Den bakvända världen. Som den berömde uruguayanske författaren och journalisten sa: I bakvända världen kan ett chilenskt koncentrationsläger heta ”Värdighet” och ett diktaturens fängelse i Uruguay få namnet ”Frihet”. Här kan tio personer ha tillgång till förmögenheter som motsvarar värdet av femtio länders BNP. Här ökar antalet unga flickor som prostituerar sig med minst en miljon om året. Här utrotar dödsskvadroner gatubarn som om det vore råttor. Det är en ond saga som blivit sann, där trollen låtsas vara prinsar och där häxan verkar vara en god fe.
För att göra detta spelar medierna en avgörande roll.
För västvärldens press är de som protesterar mot Kina ”aktivister”. De som protesterade mot G7-mötet i franska Biarritz var ”radikaler” [om de överhuvudtaget nämndes]. I Hongkong är det ”protester”, medan det i Biarritz var ”upplopp” eller ”oroligheter”.
Det extrema våldet och USA:s samt Storbritanniens flaggor som demonstranterna viftar med i Hongkong undviks noga av pressen. Medierna betonar den kinesiska regeringens kontroll över informationen, medan den rättfärdigar nedstängningen av fler än 200 YouTubekonton från sådana som stöder Kinas regering.
Det är en märklig press som gör en antikommunist till ”Hongkongs Che Guevara” och ”grodan Pepe”, en ikon för extremhögern i USA, till ”demokrati”anhängarnas nya symbol. Och självklart har inte handelskriget mellan Kina och USA alls med detta att göra? [För övrigt har CNN tvingats be om ursäkt för att de beskyllt polisen för att ha använt brandbomber och vattenkanoner mot demonstranterna. Det var tvärtom.]
Om vi får läsa om kubansk litteratur nämns med automatik påstådd ”censur”. Men att Donald Trump infört förbud mot avtal mellan redaktioner i Kuba och USA, det är tydligen ingen censur. Ja, det är inte ens någon nyhet som rapporteras.
Nils Melzer, FN:s specielle rapportör om tortyr, fördömde i BBC och Sky News behandlingen av Julian Assange. Men den inspelade intervjun med Melzer sändes aldrig. Nej, ingen västerländsk dagstidning har velat publicera en artikel om den behandling som Assange utsätts för och som Melzer fördömer som tortyr.
Sådan är vår ”pluralistiska och oberoende press” som ger så många lektioner – åt Kuba.
FN:s Arbetsgrupp mot godtyckliga fängslanden bad Spanien om att ”omedelbart frige” de katalanska politiska fångarna då de straffats med ”godtyckliga fängslanden”. De stora spanska medierna betecknar denna uppmaning som en ”uppfattning” från ”en arbetsgrupp” i FN. De gör det med en röst. Men det blir något annat när det handlar om Venezuela. Då är det ”FN bekräftar”, får vi läsa. Där finns ”förföljelse” och ”politiska fångar”.
Därför applåderar spanska medier som El Pais när USA:s regering finansierar ”biståndsfonder för att hjälpa Centralamerika för att stödja den venezolanska oppositionen”. Och därmed, skriver de, investera i ”ett gott regerande och mänskliga rättigheter för att återupprätta demokratin i Venezuela.”
Vad skulle storbolagsmedierna säga om Kuba arresterade 70 munkar och katolska präster? Men eftersom det hände i Washington hör vi inget om att de 70 satt sig i Capitolium för att protestera mot de läger för immigranter som regeringen Trump inrättat.
För några dagar sedan dog Richard Driscoll, brandman i New York som arbetade med räddningsarbetet 11 september. Antalet brandmän som dött av sjukdom är uppe i 200. Till det kommer de 343 som dog attentatsdagen. Kommer HBO eller Netflix att göra en serie som den som de gjort om Tjernobyl för att undervisa oss om hur de som skyddade Tvillingtornen ”bedrogs” av kapitalismen?
[Under de senaste veckorna har Civil Rights Defenders, med uppbackning av Lars Adaktusson i KD och TT, drivit en intensiv kampanj för att Sverige ska bromsa EU:s normalisering med Kuba. De har publicerats i så gott som samtliga svenska tidningar. Svensk-Kubanska har på motsvarande sätt censurerats i så gott som alla tidningar. Det är vad medierna kallar ”debatt”].
Cubainformacion 190903 (med 31 källhänvisningar i originalet)
Hong Kong: donde la rana Pepe es demócrata y el Che Guevara anticomunista
