30 år sedan de monstruösa morden i Tarará
”Mord är vidrigt. Att mörda obeväpnade och bundna män är helt enkelt monstruöst. Och det ger en uppfattning om vad vårt folk kan förvänta sig, vad våra unga, våra studenter, våra mödrar, våra kombattanter, kan förvänta sig av kontrarevolutionen, reaktionen och imperialismen om den skulle lyckas påtvinga oss sina planer, om de skulle lyckas krossa vårt folks hjältemodiga motstånd.”
Så sa Fidel Castro Ruz vid begravningen av Rolando Pérez Quintosa i februari 1992, den ende av de fyra unga offren för de fruktansvärda händelserna i Tarará, som överlevde den där blodiga morgonen den 9 januari, men dödligt sårad av fyra projektiler kämpade han för sitt liv i 37 dagar innan också han avled.
De mördade
Hans tre följeslagare mördades med gevärsskott på nära håll av brottslingar som försökte lämna landet illegalt, uppviglade av kubamaffian i USA och av den politiska manipulationen av de styrande där.
Den 9 januari 1992 befann sig i en del av Pionjärlägret ”José Martí ” barn från Ukraina, som drabbats av katastrofen i Tjernobyl och fått komma till Kuba för vård. De sov i byggnader belägna bara en kilometer från platsen för händelserna. Alldeles intill båtplatsen, där brottet ägde rum, låg ”Celia Sánchez Manduley”, internatskola för diabetiker och astmatiska barn, där 170 minderåriga drömde om livet.
Rafael Guevara Borges, 30, och Orosmán Dueñas Valero, 20, var i tjänst när de såg en person närma sig som Orosmán kände igen. Främlingen låtsades vara en vän och inledde ett samtal med vakterna för att fyra andra brottslingar skulle kunna smyga sig närmare och attackera dem med machetes, en gevärsbajonett, en fickkniv, järnrör och trubbiga metallföremål.
Med bundna händer, misshandlade och sårade övergavs de av kontrarevolutionärerna, som utan framgång sedan försökte starta en båt för att illegalt lämna landet. Efter att försöket misslyckats återvände de och besköt vakterna med maskingevär. Dessa hade nu fått hjälp av polismännen Yuri Gómez Reinoso, 19, och Rolando Pérez Quintosa, 23.
Pérez Quintosa lämnades i tron att han var död, och brottslingarna flydde med blodiga händer. De sista orden som den unge polismannen kunde uttala, med övermänsklig ansträngning, var avgörande för att identifiera en av mördarna och fånga dem alla på bara 24 timmar. Han hade själv hört dem från Orosmán och Rafael i deras sista stunder av livet.
I underläge kämpade de fyra, en med sina vapen och de andra med knytnävar och ord, mot de kontrarevolutionära brottslingarna som vräkte kulor och hat mot deras kroppar. Rafael sköts med nio skott, inklusive ett som trasade sönder hans hjärta och Orosmán med en gevärssalva när han försökte resa sig.
Begravning av offren
Tre decennier efter ett av de mest fruktansvärda terrordåden mot Kuba känner vi oss mångfaldigade och inspirerade av exemplet från de unga kämpar som modigt gav sina liv i försvaret av Revolutionen och fosterlandet.
De är några av de 3 478 landsmän som har dött till följd av USA:s aggressioner under årtionden och de 2 099 som skadats av våldshandlingar, ekonomisk, biologisk, psykologisk, diplomatisk och mediekrigföring, spionage och våld, och det icke-konventionella kriget som fortsätter att skapa krissituationer för att förorsaka social oro och massflykt, eller direkt militär intervention.
Sprängningen av det franska ångfartyget La Coubre i mars 1960 (101 döda och 401 skadade); sprängningen 1976 av ett civilt kubanskt plan i luften (73 döda); försöket 1980 att bränna ihjäl de 570 barnen på daghemmet ”Le Van Tam” i Havanna. Det är bara några få kusliga exempel som föregick det vidriga brottet i Tarará 1992. Det avslöjar den folkmordsliknande politik Vita huset och dess underrättelsetjänster använder sig av i sin vidriga besatthet av att lägga under sig Kuba.
Det är samma personer som förutspådde och försökte framkalla revolutionens sista timme efter kollapsen av det socialistiska blocket i början av 1990-talet, som erbjöd miljoner för att placera bomber på hotell, organisera infiltration och attacker med maskingevär, skjuta ner kommersiella flygplan, för att stimulera till massflykt, luftrumskränkningar och förevändningar av alla de slag, för att förhindra alla tankar på normalisering mellan USA och Kuba; initiativtagarna till blockadlagarna Torricelli och Helms-Burton, de mer än 240 fientliga åtgärderna, sanktionerna, lögnerna och samarbetet med terrorister i Miami.
Extremism, våld och terrorism mot Kuba, uppmuntrade av Donald Trumps administration, som följts till punkt och pricka av hans efterträdare Joseph Biden. Det i tider av rasande antikommunism och nyfascism på båda sidor av Atlanten, är larmklockor om den faktiska möjligheten att grymma handlingar som dessa skulle kunna upprepas som en del av vem vet hur många subversiva projekt och hemliga handlingar som är typiska för Washingtons icke-konventionella krigföring.
Fidel bekräftade att ”dessa herrar, om de lyckats fly, trots fyra mord och trefaldiga lagbrott, skulle ha tagits emot som hjältar i USA, som de tagit emot så många andra, som de tagit emot de värsta mördarna som dödade tusentals och åter tusentals kubaner under Batistas tyranni. De tog emot dem med alla deras pengar, med all deras stulna förmögenhet och med absolut straffrihet. Som de genom åren tagit emot så många kriminella som sökt skydd där i USA.”
Och han tillade: ”Det har förekommit fall där båtar har kapats och sedan har besättningen kastats i havet. Det finns fall där någon mirakulöst nog räddades. Vi har fördömt dessa händelser, men sådana individer får inte den minsta förebråelse eller straff för dylika vidrigheter i USA.”
Granma 220107. Översättning och redigering: C.Vaple
A tres décadas del monstruoso crimen de Tarará
Gillar du det Svensk-Kubanska Föreningen gör?
Vill du bidra till kampen mot den omänskliga blockaden?
Swisha en 20:a eller valfri summa till
123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0
Ett ännu mer betydelsefullt stöd är medlemskap!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande, samma pg och Swish som ovan)
