”många människor har övergivit Nicaragua och blivit lurade av västvärldens propaganda”

”Motståndet i Nicaragua pågår ständigt”

Roger McKenzie, talar med författaren DAN KOVALIK, USA,  för brittiska Morning Star om varför Nicaraguas folk behöver vårt stöd i sin kamp för att bestämma över sin egen framtid.

Dan Kovalik blev först medveten om en plats som heter Nicaragua hösten 1979.

Två nya elever anslöt sig till den skola han gick i som 11-åring i Milford, Ohio, i USA. Eleverna, Juan och Carlos, var båda från Nicaragua och det visade sig att de var söner till landets före detta diktator Anastasio Somoza, som just hade störtats av den folkliga sandinistiska revolutionen.

Kovalik låtsas inte att detta väckte någon verklig medvetenhet eller något plötsligt intresse för revolutionär politik, men det väckte en nyfikenhet på Nicaragua och regionen samt på USAs roll.

Men i inledningen till sin utmärkta nya bok, Nicaragua: A History of US Intervention and Resistance, säger Kovalik hur chockerande han tyckte att mordet på ärkebiskop Oscar Romero var, i El Salvador 1980 när denne höll mässa i ett sjukhuskapell.

Mordet på ärkebiskopen av USA-stödda paramilitärer tvingade Kovalik att för första gången verkligen ”ifrågasätta mitt lands och min regerings karaktär”.

Han berättar också om en mycket högerinriktad lärare som bjöd in en ledare för terrorgruppen Nicaragua Contras att tala på hans skola.

Kovalik fick veta att de USA-stödda Contras kämpade en frihetskamp mot sandinisterna. Det var inte förrän han blev mer politiskt engagerad på universitetet som sanningen började avslöjas och med tiden blev han mer engagerad i att stödja revolutionen.

Mer än 40 år senare är han en numera välkänd människorättsadvokat som har skrivit mycket om Venezuela, Ryssland, CIA, Iran, Bernie Sanders och mycket annat, varför denna bok nu om Nicaragua?

–En av gnistorna var kuppförsöket i landet 2018. Det drog mig bara ännu närmare revolutionen. Men jag insåg också att många människor hade övergivit Nicaragua och blivit lurade av västvärldens propaganda om att landet är en diktatur.

Kovalik menar de aktivister på vänsterkanten som tycker sig kunna stödja andra vänsterregeringar, men inte Nicaragua.

­–Nicaragua ses på något sätt som annorlunda av människor som stöder Kuba och Venezuela.

Medan vissa anklagar landet för att vara en diktatur är faktum att Nicaragua har en demokrati med flera partier och de första demokratiska valen hölls 1984. [Under den dåvarande Sandinistregeringen].

–Att sandinisterna röstades bort från makten 1990 – praktiskt taget under pistolhot från USA – och var utanför makten i 17 år ignoreras i princip, tillägger han.

Jag frågar Kovalik varför han valde att lyfta fram motståndet i bokens titel när de flesta författare skulle nöja sig med att ge en historisk berättelse.

–Motståndet pågår ständigt i Nicaragua, säger han.

Den sandinistiska revolutionen är en riktig David och Goliat-historia som verkligen gått under radarn.

–Landet är mycket litet och fattigt, men när man har bett det nicaraguanska folket, har det gång på gång ställt upp. Det är verkligen en historia om motstånd som måste berättas och återberättas så ofta som möjligt.

Nicaragua, tillsammans med Kuba, säger han, är egentligen de enda kvarvarande resterna av väpnade revolutionära nederlag för USA-stödda styrkor i Latinamerika.

–Båda länderna har drabbats av sanktioner men har fortsatt att inte bara acceptera solidaritet, utan även med alla de påtryckningar de utsätts för, ge stöd till andra i strid med USAs fientlighet och ekonomiska sanktioner och militära hot.

Historien om Nicaragua är inte en berättelse om motstånd utan framgång. Kovalik pekar på landets framgångar när det gäller att främja kvinnors jämställdhet.

–Nicaragua ligger på ungefär sjunde plats i hela världen när det gäller kvinnors jämställdhet, vilket är en stor prestation med tanke på de resurser de har till sitt förfogande. Det är en absolut hörnsten i revolutionen som det, återigen, i stort sett inte talas om, säger han.

Men Kovalik säger att detta inte är någon tid för självbelåtenhet. USAs fortsatta ansträngningar för att störta regeringar i regionen och deras senaste stöd till kuppen i Peru måste ringa en varningsklocka hos alla.

Han säger: –Det finns fortfarande många faror där ute som borde tala om för alla att vi inte kan ta något för givet. Ingenting är permanent. Framsteg kan lätt motarbetas, så det är verkligen viktigt att vi gör allt vi kan för att hjälpa till att befästa revolutionen och inte låta andra – i eller utanför landet – undergräva den.

–Åtgärder för att försvara och konsolidera den sandinistiska revolutionen kommer att framställas som diktatur så vi måste kraftfullt tillbakavisa detta argument.

–Den första plikten för varje revolution är att försvara revolutionen mot attacker.

Kovalik uppmanade progressiva personer i Storbritannien att öka stödet för Nicaraguas folks rätt att bestämma över sin egen framtid.

–På det hela taget är jag hoppfull inför framtiden så länge vi alla går samman för att stoppa USAs inblandning i Latinamerika och så länge vi sätter press på regeringar över hela världen för att få dem att upphöra med sanktionerna.

Kovalik tillägger: ­–Folket i Nicaragua uppskattar verkligen den solidaritet som ges till dem. De älskar särskilt besök i sitt land och viljan att hjälpa till – så varför inte besöka dem?

–Materiellt stöd är naturligtvis också mycket viktigt om man inte kan besöka själv.

–Världen mår bättre av sandinisternas revolution så vi måste alla göra vad vi kan för att försvara dem, säger han.

Roger McKenzie, Morning Star 230127 /cv

‘Resistance is continual in Nicaragua’