Venezuelas Bolivarianska Revolution 25 år: resultat, utmaningar och belägring
En ett år gammal artikel som sammanfattar Venezuelas Bolivarianska revolutionen under dess första 25 år, 1999 till 2024. Sedan artikeln skrevs har landet haft ännu ett presidentval, (i vilket inte heller nu något valfusk kunnat påvisas) ännu ett våldsamt kuppförsök, ännu ett fiasko för extremhögern och dess uppbackare i norr.
Den 2 februari 1999, när Hugo Chávez Frías svors in som Venezuelas president, inleddes formellt den bolivarianska revolutionen, en av de viktigaste politiska och kulturella processerna i landet, regionen och världen. Den utgör utan tvekan ett gångjärn mellan det förra århundradet och dess ”historiens slut” och detta århundrade, som öppnade sin väg bland gamla och föryngrade utopier.
Under ett kvarts sekel har många framsteg och framgångar gjorts och ännu större utmaningar ligger framför oss, särskilt i samband med den belägring och fientlighet som inte har upphört under en enda minut sedan 1999, där det senare är ett av de utmärkande dragen för denna historiska period. Det har aldrig funnits någon tid eller regering i Venezuela som har utsatts för de destabiliserande försök som den bolivarianska revolutionen har utsatts för och fortsätter att utsättas för.
Även om det är svårt att sammanfatta 25 år på några få rader kan man inte undgå att inse att den bolivarianska revolutionen för första gången i Venezuelas historia har lyckats styra 75 procent av den nationella budgeten till sociala investeringar, vilket omedelbart ledde till att nya rättigheter och sociala garantier skapades. För första gången i landets moderna historia ställdes oljeinkomsterna till en hel nations förfogande.
Socialistpartiet PSUV har massivt stöd i befolkningen
Detta uppnåddes tack vare återställandet av statens kapacitet, räddandet av dess institutioner, möjligheten för det venezuelanska folket att bestämma sin framtid utan utpressning, återerövrandet av den exklusiva egenskapen hos en oberoende nation: dess suveränitet. Och detta har varit och förblir stridens kärna.
Denna period har ägt rum i ett sammanhang av ständig belägring, sabotage och smutskastning från det internationella etablissemanget under ledning av Förenta staterna och med en antinationell politisk opposition som är underordnad USAs intressen. Bevisen finns där, vi ser det i dag med större intensitet, när ett system av sanktioner infördes mot oss, som påverkar nationens dagliga liv, och avsikten är att utpressa och pressa ett helt folk.
Detta är Venezuelas nutidshistoria: präglad av statskupper, mordförsök, sabotage mot landets strategiska industrier, lockouter, våldsamma protester och bristande respekt för de demokratiska institutioner som skapades och stärktes av den bolivarianska revolutionen genom främjande och fördjupning av det venezuelanska folkets deltagande och huvudroll. Men det är också en historia som präglas av ett kollektiv som aldrig upphör att tro på sin förmåga till motstånd och omvandling.
Men inför ett sådant scenario räcker det inte med att bara fördöma situationen; engagemanget för nationen kräver att man utan dröjsmål övervinner de utmaningar som själva belägringslogiken innebär. I tider av sanktioner måste effektivitet och ändamålsenlighet vara ledmotivet som styr den nationella offentliga förvaltningen i en ständig kamp mot korruption, byråkrati, antipati och passivitet som fräter sönder och bryter länken mellan folket och regeringen.
Erfarenheterna från 25 år av revolution har inte bara gjort det möjligt för oss att övervinna de hårdaste angreppen på den venezuelanska ekonomin under 200 år av republikansk historia, utan har också gjort det möjligt för oss att utveckla en metod för planering och förvaltning som i tider av ständiga angrepp och trakasserier bär frukt.
Vi insisterar på att ingenting, absolut ingenting, har beviljats eller getts till det venezuelanska folket under dessa år, allt har uppnåtts med våra egna ansträngningar och talanger, med rikedomarna från 25 år av revolutionära framsteg, genom att tillämpa teknik och vetenskap på den venezuelanska verkligheten och tro på att ett kraftfullt Venezuela är möjligt.
Målet måste vara, som president Nicolás Maduro sade i sin årsredovisning för 2024, att gå framåt utan att nöja sig med vad som har uppnåtts eller bli stillastående inför de svårigheter vi står inför. Venezuela vill och kräver att gå framåt, att konsolidera den fullständiga självständigheten för sin ekonomi och framsteg, att stärka den politiska och territoriella suveräniteten och det fulla åtnjutandet av nationell rikedom. Nationell enighet är avgörande för att uppnå detta, och upprätthållandet av dialog och tolerans kommer att vara grunden för att fortsätta att skörda framgångar och segrar under de kommande åren.
Cubadebate 240204 (ZT)
Revolución Bolivariana: Entre logros, retos y asedio
HÄV BLOCKADEN AV KUBA!
Bli en del av solidaritetsrörelsen!
Bli medlem i Svensk-Kubanska!
Eller skicka ett bidrag till Stödfonden!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0
Bidrag till insamlingen ”Mediciner till Kuba”
PG 23 57 15 – 0 ELLER Swish 123 182 37 72
