Nedan två artiklar som analyserar varför vänstern förlorade presidentvalet i Ecuador 11 april. I den ena skärskådas USA:s öppna inblandning och i den andra fokuseras på Arauz-kampanjens egna misstag.
USA:s roll i vänsternederlaget i Ecuador
USA:s roll i vänsterns valnederlag i Ecuadors presidentval 11 april var ingen hemlighet då det inte behövde vara det. Detta bakslag för Medborgarrevolutionen, skapad av Rafael Correa, har stor betydelse inte bara för Ecuador utan i regionen. Det stärker det USA-allierade reaktionära blocket i Latinamerika.
När vänsterns Correa lämnade presidentämbetet hade han 60 procent av väljarna bakom sig. Han hade valts två gånger i första omgången, unikt för Ecuador som haft sju presidenter på tio år innan Correa valdes. Correas Alianza Pais hade vunnit 14 val som visade populariteten i omfördelningspolitiken som reducerade den extrema fattigdomen med hälften.
Hans valde efterträdare, Lenin Moreno, slutar 24 maj med popularitetssiffror som kan räknas på ena handens fingrar. Mycket har hänt under hans fyra år. Correa gick från att ha varit den mest populäre presidenten i landets historia till att hans parti avvisades av väljarmajoriteten. Vad hände?
2017 kampanjade Correa för sin förre vicepresident Moreno för att fortsätta Medborgarrevolutionen. När han väl valts vände Moreno skarpt åt höger mot sina tidigare kollegor. Han tillämpade ”law-fare” för att göra sig kvitt ledarskapet i Medborgarrevolutionen. Hans egen vice-president sitter i fängelse och andra ledande politiker har tvingats fly från landet. Correa anklagades för ”psykisk påverkan” och dömdes i sin frånvaro i en rättegång utan bevis och är förbjuden att återvända till Ecuador. Enligt Correas advokat, Fausto Jarrin, fick Moreno assistans av USA i sina försök att genom juridiska åtgärder avveckla sitt eget parti. Moreno var i Washington dagen innan första valomgången. Strax innan andra rundan flög Moreno med sina rådgivare till Galapagos för att träffa USA:s ambassadör.
Moreno gjorde precis det USA ville. Han tillät att Julian Assange arresterades på Ecuadors ambassad i London. Han erkände Guaido som president i Venezuela. Han välkomnade FBI tillbaka. Han till och med skänkte en militärbas till Washington. Han utvisade de kubanska läkarna i landet och gick ur de regionala allianserna UNASUR, Celac och ALBA. Med förödande effekter, inte minst på bekämpandet av pandemin.
Moreno införde en IMF-politik av åtstramningar vilket väckte massiva protester i oktober 2019. Han har genomfört en fullödig nyliberal politik med ekonomiska reformer som inte ska gå att återkalla. Men han behöver inte vara orolig. Den kommande presidenten Lasso delar samma nyliberala syn som Moreno och det är så att familjemedlemmar till Lasso har samarbetat med Moreno i Nationalförsamlingen.
Ecuadors valmyndighet CNE godkände inte Arauz förrän i december 2020 när första valomgången var 7 februari. Arauz, som hade Covid i december, hade i fyra månader kämpat för att hans parti över huvud taget skulle få ställa upp, medan de andra kampanjerna var i full gång.
I motsats till sin rike motståndare har Arauz kampanj saknat pengar för att bygga en infrastruktur för kampanjen. Än viktigare var att juridiska finter hindrade dem från att använda partinamnet. Det tvingade dem att hitta på UNES som deras nya parti.
Dessutom förbjöds den kände och populäre Correa från att vara kandidat till vice-presidentposten med Arauz. UNES förbjöds också från att använda Correas bild, namn eller röst i sitt kampanjmaterial. Däremot kunde de andra partierna använda Correa för att smutskasta Arauz kampanj genom att lögnaktigt anklaga Correa för korruption och knyta Arauz till Correa och därmed korruption.
Trots dessa hinder vann Arauz första valomgången med 32 procent av rösterna, 13 procents ledning över tvåan Lasso. Men det räckte inte till de 40 procent som krävs för att han skulle vunnit i första omgången. Arauz fortsatte att leda i opinionsundersökningarna. Men det ändrades genom en massiv desinformationskampanj.
Högern, som i stort sett har monopol på massmedia, mobiliserades för att utmåla den impopuläre Moreno som allierad med Medborgarrevolutionen! Arauz, ett 36-årigt energiknippe och ekonom, utmålades som korkad och slö. Medan 65-årige konservative Lasso marknadsfördes som ”hip”.
En mediakampanj hade i fyra år porträtterat Correa och hans medhjälpare som korrupta. En aktivist i Medborgarrevolutionen förklarar: ”Om du upprepar en lögn tio gånger blir det sant.” De olika ”vänster”-NGO-erna, finansierade av USA och dess europeiska allierade, bidrog till denna förvrängning av sanningen.
Lasso, ägare till landets näst största bank, vann med fem procent. I sitt tal efter valet sa Arauz: ”Detta är ett bakslag, men på inget sätt ett politiskt eller moraliskt nederlag.” Arauz´ parti är fortfarande störst i Nationalförsamlingen med 49 av 137 platser. Uppgiften är att bibehålla enheten och skapa allianser med potentiella bundsförvanter. Samtidigt måste de avvärja fortsatt juridiska angrepp och förtryck från högern. En del aktivister har redan lämnat landet.
Det näst största blocket i Nationalförsamlingen är ursprungsbefolkningens disparata Pachakutik med 27 ledamöter. Medborgarrevolutionen har haft röriga relationer med både indianorganisationer som med vissa fackföreningar. Här finns lärdomar att dra.
Härskande eliter håller val för att legitimera sitt styre, inte för att de tror på demokrati. När det var dags för presidentvalet 2021 i Ecuador hade spelplanen fixats så noggrant att USA inte behövde intervenera öppet, så som det gjorde i Bolivia 2019. Ändå intervenerade USA aktivt. USAID, NED, NDI, IRI och andra websidor gör ingen hemlighet av imperiets högmod över att de ”främjar demokrati” i Ecuador. Enligt en högt uppsatt nordamerikansk diplomat gjorde USA basarbetet för att ena högern och rigga valet mot vänstern.
Som den kände politiske analytikern William Blum avslöjade så hade USA:s säkerhetstjänst redan innan Correa ”infiltrerat, ofta på de högsta nivåerna, nästan alla politiska organisationer av betydelse, från yttersta vänstern till yttersta högern…I så gott som varje del av den ecuadorianska regeringen fanns män som intog höga positioner och som samarbetade med CIA för pengar.”
En tidigare Correamedarbetare säger att USA:s utrikespolitik är densamma med republikaner som med demokrater. Möjligtvis är de senare farligare då de är bättre på att prata om samarbete, när de i själva verket blandar sig i.
Resumen Latinoamericano 210424 (något nedkortad)
US Role behind the Defeat of Ecuador’s Leftist Presidential Candidate
Lärdomar av valnederlaget i Ecuador
Vad orsakade valdebaclet för UNES´ kandidat Andrés Arauz 11 april, då han förlorade till mångmiljonären, bankiren och penningtvättaren Guillermo Lasso?
Visst mötte correismen [Correism – efter Rafael Correa, Ecuadors framgångsrike vänsterpresident under tio år] kolossala svårigheter för att överleva och kunna tävla i valet: politisk förföljelse, påhittade anklagelser och följande rättegångar, fängslanden av aktivister, exil för de historiska ledarna, ett våldsamt mediedrev, minimala finansiella resurser jämfört med motståndaren, USA:s motarbetande, oligarkierna. Men det är vad man kan förvänta sig av imperiet och högern.
De andra folkliga krafterna var splittrade inför Medborgarrevolutionen RC [Correas och Arauz´ rörelse] och där de såg RC som huvudfienden istället för nyliberalism och imperialism och uppmanade sina anhängare att rösta blankt är en del av förklaringen. Men man måste gå djupare för att se på orsakerna till detta ställningstagande.
Kärnröstarna för Confederación de Nacionalidades Indígenas de Ecuador (CONAIE) blank- eller ogiltigtröstade ungefär 30 procent av rösterna, även om många ur ursprungsbefolkningen röstade för bankiren. Det kan ses i data från Pichincha där huvudstaden Quito med 17 procent av valmanskåren, gav Lasso 30 procent. Något liknande hände med anhängarna till Xavier Hervas, Izquierda Democráticas (ID), som är en annan folklig rörelse.
Men det skulle inte vara revolutionärt att skylla Andrés´ nederlag på indianerna och anhängarna till ID. Även om ledarskapet för dessa rörelser grundas på sekterism, anti-correism, dogmatism och avsaknad av principer så behöver RC ge en förklaring till sina sympatisörer, till det ecuadorianska folket och till alla de som har varit, och är, solidariska med denna politiska kraft. Att Lasso vann över Andrés med nästan en halv miljonröster har ingen enkel förklaring.
Bankiren Lassos seger är ett hårt slag mot Medborgarrevolutionen, RC. Även om det ännu inte är helt klart är slaget utbrett till alla sociala organisationer och till landsbygdsbefolkningen. Inom en mycket nära framtid måste RC möta, splittrade och under ogynnsamma villkor, en fruktansvärd våldsam, människofientlig attack som framkallar svält och avvecklar det som är kvar av offentlig service och arbetsrätt. Alltså de sociala framsteg som tillkämpades under Rafael Correas regeringar. Något som kan övervinna den våldsamma nyliberalismen från den avgående presidenten Lenin Moreno, den mest hatade i landets moderna historia.
Det är känt att Moreno samregerade med Lasso trots att de försökt framställa raka motsatsen. Vilket lyckades lura en stor del av valmanskåren genom en listig och lögnaktig mediekampanj ledd av Jaime Durán Barba, expert på smutsigt krig, konsult åt Lasso och andra nyliberala politiker som Argentinas förre reaktionäre president Macri. Alltid med tillgång till obegränsade finansiella resurser och arméer av trollkonton på nätet.
En av de sista bragderna från Moreno och bankiren är privatiseringen som pågår av Centralbanken, en åtgärd som hindrar skydd av landets intressen och överlämnar ännu större fördelar till bankirer, samtidigt som den förstärker fattigdomen bland de folkliga skikten. Lassos seger innebär också ökad underordning under USA, den innebär motstånd mot enhet och latinamerikansk integration och etablerandet av en allians med Colombias Uribe-Duque, riktad mot Venezuela och de progressiva krafterna och regeringarna i regionen.
Inför andra valomgången 2017 sade CONAIE:s kandidat Yaku Pérez (samma kandidat som nu senast) att han föredrog att rösta på en bankir, med referens till Lasso, före en diktator. Då syftade han på Moreno, som valdes på en vänsterplattform, stödd av Rafael Correa. En plattform som han omgående förrådde efter valsegern.
Pérez har inte givit stöd till någon social kamp och han har en utomordentlig god relation med USA:s ambassad och med olika icke-statliga organisationer som stöds av imperialister och ”ekologister”. Han har alla egenskaper för en agent utskickad av CIA för att splittra ursprungsbefolkningens rörelser. CONAIE har en beundransvärd historia av uppror som störtat flera nyliberala presidenter, men sedan Lucio Gutierrez bildade regering har rörelsen kännetecknats av brist på principer och korruption bland några av dess ledare. Under Correas regering kunde inte CONAIE förmå sig att fördöma kuppförsöket 2010, som tvärtom stöddes av dess politiska gren Pachakutik. Vad vi vet har inget av detta blivit föremål för en självkritisk analys av ledarna för indianrörelsen. Förhoppningsvis kommer en sådan snart.
Jag väntade mig också att kunna läsa en liknande självkritisk analys av Arauz´ parti UNES. Det är uppenbart att indianerna inte är några oligarker och jag är rädd för att ledarna för RC inte går till botten, med den ödmjukhet som krävs, för att få till en dialog med denna omistliga sektor av befolkningen för ett andinskt-amazoniskt befrielseprojekt. Inget får lämnas utanför analysen. Var det rätt att Correa var frånvarande från ledningen och utomlands utan att räkna med ett parti och en organiserad social rörelse?
Telesur 210415
Ecuador: rudo golpe al correísmo
HÄV BLOCKADEN! KANYLER TILL KUBA!
Bli en del av solidaritetsrörelsen!
Bli medlem i Svensk-Kubanska!
Ange namn, e-post, adress och skicka 300 kr för ett års medlemskap (150 för pensionärer, arbetslösa och studerande)
Swish 123 589 0975 eller Pg 40 54 11 – 0
Nu driver vi kampanjen ”Kanyler till Kuba”, för att stödja Kubas vaccinationsarbete i, och utanför Kuba.
OM DU HAR MÖJLIGHET – GE ETT BIDRAG TILL MEDICIN-INSAMLINGEN! Pg 23 57 15 – 0 ELLER Swish 123 182 37 72
