På eftermiddagen den 8 mars drabbades Venezuela av ett landsomfattande el-avbrott. Mycket talar för att det handlar om sabotage. Trump och hans hejdukar firar, medan venezolanerna kämpar med effekterna av el-avbrottet.
I torsdags klockan 16:50 drabbades Venezuela av ett enormt elavbrott som drabbade i princip hela landet. Under mer än ett dygn låg elen helt nere, och även mobilnätet drabbades av kraftiga störningar. Vissa verksamheter försökte dock hålla igång verksamheten med hjälp av generatorer. Än idag är elförsörjningen instabil.
Från första början beskrev regeringen det hela som resultatet av ett angrepp mot det centrala elkraftverket Guri, som reglerar elförsörjningen till 80% av Venezuela. Man talar om ett cyberangrepp.
Det har ännu inte kunnat fastslås vad orsaken till elavbrottet var. Men det finns flera indicier som tyder på inblandning av USA och högerkrafter:
Bara en och en halv timme efter att elavbrottet inletts twittrade den amerikanska högerpolitikern Marco Rubio, som tagit spetsen i USA:s kamp mot den venezuelanska regeringen, om elavbrottet med en rätt detaljerad beskrivning av dess omfattning. [Enligt andra uppgifter twittrade han redan inom tre minuter efter elavbrottet.]
Venezuelas regering ställer frågan: ”Hur kunde Marco Rubio veta att back-up generatorerna lagt av? Vid denna tid var det ingen som visste det.”
Dagen innan elavbrottet, i onsdags, sade Marco Rubio att Venezuela inom ”några dagar skulle stå inför den allvarligaste bristen på livsmedel och bränsle.”
Kort därefter twittrade kuppmakaren Juan Guaidó att ”Venezuela har klart för sig att ljuset kommer tillbaka när maktmissbruket faller. Under vår turné genom Sydamerika sökte vi stöd för att lösa denna kris. Vi kommer övervinna blockering av framsteg genom mobilisering. Vi ses på lördag på gatorna!”.
Dagen efter skrev USA:s utrikesminister Mike Pompeo: ”Ingen mat. Ingen medicin. Och nu ingen el. Härnäst: ingen Maduro”.
[El-nätet slagits ut upprepade gånger sedan i torsdags. Vid tre tillfällen när elen varit på väg att återställas, har det slagits ut på nytt. Nu sägs 70 procent av nätet vara i drift igen. Den självutnämnde presidenten Guaidó har inte tagit på sig ansvaret, men sagt att ”med ansvar ska vi framkalla en kris som ska övergå till att gälla tillgången på bensin”.]Trots den extrema situationen rapporteras det om lugn och om folk som stoiskt hållit ut. Många venezuelaner delar uppfattningen att detta är del av ett USA-lett angrepp mot landet i samarbete med vad många ser som marionetter, medan många oppositionsanhängare ser det som ännu ett bevis på att man måste bli av med regeringen. Den klyftan har i sig en vikt oavsett sakförhållandena, för om ett krig skulle utbryta i Venezuela skulle det riskera att utveckla sig till en blandning av mellanstatlig konflikt och inbördeskrig som skulle kunna ge följdverkningar i hela regionen.
I lördags hölls stora konkurrerande demonstrationer i Caracas. På oppositionens demonstration talade Guaidó, och hänvisade bl.a. till en artikel i konstitutionen om Nationalförsamlingens rätt att godkänna utländska militära insatser i Venezuela.
Till saken hör att det i veckan framkommit att 200 f.d. venezuelanska soldater under lördag 23 februari gjort sig redo för att försöka inta Venezuela med våld, men att de i sista stund stoppats efter invändningar från Colombias sida. Det ryktas om att Guaidó och USA försöker att bygga upp en grundplåt till en ”fri armé” [typ ”Contras” i Centralamerika på 1980-talet] i Colombias gränsområden, och att en tanke de bollar med är att försöka ”befria” ett begränsat territorium inom Venezuela som förklarar sig lojalt gentemot Guaidó. Erfarenheterna från Libyen (och Syrien i en lite annan form) sägs dock innebära att det höjts varnande fingrar för en sådan strategi.
Kuppmakarna och USA har den senaste månaden drabbats av flera bakslag – i princip inga delar av armén har gått över till Guaidó, insamlingsgalan vid gränsen drog in 2,4% av målet, man lyckades inte tvinga in någon ”nödhjälp” i Venezuela 23 februari, man lyckades inte få med sig den s.k. Limagruppen (som består av Latinamerikas högerregeringar) på en militär intervention, osv. Samtidigt har en Vita Huset-representant stått och beklagat sig inför pressen över att den i hög grad slutat att referera till Guaidó som interimpresident, och istället benämner honom som ”oppositionsledare”, ”Nationalförsamlingens talman” eller ”Venezuelas självutnämnde interimpresident”.
USA har utökat blockaden och sanktionerna, vilket skulle kunna tyda på att man fokuserar på att långsiktigt nöta ner regeringen. Bakslagen skulle dock kunna göra USA och den venezuelanska högern otålig och få den att agera på ett sätt som kan visa sig vara inte helt rationellt. Krig är en realistisk risk i Venezuela, och fredsrörelsen måste agera för att definitivt få bort krigshotet från dagordningen. Scenerna från Chile 1973 och från Centralamerika på 80-talet kan komma tillbaka. Låt det inte ske! Var på er vakt mot krigspropagandan. Alla måste reagera mot krigshotet oavsett vad man tycker om Venezuelas regering.
Global Politics, Telesur, Venezuelanätverket, Globalresearch 190309 och 10
https://www.telesurtv.net/opinion/Incertidumbre-electrica-y-politica-en-Venezuela-20190309-0020.html
