Burkina Fasos president fördömer imperialismen, citerar Che Guevara och allierar sig med Nicaragua, Venezuela och Kuba
Burkina Fasos nye president Ibrahim Traoré har svurit att bekämpa imperialism och nykolonialism genom att åberopa sitt lands tidigare revolutionsledare Thomas Sankara och citera Che Guevara.
Den västafrikanska nationen har också knutit nära diplomatiska band med de revolutionära regeringarna i Nicaragua, Venezuela, Kuba och Iran samt med NATOs ärkerival Ryssland.
I januari 2022 störtade en grupp nationalistiska militärer i Burkina Faso presidenten Roch Kaboré, en förmögen bankir som hade nära band till landets tidigare kolonisatör Frankrike, där han var utbildad. Militärerna utropade en regering som styrdes av vad de kallar ”Patriotiska rörelsen för säkerhet och återupprättelse” (MPSR), ledd av en ny president, Paul-Henri Sandaogo Damiba. De lovade att sträva efter verkligt oberoende från fransk hegemoni och fördömde den nykoloniala politik och ekonomiska, politiska och militära kontroll som Paris fortfarande utövar över det franskspråkiga Västafrika.
Burkina Faso sa upp sitt decennielånga militära avtal med Frankrike och utvisade de hundratals franska trupper som hade funnits i landet i flera år. Den nye presidenten, Damiba, var till en början populär. Men stödet minskade när han inte lyckades besegra de dödliga salafi-jihadistiska rebellerna som har destabiliserat landet. I september 2022 ledde missnöjet till en ny kupp i Burkina Faso, där en annan nationalistisk militärledare vid namn Ibrahim Traoré kom till makten. Han var då bara 34 år, vilket gör honom till en av världens yngsta ledare.
Traoré har förbundit sig att ”på nytt grunda nationen” och genomföra en omfattande ”modernisering” för att stävja våldsam extremism, bekämpa korruption och ”fullständigt reformera vårt statsskick”.
Den karismatiske ledaren avslutar ofta sina tal med ”La patrie ou la mort, nous vaincrons!”, den franska översättningen av det revolutionära Kubas officiella motto: ”Patria o muerte, venceremos!” – ”Fosterlandet eller döden, vi ska segra!”
Som president har Traoré återinfört några av Thomas Sankaras revolutionära idéer. Sankara var en marxistisk burkinsk militär och engagerad panafrikanist som kom till makten genom en kupp 1983. Sankara inledde en socialistisk revolution och förvandlade det fattiga landet genom jordreformer, infrastrukturutveckling och omfattande program för folkhälsa och läskunnighet.
Under Sankaras ledning utmanade Burkina Faso också den franska nykolonialismen och förde en antiimperialistisk utrikespolitik genom att bilda allianser med revolutionära rörelser i hela det globala Syd. Denna vänsterpolitik vändes 1987, när Sankara störtades och dödades i en ny kupp, ledd av hans tidigare allierade Blaise Compaoré – som därefter gick kraftigt åt höger och allierade sig med USA och Frankrike och styrde genom manipulerade val fram till 2014.
Idag använder sig Ibrahim Traoré i hög grad av arvet från Sankara. Han har gjort klart att han vill att Västafrika, och kontinenten som helhet, ska befrias från Västs nykolonialism.
I juli i år höll den ryska regeringen ett toppmöte mellan Ryssland och Afrika i St. Petersburg. Traoré var den första afrikanska ledaren som anlände till konferensen. Där höll han ett brinnande antiimperialistiskt tal.
”Vi är de glömda folken i världen. Och vi är här nu för att tala om våra länders framtid, om hur det kommer att bli i morgon i den värld som vi försöker bygga, och där det inte kommer att finnas någon inblandning i våra interna angelägenheter”, sade Traoré bl.a., enligt en utskrift som publicerades av det ryska statliga medieföretaget TASS.
TASS rapporterade:
I sitt tal fokuserade den burkinske statschefen också på suveränitet och kampen mot imperialismen. ”Varför förblir det resursrika Afrika den fattigaste regionen i världen? Vi ställer dessa frågor och får inga svar. Men vi har möjlighet att skapa nya relationer som kommer att hjälpa oss att bygga en bättre framtid för Burkina Faso,” sa presidenten och betonade att afrikanska länder i årtionden lidit av en barbarisk och brutal form av kolonialism och imperialism, som skulle kunna kallas en modern form av slaveri.
”Men en slav som inte kämpar [för sin frihet] är inte värd något överseende. De afrikanska staternas ledare bör inte bete sig som marionetter i imperialisternas händer. Vi måste se till att våra länder är självförsörjande, även när det gäller livsmedel, och kan tillgodose alla våra folks behov. Ära och respekt åt våra folk; seger åt våra folk! Fosterlandet eller döden!” sammanfattade Traore och citerade den legendariske kubanske revolutionsledaren Ernesto ”Che” Guevara. Den 35-årige presidenten i Burkina Faso var vid toppmötet klädd i kamouflageuniform och röd basker.
Den 29 juli hade Traoré ett privat möte i St. Petersburg med Rysslands president Vladimir Putin. I sina samtal berömde Traoré Sovjetunionen för att ha besegrat nazismen i andra världskriget.
Burkina Faso stärker banden med Latinamerikas revolutionära rörelser
Den nya nationalistiska regeringen i Burkina Faso har också försökt fördjupa sina band med revolutionära rörelser i Latinamerika.
I maj reste den västafrikanska nationens premiärminister, Apollinaire Joachim Kyélem de Tambèla, till Venezuela.
Tambèla träffade Venezuelas president Nicolás Maduro, som lovade att ”utveckla samarbete, solidaritet och tillväxt… bygga en solid broderlig relation”.
https://twitter.com/NicolasMaduro/status/1657150169211711489
I juli reste premiärministern till Nicaragua för att fira 44-årsdagen av sandinisternas revolution. Tambèla deltog i firandet av revolutionen den 19 juli i Managua, på inbjudan av Nicaraguas president Daniel Ortega.
Efter kuppen i Burkina Faso i september 2022 överraskade den nya presidenten, Traoré, många observatörer genom att till premiärminister utse en trogen anhängare till Thomas Sankara, Apollinaire Joachim Kyélem de Tambèla.
Tambèla var en allierad till Sankara under Burkina Faso-revolutionen. När Sankara kom till makten på 1980-talet organiserade Tambèla en solidaritetsrörelse och sökte internationellt stöd för den nya vänsterregeringen. Tambèla är panafrikanist och har varit knuten till kommunistiska och andra vänsterorganisationer.
Traoré sa i ett tal i december att Tambèla kommer att hjälpa till att övervaka processen för att ”på nytt grunda nationen”. Genom att utse Tambèla till premiärminister visade Traoré påtagligt sitt engagemang för att återuppliva det revolutionära arvet från Sankara.
I sitt tal vid årsdagen av sandinisternas revolution 2023 tog Tambèla upp det historiska arvet av solidaritet mellan revolutionen i Burkina Faso och den i Nicaragua. Tambèla påminde om att Sankara besökte Nicaragua 1986, och sandinistledaren Daniel Ortega besökte Burkina Faso samma år.
När han talade vid FNs generalförsamling 1984, förklarade Sankara: ”Jag vill också känna mig nära mina kamrater i Nicaragua, vars hamnar mineras, vars städer bombas och som trots allt med mod och klarhet möter sitt öde. Jag lider med alla i Latinamerika som lider av imperialistisk dominans.”
1984 och 1986 besökte Sankara även Kuba, där han träffade president Fidel Castro.
”För människor i min generation finns det saker som förenar oss med Nicaragua, Augusto César Sandino, Sandinistiska befrielsefronten och befälhavare Daniel Ortega,” sa premiärminister Tambèla i sitt tal i Managua den 19 juli 2023.
”Vi har lärt känna Nicaragua. När befrielsekampen började var jag liten, men vi följde, dag för dag, Nicaraguas befrielsekamp. I juli 1979, när de kom in i Managua var vi glada, människor i min ålder firade det”, mindes han.
”Och sedan, när Thomas Sankara kom till makten, var Daniel Ortega och den sandinistiska revolutionen något glädjande för oss; vi studerade Nicaraguas historia, vi följde dess utveckling.”
Tambèla tillade att Burkina Faso stödde Nicaragua i Internationella domstolen mot USA. Washington befanns skyldig till olagligt sponsring av högerextrema dödsskvadronerna ”Contras”, som förde ett terrorkrig mot vänsterregeringen och minerade Nicaraguas hamnar. (Men fastän Nicaragua vann fallet 1986, har USAs regering fortfarande till denna dag vägrat att betala en enda cent av de skadestånd som den lagligen är skyldig Nicaragua.)
”Nicaraguas kamp är också vårt folks kamp”, betonade Tambèla. I sitt tal den 19 juli sände Burkina Fasos premiärminister också särskilda hälsningar till de diplomatiska delegationerna från Kuba, Venezuela och Iran.
”Vi har mycket nära relationer med Kuba,” tillade Tambèla. ”President Fidel Castro var en mycket viktig person för revolutionen i Afrika; vi har utmärkta minnen, både från Kuba och av president Fidel Castro.”
Ben Norton, Geopolitical Economy Report 230803 / cv
