”Vi kämpar så länge det behövs!”
Inför USAs ökade aggression samlades tiotusentals kubaner för att demonstrera mot USA:s ockupation av Guantánamobukten, mot blockaden, mot sanktionerna och yankee-imperialismen. Och för sitt oberoende, självständighet och rätt till att välja sin framtid.
”De av oss som har haft förmånen att känna till frihet, värdighet och rättvisa kommer aldrig att vänja sig vid att leva utan dem (…) om vi så måste kämpa i hundra år till, så kommer vi att kämpa”.
Som ett uttryck för samma anda, samma folk, nu mitt i en mer kriminell och sofistikerad belägring, hördes den maning som Fidel utfärdade härifrån, för knappt fyra decennier sedan, igen, tydligt och med en annan röst, i Kubas namn.
Yoel Pérez García, förste sekreterare i partiets provinskommitté i Guantánamo, upprepade varningen från samma torg där den kubanska flaggan vajade igen, hållen av mer än 50 000 händer. Bland dem Miguel Díaz-Canel Bermúdez, republikens president, Roberto Morales Ojeda, medlem i politbyrån och generalmajor Samuel Rodiles Planas, republikens hjälte.
Kuba höjer sin röst i en anti-yankee-tribun från Guantánamo, i upprepade fördömanden mot den nya och gamla vågen av USA:s aggressioner mot vårt land; den senaste för bara 48 timmar sedan, med attacken och sabotaget mot det kubanska medicinska samarbetet med andra länder, ett samarbete som är internationalistiskt och humanistiskt.
Och än en gång förvandlades det bestämda och rättvisa kravet på återlämnande av det territorium som USA olagligt och omoraliskt innehar i Guantánamobukten, som en militär enklav och till råga på allt, som en förvaringsplats för människor som förnekas sina rättigheter.
Än en gång exponerades Onkel Sams fientliga politik mot Kuba för världen. Den blottades med argument som de från Miladis Llosas Preval och den unga Ana Laura Campello. ”Ja, blockaden existerar!” upprepade Pérez García och förklarade. ”När vi på grund av restriktioner inte har kunnat förvärva råvaror för att tillverka läkemedel, hindrar de oss från att på den utländska marknaden kommersialisera frukterna av våra vetenskapliga framsteg. Och hatet – sade han – fick dem att neka oss syre för att rädda kritiskt sjuka patienter under covid-19 pandemin”.
Miladis Llosas Preval frågade hur USA vågar kalla oss terrorister när det är de som angriper oss med terror. Hon påminde om att Daniel, hennes yngre bror, bara var 13 år när han mördades av imperialistiska händer på ett flyg som sprängdes i luften på väg tillbaka till sitt hemland. ”Sedan dess har vi aldrig firat födelsedagar i mitt hus”.
Ana Laura Campello, kämpe i Gränsbrigaden, klargjorde i sin tur sin tillhörighet till en generation som står för Kubas framtid.
Antiimperialism var tecknet i går i Guantánamo. Antiimperialism, som i talen, fanns också i konsten, i dansuppvisningarna och i den tionde sången: ”Vi är antiimperialister / sedan Martis tid / eftersom vi kubaner har / självständighetsgener”.
Granma 250227 (ZT)
“If we have to fight for another hundred years, we will fight”
Jordbruksstöd till Kuba!
Svensk-Kubanska Föreningen driver projekt för jordbruksstöd till Kuba!
Det sker i samarbete med vår tyska systerorganisation Cuba Si.
Bidrag skickas till Swish 123 182 37 72 eller pg 235715-0 Märk med ”Cuba Si”.
