Den bisarre ”interimspresidenten” Juan Guaidó medgav för delar av Venezuelas opposition att attackerna mot landets elförsörjning var ”nödvändiga” för att kunna störta president Nicolás Maduros ”regim”, som om dessa inte var brott mot mänskligheten.
Guaidó är en obefintlig figur, skapad av Donald Trumps regering mot alla internationella normer, som på uppdrag av Washington försöker ”regera” medelst grova och olagliga handlingar.
Diosdado Cabello, ordförande i Venezuelas konstituerande församling, hävdade att Guaidó erkänt sitt samröre med attentaten och tillade att det finns planer för att under USAs överinseende uppnå något i stil med ”det sista slaget” nu i april men varnade för att landet är förberett på dessa och andra hot.
Faktum är att vissa uppgifter som läckt ut visar att ett möte mellan Guaidó och delar av oppositionen i El Paraíso den 28 mars, sammankallades för att rapportera om kuppmakarnas ”färdplan” som går ut på att, utan någon tanke på konsekvenserna, försöka nöta ut det venezolanska folket.
Efter den misslyckade ”invasionen” den 23 februari från Cúcuta, Colombia, kommer enligt Guaidó den planerade verksamheten att inledas med en rad insatser och nya och ”mer effektiva” sabotage, inklusive införandet av specialister – inte knutna till oppositionen – som ska beblanda sig med delar av befolkningen och uppmuntra till destabiliserande aktioner.
Dessa ”experter” kan vara de som skulle utgöra ”frihetsceller” över hela landet, ”som skulle aktiveras när Guaidó säger till den 6 april och storskaliga lokala protester inleds”, enligt en notis av Withney Webb i Mint Press New, översatt av Resumen Latinoamericano.
Webb kopplar denna ”operation” av Guaidó till ett dokument från USAs USAID med upprättandet av Snabba expeditionsgrupper (RED), som ”sprider ut sig i grupper om två och tilldelas icke-traditionella partners” till USAID, som kommer att utföra en kombination av offensiv-defensiv verksamhet och stabilitet under extrema förhållanden. Dessa specialister skulle inte vara annat än USAs specialstyrkor (SF) och CIA.
Sålunda uppmuntrade Guaidó mötesdeltagarna, efter de misslyckade attackerna på El Guri, landets största vattenkraftverk, och lovade att maktövertagandet var möjligt inom en snar framtid – omkring den 21 april – och att anklagelser mot president Maduro för att hålla honom ansvarig för folkmord har förberetts.
Detta beror på ”oaktsamhet’ för att agera och skyller elavbrotten på regeringens vanskötsel, och lägger ansvaret på den för att orsaka tusentals dödsfall av svält eller brist på vård på sjukhusen, och utsätta befolkningen för avsaknad av el, vatten, mat, hälsa och mycket allvarliga säkerhetsproblem.
Man ska även komma ihåg att det spridit skrämmande falska rapporter om att Maduro begått allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, som ingen har kunna bevisa, medan Guaidó besöker olika platser – där det inte gått så bra då folk oftast vet vad de ”demokratisk kupperna” som föreslagits av denna man handlar om och som skapats utifrån CIAs grundvalar, och som dessutom begär en USA-invasion.
Kuppmakarna får stöd av bolagsmedia, som för en regelrätt och lika kriminell strid som sabotage, med desinformation, lögner och manipulation på order från Pentagon, och förbereder argument för nya anklagelser från USA-regeringen mot de påstådda ”knarkdiktaturerna”, nu utpekade som Maduro och Evo Morales i Bolivia.
Bolivia utsätts dagligen för attacker från samma maktgrupper som den kubanska-amerikanska lobbyn som finns representerad i USAs kongress, ökönda för terrorism mot Kuba och Latinamerika, och som regeringen Trump gett en makt som ger kriminella resultat i regionen.
Bland dessa, och endast som en referens, kan nämnas Marco Rubio, offentligt aktiv mot Venezuela, och Ileana Ros-Lehtinen, som nyligen å det skamligaste attackerade och anklagade Evo Morales i kongressen.
Efter Guaidós kuppmakartal, då han aviserade en ökning av kampanjerna med anklagelser mot Maduro för att överlämna landet till ryssarna, kineserna och kubanerna, och därigenom bygga upp en folklig rättegång om ”fosterlandsförräderi”, uppmanas det venezolanska folket att ge sig ut på gatorna och göra slut på regeringen.
Det är otroligt att en man som utnämnt sig själv till ett lands president, som om det vore en surrealistisk latinamerikansk roman, och tar order från imperiet och arbetar för en invasion, skulle tala om just ”fosterlandsförräderi”.
I den ”färdplan” som delgavs mötesdeltagarna, meddelade han inledningen av operationen ”befriande svärd” (espada libertadora), till en början med en stor ”kastrullmarsch”, som skulle fungera som en signal till militären som – enligt hans kriterier – ”är med oss” och neutralisera mannarna i de Bolivariska nationella väpnade styrkorna (FANB) för att få dem att kapitulera.
Alltså mer eller mindre som den plan som hade förberetts i februari, och som slutade med en förvånansvärt nederlag med tanke på den mängd pengar som spenderats på operationen i Cúcuta och antalet militärer de trodde skulle desertera massivt men inte gjorde det.
USA insisterar uppenbarligen på att räkna med en politisk opposition som redan har visat sina svagheter och ”ineffektivitet” i de tiotals kuppförsök som prövats i Venezuela sedan 2002.
Det var när en väpnad kupp, finansierad och bistådd av Washington, för första gången i historien slogs ner på drygt 48 timmar av ett folk på gatorna och en patriotisk krigsmakt, vilket utgör en milstolpe som bara konsoliderade förhållandet folk-militär, till vilka nu kan läggas mer än två miljoner milismedlemmar, ännu en folklig organisation. USA vet mycket väl att de inte är några paramilitärer, som de brottslingar de känner till och använder sig av i Colombia.
I sin ”rapport” om den nya operationen uppmanade Guaidó deltagarna att hamstra stora mängder bensin som skulle användas – och det är inte första gången – för att sätta eld på allt som för kuppmakarna representerar ”regimen”, som de kallar den legitima och konstitutionella regeringen i Venezuela.
Prioriterade mål skulle vara polisstationer, vårdcentraler och kommunala byggnader, inte bara i Caracas utan i hela landet. Även attentat mot säkerhetstjänsten (Sebin), isolera faciliteter som Fuerte Tiuna och med specialiserade krigsvapen förstöra värmekraftverket Tacoa.
I flera av dessa aktioner, inklusive mot polisen och det Bolivarianska nationalgardet (GNB), skulle attackerna ske med granatkastare, grovkalibriga vapen, granater och mot polisen med brandbomber och vapen från Colombia.
I tidigare kupper hade redan övningar för gerillabekämpning hållits med colombianska paramilitärer och andra utländska legosoldater, då man, som tidigare, försökt attackera viktiga baracker och strategiska platser. Med allt detta skulle man slutligen avancera och isolera regeringen genom att belägra presidentpalatset Miraflores.
Enligt uppgift utpekade Guaidó platser som flygbasen Palo Negro, där man skulle oskadliggöra eller bränna ner flygplanen, som han sa med hjälp av infiltrerade personer. Man skulle även bränna ner hamnen i Vargas och ta kontroll över flygplatser, motorvägar och liknande.
Under hela den kontinuerliga planeringen för en kupp har vi sett att i Venezuela har attacker som dessa misslyckats, men de åstadkom allvarliga skador, byggnadsbränder, i synnerhet 2014, attacker på vårdcentraler, våldshandlingar på gatorna och krypskyttar i planen kallad ”Vägen ut” (la salida) som leddes av Leopoldo López.
Här kan man inkludera den kväll då Maduro vann, den 14 april 2013, då förloraren Henrique Capriles uppmanade folk att ge sig ut på gatorna och de beväpnade aktivisterna orsakade dödsfall och skador. Inte lika många som händelserna 2017, med över hundra döda, då trasproletärer tillsammans med utländska paramilitära grupper brände ett dussintal personer som de anklagade för att vara chavister genom att hälla bensin på dem och tända på, utan någon som helst reaktion från internationella organisationer.
Terroristattackerna mot de venezolanska elkraftverken den senaste månaden är de viktigaste sedan bombningearna med liknande effekter i Irak, Libyen, Syrien och andra länder, och utgör en lågintensiv krigstaktik som används för att strypa och helt trötta ut president Maduros regering och det venezolanska folket, vars heroiska motstånd är oacceptabelt för det dekadenta imperiet.
Det är en form av lömsk och dold intervention, en fråga som den man Donald Trump utsett att leda politiken mot Venezuela är specialist på, nämligen Elliott Abrams, en skändlig nyckelfigur i USAs hemliga krig mot sandinisterna i Nicaragua på 80-talet, under en period då viktiga attentat och sabotage som mineringen av hamnarna i Corinto och andra kriminella handlingar inträffade.
Abrams stolserar i sitt CV med brott mot mänskligheten i Centralamerika och dömdes för organiseringen av Iran-contras och ”counter-gate”, och bröt mot sitt egna lands regler, och för massakern på över 600 personer i en by El Salvador, bland annat. Men inget hände, han fick bara en tid i andra, för mänskligheten inte mindre skadliga, aktiviteter.
Analogin med Nicaragua – och även med Libyen och Syrien detta århundrade – är viktig med tanke på folkets, den venezolanska regeringens och de väpnade styrkornas heroism, som ger lärdomar om patriotiskt motstånd med stora uppoffringar för att besegra imperiets planer och utgör ett hopp i Latinamerikas kamp för sin slutgiltiga befrielse, medan invasionsförsöket blir svårare för varje dag för USA, som befinner sig i sin värsta labyrint.
Stella Calloni, ZonaFranK, 190404
Venezuela, otro plan terrorista de un Trump debilitado y furioso
