett taktiskt nederlag men en strategisk seger

Den militära asymmetrin mellan Venezuela och USA har oundvikligen lett till ett taktiskt nederlag på detta område. Det har inte varit en kapitulation. Vi har inte gett upp. Det är inte heller det enda sättet på vilket landet kan kämpa och vinna. 3E [3:e januari, datumet för USA:s attack] är början på en historisk resa som sätter oss på prov och ger oss möjligheter att konsolidera allt som har byggts upp från folkmaktens sida.

USAs attack har enat den överväldigande majoriteten av venezolanerna bakom regeringen

Omedelbart efter de ökända händelserna den 3E fortsatte missilerna att falla, men på det kognitiva och mentala krigsfältet. En mediekampanj om förräderi, feghet, bristande samordning och ineffektivitet lanserades i syfte att splittra och förvirra oss, genom att på ett avskyvärt sätt utnyttja den chock och osäkerhet som fortfarande präglade venezuelanernas ansikten. Vi försvarade oss, det råder ingen tvekan om det, de över hundra martyrerna är ett bevis på det, bland vilka 32 modiga kubanska militärer ingår. Denna falska berättelse har försvagats på grund av sitt eget lättsinne och vi kommer inte att ägna fler ord än nödvändigt åt att motbevisa den.

Just nu är det mer angeläget att göra en andlig och patriotisk uppmaning till att omgruppera oss. Höja moralen och bekräfta oss själva. Smittas av lugn, ro, trygghet och förtroende. En så smärtsam erfarenhet manar oss att omorganisera oss inom alla områden av det nationella livet, och det är vad som har hänt. Medan folket fortsätter att tolka tecknen på en ny verklighet som påtvingats oss med våld, grundläggs en ny nationell etapp. I Venezuela behåller den bolivarianska revolutionen den politiska makten, det har inte skett någon ”regimförändring” och detta gör det möjligt för oss att kontraattackera från de fästen och pelare som formar oss som en suverän nation och ett emanciperat folk utifrån den bolivarianska doktrinen och Chávez arv.

Bland de tecken som visar sig och som fiendens narrativa försöker dölja finns nationell enighet och sammanhållning, stabilitet, fred, ordning och institutionell kontinuitet. Dessa har förblivit intakta tack vare ledarskapet av den tillförordnade presidenten Delcy Rodríguez och på grundval av de tydliga riktlinjer som president Maduro har lämnat efter sig. Lika intakta är den civila-militära-polisiära enigheten, lojaliteten och förstärkningen av den bolivarianska doktrinen inom försvarsmakten, den massiva mobiliseringen av folket på gatorna över hela landet, det civila uppträdandet och den disciplin som folket har tillägnat sig inför händelser av olika slag, särskilt dessa, som är utan motstycke i vår historia.

En annan solid pelare är fredsdipomatin, folkens diplomati, där Venezuela har uppnått stora framgångar, men också den kraft som utgår från det internationella stödet, både från folk, regeringar, inflytelserika personligheter, rörelser, multilaterala organisationer och rättsliga instrument. Målet är att vi, på grundval av dessa fördelar, ska kunna förvandla detta taktiska nederlag till en strategisk seger. För detta är det viktigt att vara uppmärksam på de händelser och motsättningar som äger rum inom det US-amerikanska samhället, politiken och ekonomin, samt att kritiskt granska dynamiken i den globala geopolitiken.

USA:s kraftiga krigshandlingar mot Venezuela, som har sålts till världen som en väl genomförd och oklanderlig militär koreografi, visar imperialismens misslyckande, dess frustration över att ha misslyckats med alla interventionistiska åtgärder mot den bolivarianska revolutionen sedan Chávez vann valet 1998.

Att attackera ett sovande folk i gryningen, bara några timmar efter att de firat nyår och njutit av familjens gemenskap, är en feg handling; att attackera militärt utan en formell krigsförklaring är en feg handling; Att attackera militärt utan tillstånd från USA:s kongress är en feg och sjuklig handling. Att attackera militärt ett land som man inte är i krig med, ett fredligt land som inte har kränkt det andra landets suveränitet, är en uppenbar feghet. Att använda krigsmaskineriet mot ett land som varken är militaristiskt eller militärt konkurrenskraftigt är feghet. Att attackera med vapen baserade på hemlig teknik som skadar militärers och civilas fysiska och mentala integritet är feghet. Ingen fegis och inga fega handlingar kan därför förklaras vara heroiska.

3E är en skamlig milstolpe för USA som tydligt visar på imperiets förfall. Det är svaghet snarare än styrka som märks hos angriparen, det är våldet som släpps lös av ett desperat monster som utnyttjar sin storlek och överlägsenhet. Det är ett moraliskt nederlag för imperialismen och ett strategiskt nederlag på medellång eller lång sikt kan skönjas.

Genom att förklara sig oskyldig av en legitimt sittande president och gisslan till följd av en krigshandling som kränkte hans lands suveränitet, sätter president Maduro den US-amerikanska rättvisan i en svår situation. Vi är i motstånd och den strategiska segern är i stor utsträckning förutsägbar av de faktorer som redovisas här.

Ramón Medero, Telesur 260124 (ZT)

3E: hacia la victoria estratégica