Tegelbruket ”Ismael Saure Conde” har blivit ett centrum för att ändra förhållningssätt. Målet är att de som begått brott ska kunna införlivas i samhället. Esther Ramirez Gil känner på nära håll vilket lidande det innebär att sitta i fängelse. Klumpen i halsen och glansen i ögonen visar hennes känslor. ”Jag hoppas att ingen mor ska behöva gå igenom det jag gått igenom. Min ende son har haft problem och har suttit i fängelse. Den enda trösten är att jag fått honom tillbaka, även om han aldrig får tillbaka handen som han förlorade i fängelset när han injicerade petroleum för att slippa fängelsestraffet.” Hon är sekreterare för fackavdelningen på länets byggmaterialföretag. I den ställningen ägnar hon sig åt de villkorligt frigivna som arbetar vid tegelbruket. Där jobbar 14 arbetare varav 12 är tidigare straffade, eller nu avtjänar sitt straff. ”Vi måste få dessa pojkar att rätta till sina misstag. Jag pratar med dem, ger dem råd för jag känner till den situation som deras anhöriga lever i .... den smärtan lämnar spår för evigt.” Amaury González Orta har suttit ett år i fängelse för stöld och häleri, och har fått möjlighet att avtjäna resten av straffet på detta sätt. Han har gett sig själv ett löfte att aldrig begå brott igen. ”Vad jag verkligen vill göra är att radera mina uppgifter i straffregistret så att jag blir utan problem. Jag är respekterad och behandlas väl här och de försöker hjälpa oss.

Jag fick möjligheten att studera till idrottsinstruktör och är nu inne på fjärde året.” Nästan femton år i fängelse ger tyngd åt Edel Santos åsikt: ”Fängelse är alltid fängelse, det gör ditt hjärta hårt och till slut måste du slå in på något annat. Det finns inget som frihet.” De tänker alla radera straffet och starta på nytt. I entusiasmen har de en fast punkt för att ändra sina attityder, och som Maidé Espinosa, enda kvinnan på bruket, säger: ”Vi måste hjälpa dessa människor.” Hon har fått en nationell utmärkelse för sitt arbete och kallas för gudmor för att hon alltid finns till hands. ”När du arbetar med människor, säger hon, få du alltid bra resultat. Alla här gav en dagslön till hemvärnet och de betalar alltid fackföreningsavgiften. Och när vi talar om frivilligt arbete så ställer de alltid upp.” Fackföreningssekreteraren vet hur svårt det är att få en ex-fånge tillbaka i arbete, eftersom hon har erfarenhet från sin son. ”Olyckligtvis har en del fördomar och undviker att ge dem jobb.” Dock, på tegelbruket är det tvärtom. Ingen talar om straff eller om strafforsak. De kämpar för att återföra dem som fortfarande kan räddas till samhället, och ingen känner sig vare utestängd eller utslagen.

Ur länstidningen ”Escambray”, 01 07 13.
Övers. Sture Arrhed