Rasismen, rasdiskrimineringen och främlingsfientligheten är sociala, kulturella och politiska fenomen, inte naturliga instinkter hos människorna. De är barn av krigen, de militära erövringarna, slaveriet och de mäktigas individuella eller kollektiva utsugning av de svagare genom de mänskliga samhällenas historia.
   Ingen har rätt att sabotera denna konferens som försöker hitta något sätt lätta de fruktansvärda lidanden och den oerhörda orättvisa som dessa företeelser har orsakat och fortfarande orsakar mänskligheten överväldigande flertal. Ännu mindre har någon rätt att ställa villkor, och kräva att vi inte ens får nämna historiskt ansvar och rättfärdig ersättning, eller på något sätt beteckna det förfärliga folkmord som i detta ögonblick begås mot det palestinska folket. Ansvariga är de extrema högerledare som tillsammans med den världsledande supermakten handlar i ett annat folks namn, ett folk som under nästan tvåtusen år föll offer för de värsta förföljelser, diskriminering och orättvisor som någonsin begåtts i historien.
   När Kuba talar om ersättning, och stöder denna tanke som en oundviklig moralisk skyldighet gentemot rasismens offer, gör vi det mot bakgrunden av viktiga prejudikat som skapats i de ersättningar som just det hebreiska folkets ättlingar tar emot, det folk som i hjärtat av Europa genomled en förhatlig och brutal rasistisk förintelse. Men vi avser inte en omöjlig identifiering av de direkta släktingarna eller de konkreta länder som offren för brott begångna under århundraden kom ifrån. Den ofrånkomliga verkligheten är att tiotals miljoner afrikaner infångades och såldes som varor och sändes till andra sidan Atlanten för att arbeta som slavar, och att 70 miljoner urinvånare i den västliga världsdelen dog till följd av den europeiska erövringen och koloniseringen.
   Den omänskliga utsugning som de tre världsdelarnas folk utsattes för, innefattande Asien, har påverkat det öde och det liv 4,5 miljarder människor lever idag bland folken i Tredje Världen. Siffrorna på fattigdom, arbetslöshet, analfabetism, sjukdomar, barnadödlighet, medellivslängd, och andra olyckor som inte går att räkna upp, överrumplar och förfärar. De är dagens offer för detta barbari som varade under århundraden, och ingen kan missta sig på att de är de som har rätt till ersättning för de brott som begicks mot deras förfäder och deras folk.
   Den brutala utsugningen upphörde inte när många länder blev självständiga, lika litet som när slaveriet formellt upphävdes. De främsta ideologerna i den nordamerikanska union som skapades av de 13 kolonier som befriade sig från det engelska väldet i slutet av 1700-talet, lade redan från de första åren av oberoende grunden för otvetydigt expansionistiska uppfattningar och strategier. I dessa idéers namn berövade de vita bosättarna av europeiskt ursprung de indianska urinvånarna den jord de bebott sedan tusentals år och utrotade miljoner av dem. De hejdade sig inte vid gränsen till det som hade varit de spanska besittningarna och Mexiko, ett latinamerikanskt land som uppnådde sin självständighet 1821, berövades miljoner kvadratkilometer och omätliga naturtillgångar. I den allt mäktigare och mer expansiva nation som uppstod i Nordamerika vidmakthölls det förhatliga och omänskliga slaveriet nästan ett århundrade efter den berömda självständighetsförklaringen 1776 som kungjorde att alla människor var födda fria och jämlika.
   Efter det enbart formella avskaffandet av slaveriet underkastades afroamerikanerna ytterligare hundra år av grym rasdiskriminering. Dess drag och följder har levt kvar ända till idag, nästan fyra årtionden efter den hjältemodiga kamp och de framsteg som gjordes under 60-talet, men som också kostade Martin Luther King, Malcolm X och andra framstående kämpar livet. Enbart av rasistiska skäl drabbar de värsta och längsta straffen afroamerikanerna, och inom det rika nordamerikanska samhället drabbas de av den största fattigdomen och de mest eländiga levnadsvillkoren. Lika förfärliga, och till och med värre är det förakt och den diskriminering som drabbar det som återstår av urbefolkningarna, som bebodde en stor del av det som idag är USAs territorium.
   Afrikas ekonomiska och sociala situation behöver inte beskrivas. Hela länder, och till och med hela regioner i Afrika söder om Sahara riskerar att gå under av en mycket sammansatt kombination av ekonomisk underutveckling, extrem fattigdom och allvarliga sjukdomar, såväl gamla som nya som härjar där. Läget i många länder i Asien är inte mindre tragiskt. Till detta kommer ofantliga och obetalbara skulder, befolkningsexplosion, nyliberal globalisering och klimatförändringar, med långa torrperioder som följd, omväxlande med allt värre skyfall och översvämningar. Rent matematiskt är läget ohållbart.

   Det är utvecklade länderna och deras konsumtionssamhällen, som är ansvariga för den accelererande och nästan hejdlösa miljöförstörelsen, som har skördat frukterna av erövringen och koloniseringen, som tjänat på slaveriet, på den hänsynslösa utsugningen och på utrotningen av hundratals miljoner barn av de folk som idag utgör Tredje Världen. De har gynnats av den ekonomiska världsordning som tvingats på mänskligheten efter två ohyggliga och förödande krig för uppdelning av världen och dess marknader, av de privilegier som gavs USA och dess allierade i Bretton Woods, av Internationella Valutafonden och de internationella finansinstitutioner som skapats av dem och för dem.
  Denna rika och slösaktiga värld har de tekniska och finansiella resurser som behövs för att betala skulden till mänskligheten. Den världsledande supermakten bör också betala den alldeles särskilda skuld den har till afroamerikanerna, till indianerna som lever instängda i sina reservat, till de tiotals miljoner latinamerikanska invandrarna, de från Karibien och andra fattiga länder, av skiftande och blandad hudfärg, offer för diskriminering och förakt.
   Det är dags att också få ett slut på den dramatiska situation som urinvånarna lever under i resten av vår världsdel. Deras uppvaknande och deras kamp gör att det internationella erkännandet av de ohyggliga brott som begåtts mot dem inte kan dröja.De resurser finns, som behövs för att rädda världen från tragedin.
   Sätt stopp för den kapprustning och den vapenhandel som bara för med sig förödelse och död.
   Ta av de tusentals miljarder dollar som årligen avsätts till reklam som skapar falska drömmar och ouppnåeliga konsumtionsmönster och förgiftar de nationella identiteterna och kulturerna.
   Förverkliga det blygsamma löftet om 0,7 % av BNP till utvecklingshjälp.
   Inför på ett rimligt och effektivt sätt den skatt Nobelpristagaren James Tobin föreslog på de finansspekulationer som omsätter tusentals miljarder dollar dagligen, och tillför FN, som inte kan fortsätta vara beroende av otillräckliga och senkomna donationer och allmosor, de tusentals miljoner dollar som behövs för att rädda och utveckla världen.
   Hör upp noga, det handlar om tusentals miljoner dollar varje år. Vi är inte så få i världen längre som kan lägga ihop och dra ifrån, multiplicera och dividera. Jag överdriver inte. Med tanke på de aktuella problemens allvar och brådskande karaktär, som gör att de till och med hotar vår arts överlevnad på jordklotet, behövs detta innan det blir för sent.
   Sätt så snart som möjligt stopp för folkmordet på det palestinska folket, som utförs införs världens bestörta ögon. Skydda dess medborgares, ungdomarnas, barnens grundläggande rätt till liv. Om rätten till oberoende och fred respekteras behöver ingen längre frukta något av FNs dokument.
   Jag känner väl till att många afrikanska vänner, som söker lättnad i den oerhörda situation deras länder befinner sig i, föreslår återhållsamhet för att uppnå något alls på denna konferens. Jag förstår dem, men jag kan inte svika min övertygelse att ju uppriktigare sanningarna uttalas, desto större blir möjligheterna att man lyssnar på oss och respekterar oss. Århundraden av bedrägeri räcker mer än nog.
   För mig återstår nu tre frågor utifrån en verklighet som ingen kan bortse från.
   De rika och utvecklade kapitalistiska länderna ingår i ett imperialistiskt systemet och en ekonomisk världsordning som påtvingats världen, grundad på egennytta, brutal tävlan mellan människorna, nationerna och blocken, fullständigt främmande för all känsla av solidaritet och uppriktigt internationellt samarbete. De lever i konsumtionssamhällenas bedrägliga, ansvarslösa och förtrollande atmosfär. Om deras mest seriösa statsmän uppriktigt tror på systemet kan de ändå förstå allvaret i världens aktuella problem, vars inkonsekventa och ojämlika utveckling styrs av blinda lagar, av de transnationella bolagens kolossala makt och intressen, för var dag allt större, mer okontrollerbara och mer oberoende? Kan de föreställa sig det världsomfattande kaos och uppror som närmar sig? Kan de, ens om de önskar, få slut på rasismen, rasdiskrimineringen, främlingsfientligheten och alla andra problem som följer av dem?
   Från min utgångspunkt befinner vi oss inför en världsomfattande ekonomisk, social och politisk kris. Låt oss bli medvetna om dessa realiteter. Alternativ kommer att uppstå. Historien har visat att bara ur de stora kriserna har de stora lösningarna uppstått. Folkens rätt till liv och rättvisa kommer obönhörligen att slå sig fram på alla möjliga sätt.
   Jag tror på folkens mobilisering och kamp! Jag tror på de rättfärdiga idéerna! Jag tror på sanningen! Jag tror på människan!