”Venezuelas parlament kräver att de väpnade styrkorna släpper fram den.” ”Den venezolanska oppositionen ber på nytt om en reaktion från armén.” Det sker nu helt öppet. Bolagsmedierna legitimerar utan prut en statskupp mot president Maduro. Precis som de gjorde i april 2002 mot Hugo Chavez. Är det någon som kommer ihåg ledaren i spanska dagstidningen El Pais? Rubriken var: ”Slag mot en despot”.
Är det så att Maduro inte är en legitim president, trots att han fick närmare 68 % av rösterna i valet i våras? USA:s Trump fick 46 % och Argentinas Macri 51 %. Om man räknar med valdeltagandet, så fick Maduro 31 % av rösterna från hela valmanskåren, Trump fick 27 % och Macri 26 %.
Experter och analytiker upprepar i tidningar och på TV att Maduro är en ”diktator”. Uppfattningarna från analytiker och andra med vänsteruppfattningar? Censurerade, utsuddade, de finns inte.
De upprepar gång på gång att Venezuelas president är ”isolerad av det internationella samfundet”, att det är en ledare instängd i sitt hörn och att han klänger sig fast vid makten”. Märkligt. När han tillträdde deltog 94 regeringsdelegationer, mer än dubbelt så många än som deltog när Brasiliens nye president Jair Bolsonaro tillträdde. Har ni fått höra något om det?
Låt oss titta på Puerto Rico. Där mördades rapsångaren Kevin Fret i ett homofobiskt mord. I juni var han utsatt för en annan attack i Miami. Men när medierna pratar om homofobi, ja, då handlar det om Kuba.
Två av stjärnvittnena i korruptionsskandalen kring brasilianska Odebrecht i Colombia, och sonen till en av dem, har dött under mystiska omständigheter. Det har inte intresserat den internationella pressen. Inte heller har de anklagat Colombias regering. Inte heller talar medierna om sönderfallet i detta genomkorrupta land. Vad tror ni skulle hänt om detta varit i Venezuela? Eller i Kuba, där Odebrecht ledde byggandet av hamnen i Mariel? Men där de inte kunnat hitta korruption.
Låt oss fortsätta i Colombia där, Myndigheten för människoskydd uppger att under 2018 mördades 172 ledare för olika sociala rörelser. Ytterligare åtta mördades under de två första veckorna i år. Var finns reportagen, opinionsartiklarna, ledarartiklarna i den europeiska pressen? Men, visst hade vi sett dem ifall detta hade hänt i Venezuela eller Kuba?
Visste ni att i 19 delstater i USA är det tillåtet med skolaga? Under läsåret 2013 till 2014, det senaste där statistik föreligger, utsattes 106 000 elever för aga. Om detta hänt i Kuba skulle vi matas med reportage med kritik mot landets utbildningssystem. Men faktum är att Kubas skolsystem är det bästa i regionen enligt såväl UNESCO som Världsbanken. Men det får vi inte läsa i medierna.
Tio döda och fler än 4 000 gripna under de gula västarnas protester i Frankrike. Har du läst ledarartiklar som fördömer förtrycket eller kräver att president Macron ska avgå? Istället får vi dag ut och dag in läsa om oppositionens protester i Nicaragua och Venezuela.
I spansk TV presenterades en människovärmande historia om Maria Angeles Rosado, en jordbruksarbeterska i en liten by i Kastilien, utan skola, utan barnläkare. Bara en läkare som kom en timme i veckan till byn. Visste ni att i ett land med mycket mindre resurser, i Kuba, så finns det närmare 200 skolor i isolerade områden med bara en elev?
Men nej! Det skulle vara alldeles för dyrt i ett land som Spanien.
Cubainformacion 190125 (med utförliga källhänvisningar i originalet)
http://www.cubainformacion.tv/index.php/en-portada/80290-venezuela-la-jauria-mediatica-y-el-bucle-golpista
