Parlamentsval på Kuba 26 mars
”Det finns ingen demokrati på Kuba”, upprepas i all oändlighet av motståndarna till Kubas politiska system. ”Hur kan det finnas demokrati med ett enda parti?”
Frågan bör besvaras med en annan: Vem har sagt att demokrati är detsamma som flerpartisystem?
Demokrati är, i ordets alla betydelser, ett folkstyre. Och vi skulle kunna tillägga: av folket och för folket.
Med all respekt för majoriteten av dagens samhällen som anser att det är en garanti för demokrati, men flerpartisystem är en uppsplittring av nationens politiska krafter, med makten som högsta mål. På så sätt hamnar uppdraget att tjäna majoriteten i bakgrunden.
Kuba kan inte ses utifrån detta kriterium, eftersom dess valsystem utformats just för att övervinna de traditionella modellernas begränsningar till förmån för folkets tillgång till makten.
Men syftet med denna artikel är inte att ifrågasätta legitimiteten i andra nationers valprocesser eller att framhäva våra egna förtjänster genom att förringa andra, eftersom vi då skulle begå samma misstag som många som, utan att känna till det kubanska valsystemet, diskvalificerar det för att det inte är en kopia av det som de försvarar.
En sanning måste påpekas: Kuba har redan haft och utövat flerpartipolitik och folket har alltid förlorat i kampen mellan partierna. Kuba tror på den styrka som enigheten mellan miljontals medborgare kring ett enda parti ger för deras behov och krav som samhälle.
I och med godkännandet denna söndag av de lokala kandidaterna till våra allmänna val inleds en av de viktigaste processerna i det politiska system som nationen har skapat, för att garantera en fullständig demokrati baserad på medborgarnas deltagande. Utan detta skulle demokratin vara innehållslös. Den skulle vara en fantasi, en drömbild.
Den 1 december 2022 utlyste Statsrådet nationella val för att för en femårsperiod välja de deputerade som ska företräda oss i Folkmaktens Nationalförsamling [Kubas parlament].
Denna process, med stor öppenhet, kommer att få ett viktigt ögonblick söndagen den 26 mars, när kubanerna går till valurnorna för att utöva rätten att rösta fritt, jämlikt, direkt och i hemlighet. Där kommer vi att välja statsmaktens högsta organ och samtidigt bekräfta vår egen roll som aktörer i landets politik.
Den slags demokrati vi inte har på Kuba är den som utövas av kapitalet, av det imperium som bygger på pengar och inflytande, av det som försöker tvinga sig på alla länder utan att ta hänsyn till deras historia, traditioner och sociala och politiska organisation.
I de modeller som påstår sig vara demokratiska tenderar vinnaren att vara den som ”effektivast” investerar de miljontals dollar som samlats in i ojämlika kampanjer, den som köper mest utrymme i medierna, den som mest smutskastar sina rivaler, den som ger flest löften.
Den kubanska demokratin är äkta, autentisk – inte införd utifrån – och socialistisk. Den bygger på medborgarnas deltagande, på alla människors rätt att delta i nationens ekonomiska, politiska och sociala uppbyggnad.
Oavsett hur mycket de på varandra följande USA-regeringarna och de som står i deras tjänst i sociala medier inför världen än försöker framställa Kuba som en rigid, auktoritär och misslyckad stat, kommer sanningen alltid att stå över de löjliga kampanjerna för att misskreditera landet.
Den valprocess som inleds är en oskiljaktig del av den sanning som vi kanske inte har kunnat berätta om med alla dess förtjänster. Den är möjlig att fullborda, men den är inte perfekt. Även i det avseendet är den mer representativ för oss än alla de modeller som man vill påtvinga oss.
Granma 230205 /cv
