Vad betyder valsegern i Bolivia för Latinamerika?

Det är snart ett år sedan militären tvingade Bolivias president Evo Morales lämna posten efter att valresultaten släppts. Jeanine Añez och hennes supportergrupp, som kan placeras på den politiska kartan mellan högerkantskonservatism och kristen fascism, beslagtog presidentämbetet i november 2019 och utlovade nya val så snart som möjligt. Efter flera framflyttanden och månader av manövrerande så är vi i princip tillbaka till där vi var i oktober 2019: Evo Morales´ ”Movimiento Al Socialismo”, MAS-IPSP socialistparti, nu med Luis Arce i spetsen, vinner valet enkelt.

Under tiden så var Añez snabb att vända Bolivias hållning i internationella frågor, som gick ut på att stärka den latinamerikanska integrationen, och hon var snabb att avskaffa fördelarna som bolivianerna fått genom nationaliseringar och sociala program som MAS-IPSP prioriterade. Under Añez lämnade Bolivia ALBA (Det Bolivarianska Alternativet för Amerika) och UNASUR (the Union of South American Nations), utvisade hundratals kubanska läkare, erkände den självutnämnde och USA stödde Juan Guaidó i Venezuela och gick med i Limagruppen för att försöka störta Venezuelas president Nicolas Maduro. Avlägsnandet av Morales har allmänt fördömts som en ”litium-kupp” och Bolivias tidigare minister för naturgas Luis Alberto Sanchez varnade redan före kuppen att oppositionen skulle privatisera landets gasföretag, YPFB. Medan kuppregimen avvecklade socialismen så sköt man valet på framtiden så länge man kunde. Först var det sagt att det skulle hållas i maj, sedan i september och slutligen 18 oktober.

OAS, de Amerikanska Staternas Organisation, baserad i Washington, sattes skenbart till att övervaka valet 2019. Det har senare kritiserats hårt för sina obevisade anklagelser om fusk i valet 2019. Opinionsundersökningar nu, också de som genomförs av högerorganisationer, pekar på att MAS-IPSP har en stark majoritet liknande den 219. Allt pekar på att MAS kommer att segra bekvämt redan i första omgången.

Om resultatet redan är avgjort, varför är då detta val så viktigt? Det är avgörande för att socialistiska ledare och deras partier brutalt förtryckts i regionen i närmare 200 år, enligt USA:s Monroedoktrin. Det är den politik som USA följer och som behandlar Latinamerika som dess bakgård. Enligt denna doktrin ska naturresurser och arbetskraft exploateras på ett sätt som gynnar USA-företag och transnationella företag. Och därmed beröva länderna på deras rikedomar, deras självständighet, deras möjligheter att införa sociala program som skulle minska fattigdomen orsakad av denna orättvisa politik.

Den politiska strukturen i många så kallade ”demokratiska” länder, som USA, hindrar socialistiska partier från att komma till makten genom val. Trots det har det förekommit ett stort antal tillfällen där dessa utmanat systemet. Det solklara exemplet är Salvador Allende, som valdes till president i Chile 1970. Efter Nixons berömda hot att man skulle få ”Chiles ekonomi att yla” och med medverkan av militärdiktaturerna i Brasilien och den USA-stödda Condorplanen av terror, störtades Allende och mötte döden. Det sände en tydlig varning till andra länder om de försökte följa Chiles exempel och rösta fram socialisterna till makten.

Kuba har stått emot som ett enastående exempel mot USA:s dominans och hegemoni. Nicaragua – efter ett valnederlag 1990 när de revolutionära Sandinisterna överlämnade makten till Violeta Chamorro – har Daniel Ortegas Sandinister återvänt till makten genom att överlägset vinna vial 2006. 2011 och 2016. Nicaragua har nu, liksom Kuba, blivit utsatt för USA:s sanktioner för att lamslå landets ekonomi. Venezolanerna följde efter 1998 när de valde Hugo Chávez till makten. När de gått framåt på sin socialistiska väg har de i allt mer ökande grad attackerats av USA:s sanktioner och kuppförsök.

”Lawfare” [juridiska instanser, parlament, medier, höger och religiösa fanatiker som i flera fall genomfört kupper mot demokratiskt valda politiker i Latinamerika] stoppade Brasiliens Lula da Silva och Rafael Correa i Ecuador. Både kämpade mot USA:s nykoloniala planer i Sydamerika. Länder i regionen som är vänligt inställda till USA – särskilt Chile, Ecuador, Haiti, Colombia, Honduras och Brasilien – har skakats av nästan konstanta protester under de senaste åren. I Colombia, med försvagningen av den tidigare gerillan FARC, som blivit politiskt parti, har regeringen svarat på oroligheterna med vågor av massakrer.

Valet i Bolivia är en vändpunkt i Latinamerika då alla nu inser att socialism representerar bolivianernas legitima val. I konsekvens med detta skulle en ny militär intervention, som den i november 2019, definitivt vara slutet på USA:s ”mjuka kupper” i regionen och en övergång till terror som under ”Operation Condor” under de tidigare militärdiktaturerna. Faktiskt så varnade Rafael Correa i förra veckan för att en andra ”Operation Condor” planeras.

Det är också en vändpunkt då de revolutionära rörelserna i Bolivia och Venezuela har hållit sig till fredliga medel, i motsats till den väpnade kampen som framgångsrikt fördes i Kuba och Nicaragua. Dessa två länder spelade till och med en nyckelroll för att bereda den fredliga vägen till revolution genom sina diplomatiska aktiviteter. 2016 slöts ett fredsavtal som demobiliserade FARC i Colombia efter 50 år av väpnat uppror.

Slutligen är det en vändpunkt eftersom det internationella samfundet under året efter kuppen har kunnat iaktta hur USA-imperiet smulas sönder inför våra ögon. Iran och Kina samarbetar för att bryta USA:s kriminella blockad av Venezuela; militära kampanjer i Syrien och Irak har lidit nederlag; Covid-19 pandemin har slitit sönder USA i oproportionerlig omfattning sedan i maj; deras eget kommande val har sjunkit i en kvicksand av idioti. Utifrån detta kan återkomsten av en demokratiskt vald socialistisk regering i Latinamerika innebära dödsstöten för USA-imperialismen.

Anticonquista 201016

Why Bolivia’s 2020 Election Is a Turning Point for Latin America

Why Bolivia’s 2020 Election Is a Turning Point for Latin America

KAMPANJ, KAMPANJ, KAMPANJ!

Under pandemin skärper USA aggressionen mot Kuba och Venezuela. Allt för att framkalla desperation, nöd och död. 

Samtidigt ökar den världsomfattande solidariteten. Krav höjs från regeringar, påven, parlamentsledamöter, FN och andra organisationer, samt från vanligt folk på ett slut på blockaden. Likaså växer kravet, inte minst i länder där de kubanska medicinska läkarbrigaderna arbetar, att Henry Reevebrigaderna ska tilldelas Nobels Fredspris 2021! Hjälp till att öka trycket på USA!

Bli en del av denna solidaritetsrörelse!        

Bli medlem i Svensk-Kubanska!

Fredspriset: SKRIV DITT NAMN MED UPPMANINGEN ATT NOBELS FREDSPRIS 2021 SKA TILLDELAS DE KUBANSKA MEDICINSKA LÄKARBRIGADERNA, HENRY REEVE!

KLICKA HÄR SÅ KOMMER DU TILL NAMNINSAMLINGEN!

Bort med blockaden: SKRIV DITT NAMN MED KRAV PÅ SLUT PÅ BLOCKADEN!

KLICKA HÄR SÅ KOMMER DU TILL NAMNINSAMLINGEN!

Ekonomiskt bidrag: OM DU HAR MÖJLIGHET – GE ETT BIDRAG TILL MEDICIN-INSAMLINGEN! PENGARNA GÅR TILL MEDICINSK UTRUSTNING Pg 23 57 15 – 0 ELLER Swish 123 182 37 72